Sommaren närmar sig med stormsteg trots att man inte kan tro det överhuvudtaget för där jag är har vi i alla fall is på marken fortfarande. Kan du fatta att det är April på söndag? Det kan inte jag!
En grej som brukar motivera folk till att träna är den här jäkla sommaren, att man tror att man måste se ut på ett visst sätt då. Det är ett så förgängligt och tråkigt sätt att motivera sig, att man måste ha en särskild kropp för att få visa sig i bikini eller shorts. Nä blä, det är sämsta möjliga drivfaktor för de allra flesta.
Inre vs yttre motivation
När jag började träna hade jag 100% inre motivation till träningen, det var meditation för mig och jag visste ingenting om fitness eller vad man kunde jämföra sig med. Det här var före instagram. Jag visste inte heller hur man tränade, men det gjorde inte så mycket det var bara skönt att stå och pumpa med vikterna och vara i sin egen värld. Jag gjorde samma med löpningen, räknade bara antal varv jag orkade springa.
Sen blev jag introducerad till det här med hastighet, att man skulle springa på en viss tid och insåg att jag var långsammare än en sömnig snigel. Jag som trodde att jag var så duktig och så var jag inte alls det! Där dog den löparglädjen.
Sen började jag intressera mig för fitness och tränade för att uppnå en viss look. Tränade och tränade och tränade men jag såg aldrig ut exakt sådär som man ska.
Jag tävlade lite och det gick väl okej men det var ärligt talat riktigt anti-klimax. Att se ut på ett visst sätt motiverar inte mig för fem öre och där dog den träningsmotivationen.
Sen var det lite fram och tillbaka med träningen. Jag ville träna av hälsoskäl men började hata fitness. Förakta fitness. Förkasta fitness och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Yoga? Crossfit? Finns det något jag inte är helt värdelös på?
Inre motivation är nyckeln till att lyckas
Så började jag träna med min coach för att hitta ett sätt att utvecklas som ger mening istället för att bara ta tid och energi. Att träna på det sättet jag gör nu är egentligen inga konstigheter för det är mest styrketräning, lite handstående och en hel del flexibilitetsträning. Jag har pratat om det tidigare, men grejen är att den här träningen är så himla mental för mig. Den är mindfulness på högsta nivå och tvingar mig att se bortom prestation och utseende, och acceptera var jag är och vad jag gör exakt nu.
Bildcred UnderMyUmbrella
Vad som driver mig nu är att bara vara närvarande i träningen och göra övning efter övning som står på mitt program. När jag känner mig kass så får jag bråttas med mitt ego och fråga mig själv varför jag måste vara bra, eller varför jag måste kunna en viss sak på en viss tid. Handstående är verkligen ego-triggande för mig för dels är jag ju livrädd för att ramla och slå mig, sen har jag inte så bra balans och jag vet inte när jag kommer kunna stå på händer. Jag måste acceptera det och bara göra mina progressioner och bygga skill efter skill i min egen takt.
Sen växlar jag såklart mellan att känna mig helt kass och att ha total hybris. Vissa dagar går träningen jättebra och jag kan skicka coola bilder till min coach “titta på mig! Titta, ser du? Ser du vad bra jag är nu!?” och andra dagar lyckas jag inte med nått, är supersvag och dessutom ful. Träningskläderna sitter konstigt, håret är konstigt, allting är konstigt och jag vill bara gå hem. Då måste jag kliva åt sidan, andas och gå in i nuet igen och bara göra exakt den här repetitionen så bra jag kan. Det fungerar verkligen för mig, och hur jag ser ut då eller hur min kropp ser ut blir helt oviktigt.
Inre motivation är långsiktig
Vad som motiverar mig mest är nog att känna mig kapabel. Det är det som lockar med just styrketräning tror jag, för det känns som att jag klarar mer och att kroppen har högre kapacitet. Jag vill hålla länge och jag vill utvecklas, det är mina drivkrafter. Skillsträning är roligt för att även om man inte känner för att träna, “bara” öva skills får man en rejäl workout i alla fall för även om man “bara” kan stå på händer mot en vägg så är det extremt tungt om man gör det i 3 timmar (som jag gör), eller någon yogapose som kråkan eller hjulet.
Inre motivation är personlig
och lite känslig också för yttre påverkan, det är lätt att sugas in i något ytligt igen. Man måste vårda den inre motivationen och påminna sig om sitt “varför” för att hålla den vid liv. Det är bra att alliera sig med människor som gör samma sak, av samma anledning så att man kan peppa varandra. Jag är dock ganske enstörig när jag tränar men eftersom jag har min coach som får bilder och videos varje vecka har jag i alla fall någon som “håller koll” och det känns bra. Det egna omdömet kan svikta ibland, så coach är guld värt!
Beach 2018 är därmed helt ointressant, jag kunde inte bry mig mindre om jag har mitt livs värsta form den här sommaren så länge jag kör mitt race och gör mina progressioner. Det känns skönt!
Har du hittat din inre drivkraft ännu?
Nej än har jag inte hittat min inre motivation. Jag intalar mig att jag tränar (styrketräning och promenader typ) att det är för hälsan och en stark, frisk kropp. Men jag märker att synliga muskler är också en drivkraft. Och yttre motivation är väl bättre än inget, och hoppas på att den inre kommer 😉
Synliga muskler kan vara en del av inre drivkraft, vad som helst som får dig att göra något för din egen skull! 🙂
Tack för bildcred ♡
Jag har hittat min drivkraft. Jag tränar för att precis som för dig är det min meditation. Och för att vara grundstark och hålla mig skadefri/smärtfri.
Sen har jag ändå små mål som att få en rundning pp mina axlar unnan jag dör.. det hade varit kul!
Bra inlägg! Du är grym!
Tack! Grundstark och skadefri är sjukt underskattat, en väldigt bra motivation tycker jag 🙂
Jag har alltid velat klara en chin/pull up. Känns nervöst och jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga men det är dit jag ska. Efter två graviditeter är kroppen rätt sliten men håller på att bygga upp den. Däremot är min inre motivation att vara hälsosam, något som alltid fått stå tillbaka och vara bortprioriterat.
Chins är bara råstyrka och hög power to weight ratio, börja med latsdrag och negativa chins. Kan du inte negativa chins så börja med att se om du kan hänga i stången, att hänga är också träning för greppstyrkan.
Tack Martina! Jag kan hänga, och bara det är helt sjukt! För 10 år sedan (då jag gymmade sist) var jag rädd för att hänga ? Sen jag började med lchf har min oro släppt och jag har börjat sova och slutat bita på naglarna.
Jag ska testa negativa chins imorgon, så peppad!
Hur gick det?
Håller mig uppe i typ 2-3 sekunder och hyfsat bra kontroll nedåt förutom sista biten då jag faller mer. Gick definitivt bättre än jag trodde!
Grymt jobbat!
Tror att jag på sistone har hittat min i te drivkraft i träningen. Det handlar om att må bra förstås. Vändningen blev att jag under en skapligt lång period med en peak under hösten har varit enormt stressad på jobbet och var typ 1 mm från att gå in i väggen. Idag är mitt huvudskäl till träning att koppla av och rent hormonellt hantera stress. Det gör jag genom andningen i yinyoga, att flåsa men också njuta av glittret i snön, att känna att jag blir starkare i crossfit-buren… I augusti ska jag springs halvmaraton i Sälen tillsammans med äldsta sonen (då 18). Eller han lär springa ifrån mig men tiden spelar för mig ingen roll alls. Jag älskar berg och ska njuta av att springa med dem runt mig.
Fö slutar jag även på jobbet jag inte mått bra av och börjar om ett par veckor på ett jobb där jag tror attjag ska må bättre. Fortfarande ett tufft och spännande jobb, men där jag tror på mer kasam.
Det låter härligt tycker jag, älskar att du använder ordet kasam 😀
Tjena igen, skadade knä i trafiken och blev rekommenderad att träna upp muskelstyrka.
Men det är så jädra svårt med infon hur man ska gå tillväga. Sjukgymn säger bara träna träna..
Om man kollar nätet så sägs det; träna lugnt 1 gång i veckan, ibland sägs det 3 ggr i veckan,
ibland två ggr om dagen, så gör tyngdlyftare. Sedan sägs det träna lätt med många reps men
ibland sägs det du måste gå tungt med fåtal reps. Sedan sägs det att det enda som gäller för
knäna är knäböj och aldrig leg extensions, men sedan läser man att för rehab ska man köra
leg extensions. Ibland ska man köra isometriskt men ibland kan man läsa att det är inget att
ha.
Med andra ord; olika tränare säger helt olika saker och med tränare menar jag också sjuk-
gymnaster. Det måste nog vara så att all träning funkar olika på olika människor, eller att allt
är väldigt individuellt? Men man måste nog vara professor för att kunna sålla bort sådan info
på nätet som inte passar en själv. Svårt, svårt, har du haft liknande problem? Men med tanke
på hur du ser ut verkar det i alla fall som om du kommit din lösning nära
Jag kan tyvärr inte svara på det här jag är långt ifrån PT eller sjukgymnast och gör ju bara det som fungerar för mig :/
Du är såååååå klok!!?
Har kompisar som tävlar mycket i olika löpartävlingar och där är tiden deras yttre motivation. Tror aldrig de funderat över inre motivation. Min inre motivation är min hälsa vilket är tur eftersom jag alltid känner ett visst motstånd inför att träna.
En helt annan sak. Kan du inte skriva mer om hur de olika måltiderna över en dag bör vara sammansatta när det gäller protein, fett och kolhydrater? Frukost skulle innehålla mycket protein var det inte så?
80E% fett i alla mål om man siktar på medicinsk/terapeutisk keto, och om man försöker gå ned i vikt/återställa leptinkänsligheten kan man proteinbomba frukosten. Då kan man trycka i sig så mycket protein man kan, men helst inte mjölkprotein 🙂
Åh så fint beskrivet. Jag har ju som bekant haha hittat mitt driv efter att från när jag var tonåring fram till jag var trettio tränat för att jag borde måste känna mig duktig och träna utan koll eller plan, mest bränt kalorier. Men det kom dels med kroppsmedvetande och kroppsacceptans och närvaro yogan gav mig och ett tävlingsbehov som jag fick utlopp för på crossfit. Och upptäckten att jag faktiskt är en atlet och inte den där lata svaga långsamma jag alltid misstänkt jag varit.
Och utseende eller ej men imponerande muckis (tyskt slang för muskler).
Det är en konstig grej att inse att man är atletisk och inte en lat, svag och långsam individ som inte “kan” träna som jag trodde… har fortfarande en identitetskris kring det och tycker att det ser sjukt oväntat ut med muskler på kroppen.
Tack för att du gillar mina muckis 😀