1 års kroppsviktsträning

Nu har jag varit insnöad på kroppsviktsträning i snart ett år så jag tänkte berätta hur det har gått samt hur det hela började.

Intresset startade med att mina kompisar visade mig Maddelisk för ungefär 2 år sedan. En starcraftspelande doktor i matematik som tränar som ingen annan  (kolla in henne här) och jag blev så enormt imponerad och fascinerad att jag inte kunde släppa det. Därefter upptäckte jag att min kinesiska kompis Lily som var PT på ett gym jag brukade träna på i Shanghai, gått från att vara ganska otränad till någonslags galen yoga/fitness-guru på ett år. Jag tränade där fram till våren 2016 och när jag träffade henne 2017 var hon med i Shanghai Calisthenics Group och gjorde helt sjuka grejer.

Det var då jag började yoga, för att Lily gjorde yoga. Jag började i Lilys yoga helt enkelt och det var varje söndag och ibland någon dag mitt i veckan och var varierande ashtanga, vinyasa flow, aerial och hatha.

Både jag och Mattias körde och vi älskhatade det. Hatälskade.

Detta är Lily

Resultatet av yogan

Yogan gav mig inspiration till olika poser eller övningar såsom hjulet, huvudstående, handstående, kråkan och så vidare. På bilden lurar Lily upp mig i huvudstående som jag egentligen inte kan, och har verkligen inte lyckats återupprepa bedriften på bilden.

Yoga gjorde att jag minskade i styrka och muskelvolym eftersom jag slutade träna tungt och bara kravlade runt på golvet i olika poser. Vigheten försämrades också en del eftersom jag närmade mig den på fel sätt så att kroppen blev chockad och rädd och hämnades på mig genom att låsa sig.

Såhär i backspegeln får jag nog säga att bikramyoga (yoga som utförs i 40 gradig värme) var det som fungerade absolut sämst. Jag vet att många älskar det, men för mig var det mer av en skräckupplevelse varje gång med 0% mindfulness.

Convict conditioning och halleluja moment

Efter all yoga började jag med kroppsviktsträning/calisthenics med hjälp av boken convict conditioning. Det är en svinbra bok som jag verkligen kan rekommendera! Boken bygger på 6 moves; pistol squats, push ups, pull ups, handstand, leg raises och squats med tydliga progressioner för varje. Det fick igång träningen på allvar och jag kom framåt på många fronter men fortsatte att tappa i styrka och flexibilitet. Jag körde dock träningen helt by the book i 2 månader innan jag gav upp och det var då coachen kom in i bilden.

Convict conditioning eller liknande program fungerar men jag tror att vissa behöver mer individanpassad hjälp. Det är inte som ett styrkeprogram som alla kan följa, utan vissa progressioner har för stort steg mellan sig och då fastnar man. Det var det som hände för mig, och fastnar man mellan två nivåer får man svårt att ta ut sig och resultaten uteblir.

Att träna med coach

Jag kommer inte skriva om min coach eller exakt hur jag tränar för jag kan inte dela med mig av program jag betalar för. Däremot kan jag visa lite framsteg jag gjort, men jag är fortfarande total nybörjare och förstår inte alla processer helt. Det är en annan anledning till att jag inte vill ge mig på att förklara saker jag själv inte fattar, men en sak fattar jag och det är: att det funkar!

En coach är en person som dels är expert och dels gått före och kan se lämpliga progressioner, övningar och ge tips på rätt nivå. Om jag coachar mig själv får jag alltid för mig att jag är elitidrottare och tar till mig tips på alldeles för hög nivå. Min coach fattar mig precis och förstår vad jag klarar av och inte, det gör att mitt program funkar så himla bra för mig och jag har gjort otroliga framsteg!

Det som är så fint med den här typen av kroppsviktsträning är att jag kan öka i styrka och bli vigare samtidigt. Alla stretchar jag har på mitt schema inkluderar hantlar, stänger och kettlebells. Mycket av mina styrkeövningar görs i kroppens ändlägen, så att jag hela tiden blir starkare i mina svagaste punkter.

För tio år sedan när jag började med LCHF så hade jag en speciell känsla, en känsla av att det var helt rätt för mig och att det var något att hålla fast vid. Jag liksom sögs in i det utan att det gick att stoppa och jag är lika intresserad än idag. Nu har jag samma känsla för den här träningen, för att den kombinerar så många viktiga saker: Andning, närvaro, fokus, tålamod, styrka, rörlighet och diciplin.

Det kommer kanske inte vara den enda träningen för jag vill röra på mig på massor av sätt, framförallt ännu mer dans men det är fantastiskt roligt och jag ser fram emot det här träningsåret. Nu när vi ska skaffa oss ett eget hem kommer träningen kunna ta större plats och många saker kommer att bli mycket lättare!