4 tjejer med fettprocent runt 12% jag längst till vänster
Fitness och fitnessdieter verkar vara “the gold standard” för hur man blir riktigt riktigt smal. Allting som fitnesstävlare gör är rätt för att de har kroppar som bevisar det. Ingen kan argumentera med en tvättbräda.
Vad många inte vet är att fitness kan ge men för livet, och jag blir inte ett dugg förvånad när jag läser om unga tjejer som råkar på problem före sin allra första tävling. Den vanliga rutten är nämligen såhär:
Tävling 1: Dieten går som på räls, tävlingsform nås med “normal” ansträning
Tävling 2: Dieten går lite trögare, lite mer tips och trix får tas till men det finns ju en uppsjö av fettförbrännare på marknaden och man kan alltid göra mer cardio så allt är lugnt.
Tävling 3: Oj vad det går trögt, paniken sätter in och atleten börjar i desperation leta efter preparat med lite mer krut i
Extrapolera härifrån och vi får det stora bruket av dopingklassade och läkemedelsklassade preparat, som följs av hypotyreos, infertilitet och i vissa fall även cancer.
Eftersom fitness går allt lägre ned i åldrarna har jag nu sett många 16-18 åringar som redan före sin första tävling har rejält oroväckande problem. De går på maximalt hård diet, flera månader före sin debut och uppvisar i flera fall många av symptomen på hypotyreos. Ta ett axplock av svenska tjejer på instagram och youtube för att förstå vad jag menar. Läs deras texter: “Jag gör min cardio varje morgon, jag har inte gjort ett enda avsteg på 3 veckor och vikten rör sig inte en millimeter”. Eller titta på tjejerna som har tävlat ett par gånger och nu väger 20-30 kg mer än tidigare.
Varför?
För att även om många fitnesstävlare äter mycket nyttigare än resten av befolkningen, så får de i sig för lite och fel fetter (jordnötssmör är ett katastroffett!!!), för mycket protein, för mycket tillväxthormon och inflammationskapande ämnen från allt mjölkprotein och de pressar kroppen till max med daglig cardio flera månader före sin tävling.
Det funkar oftast en gång, eller två gånger men sen leker man verkligen med elden om man inte vill drabbas av hormonell ohälsa för många många år framöver.
15% kroppsfett 2016
Min vikt diffar inte mer än 5-6 kilo upp eller ned vilket är friskt. Viktskillnader på 20kg eller mer är inte friskt och ett tydligt tecken på hormonella obalanser.
Äggvita, jordnötssmör och cardio
Är inte ett framgångsrecept även om många kan visa upp en klockren tvättbräda på den dieten. Den är inflammatorisk, ohälsosam och i längden förödande. Ta mig på orden när jag säger att det går att uppnå en bra form på ett mycket bättre och snällare sätt. Ketogen kost och fitness är en utmärkt kombination som inte kräver varken svält eller cardio.
Gör jag någon cardio?
Nej!
Ytterst, ytterst sällan när jag får feeling och springer runt i skogen eller blir sugen på ett högintensivt gympass men 99% av mina träningspass går i ultrarapid. Jag spenderar 1.5-2 timmar på gymmet varje pass och har verkligen inte bråtton.
Drar jag någonsin ned på fettet?
Nej!
Det är så många som frågar mig; “Men om jag vill ned i vikt, ska jag fortfarande äta 80% fett då?” och svaret är ja det ska du. Always and forever. Ibland kan man av bekvämlighetskäl inte komma upp så högt i fett (för att man reser, inte har med sig kokosolja i handväskan osv) men sikta på 80% varje mål. Då mår kroppen bra, tarmarna och hormonerna och kroppsfettet smälter bort.
Jag skriver det här inlägget för att jag är lite trött på att höra; “men Fitness-Fia äter si och så och det fungerar jättebra”, “Fitness-Ola är vegan och äter bara hampaprotein”
Som sagt… man kan inte argumentera med en tvättbräda, men titta gärna lite längre än bara “skin deep”. Hur mår dem? Har de en hållbar livsstil? Ser de ut som på sina bilder i verkligheten och hela tiden, eller återpostar de bilder från sina glansdagar för att de skäms för att de inte kan hålla vikten trots cardio och fitnesskost?