När jag surfar runt i olika kosttrådar på facebook och diverse forum, så är det väldigt mycket bekymmer hos vissa kring vad man “får” äta och inte. Inte nog med det är det också en del pekpinnar kring folks matval och det fick mig att fundera över vad som är viktigast egentligen. Strävan efter att vara perfekt; “perfekt keto”, “perfekt vegan”, “perfekt fitness, clean living, home made…” eller vad man nu håller på med, det är ju extremt stressande!

Jag som käkar högfettkost till exempel, jag tycker ju att det är himla trevligt att vara i ketos. Det betyder inte att jag är i ketos jämt och ständigt, för det kan jag inte. Viktigast för mig är att det fungerar, att min vardag fungerar, hellre än att den är perfekt. Jag orkar helt enkelt inte göra allting rätt alltid. Man får göra det bästa man kan, så ofta det går och sen skita i resten. Det är så jag resonerar i alla fall, och visst – inte optimal, men å andra sidan inte särskilt stressande heller. Stress är bannlyst i mitt liv, jag prioriterar att må bra hela tiden.

Här sitter jag och min man och pillar ut pastan och annat skräp ur IKEA-mat på IKEA. Vissa personer jag känner skulle inte sätta sin fot i IKEA-resturangen – laxen är ju odlat i Norge (giftlax), kycklingen är lokal (Kina) köttbullarna innehåller antagligen gluten… aj aj! och det här är ändå ett fräscht alternativ här i Kina, delad förstaplats med Subway salladen skulle jag säga (i kategorin billigt, “keto” och “clean”)

JAG TÄNKER PÅ DET SOM ETT BANKKONTO

Som jag förklarade i mitt inlägg om att vi alla behöver olika mycket “detox”, på grund av olika ålder, kön, mediciner, hälsonivå och träningsnivå. Jag bor i Kina till exempel, så jag ligger lite på minus när det kommer till luften och vattnet. Jag kan inte gå ut och jogga till exempel, och jag får preparera mitt dricksvatten för att kunna dricka det. Då behöver jag inte dra på mig ytterligare minus genom att äta mat friterad i “gutter oil” eller dricka kinesisk alkohol, men samtidigt behöver min vardag fungera. Det blir lite pest eller kolera-tänk, vad är lite mindre dåligt? Är IKEAS giftlax bättre än MSG-marinerat hormonkött? Är ekologiska kidneybönor bättre än lokalodlad fisk?

Nånstans på vägen gör man ju fel val ibland, men olika personer tål olika mycket. För mig som är känslig får jag ganska snabb feedback av min kropp. Mår jag bra – då kör jag på de, även om det inte är det bästa för att någonstans måste det fungera också, annars blir man knäpp!

Här i Kina har jag verkligen lärt mig att kompromissa haha! Det har varit väldigt upplysande för mina insikter kring kost och hälsa! 🙂