Nu har jag läst klart boken Ending Aging som jag pratade om för några dagar sedan så här kommer recensionen.

Ending Aging är skriven av dr Aubrey de Grey som först utbildade sig inom programmering och datakunskap och sedan skolades i biologi av sin fru. Efter att ha skrivit en omfattande bok om cellernas mitokondrier blev han tilldelad en PhD i biologi av Cambridge Universitetet.

de Grey brinner för gerontologi, läran om det friska åldrandet, som jag också tycker är ett viktigt och spännande område. Hans övertygelse är att åldrande är helt överflödigt och att det kommer att bli fullt möjligt, med medicinteknikens hjälp, att leva mer eller mindre för evigt.

Stark futuristisk inledning

Boken börjar starkt med de Greys syn på åldrande som vilken sjukdom som helst, och tycker att vi alla lever i en masspsykos där vi accepterar åldrande som en naturlig del av livet. Han ifrågasätter varför det forskas på malaria och andra sjukdomar, men inte på åldrande som orsakar ett större lidande och drabbar många fler. Här delar vi fullständigt uppfattning i fråga om att se åldrande som en rad processer, som rimligen borde vara helt möjliga att stoppa.

Jag delar även de Greys smått orealistiska tro på att det är mekaniskt och biologiskt möjligt att leva “för evigt”, även med original utrustningen, men att vi får fler och fler reservdelar tillgängliga gör det lättare. En ny höft? Ett nytt knä? Ny hud? Nytt hår? Nya hornhinnor? När inre organ kan odlas upp enkelt kommer vi verkligen att bli reservdelsmänniskor.

7 former av cellskador bakom åldrande

de Grey har tillsammans med andra forskare detekterat sju olika cellskador bakom åldrande, och påstår att det finns en lösning för var och en av dem. Det primära är att rensa bort skräp från celler både på insidan och utsidan och cancellera skador orsakade av mutationer i mitokondrierna och i cellkärnan.

“House cleaning” är en viktig faktor bakom att hålla sig ung och frisk, och vi har flera “house keeping genes” som kan fixa grejer som går snett vid till exempel celldelning. Sedan finns det sofistikerade medicinska approacher som att byta ut celler som inte fungerar, använda stamceller och så vidare och de Grey går in i detalj kring hur de här teknikerna fungerar, vilket ger hopp om vad som faktiskt går att göra, men också lite tråkigt att det är metoder som inte är särskilt lätt-tillgängliga.

Medicintekniken löser allt

de Grey är bara inne på en enda sak när det kommer till saker man kan göra själv och det är kalorireduktion och fasta. Det är också det som har starkast stöd i den vetenskapliga litteraturen, för att det ger celler chans att kassera cellulärt skräp och bryta ned ofungerande celler. Men där tar det stopp och de Grey går in på medicintekniska lösningar som ska rädda oss från åldrande.

Jag har själv en master i medicinsk teknik och vet hur mycket coola saker som det forskas på, men jag känner mig inte bekväm med att lämna mitt öde i händerna på någon framtida teknik. Jag vill alltid veta vad  jag kan göra själv, nu med en gång! 

“Ingen” vill stoppa åldrande

Jag tror att det finns starka incitament för att inte försöka stoppa åldrande och sjukdom. Det är alldeles för lönsamt med kroniska sjukdomar, och alldeles för olönsamt med massa friska pensionärer som använder samhällets resurser men inte bidrar till det. Jag tror inte att det finns en koordinerad ondskefull agenda kring det här, men jag tror att det blir det praktiska resultatet av vad som genererar mest pengar. För staten och för företagen. Det håller de Grey med om och är därför med och driver SENS Research Foundation, som är en non-profit organisation som ska främja åldrandeforskning.

Den här boken är mer eller mindre en bioteknik-bok med väldigt bra förklaringar inom biokemi och cellbiologi, så om du orkar ta dig igenom den här typen av information kan du lära dig väldigt mycket.

Förvänta dig dock inga DIY-lösningar. Vad jag tyckte var bäst med boken var de Greys uppfriskande, kontroversiella syn på åldrande för att jag delar den synen men sen blev den lite tråkig. Kanske för att jag redan kan det här med cellskador, kanske för att jag inte är lika bioteknik-frälst som de Grey. Eller så förstår jag bara inte hur mycket som kommer att bli möjligt i framtiden, och det är kanske för att jag inte ser hur det ska gå att få tillgång till tekniken när den väl kommer. Det finns redan nu botemedel mot sjukdomar som vi i Sverige “inte kan bota”, och det blir lite deppigt när tekniker och lösningar finns men inte är släppta på en viss marknad, eller inte är tillgänglig för alla.

Vad man kan göra själv

Fasta och ketos

Jag tycker att de Grey skulle läsa på om ketos, han hade säkert blivit helt frälst tror jag. Ketos fixar många delar av åldrande, och kombinerar man det med styrketräning så får man nya mitokondrier och nya celler. Genom att lära sig nya saker och träna sin hjärna så bibehåller man sin kognitiva förmåga också. Inflammerade tarmar och kronisk inflammation drivs av blodsockerhöjande mat, permeabla tarmar och överkänslighetsreaktioner, så genom att äta artegen föda kommer man runt även den problematiken. Sen fixar man det sista genom mindfulness, spirituell utveckling, vänner, socialt nätverk och meningsfulla relationer.

Det är så jag ser på antiaging, men tillbaka till boken.

Här är de 7 typerna av cellskador;

1. Celldöd
2. Mutationer i cellkärnan
3. Mutationer i mitokondrierna
4. Celler som vägrar dö
5. AGE (av glukos ihopklumpade proteiner inne i cellen)
6. Övriga intracellulära aggregat
7. Övriga extracellulära aggregat

Vid celldöd kan man använda stamceller och tissue engineering, ny-uppkomna mutationer borde man kunna hantera med fasta och ketos liksom intra- och extracellulära aggregat samt AGE, för mitokondriella skador verkar det (i framtiden) vara möjligt att spara mitokondriellt DNA och bara ersätta sitt muterade med omuterat. Celler som vägrar dö är cancerceller som lever av glukos och verkar svara bra på ketos.

Det här är min tolkning i alla fall 🙂

Jag tycker att det är jätteroligt när jag får frågor om boktips eller blir ombedd att göra en bokrecension. Jag läser ju som bekant väldigt mycket, så det är bara roligt!