Många som läser den här bloggen är väldigt måna om sin hälsa och anstränger sig mycket för att hålla sig i bra form fysiskt och psykiskt. Så är det tyvärr inte för alla, och ibland kan det nästan kännas som att vissa “vill” må dåligt eller “väljer” att må dåligt framför att förändra sin livsstil.
Känner du någon sådan person?
Min hypotes kring varför en person kan tänkas “välja” att må dåligt är att de helt enkelt inte förstår konsekvenserna av sitt eget handlande. Varken de positiva eller negativa. Saker och ting “bara sker” utan personens egen inblandning. En del människor ser sig själva som passiva deltagare i sitt eget liv, vilket är väldigt destruktivt.
Tror du på ödet?
Då kanske detta gäller dig också! Missförstå mig inte här, jag anser mig själv vara både spirituell och religiös och kan absolut se en högre mening med saker som inträffar, men det är vi själva som sätter bollar i rullning åt olika håll och det är vi själva som gör aktiva val varje vaken minut av dagen.
“Vad ska jag äta?” “Hur ska jag träna?” “Vilken TV-serie ska jag titta på?” “Vilka böcker ska jag läsa?” “Vilka människor ska jag umgås med?”
Alla dessa faktorer påverkar den fysiska och psykiska hälsan men det är inte alla som förstår det. Jag lyssnade själv på extremt depressiv musik i många år och insåg att “hmm… jag tror att den här musiken gör mig mer deprimerad!” Yes it did. Allting påverkar. Allting vi konsumerar om det så är mat, dryck, sociala medier eller andra människor, så första steget är att inse sin makt över sitt eget liv, sin lyckonivå och sitt hälsotillstånd.
När någon du känner “väljer” att må dåligt
Det bästa man kan göra är att vara en bra förebild och respektera personens världsuppfattning. I andra hand påpeka när det är uppenbart att personen själv har gjort någonting som gett ett visst resultat, och visa att det är överförbart även i andra situationer.
Om personen själv visar intresse för livsstilsförändring så kan du hjälpa till med kartläggning av vardagsvanor; maten, sömnen, det sociala, återhämtningen, träningen för att hitta brister som kan ligga bakom hälsoproblemen.
“Health literacy” eller hälsokunskap innebär förmågan och kapaciteten att införskaffa, processa och förstå basal hälsoinformation samt vilken hjälp som finns att få och hur man får tag i den, men lika viktigt är insikten om att det man själv gör spelar roll hur litet och obetydligt det än verkar vara i det större sammanhanget.
Från dåligt mående till framgångsrik biohacking
Stegen som jag själv har gått igenom är följande:
- Jag stod inte ut med att må dåligt. Lidandet var outhärdligt.
- Jag insåg att vårdcentralen inte kunde hjälpa mig.
- Jag insåg att mina vardagsvanor skapade lidandet i stor utsträckning – att allting jag konsumerade (mat, dryck, andra människor, internetforum osv) påverkade min kropp och mitt psyke.
- Jag insåg att dessa vardagsvanor var föränderliga och att jag kunde välja att göra på något helt annat sätt än tidigare.
- Jag började konsekvent göra andra val och fick på så vis andra resultat.
- Jag utvärderade de nya valet efter resultaten och fick “ränta på ränta” ju oftare jag valde något bättre än tidigare.
- De bättre valen spred sig som ringar på vattnet och påverkade inte bara mig själv utan även andra människor som såg förändringen jag gjorde för mig själv.
- Jag började sprida budskapet till andra som var redo för en liknande förändring.
Många är nu redo att kasta av sig offer-koftan och göra nya bättre val för sig själva. För allt för många behöver tyvärr lidandet bli outhärdligt först, men det måste inte gå så långt. Proaktiv hälsa är den bästa investeringen du kan göra, för när du väl är på mitt steg 1 kanske det är för sent. Jag är tacksam att jag kunde nå min botten (flera gånger till och med) och ta mig upp därifrån, och det är därför jag känner behovet av att hjälpa andra.
Kom ihåg det att ingen väljer att må dåligt egentligen, dem är bara på ett annat steg än dig i sin hälsoresa.
När man under ett halvår har lagt på sig magfett vid naveln och “kärlekshandtagen” och nedre delen av ryggen – är det stress och kortisol som är förmodad huvudorsak? Jag börjar känna mig desperat och vet inte vad som är rätt längre att göra. Jag har i stort sett alltid varit vältränad och nu känner jag inte igen mig. Har under ett halvår nästan inte kunnat träna och haft enorm inre stress och svårt med sömnen. Jag äter ketogent, mejerifritt + smör, utan substitut, med en kaffekopp på morgonen som enda stimulans. Så fort jag äter får jag hjärtklappning (både vid nöt och fläsk, kokos, smör, kyckling, ägg) och vet inte om det är ångest kopplat till matintag som spökar eller intoleranser.
Jag tänker att det är nu jag får äta upp all stress jag utsatts för under åren och det känns som om jag aldrig kommer att komma i form igen. Jag känner mig så vidrig. Jag vågar inte göra fastor i rädsla att stressa kroppen. Funderar på om även strikthet i mat stressar mig och om jag ska ändra något till mer liberalt men då är jag rädd att gå upp mer i fettvikt. Jag har börjat träna nu igen, sen jag fått mer timmar till fritid så jag hoppas kunna lösa den biten.
jag vet inte vad jag vill med kommentaren men hur hade du tänkt? Kan meditation göra underverk, utöver styrketräning? Ska jag ta det lugnt med träninge och satsa mer på meditation? jag är så uppgiven, jag har aldrig varit i den här sitsen att behöva gå ner så mkt i fettvikt. Situationen ger mig ångestattacker vilket såklart inte bättrar på stresspåslaget. jag tror mig ha koll på maten men kanske är jag för fixerad.
Jag tror du ska sluta vara så strikt med kosten och börja äta exakt vad du känner för.
Meditera 30min x 2 per dag.
Det är inte eget ‘ansvar’ som är provocerande, det kommer alltid vara en själv som står för förändringarna eftersom det är en själv som behöver förändras. Men i de allra flesta fall beror dåligt mående på alla saker som hänt och påverkat en i livet fram tills nu. Säg de här sakerna till någon som alltid automatiskt stannar till när hen hör att det kommer någon runt hörnet för att det under tio år lika gärna hade kunnat vara en knytnäve som hen möts av. Eller inte kan se sig själv i spegeln för att hen hela sitt liv lärt sig att det som spegelbilden visar är något som helt saknar värde.
Ens undermedvetna, hur det reagerar på olika saker och i slutändan får oss att må är inget man väljer. Det är något som formats av händelser under ens liv och är något man sakta får lära om (om man har tur och får träffa rätt människor). Det är en väldigt långsam process som ett fåtal lyckliga tar sig oskadda genom.
Blir någon nästan hundbiten till döds säger du inte till den människan att han ska sluta larva sig och välja sluta vara rädd för hundar..
“Sluta larva sig” tror jag inte står i min text någonstans. Förstår inte riktigt hur du tolkar min text. Jag blev väldigt mobbad under många år + massa andra upplevelser som gjort att jag gått i terapi av och till i 16 år och fortfarande jobbar dagligen med många saker.
Det låter på din kommentar som att du utgår från saker som inte står i texten.
Fast om du läser Martinas text igen, riktigt noga så kommer du förhoppningsvis inse vad hon skriver.
Martina är empatisk och vill andra väl, annars hade hon inte orkat ge så mycket av sig själv för att hjälpa andra.
Du läser in saker som inte står någonstans i texten!
KBT är ett samlingsnamn för psykoterapier där man tränar på att använda sig av nya beteenden och tankemönster för att minska psykologiska problem. Givetvis finns det många fler bra metoder som behandlingsalternativ.
I socialt arbete: Läs sen på om evidensbaserad praktik dar den professionelle, med sin yrkeskunskap och personliga kompetens, en viktig roll. I kompetensen ingår bla empatisk förmåga, skicklighet i att identifiera individens problematik och att kritiskt värdera information samt en förmåga att balansera och integrera all information inför beslutsfattandet som ska ske i samråd med klienten…
Man ska aldrig svara i affekt, men nu har jag riktigt svårt för att hålla mig: Du har ju inte läst vad Martina skriver! Och din ton känns så trist, och att du kallar henne “ignorant”, alltså??? Martina, skit i att svara på sådana inlägg som Daniels.
Hej Martina.
Varför skriver du inget om corona.
Har du preppat eller boostat på något sätt.
några tips kanske?
Mvh Jenny
Tycker det är ganska ointressant.
Hur i helvete kan man vara så ignorant och uttala sig på det sättet du gör i en så otroligt viktig fråga? Du lever i en fantasivärld och påverkar människor utan att ha en aning om vad du snackar om. Nästa gång du har ”kommit på” någonting så ta och lägg ner lite tid på att verkligen förstå problemen eller håll munnen stängd.
Jag förstår att eget ansvar är oerhört provocerande, jag är medveten om detta. Dock riktar jag mitt budskap till de som är redo för det. Jag själv hade blivit lyrisk över ett sånt här inlägg för 15 år sedan men det fanns inte då så jag får skriva ett själv nu istället.
Daniel, jag blir väldigt provocerad av ditt inlägg. Det har en ton och ett innehåll som inte är vanligt här, tack och lov. Spy tycker jag att du ska göra någon annanstans och inte över Martinas inlägg. Vi kan läsa och vi kan välja att ta till oss det vi önskar och avstå från att fara ut i otidigheter om vi har en avvikande åsikt. Skärpning!
Håller med dig Christina!
och läsförståelsen verkar ha blivit sämre överlag och inte bara här på bloggen
sorgligt nog
Lars Lannfelt berättar nytt om fina resultat i forskningsfas 3 om AZ läkemedel, klart till 2022 🙂 🙂 🙂
Momomerer
Kommer pressmeddelande idag !!!!
stavar som en kråka idag 🙂 ska vara mono…..
Haha kollade den här igår och funderade sen på var vill jag ha mitt huvud placerat (om jag snålat) och vad är pengarnas värde i de fonderna så där om några hundra år
https://axess.se/Tv/vodplayer.aspx?vod=11787
Eller som svägerskan säger, jag vill ha sympati inte lösningar.
Hej
Enligt mig så är det ingen som väljer att må dåligt. Vår hjärna är konstruerad att lösa vilka problem som helst om den får den konstruktiva möjlighen.
När jag var som mest dålig i parasiter, candida, trauma,svartmögel, etc.
Så var det en person som kom för att hjälpa mig o det var nå jävla apoteks skit piller. Men det gjorde mig oerhört glad för hans omtanke den betydde oerhört mycket för mig.
Han som kom hem till mig levde så oerhört komplett alkoholiserad både socker o alkohol med en oerhört stor övervikt.
Men hans kropp o hjärna var så oerhört kidnappad. Han var helt övertygad om att han själv inte skulle fixa sig utan det sjukvården som skulle det.
Har en vän som har hängt i prosta snaran har varit å provat förändra hans tänk dagligen förut. För att han ska plocka bort socker o E nummers mat o,s,v. Sjukvården är så mycket mer trovärdig. Så nu har dom honom där dom vill.
Sämst är det med det som var min riktigt nära vän o arbetskamrat. En nykter narkoman o alkoholist en sån jävla livsglädje spridare. Jag hade kunnat satt vilka pengar som helst på att han aldrig skulle ramla tillbaka, jo jävlar. Skilsmässa sen var han som den tunnaste torrkvist som bröts i tu o ramlade tillbaka.Vi som gör allt för att bli frisk eller må bättre har någon form av felprogramering gentemot andra människor vad vet jag inte än.Men ett är säkert förebilder är det jag tror jag är en nyckel. För få fler att söka själv.Å den här förbannade sosse jävlarnas indoktronering i över 100 år har gått ut på att vi tror att vi tänker själv men vi är så jävla styrda ska inte tänka själva. Men jag har min egen lärdomsväg. Å efter första svängen när jag nådde nå så jävulskt högt i meditation. Förlät allt o alla. Dom onda jävlarna gjorde mig lika mycket illa än då. Så dom onda kan jag glade ligen titta på när dom går under. Finns inte en chans i helvete om jag har kunskapen/ möjligheten att jag hjälper dom.
Det du säger att saker har en högre mening. Ser mig slälv som en godartad Kan för allt i världen förstå varför jag ska behöva viga så mycket tid av mitt liv för sjukdom /elände. Det har lärt mig, förändrat mig. Men det viktigaste är att jag såg rikedom var materiella värden förut typ pengar, statusprylar, skog. I dag så väger finna lösningar känna glädje känna att man blir friskare svårt o förklara men det känns som att jag har förändrat värderingen av rikedom har förändrats.
Bara det att man har dragit en stilla
meditation värd namnet i dag x5.Tycker att det är så oerhört barnsligt roligt att lägga upp meningen om meditation på det viset.Den skapar reaktioner Det är inget annat än att knarka att meditera 5 gånger men det skiter jag i när man lägger en hel dag på att meditera i omgångar.Men det kändes som någon form av belöning efter den senaste vågen av elände Måste bara få berätta för någon gott o grunnat på åt vem.
Haha tack för din kommentar Pär, alltid läsvärt 🙂
Jaa Guuud va jag känner igen detta beteende, i så många sammanhang.
Har en nära släkting med psykisk ohälsa, som bara förväntar sig att andra; jag, vården, läkaren…ska “fixa”, allt ska bara bli bättre men tar INTE eget ansvar! Ser INTE sin egen roll. Och jag förstår såklart att det är gööörtungt att vara där i den situationen. Men det hjälper ju inte att bete sig som ett trotsigt barn.
Mycket frustrerande!!
Så har vi skaran med diverse sjukdomar, ofta välfärdssjukdomar som bara blint kör på som vanligt och gör som doktorn säger och käkar piller, kött å potatis. Inga tentakler utåt alls. Föreslår jag ändrad kost blir jag genast ifrågasatt och stoppad i “hokuspokus-facket”.
Tröttsamt!
Å så en diabetiker som jag känner, tillika sockerknarkaren, som ständigt hittar ursäkter att käka chokladbars och dricka lightläsk, och får det att låta som att nån LCHF-kost, det har inte så stor inverkan på diabetes som tidningarna får det att låta som, minsann.
Om man inte hör å inte ser är det en sak, men är man dessutom ointelligent då blir det svårt.
Hopplöst fall.
Jösses vad destruktivt det här blev ?
Jag försöker så lite frön här och där, men det är få som nappar, varför??? Jag fattar inte att man inte ens blir nyfiken, ställer en motfråga eller höjer ett ögonbryn.
Glad att jag själv inte är så alla fall!! Och tur att du Martina skriver så många bra böcker och inlägg som jag kan dela och ge bort i present!
Kanske borde smacka till dom med lax också så de vaknar till ✌️? ordentligt!!!
Tack för ytterligare ett underbart inlägg ❣️
Du är så jefla stark och inspirerande. Så tacksam f allt du delar ??
Och OT, var i ketos igår och fastat de senaste 24 h men sedan 10 i fm blåser jag noll i ketonix. Hur tusan hänger det ihop? Borde inte ketos fördjupas av fastan el blåser noll f att kroppen använder alla ketonerna??
En blodketonmätare hade nog gett utslag!
Inköpt o väntar m spänning
Jag valde inte att må dåligt men olika händelser gjorde att livet rasade som ett korthus. Make dör när vi är på semester, lögnerna som fram efter, 700 000 var borta, sista frågan jag ställde om våra fonder, svaret ett lögn. 200000 till borta. Jag fick betala en gemensam skuld, bank aldrig kontaktat mig innan dödsfall, han sa det var betalt. 275 000 som jag fick betala, därutöver hjälpa min mamma, vilket gjorde med glädje. Min bror avlider.
Kontaktar vården får piller, vilket jag inte ville ha, utan mer någon att prata med. Så orden ” behöver du ny tid” ” du är stark, du klarar det” då hade jag gråtit 1 timme… tack och adjö för mig.
Hans barn som vägrar arvskifte . Dom ville ha sitt arv.. Vilket, han hade bara skulder. Så skiftesman via tingsrätt. Den soppan tog 7 år.
Tvungen att sälja mitt hem för att få bort hans elände.
På detta skadar jag mig genom olycka, mamma går bort. När jag väl är bra får jag en ansiktsförlamning med yrsel som fortfarande består. Plus allt annat skit som kom upp när maken avled. Jag har ifrågasatt 25 års samlevnad, älskade han mig?
Har kommit till stadiet att släppa, man får inga svar utan tänker på allt det fina.
Mer konstigt att man inte kastat in handduken, kanske man gjort det o. Man vetat det skulle ta 7 år..
Så mitt dåliga mående var inget jag valde.
Men varje dag försöker jag se något positivt. Säger att: inga svårigheter är större än man inte klarar av det. Allt som inte dödar en är det inget farligt.
Jo, jag är nog stark även o. Jag bara vill ha en kram och bara vara.
Majoriteten av alla jag mött är passiva, deprimerade eller något åt det hållet. Är lite som en epidemi. Finns givetvis folk som är drivna också, men det är faktiskt inte så vanligt som man önskar eller trott (enligt min erfarenhet).
Sett folk som sitter passiva, folk som inte orkar men som ändå lider i förtvivlan. Av alla sorter.
Många sätter sitt hopp på vården. Men egentligen är det rätt absurdt att göra det. Psykologen är en vanlig person som utbildat sig. Att lägga sitt liv i händerna på en annan person är inget jag vågar. Medicin skulle väl funka till viss del, men knappast lösning på livets bekymmer.
Ganska konstigt att förvänta sig en lösning av vården, iaf vid närmare eftertanke.
Jag håller helt med dig. Även läkaren är bara en vanlig människa med 5 års akademiska studier, dock med (förhoppningsvis) god människokännedom och erfarenhet och kunskap kring olika sjukdomar. Men det verkar inte vara så alla gånger heller.
Väldigt bra skrivet! Precis så tänker jag.
När allt kommer omkring är det bara en själv som har ansvar för sin hälsa och välmående.
Oavsett hur svårt det kan vara ibland, så måste man kämpa på.
Hallå Martina
Jag tror att många gör omedvetna val, de är ovetande eller okunniga i vad det är som påverkar välmående och välhälsa.
Destruktiva beteenden kommer från destruktiva tankar och får vi kontroll och kan reglera våra tankar kan vi även reglera beteenden och attityder, mycket av det som styr oss dagligen är vi inte medvetna om, inte förrän vi gör oss medvetna om vad som påverkar oss. Vi är ständigt påverkade av vår omgivning, vår miljö påverkar oss, människor omkring oss påverkar oss, vi tar ständigt in information och en del information tar vi in subliminalt, vi måste ständigt vara uppmärksamma på vilken information som är destruktiv och vilken som är konstruktiv. Med träning lär vi oss att filtrera informationen, vi får det som vi fokuserar oss på.
Ignorerar vi destruktiv information och gör oss uppmärksamma på var vi lägger fokus samt att vi byter språkmönster kan vi ändra våra liv radikalt.
Vår hjärna har plasticitet och är formbar, vi bygger ständigt hjärnvägar i vår hjärna, neuronerna ökar antalet synapser i det område av hjärnan vi aktiverar, det bildas nya axoner och dendriter, alla är vi hjärnvägsbyggare, vi måste bara veta åt vilket håll våra hjärnvägar ska gå, det gör vi genom att medvetandegöra våra kognitiva processer, vi skapar vår egen hjärna genom mentalträning samt uppmärksamhet på vad vi säger till oss själva.
Många hamnar i inlärd hjälplöshet, de intalar sig själva att det inte går, de är för gamla, osv.. Inlärd hjälplöshet är att GE UPP även om möjligheterna finns framför vår näsa.
Åter till hjärnan och hur den fungerar, vår amygdala signalerar fara så fort vi går utanför komfortzonen och det tar energi, hjärnan tar 20% av vår totala energiförbrukning och upp till 25% om vi måste börja tänka, samtidigt hör människan till det lata släktet och gillar hellre att softa hemma i soffan och zappa runt på TV med chips och godis, där kommer striiatum in och ger snabba belöningar i form av dopamin, som i sin tur leder till en ovana.
Att tycka synd om sig själv är positivt så länge det ger belöning.
Det blev lite mycket de´här – jag får svårt att sluta när hjärnan kommer igång 🙂
Ha en bra söndag Martina
Det är tyvärr få som lyckas gå den vägen. Många hamnar i det läget på grund av arv, trauma och livsstil. När konsekvenserna ska behandlas måste man slåss mot auktoriteter som läkare, försäkringskassans tjänstemän, försäkringsbolag och sin närmaste omkrets som inte har samma erfarenhet och upplevelse. När någon som jag som lyckats vända på eländet, bara för att jag inte hade någon sjukdom i grunden, möter dem som gjort resan fram till resignation, har vi sällan sett hur länge som de har kämpat, (ofta i det tysta) utan att få förståelse och riktig behandling. Det är då som många resignerar i sin nya roll. Alltså helt rätt att fullt respektera personens verklighetsuppfattning och vi ska inte underskatta den insats vi behöver göra i vårt stödjande för att hen ska få tillbaka hoppet. Därför väldigt bra att detta diskuteras och mycket.
Du har så rätt, Göran S. När min psoriasisartrit m.fl. sjukdomar gjorde att jag måste vara sjukskriven blev det så att jag för försäkringskassans skull tvingades att testa allehanda biologiska läkemedel som ställde till det något oerhört i min kropp. Biverkningarna var gräsliga med påverkan av hjärta och lever, känselbortfall osv. Jag visste ju hur jag borde leva men att kämpa emot det som “läkemedlen” gjorde med min kropp var nästan övermäktigt. Jag önskade bara att de skulle lämna mig ifred för att jag skulle kunna försöka tillfriskna – men jag behövde ju pengarna…
Har flera gånger sett att läkare m.fl inte har tillgång till senaste kunskaperna och eller inte vågar pröva något nytt. Det gäller att inte tappa hoppet för det kommer nya resultat, hypoteser och hack hela tiden. Om så bara för att förbättra något av sjukdomsbilden vilket leder till en bättre livsstil och välmående.
Såå sant! Jag själv tog i förra veckan tag i mitt kaffedrickande och sömnrutiner efter att ha läst vad du skrev om det. Och wow! Vilka omedelbara resultat. Vågen började gå ner igen ( efter en låång platå ) och jag vaknar före 7 på morgonen, superpigg ? Att jag inte gjort detta tidigare!
Häftigt!
Herre gud rent ut sagt vad många som skulle behöva läsa detta, eller ja, “ta till sig detta” vär väl mer den korrekta benämningen.
Och även om man (som mig) tror sig vara bra på sådant här. Så är det väldigt bra att låta sådana här ord träffa en i ansiktet likt en blöt lax då och då iallafall när man blivit lite för självsäker på sig själv.
Keep up med dina badass inlägg ?
Haha “likt en blöt lax” 😀
Ja tyvärr har jag en nära anhörig som befinner sig i lidande och inte fattar några som helst beslut för att ta sig ur detta. Inställningen är att “saker bara händer” eller att det är “läkarens fel”, “försäkringskassans fel”. Hen blir irriterad på mig när jag försöker påpeka att hen själv har makt att påverka olika saker, vill inte alls lyssna. I min värld väljer hen det hen uppfattar som enklast, total ansvarsbefrielse. Mycket frustrerande att stå bredvid och se på.
Det förstår jag att det är oerhört frustrerande!
Hen har troligen en narcisstisk störning! Du kan inte hjälpa människan.