Låt oss fortsätta på det populära spåret om people pleasing som så många verkar känna igen sig i. Läs förra inlägget för att få hela sammanhanget.
Min läsare Nadia skrev så klockrent:
“ju snällare och mer “dörrmattig” du är desto mindre respekterar folk dig! Tänk att hela den här tiden har man försökt anpassa sig efter andra för att vara snäll och fått motsatt effekt. Människor respekterar styrka, självständighet, karaktär och FRAMFÖRALLT självrespekt!”
Wow!
Den här våren fick jag det här så tydligt visat för mig, svart på vitt, och var en av anledningarna till att jag började jobba stenhårt med att SLUTA people pleasa.
Dränerad på självkänsla (real life story)
Jag flyttade tillbaka till Sverige förra året och hamnade i Stockholm som inte är min hemstad direkt. Jag älskar Stockholm och har många nära vänner där så det var kul, och det gav mig tillfälle att träffa fler personer med liknande intressen. Det gjorde att jag hamnade i nya grupper med nya människor (tjejer i min egen ålder) och jag var så otroligt glad över det och hade jättekul. De här tjejerna var så fantastiska, smarta, roliga och jag behandlade dem med silkesvantar, pleasade och dörrmattade sönder mig själv för att få vara med.
Hela min uppenbarelse skrek SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA AVVISA MIG INTE!!!!
Vad hände?
Du gissade rätt! Jag blev utfryst 😀
Det är 2018, jag är bästsäljande fackboksförfattare, jag har bott utomlands, driver mitt eget företag, har massor av coola samarbeten, jag ser bra ut, jag är trevlig och har social kompetens, jag är alltid snäll, hjälpsam och vänlig och försöker få alla situationer smooth så att ingen ska känna något obehag någonsin och ändå…
BOOM!
DOOR SLAM!
Du förstår ju att självkänslan bara totaldör särskilt som jag har varit så otroligt mobbad tidigare (längesedan) för det är tillbaka till att inte vara cool nog, till att rannsaka sig själv sönder och samman.
Var det nått jag sa? Vad gjorde jag för fel? Använde jag något konstigt ord? Var det någon som tog illa upp av ett skämt? Allting ska nagelfaras för att hitta felet som gjorde det, men vet du vad?
Det finns inget fel,det är aldrig någonsin att du inte är “cool nog”, för det här är bara vanlig hederlig gruppdynamik och jag tror att jag har hittat lösningen.
Lösningen: Var dig själv från första sekunden
OBS: jag är absolut ingen expert på området men vad jag har sett är att människor (grupper) vill förstå dig och alla vill bli förstådda så kongruens är nyckeln här. Att vara sig själv utan tanke på konsekvenserna från första interaktionen istället för att (som jag brukade göra) bli mer och mer mig själv med tiden, för sånt accepterar bara ÄKTA vänner, människor med hög självkänsla, en väldigt stöttande partner eller uppmuntrande familjemedlemmar.
En GRUPP okända personer eller bekanta / nya bekantskaper tolererar sällan personlig utveckling.
Jag vet att det låter helt sjukt men utvecklas du måste du byta grupp, om du inte utvecklas inom något väldigt smalt intervall såklart.
Det här är skitjobbigt för blyga personer och people pleasers för vi är ju sådana som försiktigt och trevande tar oss in i nya situationer och sen vågar öppna upp och visa mer och mer av oss själva. Det kan baktända något enormt.
Testresultat av att inleda nya bekantskaper med 2000% Martina
Den riktiga Martina är ganska hård har jag förstått, jämfört med andra och framförallt jämfört med andra kvinnor. Jag gillar att pusha mig själv, se resultat, tävla… så jag är väl hälften man kan man säga 😉
Den där rädda lilla hamstern som sitter och nickar och fnissar är i alla fall INTE jag, inte nånstans.
Så jag började mitt test med personer som jag inte brydde mig om, typ potentiella samarbetspartners och sånt. En tjej jag hade möte med började gråta, inte för att jag var elak utan för att jag var väldigt kompromisslös i mitt förhandlande. Jag backade av, bad om ursäkt och vi har ett väldigt fint samarbete idag.
Jag har inte hittat volymknappen ännu, men att vara så rak och direkt som jag faktiskt är i min personlighet är helt fantastiskt utvecklande. Det är inte att vara elak utan att vara väldigt TYDLIG och inte lämna några utrymmen för missförstånd.
Jag ser fram emot att experimentera mer med det här och testa i olika grupper, det är otroligt spännande! 😀
OBS tro nu inte att jag är världens bitch, jag är fortfarande väldigt snäll försöker bara kommunicera mer TYDLIGT än tidigare.
Tack för bra inlägg!
Har alltid varit snäll. Tänkt om jag är snäll så kommer andra vara snälla tillbaka, men icke! Jag har blivit överkörd så många gånger och antingen försökt vara ännu snällare eller undrat vad det är för fel på mig.
En sak som slog mig när jag såg min kompis katt. En innekatt som bland de första gångerna var ute själv. Han visade på ganska stor osäkerhet vilket resulterade i att fåglarna började reta honom. Det är ju typ samma sak med människor. Katten hade behövt ”hjälp” i detta läge men blev istället retad och framförallt rädd.
Ja, så är det tyvärr :/
Hejsan och tack för ett bra inlägg. Jag har märkt att jag ofta är mycket rakare i min kommunikation än vad gemene människor och det har skapat en del problem för mig. Många blir ledsna eller sårade fast jag absolut inte menar något illa. Jag märker också att jag inte förstår vad folk vill om de lindar in eller försöker hinta saker. Jag fattar bara om andra också är raka. Det känns nästan som ett slags handikapp ibland för andra blir irriterande på mig för att jag inte fattar eller för att jag sårar dem för att jag inte lindar in. Så svårt det här? Nån som har tips?
Magiskt att läsa detta ?? Har i år börjat bli ”vrång” och o- pleasig men behöver mkt träning. Min livsstil sen 2 år tillbaka m styrketräning, livsstilsoptimerad syn, fokuserad på att må bra och bli stark är provocerande och leder till ensamhet i nuvarande grupp av människor i mitt liv. Men jag ger mej inte, passar det inte får det vara ??
Kram ♥️
Sjukt att livstilsoptimering och att må BRA leder till ensamhet, det är bara FÖR sjukt… dags att byta grupp!
Helt fantastiskt underbart! Älskar dig!❤️
Tack Irene!
Gillar alla dina inlägg men dessa om people pleasing är mina absoluta favoriter hittills! Jag hade ingen aning om vilken extrem people pleaser jag var förrän jag träffade min psykolog inom PDT som sa att jag verkade vata extremt konflikträdd och att jag alltid gör våld på mig själv till förmån för andra… insåg ju mer jag tänkte på det hur sant det var, var extremt olycklig i ett långt förhållande och förstod att det berodde på att jag lät mig trampas på om o om igen, bara för rädslan att någon skulle bli arg på mig var så stor. Att säga ifrån och att säga nej är det svåraste jag vet, får sån otrolig ångest av det att jag alltid måste komma mer ursäkter. Men äntligen har jag i alla fall förstått det, och känns rimligt att jag var mobbad o rätt utfryst under hela skoltiden… trots detta har jag konstigt nog väldigt starka åsikter och tankesätt, så mina närmsta vänner tror knappt på att jag faktiskt har det här problemet.. för till dom säger jag ju exakt vad jag tycker o tänker..
Jaja, ville egentligen bara säga tack för riktigt grymma inlägg! Ska läsa de böckerna du tipsat om och öva på att bli mindre “dörrmattig”..
OT: finnar på ryggen på tjejer, har fått en del på senaste, kan det var nån hormonell obalans eller mineralbrist? Det är rätt nytt för mig
Tack Isa!
Finnar på ryggen brukar vara högt testo, annars kan det vara keto rash om du är i ketos 🙂
“Of Topic varning (lindar in)”
HA!HA! (Pleasing…?) så ta det för VAD DET ÄR….
…-I BÖRJAN VAR ORDET-… För Många år sedan (orkar inte ta fram svaret) skrev jag till Diskrimineringsombudsmannen om det inte var diskriminerande att “etikettera” ett Suveränt Syster och Broder Folk (annan ordalydelse då?) med ett nedsättande ord som beskriver oönskade effekter på kroppen, Kvisslor, Blemmor mm. med benämningen Finnar…? Jag ansåg att det var “smygrasism”. (en inlaga i den subliminala splittringen)
Jag fick svar att det använts sen 1600-talet och att inga åtgärder fanns att undanröja detta.
Det Esoteriska i ORD har sin egen frekvens…. det svajjade till om: -keto rash om du är i ketos- LÖÖÖV THAT!
ÄLSKAR VERKLIGEN Samförstånds förkortningar! Det pekar mot Platsen där det bara sitts och ses på varandra och nickas i ett Totalt Samförstånd
Haha visst är det så! 🙂
Älskar den här bilden på dig! *heart eyes*
Tack 😀
Har problem med att jag är en pleasing person och jag vet inte var gränsen går! Säger jag nej tycker jag att jag inte kan samarbeta och att jag är en egoist. Jag är jätterädd för att uppfattas som sådan, i synnerhet på min arbetsplats. Är rädd att kollegor ska uppfatta mig som stelbent och att jag inte kan tänka utanför boxen. Säger jag ja dröjer det inte länge förrän jag känner mig trött, sliten och ej uppskattad. Då blir jag bitter.
Det är något man måste öva på och det är skitsvårt, önskar jag hade ett bra svar på hur man ska göra 🙁
Tror som du….man måste öva och testa sig fram och på så sätt ”erövra ny mark” inom sig. Och tyvärr…..det finns inget givet svar. Men att få bolla med nån kan vara steg i rätt riktning.
Bara en kommentar:
Snällhet är inte lika med mesig dörrmatta.
Snällhet är positiv. Snällhet är att vilja väl, men innebär att ta konflikter om det behövs. Säga nej, om det behövs. Skälla ut någon om det behövs. Stå för det goda.
Så snälla snälla allihop: använd inte ordet snäll när ni menar mesig och konflikträdd! Ord är viktiga!
Annars håller jag helt med dig, Martina.
Mm… “för snäll” använder man ju ofta och det låter inte helt rätt det håller jag med om 🙂 För mesig eller för konflikträdd låter bättre.
nä, det är skillnad mellan att vara snäll och god. man kan vara en god människa utan att vara snäll. du kan vara respektfull och hjälpa dina medmänniskor utan att vara snäll.
Får lite funderingar när jag läst inlägget några gånger till. Att sluta vara pp, visa sitt sanna jag, ta plats osv ligger ju på pp personen men tänk om de som inte pp utan är uppriktiga och raka direkt i en kontakt skulle ta hänsyn när de råkar på en pp, inte frysa ut dem, låta dem visa sitt rätta jag i sin egen takt, uppmuntra och stötta dem att säga sin åsikt osv. Så skulle vi få fler ärliga och raka personer i vår gemenskap och färre dörrmattor. Borde vara en positiv utveckling…?
Det kräver ju naturligtvis att man är medveten om detta exv genom att ha läst Martinas inlägg och god självkännedom.
Det var verkligen ett inlägg som fick mig fundera, dels på mig själv men även på dem i min omgivning.
Tack Martina!
De här inläggen om självförbättring osv är så himla bra och träffande! Gillar dem lika mkt som kost-inläggen.
En övrig fråga – jag kommer inte längre in på ditt instagram-konto:( Det står att det är privat så jag undrar om en måste ha ett eget konto för att kunna följa dig? Jag har inte det (och vet inte om jag kan skaffa det pga har ingen smarttelefon?) men jag gillar verkligen ditt konto så det känns lite tråkigt. Jag är inte så haj på sånt här så det kanske är jätteenkelt 😛
Jag har tillfälligt satt det till privat för att testa en sak men kommer att öppna det igen om några veckor. Just nu kan bara folk med instagram se inläggen tyvärr.
Så mkt sanningar i dett ainlägg, omg.
MEN!Jag tror inte alls att energin/styrkan är manlig. Men vi lever i ett samhälle där starka kvinnor inte är välkomna (ja, jag är feminist). I ett patriarkat uppfostras vi att vilja finnas till för Mannen (den man som föredrar flickiga kvinnor) och då slåss vi också inom våra egna grupper om den platsen vilket leder till att vi aldrig tränas i att vara starka kvinnor utan att vara de svaga kvinnor som (den patriarkala) Mannen vill ha. De kvinnor som är starka riskerar att uteslutas ur både den kvinnliga gemenskapen och att få vara med Mannen.
Detta är såklart grovt förenklat men om man ser till de signler som samhället sänder ut så straffas starka kvinnor hårt. Vi som då inte vill avvisas eller vara just för på; vi avvaktar tills vi känner oss trygga, visar då vilka vi är och så ojdå, det blev bakvänt.
Eller starka kvinnor… alla kvinnor är starka men vissa av oss är det på ett sätt som i patriarkatet tillskrivs män.
Typ så. Gud jag fick så mkt tankar om det här. OCH att jag precis skrev ett eget inlägg som tangerar just synen på kvinnlig styrka…
Som alltid – du är så bäst!
Tack Astrid! 😀
Men alltså feminism eller ej, se det som yin och yang då?
Ja, lite så.
Jag är ju hobbyastrolog och bland annat vår mars-energi visar styrka/passion. Vissa av oss har den i en idag klassad “manligt” tecken. Och vissa män har den i en mer kvinnligt kodad form. Typ Mars i Kräftan är en riktig mjukis, medan Mars i Stenbocken är en långsiktig general.
Jag håller på att reder ut allt detta lite i huvudet själv men för mig är det så tydligt att i ett samhälle där vissa beteenden är accepterade och andra inte utifrån kön så skapar vi tyvärr förutsättningar för just de problem du visar på i ditt inlägg. Även jag har jättesvårt att hitta min plats i kvinnliga grupper, för min styrka gör att jag blir antingen ledare eller utfryst. Med män är det på ett sätt lättare att få vara med, men jag är alltid “kvinnan” i gruppen.
Så själv jobbar jag med att äga alla mina energier, försöka tydligare signalera dem och således hamna i “rätt” grupper från början. Men det är skitsvårt!
Jag borde ha Mars i Stenbocken! Eller en väldigt stark marskraft, men jag är inte så bra på astrologi 😛
Att äga alla sina energier däremot, WORD på det!
Mycket intressant såntdär! Att va sig själv är inte det lättaste, trots att det är otroligt viktigt. Gabor Mates föreläsningar om autencitet är toppen. Man vill bli omtyckt o sen går det lätt utför me självkänslan pga people pleasingen.. Rak o tydlig is the shit. Fast ack så svårt…
Jag har , lite på experiement, jobbat två åt på ett kraftigt mansdominerat arbete, det finns några som undviker att samarbeta mig så mycket om möjligt trots att grejen är att vi behöver göra det för att jobbet ska löpa på smidigt,. Jag har kommit underfund med att det är för att jag är såpass annorlunda – i egenskap av tjej vilket jag inte kan göra något åt- att de inte riktigt vet hur de ska hantera mig, och då är lättaste vägen ut att undvika mig. Utan att det för den sakens skull är något fel på mig.
Jag får också lätt flashbacks till tiden som jag blev mobbad och var helt övertygad om att jag inte dög som jag var. Men när folk står och tisslar föredrar jag att ingorera och inte tro att de snackar skit om mig. Om de gör det så har det inte med mig att göra.
Det jobbiga med att va ganska introvert och samtidigt lite annorlunda än de flesta, är att man behöver ta sig ur sitt skal och FÖRKLARA lite hur man är och fungerar, iaf för de som en bryr sig om, annars utgår oftast andra människor från att en är precis likadan som de själva :O Och det kan få bli väldigt fel.
Jag avskyr när jag i tjejgrupper liksom blir “tillsatt” rollen som den tysta som bara är med utan att säga något. Samtidigt har jag svårt att prata personligt i grupper som är lite större, det kräver en extrovert kompetens som jag verkligen inte har. Man ska TA sin plats på ett självklart sätt, babbla på från hjärtat och förvänta sig att alla är beredda att lyssna. iInte min kopp té alls. Så jag har lärt mig att undvika dessa grupper för att få ut något av umgänget och inte bara bli dränerad på energi av att lyssna på deras snack.
Jag har en introvert vän som också är min arbetskamrat som jag gått o funderat på ett litet tag vad det var för “fel” på, jag märkte att det var “något”, funderade om det hade med mig att göra, något jag sagt eller gjort, sen till sist var jag tvungen att fråga, det var visst att han hade ont i kroppen så det hade inte med mig att göra öht 🙂 Klurigt med folk som inte säger något! Trots att jag ofta är sån själv…
Det med att säga nej och sätta gränser runt sig och verkligen va sig själv är mycket av process tycker jag, folk antar att en har VALT att vara och agera som en gör, och en förväntas göra precis som man alltid ha gjort, om en förändras en mottas det med mycket skepticism. Men med envishet så är det bara att fortsätta på sin väg, o de som det inte passar för gallras nog ur 🙂
Tack Ninna 😀
Jag är introvert och gillar det personlighetsdraget … för det mesta. Det jag dock inte gillar med att vara introvert är att vi tenderar att älta och överanalysera till förbannelse. Varför sa personen så här, respektive inte så här till mig?, är det något jag sagt, respektive inte sagt?, gillar personen inte mig? varför?, varför fick jag inget svar på mitt mejl? tycker personen inte om mig och därför inte bryr sig om att svara? Listan kan göras oändlig. Många amerikaner verkar vara väldigt extroverta (om man ska tro amerikanska filmer och TV-serier:-)), de grälar och skriker till varandra och 5 minuter senare är allt glömt och de är bästa vänner igen. Jag däremot skulle vara i chock under flera veckor och analysera varje ord som sades om och om igen utan att komma till någon lösning. Jag är nog inte någon större people pleaser, har inget behov av att vara omtyckt av alla, det tar för mycket energi (är för lat), men detta eviga analyserande går mig själv på nerverna, man letar problem när det nödvändigtvis inte finns något.
… du har nog en Master Grade i SANNINGS destillat…
Dina “nerkokningar” av svåra livsbetingelser LYSER och INSPIRERAR… SÅÅÅ “IN I HEL*ETE” !
Att ÄTA RÄTT (ett personligt val) är Absolut en Grundbult! EN GRUNDBULT! och ger ett VÄLMÅENDE! YEESSS!
Men det är en Grundbult som…. skaaapar förutsättningar… för att kunna och Orka, utveckla sitt SANNA JAG.
Meningen med Livet, är att ha ett Meningsfullt Liv och lära Känna Sig Själv… redan vid ingången till de gamla MysterieTemplen, lär det ha stått: MÄNNISKA KÄNN DIG SJÄLV.
Utan att “pleasa” Dig, för jag är Både Empat och KALL Analytiker. Såååå med beaktande av din “historia” undrar jag vilken position du haft på ett dylika ställe…
Bara att ~see~ ENERGI av den digniteten… är VÄLGÖRANDE…
Så… TACK! Martina.
Tack Stefan!!!
Tror du inte att jag hade varit typ Shaman? 😉
Både varit och Är?… Du Vet att det inte går att klassificera eller etikettera “sakers tillstånd…”
Mycket tillhör det Ovetbara, som undandrar sig beskrivning och bara kan upplevas.
Med din studiebakgrund och strikta leverans av upptäckter, flaggar (TACK!) för att du inte längre följer “gamla fotspår” som många Alkemiska Solitärer gjorde och gör.
Du kommer från den Nya Tiden.
Jag kan inte, men det vore -Intressant!- att tungt ~see~ din utvecklingsstege på ett högre plan, med det menar jag Naturligtvis inte din Personliga Historia (som alltid är Heligt Personlig) utan din Andliga historia som tog dig dit där du är nu.
Jag lägger in den på min wishlist, så kommer det när jag lämnat Templet och inte längre kan försäga mig…haha!
Mycket kan ordas om “sakers tillstånd, tingens ordning och VARFÖR!??
Mitt måtto har blivit: Det är så den här gången… och jag väljer att fortsätta att Färdas och Häpna…
… inte “sitta av tiden”… som jag fått bannor för…
Nu när jag ska skicka, så kommer en insikt om att Du är Gudomligt Bortom “behovet” av att “toppa” tidigare inlägg, utan Är som Du Är, vilket höjer Intressekvoten!
Tack Stefan ❤
ABSOLUT! Du skulle ALDRIG! nöjt dig med de “överenskomna” lögner som cirkulerat…
Ha!Ha!… men “varit”… det gäller fortfarande…
Det blir Alldeles för smalt med etikettering av Mystik, det tillhör det Gamla…
Som jag ser det, och enkelt ska beskriva det du gör, så är det Högre Skolan inom Alkemi.
Att du så frikostigt delar… skapar Strålglans…
Alkemi gillar jag 😀
Bäst som vanligt!
Tack 😀
Hej Martina, som alltid, tack för bra inlägg! Nu kanske jag kommer med en något långsökt tanke. Jag blir så himla förvånad att dessa inlägg är så populära, jag har ju tänkt att jag är ganska ensam om att ha detta problem med att vara en pp och den problematik som kan uppstå omkring detta fenomen. Jag upplever att mina problem går i cykler; ibland känns det kanon, ibland helt åt skogen.. kanske kan det vara kopplat till min menscykeln? eftersom jag upplever att det är cykliskt har jag tänkt att ketos ska hjälpa mig. Tänker att metoden ska minska min oro om att inte vara alla till lags. Kan inte svära på att det gör det, men jag tycker att det är intressant att så många som följer dig upplever att de känner igen sig! Kan det vara så att vi som gillar ketos kan vara extra känsliga? Jag försöker verkligen suga åt mig alla tips du kommer med kring oro/ångest/hormonoptimering såsom lev strikt ketos, undvik mejerier osv. Men varje gång jag känner att jag är inne i en fas då jag blir mer påverkad blir jag lika tagen på sängen. Och jag lyckas aldrig riktigt felsöka/ hitta vad som kan tänkas vara problematiken.. jag vet att du redan skrivit mycket, men jag skulle gärna vilja läsa mer om dina tankar kring psykisk hälsa 🙂
Om man är intresserad av att äta tvärtemot alla andra så är man nog lite knäpp och kanske har ett annorlunda tänk från början 🙂
Ha ha, härligt 😉 Då ska jag bara försöka bli lite mer balanserad i mina känslor kring min annorlundahet..
Jag upplever det hela tiden annorlunda och egentligen vet jag inte alls som jag ‘ska’ vara.
När jag var 20 jobbade bredvid skolan på en optiker. Chefen var helvete personligen, han skrek på sina anställda hela tiden, tryckte ner de osv. alla försökte kommer undan genom att slicka röv, hjälpte inte i det minsta. En kvinna som jobbade där sen typ hundra år, satt sig mestadels emot och kunde hantera honom. Det funkade. En gång försökte han det på mig, jag skulle har gjort nånting fel, vilket jag inte hade. Jag kan hantera kritik och sånt om jag gör fel, men inte orättvisa när det inte det. Han började med att skyller på mig och efter några meningar, så tog jag all min mod (jag var ju 20), kastade papperna som jag hade i handen på golvet, och sa att det är inte mitt fel och att han ska sluta skrika nu och att jag går nu och kommer tillbaka när han har lugnat när sig och bett om ursäkt till mig och andra som han behandlade illa hela tiden. Det var vid en inventering all personal på plats, de kämpade med andan och var helt förskräckt att jag kunde göra så. Haha, hade aldrig mer problem med chefen eller personalen, jag var tom babysitter senare till hans barn och extraknäckte. Då det funkade ju, jag fick respekt. Jag vet att det är så, mer respekt när man inte slicka röv.
Men det funkar inte i alla situationer i mitt liv, genom åren har jag märkt att om jag beter mig som jag är (och jag är inte elak eller ovänlig, inte särskild snål, tyst, högt osv.), så gillar mig ändå ingen och jag är alltid utanför en grupp. Sen försökte jag som du: var snäll och ‘dörrmattade’…blev också avvisat hela tiden.
Och nu på det sista jobbet gjorde jag inte det utan var mig själv och betedde mig som jag är…tja, blev mobbad och avskedad och passade aldrig in i kollegorna.
Vad stämmer inte med mig? ja vet faktiskt inte, men jag vill inte vara som jag INTE ÄR, men det funkar inte heller verkar det som. Är det åldern? Är nästan 50? Vet nån?
Hm… det är jättesvårt att veta men jag tror att du (liksom jag) har väldigt svårt att läsa av en grupp och hänger inte alls med i svängarna för vad som händer inom gruppen. Har inte kommit dit ännu i min research att veta vad som gäller men hoppas att jag ska fatta någon gång!
Men, då betyder ju det att man måste anpassa sig till gruppen då och inte vara sig själv? Jag tycker man ska vara sig själv och inte kompromissa med det. Bättre att hitta en arbetsgrupp som funkar tillsammans med dig 🙂 Det blir alldeles för jobbigt och tar alldeles för mycket energi om jag ska ändra mig hela tiden.
Kram
Bra skrivet! 🙂
Antar att du har en diger läslista men jag tänkte ändå rekommendera boken “The Assertiveness Workbook” av Randy J. Paterson.
Mycket bra bok för den som vill öka både tydlighet och bestämdhet i sina relationer, innehåller dessutom många praktiska övningar.
Tack, skrivit upp på läslistan nu!
Lägg in Lillian B Rubin,s NÄRA FRÄMLINGAR ochså….
Jag är ingen “bokmal” men den Boken BARA KOM efter att jag brottats med de Könspolitiska Problem! jag sett som HSP…
…TÄNKTE!!!!! VI ÄR TVÅ (2!) KÖN INTE FEMTIOTVÅ!!!! VARFÖR DENNA JÄVLA OBALANS?????
Bara Älskade att dra upp: Om Gud skapade oss… och KVINNAN Föder/Skapar oss (ALLA)!… vem är meeeeest Gudslik då?
… kanske det Faktumet som gjort att vi har den “historia” vi har…
Jag har inte sträckläst Nära Främlingar men fått de SVAR jag sökte…. ÄLSKAR! Lillian för Det!
Citat:-Pojkar och flickor måste frigöra sig från samma bakgrund – att i första hand vara uppfostrade av kvinnor – på olika sätt just för att de är av olika kön. Som vuxna påverkar det deras förmåga till intimitet, sexualitet, arbete och föräldraskap. Att tillägna sig dessa insikter är första steget på vägen mot en sann förståelse av partnern och mot ett föräldraskap som kan bespara barnen många av de konflikter som vi själva mött.
Mitt problem när jag försöker låta bli att vara en people pleaser är att pendeln svänger för mycket åt andra hållet istället. Jag blir lite för aggressiv i mitt sätt gentemot andra och UPPLEVER hela tiden att jag blir utsatt för orättvisor (trots att det knappast alltid är så). Kan vara frågan om småsaker som jag reagerar på. Det slutar med att jag kan få smått aggressiva utbrott mot andra. Inte konstruktivt på något sätt, upplever att jag blir ännu mer osäker i sociala situationer än vad jag redan är. Grundar sig säkert i dålig självkänsla och upplevelser från barndomen/ungdomen. Jag blev utfryst när jag var yngre och det har satt sina spår.
Så kontentan är väl det att jag försöker hitta en bra balans? Inte vara en people pleaser, men samtidigt kunna vara respektfull mot andra människor och inte reagera så starkt på när jag upplever att jag blir avvisad. 🙂
Japp, det där är nog bara att öva, öva, öva tror jag. Man lär sig inte över en natt 🙂
“Mitt problem när jag försöker låta bli att vara en people pleaser är att pendeln svänger för mycket åt andra hållet istället. Jag blir lite för aggressiv i mitt sätt gentemot andra ”
Du kanske känner innerst inne, att om du inte år hård nog, så blir inte ditt “nej” (eller vad det nu man säger) taget på allvar, och därför måste du förstärka det med tex aggressiv ton? Gissar.
Tips: titta folk rakt i ögonen medans du säger det som du upplever är lite känsligt. De flesta vänder snabbt blicken och därmed bekräftar “you win”. Första gången känst kanske lite läskigt, men så småningom börjar man njuta av det tillbägagångsättet. 🙂
Tack E! 😀 Bra tips!
Min känsla är att behovshierarkier visar hur olika vi är som människor och min övertygelse är att man har olika “vänner” som passar för olika “tillfällen”.Viktigast är att man var och en känner sig tillfreds med de val man gör, även de som är obekväma för stunden.
Alltför många vill frottera sig i stjärnglansen 😉 För många år sedan läste jag boken “Energitjuvar : I familjen, relationen och på jobbet” av Ingalill Roos och den rekommenderas starkt.
Kram från mig som sedan länge lever efter devisen ” Kostar det nåt att be nån dra åt helvete så betalar jag”
Btw Bra priser på Perlmutters böcker nu 🙂
Tack bra boktips som vanligt 😀
Najs! lc… ” Kostar det nåt att be nån dra åt helvete så betalar jag” Gillas…
Det är faktiskt ett Absolut Måste! för Välmåendet att kunna identifiera Energitjuvar, det är skolande för en själv. Det fick mig att upptäcka egna beteenden som inte var fruktsamma!
När -smärtkroppen- (Eckhart Tolle) aktiverades… “ALDRIG!!! ATT JAG GER MIG!!!! DÖÖÖR HELLRE…. Av Nåd har jag förmågan att kunna se mig själv och mitt beteende, från utsidan, och kunde landa i -VAD? håller jag på med?.
En GIFTIG Typ, VERKLIGA Energitjuvar är patologiska Narcissister, där behövs det Kraft för att inte dras med. Där är det enda rådet:Gå därifrån! NU!
Martina. Du är snäll. Beviset för det är ju oss alla som du hjälper och vill hjälpa. Det är snällhet även om den inte sker med ett ljuvt leende och en smörig stämma. Som Bamse ungefär. Han är ju stark men snäll.
Gruppdynamik är intressant. Var själv mobbad som barn och lärde mig aldrig nycklarna riktigt. Har lärt mig mer och mer nu. Har fortfarande lite svårt för kallprat men har lärt mig att när man börjar att prata om något så kan man ställa frågor om det och sen bygga på och bygga på och plötsligt så sitter man och kallpratar om olika saker som är hyfsat intressant. Dock bara hyfsat. Favoritämnena att prata om är ju medicinska frågor, politik, religion och brännbara saker.
Det går inte att grotta ner sig i med vem som helst på vilket mingel som helst. Det har tagit lång tid att acceptera att jag inte kan det för det är det roligare än att mingla om brännbara ämnen än om sånt som är socialt accepterat och kan hanteras av alla oavsett politisk uppfattning osv. När man blir riktigt i gasen dessutom ser jag att mina kvinnliga vänner börjar att sucka tungt för de tycker jag är påstridig och jobbig. Jag har inget lagom och jag tycker det jag tycker, och det är ju inte alltid alla delar den uppfattningen…
Brännbara ämnen…? Det där får du utveckla, är det en metafor för något jag inte fattar? 😀
Brännbara ämen: Politik, religion, veganism, samhällsproblem, cancer, jobbiga saker helt enkelt. Sånt som gör mig engagerad helt enkelt.
Ahaaa ? Coolt! Nytt ord!
Hej Martina,
Har inte skrivit tidigare men följt dig med stort intresse sedan ca ett år tillbaka. Som jag känner igen mig i detta inlägg! För mig har det i praktiken lett till att jag helst undviker att vara med andra än med bara mina allra närmaste, vilket ju i längden inte är så bra. Ska försöka jobba på att vara mer tydlig med vem jag är och stå för det. Även om jag misstänker att jag då får leva med den förhatliga ångesten som ständig följeslagare att bra tag framöver.
Att det ska vara så SVÅRT att ändra beteende..
Tack för att du vågar kommentera Sara!
Hej Martina
Jag är nederländsk och har ofta fått höra att jag är bråkig. Bara för att jag är rak på saken; en typisk nederländsk beteende.
Till sist började jag irritera mig på sådana kommentar och jag svarade tydligt att de hade fel om mig. Jag är INTE bråkig sade jag utan jag är inte konflikt rädd. Det betyder INTE att jag BÖRJAR konflikten huller om buller utan att när konflikten SÖKER UPP mig, då flyr jag inte utan då tar jag mig friheten att svara med samma mynt. Jag vill bara säga att det inte alltid är grupp dynamiken. Jag tycker att du har hellt rätt i peoplepleasing. Om folk ser att du inte respekterar ditt själva JAG då lär du dem bara att de inte behöver göra det mot dig.
Tack Helene, och bra poäng. Jag har också märkt lite nu det senaste hur det blir om man inte flyr konflikter utan tar dom. Det blir bråk!
Jag vet inte h u r många arbetsplatser som jag blivit utfryst, avskedad och t.om utköpt från pga av att kollegor klagat på min ’hårdhet’. Och jag är världens lojalaste, hjälpsamma och empatiska människa som vän.
Men jag arbetar disciplinerat och kräver att regler och lagar följs, avskyr ineffektivt arbete och resursslöseri.
Det går inte att komma ifrån att gruppen, särskilt där det är övervägande kvinnor, kommer att stöta ut mej som ’opassande’.
Önskar att jag hade haft insikt om hur det fungerar med gruppbeteende redan trettio år sedan..
Det låter som att du ska vara egenföretagare eller chef tycker jag!
Haha, ja jag har liknande erfarenheter 🙂
Har dock inte blivit utfryst, men fick gå från ett jobb med 5 månaders lön, mycket pga att jag försökte få företaget att fungera som grundaren (pappan) ville, men ja ja.. Det gick som det gick.
Har lärt mig en del genom åren, men det är lätt att hamna i konflikter med egenskaperna jag bär på.
Ska testa att jobba i egna firman 6 månader nu, så du kanske har rätt Martina 😉
Hah, och jag måste jobba åt det motsatta hålet :). Har aldrig varit people pleaser, vet inte ens hur man gör för att vara en sån. I teori, visst, det vet jag och du har förklarat. Men själv måste jag anstränga mig något enormt för att vara snäll och framförallt behandla andra såsom jag själv vill bli behandlad. Allt det förmodligen pga att jag trivs ensam och skulle inte ens märka om jag “blev avvisad” 😀 😀 :D. Det finns nackdelar dock. Bäst med balans alltså.
Hm… jag blir avundsjuk 😀 Låter som en sjukt bra egenhet att ha!
Min farfar och min pappa var väldigt snälla och blyga personer. Pappa hade lärt sig hur döviktigt det var att kunna säga nej och stå på sig. Vi är 7 syskon men han ansåg att jag var snällast och påminde mej därför då och nu att jag måste veta när jag ska säga nej och stå på mej. Jag har aldrig blivit mobbad, och jag blir lyssnad på, de få gånger jag blivit överkörd, har jag gjort det pappa lärt mej, vid nästa möte tar jag personen/gruppen i örat! Min fina pappa, i ljust minne bevarad. Någon har sammanfattat min personlighet väldigt bra: mjuk yta, hård insida. ?
“Var det nått jag sa? Vad gjorde jag för fel? Använde jag något konstigt ord? Var det någon som tog illa upp av ett skämt?”. Så har jag ältat typ hela livet. Men nu när jag tycker mig få styr på min depressivitet, genom att se till att dopaminet inte går i botten, verkar även det dåliga självförtroendet (= ältandet av eventuella misslyckanden) vara på väg allt längre bort… tillsammans med lusten att lösa alla jobbigheter genom att äta. Utan att provocera och göra misstag kommer vi ingen stans. Utan din blogg och dina böcker hade jag inte heller kommit hit jag är idag.
Lycka till Martina! Du är bäst!
Du kan va bäst TS! ❤
Härligt! ?
Vi skulle nog komma bra överens genom att bara vara oss själva ?
Det tror jag! ❤
Älskar sista meningen! Den förklaringen har man fått dra några gånger… Jag jobbar på samma grej, och har fått lämna många bekantskaper bakom mig.
Heja dig!
Jag gillar din metod att tackla alla funderingar och svårigheter med att applicera vetenskapligt synsätt och göra studier.
Vet själv hur lätt det är att falla i “vad är det för fel på mig”-tänket när det i de flesta fall inte är fel på mig alls. Att försöka vara någon annan för att passa in har nog alla provat någon gång i livet. I skolan, på jobbet. Det slutar med att man inte känner igen sig själv till sist.
Vi kan aldrig veta varför en annan person reagerar som de gör. De kanske är stressade, trötta, har problem hemma eller på jobbet, mår dåligt över något eller bara är klassiska skitstövlar. Andra människor väljer att bete sig på ett sätt och våra enda val är att acceptera det, konfrontera det eller leta upp andra personer att umgås med.
Läser otroligt många inlägg där man verkar förvänta sig att fullständiga främlingar ska bete sig på ett sätt så de inte riskerar att bli kränkta. Varför ska jag anta att någon tycker det är jobbigt att höra om att jag äter kött? Hur skulle jag rimligen kunna veta att personen med långt hår och klänning framför mig inte vill identifieras om kvinna, om personen inte säger det? Hur överlever alla dessa kränkta människor verkligheten? Varför tror så många att de är mittpunkten i alla andras universum? Den trista sanningen är att de flesta har fullt upp med sitt egna liv för att orka bry sig om alla andras.
Verkligen, och värre än kränkta människor är sekundärkränkta människor som blir kränkta av att det eventuellt existerar någon som kanske är kränkt, någonstans…
Hahaha ? Sekundärkränkta människor ???
PK- Sverige i ett nötskal! Helt otroligt att folk ens har ork och tid att lägga energi på sånt… Har de inget bättre för sig?
Haha, oj vad jag håller med!
PS: Beställde din bok Ketoguiden idag. Jag har tröttnat på min stackars obalanserade mage.
Yeah! Äntligen!
Tack, mycket tack, för det nya begräppet sekundärkränkt :-). Man förstår direkt vad det betyder och står för.
Jag är kanske en typisk 50-plussare som växte upp med lite rakare kommunikation och har nog svårt för välja mjuka och fluffiga ord/begrepp så ingen ska bli krängt.
Det är inte jag som är ansvarig för att någon blir kränkt – det är faktiskt lyssnaren som väljer att bli kränkt!
Martina, du är så fin?
Tack Inga!