Kommentar från läsare:
Jennie: Hur ser lifestyledesign på sjukdom och skada? När du gjort allt du kan för att bli friskare men kroppen säger ifrån? När du har en kronisk sjukdom/skada du aldrig kommer att bli frisk ifrån.
Om jag fick designa allt skulle jag vara frisk.
Jag som är sjuk får en klump i bröstet av att läsa det här inlägget. Det tar emot att skriva ner mitt drömscenario och göra en plan för att nå dit när jag har en allvarlig skallskada som jag vet att jag aldrig blir frisk ifrån och inte bara kan “trolla bort”.
Du skriver att det handlar om att definiera mål och aktivt jobba för att nå målen, oavsett vad det är. Jag har definierat mål i min tillfriskningsprocess; optimerat kosten, optimerat vilan, testat olika träningsformer, tillskott, meditation, avslappning, massage osv. Sådana mål är realistiska, men att sätta upp mål för ett drömscenario jag vet att jag aldrig kommer att hamna i känns för mig bara destruktivt. Varför ska jag aktivt jobba för att nå målet att bli helt frisk (som jag skulle vara om jag fick designa allt) när jag vet att det aldrig kommer att hända?
Det vore intressant att höra andras tankar om lifestyledesign och kronisk sjukdom/skada.
Tack för din viktiga kommentar.
Det är många som känner som du, att de har något stort och oöverkomligt som hindrar dem från att leva livet fullt ut. Som sätter stopp för planer och drömmar. Tänk om man har en skada, eller en dödlig sjukdom, tänk om man bara har ett ben eller sitter i rullstol? Vi alla har någonting vi dras med som gör att livet inte är perfekt, och vi tänker att om det inte vore för just DEN grejen så skulle allting vara så mycket bättre.
Jag tror att det här är ett tankefel, för vem som helst kan hitta hinder i sin vardag om man tittar noga. En allvarlig skada är något väldigt påtagligt som syns eller märks varje dag, men kanske finns det optimala scenarion kring hur man kan leva med en skada? Kanske hade livet inte alls blivit bättre som frisk? Kanske är “bara jag vore frisk” att titta åt fel håll, och att du istället kan fråga “hur kan jag hitta mer glädje i mitt liv just nu?”
När man lever med något uppenbart “fel” så är det så enkelt att bara vilja bli av med “felet”, men jag tror att det finns fler sätt att se på det. Att designa sitt liv är inte begränsat till perfekta, friska människor utan bekymmer. Jag ser hela tiden människor med allvarliga skador som hittar glädje i att utmana sig själva eller hjälpa andra i samma situation.
Det här är min syn på det, fler får gärna komma med åsikter här!
Superbra att du tar upp det och denna kommentaren. Visst kan det bli provocerande om man tittar på alla andra när man har en skada eller kronisk sjukdom. För att oftast så är det som du skriver att vi alla har något att dras med och jag vet av egen erfarenhet att vi ofta ställer orimliga krav på oss själva. Och det där med att det ska bli perfekt det r inget fel att dela sina mål i hälften. Eller som jag en riktigt dålig dag kanske bara tar mig ut några meter. Men det är också en promenad. Men anpassad efter min status. Man måste vara snäll mot sig när man sätter mål och roliga mål är också värda att nå!
Tack! Bra tankar som vanligt ?
hur firar du midsommar?:) Vad äter du? äter du sill,lax, jordgubbar osv? 😀 och om inte, varför? 🙂
Jag är inte så intresserad av att fira med olika maträtter. Det har jag aldrig varit, är nog inte traditionell av mig. Denna midsommar är jag på träningsläger, förra drack jag rosé i en park i Shanghai.
Hej Martina! Lite OT, men har du testat kalorirestriktion som diet? Vet att du har nämnt tidigare de fördelar som restriktion kan medföra för att skapa ett långt och friskt liv, samt att keto fungerar på ungefär samma sätt för kroppen. Stämmer det? Vad är skillnaden för kroppens del? Och varför har du valt keto framför CR?
Jag är själv väldigt nyfiken på CR diet och på att börja utöva det mer aktivt. Inser att jag har haft dragning åt det hållet helt naturligt, långt innan jag ens visste att det var ett framforskat fenomen och att det finns vetenskapliga grunder för att det kan ge stora hälsovinster. Jag har alltid haft svaga hungerskänslor och varit rätt ointresserad av mat, i alla fall när det kommer till att använda mat som en väg till njutning. Frosseri och mat som belöning har alltid känts främmande för mig. Däremot har jag alltid varit intresserad av att leva hälsosamt och att optimera mitt välmående. Jag har sett mat som näring, energi och medicin och velat äta för funktion. Däremot har smaken och måltiden som sådan varit ganska oviktig för mig. Inget är jättegott, inget jätteäckligt. Jag äter det jag behöver och inte mer. Sedan gör jag något annat av min tid.
I andras ögon kan min relation till mat ibland verka “osund”, eftersom de projicerar sina egna laddade känslor till ätande på mig. Om jag tackar nej till något som anses gott tror de att jag inte “kan unna” mig och tvingar mig själv att hålla igen. Dessutom har jag alltid varit smal. Enligt norm snudd på för smal. Jag är inte så intresserad av att prata vikt eller bry mig om vad jag väger, men om man räknar ut mitt BMI ligger det på strax under 18, vilket räknas som undervikt (är 31 år nu och har nog legat ganska stabilt på samma vikt senaste decenniet).
Många tar sig friheten att kommentera min vikt och att jag “borde gå upp några kilon” (sjukt att det är så accepterat att ta sig den friheten när det handlar om en smal person). Men jag mår bra, är alltid full av energi och har aldrig haft några dåliga världen när jag gjort hälsokontroller. Jag har inte heller något psykiskt komplicerat förhållande till mat. Jag får inte ångest av att äta och jag blir glad när jag märker att kosten ger mig energi till allt annat som jag bryr mig mer om i livet.
Nu vill jag alltså testa CR lite mer seriöst. Har du erfarenheter, tips eller andra tankar kring detta?
Undrar även vad din syn är på att vara smal/ligga på låg vikt och samtidigt vara hälsosam. Är det en omöjlig kombination, eller kan man faktiskt ligga på ett BMI som räknas till undervikt, så länge man får i sig alla viktiga mikronutrienter och tillräckligt med makros (t.ex. de essentiella fettsyrorna).
Ser fram emot kloka ord från dig! <3
Du får vara hur smal du vill, det är inte riktigt det som avgör hälsan. Din kropp vet inte hur smal du är, den kan fungera exakt likadant med exakt samma basalmetabolism om du väger 50kg eller 80kg. Om du nu väger 50kg som exempel, och går upp till 55kg, eller 60kg. Vem blir gladare av det? Din omgivning? Det är helt pointless. Vad som räknas är hur du mår, hur du presterar, vad du får i dig för näringsämnen osv.
Jag vet inte riktigt hur du menar med CR om du menar vilken mat som helst så länge det understiger din BMR? Jag levde CR life i flera år men det var en ren katastrof för mig för att jag bara käkade socker och drack kaffe… dock tack vare att det var CR så blev det inte så illa som om jag levt likadant men överätit. Käkar jag socker kan jag klara mig på en kladdkaka om dagen, det mättar väldigt bra för mig.
Men kan jag bygga muskler? Nopes
Kan jag prestera bra? Nopes
Kan jag sova bra? Nej
Jag väljer keto för att jag kan äta 3-5000kcal om dagen och bygga massor med muskler och känna mig som en BEAST, och jag gillar att äta. Så det passar mig, eftersom jag kan få CR-fördelarna utan att vara CR.
Hoppas du förstår hur jag menar 🙂
Förstår precis hur du menar 🙂
Grejen är att jag inte är så insatt i CR som diet utan jag har bara insett att det liknar det sättet som jag helt naturligt dragits till (vet till exempel inte om dieten som sådan ENDAST handlar om att äta få kalorier eller om det finns fler “regler” att förhålla sig till för anhängarna av den).
Jag tänker i alla fall att om man äter få kalorier behöver i princip varje kalori tillföra något bra till kroppen, så att den får i sig allt nödvändigt. Att en stor del av kalorimängden då ska upptas av “onödig” mat med mycket socker etc gör ju då att man går miste om en massa viktigt (även om man fortfarande äter tillräckligt lite för att ligga inom spannet för CR). För mig tänker jag därmed absolut inte att CR, eller åtminstone inte optimal CR, handlar om att fylla kvoten med socker och annat som är icke-näringstätt utan om att helt enkelt äta allt det bra och nödvändiga och skala bort resten.
När du åt på det sättet, var det ett medvetet val eller var det mer bara så att sättet du åt på ledde till restriktion för att du helt enkelt inte orkade äta större mängder? Eftersom jag blir mätt på väldigt lite har jag svårt att äta kladdkaka och sånt. Precis som för dig blir jag mätt på en bit och skulle inte lyckas få i mig tillräckligt med näring den dagen.
Funderar nu på sammansättningen av min kost, framförallt vad gäller fett och protein. Har du några tips? Kanske svårt att ligga på CR vid högt intag av fett? Fast å andra sidan skulle jag nog ha svårt att komma upp i kalorier pga att fett mättar något extremt för mig. Känner att jag kanske börjar krångla till detta ju mer jag tänker på det, haha 🙂
Om du kör keto behöver du inte kalorirestriktion. Om du kör kalorirestriktion behöver du näringsoptimera.
Jag åt lite mat för att jag hade enorma problem med min matsmältning och helst inte åt nånting alls, därav koffein (energi) + socker (eneregi) så att hjärnan kunde jobba men kroppen va helt slut.
Martina du har rätt i att jag upplever att jag har något oöverkomligt som hindrar mig från att leva det liv jag drömt om tidigare fullt ut. Men därmed inte sagt att det hindrar mig från att hitta glädje i livet och leva så “bra” jag kan utifrån de förutsättningar jag har här och nu.
Jag tror att kommentaren blev lite otydlig. Jag upplevde det som provocerande när du skrev att man ska måla upp ett drömscenario framför sig och aktivt jobba för att nå dit oavsett vad det är. I min hjärna tolkade jag detta som att man ska skapa en målbild och arbeta mot den även om den är orealistisk; läs: “blir frisk”. Det provocerade i detta är att jag tror att det kan stjälpa mer än att hjälpa den som är kroniskt sjuk/skadad då jag tror att det är destruktivt att skapa en orealistisk målbild om att bli frisk (som jag tror mångas drömscenario skulle bli). Men det verkar som att vi har samma tankar där vilket känns skönt, det var bara inte så tydligt för mig i det första inlägget.
När jag läser det du skriver ovan känner jag att vi har samma bild. Kanske tolkade jag ditt inlägg om lifestyledesign för hårt. Jag är också övertygad om att ett “bra” liv inte måste vara “perfekt” med en 100% frisk kropp t ex. Jag tror att det viktiga är att acceptera situationen man befinner sig i och göra det bästa av livet här och nu istället för att kämpa emot och önska sig frisk. Det blir man inte friskare av och det verkar vi vara överens om 🙂
Japp jag förstår precis hur det kan provocera, och det var verkligen inte meningen. Alla har nånting “oöverekomligt” och för vissa är det mer tydligt och störande i vardagen, och det blir omöjligt att leva “det perfekta livet” men det kanske man inte vill heller? Jag vet inte?
Det är svårt att hantera kronisk sjukdom, hur man ska förhålla sig och skapa lycka utifrån det. Du är jättestark som gör så mycket arbete med det och jobbar med olika metoder.
Charlotte, jag tror att jag kanske uttryckte mig lite klumpigt. Med “mål i tillfriskningsprocessen” menade jag att jag satt upp mål som att jag vill kunna gå en promenad varje dag utan att få huvudvärk, jag vill kunna fokusera tankarna bättre, tänka klarare, göra yoga utan att bli yr osv. Sedan har jag försökt nå detta genom att t ex börja äta keto för att optimera hjärnans funktion, testat olika former av yinyoga för att kunna fortsätta med yoga utan att bli yr, börjat med självmassage för att dämpa huvudvärken osv.
Jag är övertygad om att de allra flesta kan göra mycket för att må bättre i den situation en befinner sig och jag själv försöker också leva efter det. Att vara ledsen över att livet “inte blev som jag tänkt mig det” hjälper inte till att göra livet bättre 🙂
Har du testat tapping metoden? Kanske inte mycket till hjälp, men vissa älskar den!
Håller helt med det du skriver, Martina!
Själv tycker jag dagdrömmande kan ge mig en fristad från hur jag verkligen mår. Jag kan drömma om mitt perfekta liv och sen, även om min dröm inte är realistisk så hittar jag ofta sätt att ta med något slags mellanting som gör livet bättre här och nu även om det inte når hela vägen fram.
Jag föddes med en kronisk sjukdom som jag spenderat mycket tid av barndomen och min ungdomstid att vara frustrerad över, har länge känt mig hopplös och att jag aldrig kommer bli “normal” (vad det nu innebär). Kommer behöva äta medicin livet ut för det här, vilket har gett mig oro (tex vad som händer vid allvarlig samhällskris och jag inte kan få tag i min medicin?). Min energi går upp och ner, så små saker som snor energi och små tips som tar bort en del energitjuvarna är värt att lägga tid på att fixa. Många bäckar små…
Har på senare år försökt tänka att jag inte ska sätta målet att bli 100% utan att hitta små saker som gör mitt liv bättre och som underlättar mitt liv. Det kan verka som skitsaker utifrån andras perspektiv eftersom de inte förstår betydelsen av det (hur mycket det faktiskt ger mig), men det gör det inte mindre värdefullt för mig. T.ex. automatiserar jag skiten ur saker (för det är kul och sparar min energi), hittar sätt att använda teknologi och appar till min fördel (rutiner, schemaläggning, påminnelser, undersöker symtom/korrelationer osv) och gör saker som andra tycker är slösaktigt (t.ex. beställer jag ibland hem mat/livsmedel fast det är dyrare, för att slippa gå i en affär och lockas av all skitmat och triggas till hetsätning, något som säkerligen skulle sänka min hälsa och ge mig ännu mindre energi). Just nu jobbar jag mycket på att biohacka min sömn både genom mörkläggning, nedkylning av sovrum, luftkonditionering, olika tillskott osv för att jag fått större insikt i hur dåligt jag sover och hur det påverkar mig. Börjar se en förbättring! 😀
Till den som skrev denna kommentar, så vill jag bara hälsa att du ska utgå ifrån var DU är just nu, inte vad som är “normalt” eller “hur det borde vara” eller ens hur du själv var innan. Kartlägg hur det ser ut, vad som är värst (t.ex. symtom/effekter), vad du verkligen skulle vilja ändra på, vad du tror skulle ge störst effekt osv. Man kanske inte kan ändra på en skallskada eller kronisk energitjuv men kan kan dämpa symtomen och effekterna och på så sätt hitta sätt att må bättre. Önskar dig allt gott, hoppas du hittar något som fungerar för just dig!
Jennie
Tråkigt med din skallskada. När jag läser din text gör jag några reflektioner. Du skriver: ”Jag har definierat mål i min tillfriskningsprocess; optimerat kosten, optimerat vilan, testat olika träningsformer, tillskott, meditation, avslappning, massage osv. Sådana mål är realistiska”. Min reflektion är att det du beskriver är medel, inte mål. Det är medel för att nå ditt mål tillfrisknande. Du skriver att du aldrig kan bli helt frisk. Men hur frisk kan du bli? Jag vet ju inte om din skallskada påverkar din förmåga att gå, dansa, prata, läsa etc eller hur den påverkar ditt dagliga liv. Men om den påverkar t ex din rörlighet kan du då sätta upp realistiska mål dom att om t ex tre månader är målet att kunna gå tio steg, eller vad det kan vara. Sedan tror jag som Martina att man kan göra mycket för att må bättre i den situation man befinner sig. Jag önskar dig allt gott!
Du har fullständigt rätt Martina. Utan mina hälsoproblem hade jag inte skaffat mig all den kunskap jag har om min hälsa och då hade jag varit en helt annan människa.
Precis så tänker jag också Anders. Jag hade aldrig varit den jag är idag om jag inte haft de skador/sjukdomar jag har. Det finns inget som säger att livet hade varit bättre om jag varit “frisk” (även om det är lätt att tänka den tanken…)