Hej Martina!
Jag skriver till dig för att tacka för din bok Beroendehjärnan som har förändrat hela mitt liv, jag är så förvånad själv för jag har aldrig sett mig som en beroendeperson alls! Jag köpte den till min kompis i samband med att hon började ett 12-stegsprogram, och hon fullkomligt älskade boken och gav den till sin handledare som köpte in ett lager till sin “klinik”. Mitt eget beroende har varit helt osynligt för mig och jag är fortfarande i chock! Att jag är överviktig har jag inte kunnat dölja för mig själv men jag har på riktigt trott att det har varit utanför min kontroll. Alla i min familj är tjocka (beroendehjärnor hela bunten!) jag har hund och är ute och går varje dag, går på pass flera gånger i veckan, jag är ganska bastant byggd och har alltid varit, har alltid ätit ordentlig mat och är ingen sockerråtta. Mitt matberoende hittade jag genom att först hitta andra beroenden, såsom förhållanden! Jag knarkar relationer och att jag är tjock har aldrig hindrat mig från att dejta, jag är attraktiv i övrigt (om man får säga det själv haha!) Mina förhållanden följer alltid samma mönster av att jag blir jättekär, det är intensivt och stormigt och sen sitter jag där med krossat hjärta eller tröttnar och hittar en ny. Upp och ned upp och ned. Min ekonomi följer samma mönster och jag älskar att shoppa, dekorera, inreda, handla kläder (återigen inte ett hinder att vara tjock!) och det brukar ofta vara lite för mycket månad kvar i slutet av pengarna…
Nu till det mest läskiga av allt: det finns “två Caroline”! En som äter riktig mat såsom fullkorn, råris, grönsaker, knäckebröd, frukt och en som inte alls äter så. Jag har på riktigt hittat tomma kakpaket, tomma glasspaket och tomma godispåsar och chipspåsar i mitt hem och detta har mitt “vanliga jag” inte registerat utan bara städat undan och glömt bort. Jag är inte schizo men jag har på riktigt tryckt undan en stor del av mig själv så till den grad att den varit utanför mitt synfält! Detta väckte så många frågor inom mig: “vad triggar beteendet?” “när blir jag den andra Caroline?” och jag har sett att det finns så mycket känslor inom mig som jag har stängt av, tryckt undan och dövat bort med relationer, shopping och mat!
Din bok har verkligen varit en sån stor ögonöppnare för mig och jag hade inte förstått mig själv såhär väl utan den. Jag ska joina min kompis på kliniken hon går på, och jag har flera människor som jag kommit närmare tack vare den och allt jag pratar om nu är den här boken! Du får jättegärna lägga upp detta på din blogg (som jag nu hittat och läser varje dag med stort nöje) ifall fler känner igen sig. Jag är så oändligt tacksam!
Många kramar från Caroline
Mina kommentarer
Tack Caroline! Din berättelse är inte ovanlig! Många människor upptäcker dolda beroenden på det här sättet, och se hur allting kopplar samman till en kärna. Flykt från känslor, trauamtiska upplevelser och/eller ett starkt kemiskt beroende är nästan alltid fallet från vad jag sett hittills. Jag blir fantastiskt glad att se att Beroendehjärnan når ut till exakt rätt personer och gör skillnad! Sen är den också behändig om man vill ha lite mer kött på benen när det kommer till vetenskapen kring beroendekemi. Alla vägar till att förstå sig själv och sina beteenden bättre är bra!
Du hittar Beroendehjärnan överallt där man köper böcker – fysiska bokhandlar och online (Adlibris, Bokus osv!)
Hej Martina, jag funderar på energiförbränning och ålder. Läser ofta att förbränningen går ner med stigande ålder och att man då behöver äta mindre för att hålla vikten. Men gäller detta även om man tränar tung styrka? Kan man göra något för att öka förbränningen isåfall?, mer än äta keto och träna alltså :).
Jag tror inte på det, men om det skulle vara sant så tror jag att äta rätt och träna räcker mer än väl! 🙂 Vilken förbränning man har fluktuerar ju med ens hormoner. När jag va 12 kunde jag äta chokladkakor som knäckebröd och vräka i mig halvliter efter halvliter av glass och ändå vara pinnsmal. Sen kunde jag plötsligt inte de längre, och hade en lång period av att jag var tvungen att tänka (lite) på vad jag åt. Sen nu efter flera år med lowcarb har jag ändrat min metabolism igen till att återigen tåla mer mat och inte bara fett utan också kolhydrater. Jag tror att det är styrketräningen och den ökade muskelmängden 🙂
Så kan man säga att man påverkar hormonerna då, genom rätt kost och träning? Så att vi håller en “ung” hormonstatus genom att leva mer ursprungligt med kost och träning…
Ja det är så jag tror, och att ha en bra inställning också 🙂
Men tror du inte att Martina 12 år åt mkt mindre mängd riktig mat och fett så att energimängden egentligen blir densamma? Tänker på mig själv i den åldern, jag åt en knäckebrödsskiva och ett glas mjölk vid skollunchen och inte så mkt middag för det mesta, men rejält med mer choklad och chips mm mellan måltiderna. Nu om jag skulle överäta godis så blir det ju mycket av allt när man redan äter högfettkost och rejäla måltider.
Apropå det du skriver om styrketräningen och att äta rätt så tänker jag också att det måste vara! Kanske även periodisk fasta kan påverka detta mer än ålder? Cylkade måltider och pf borde ju ändå vara mer verkningsfullt än att bara vara en viss ålder liksom, men ibland tvivlar jag när det hela tiden upprepas hur kvinnors ålder spelar mest roll.
Äh skit i ålder, det är ju bara dumt! Det är hormoner de menar, inte ett årtal 🙂
Ibland när jag funderar över vad jag åt som barn så undrar jag hur mycket det egentligen blev, det vet jag inte men jag vet att jag gjorde milkshake på glass nästan varje dag och sånt. Jag åt ju mat också, sen ändrar sig minnet osv.
Coolt att du skrivit en bok om beroenden! Är också en beroendemänniska.. fast har hittat 12-stegsprogram också..
12-stegsprogrammet är toppen! 🙂
Boken är slut på förlaget 🙁 enligt Bokus meddelande till mig idag! Finns det något annat sätt att få tag i den? Mvh Liza
Wow, är den också slut!?
vi får se om det blir en omtryckning…
Då får jag hålla tummarna för det <3
Gott slut och gott nytt år