Hej Martina!
Jag har en personlig fråga som jag vet är generell och som kan vara intressant som inlägg.
Om man, som jag, stressat sönder kropp och själv (utmattningssyndrom), tappat träning, hälsa samt gått upp rejält i vikt.
- Var börjar man?
- Med hormonerna?
- Kosten?
- Träningen?
Ja jag tror du förstår vad jag menar. Att ta tag i allting samtidigt är svårt och kan bli ännu ett misslyckande samtidigt som det är onödigt att ta tag i “fel” sak först och inte nå något mål.
En generell fråga men ändå personlig. Jag vet att det är många som brottas med den här frågan!
Hälsningar Eva-Marie
Eva-Marie heter egentligen något annat.
DAGBOK OCH ANALYS
Mitt svar på den här frågan är att börja med orsaken till att man gick in i väggen från början, och det börjar med dagboksskrivande. Det som har hjälpt mig mest genom åren är mitt dedikerade skrivande. Skrivande är läkande!
Jag läste den sista meningen i min mormors Hemmets Journal någon gång 1998, och sedan dess har de hängt med. Att ha en dagbok som är 100% konfidentiell, lösenordsskydda den om du måste, är av yttersta vikt. Det ska inte finnas någon som helst censur. Om du vill fylla 10 sidor med de fulaste orden du kan komma på, eller be alla du känner att dra åt helvete så är det helt okej. Ingenting är heligt i en dagbok. Allting måste få ifrågasättas!
Genom att skriva dagbok och vända och vrida på sina tankar kan man hitta mycket tokigheter till varför man känner som man gör. Genom att ta reda på varför man gick in i väggen är nummer ett, så man inte gör om misstaget igen. 
KÄRLEKEN TILL SIG SJÄLV OCH SIN KROPP
Steg två är att göra ett ärligt försök till att börja älska sig själv. Man kan börja med små grejer som att gå på manikyr, köpa en ny topp, och fortsätta med att välja nyttigare mat, ta promenader i naturen, meditera. När man älskar sig själv blir det väldigt svårt att göra dåliga val för sig själv. Det blir väldigt svårt att dricka stora mängder alkohol, äta massa skit eller skita i att träna.
Sen rent praktiskt ska man alltid börja med att få maten rätt. Äta bra och nyttiga saker, oprocessade och rena livsmedel. Det spelar inge roll om de är low carb, keto, vegan, raw food. Samma regler oavsett diet. Välj mat som du TROR är bra för dig, undvik mat som du TROR är dålig för dig.
När maten rullar på kan du börja träna, och då kommer de hormonella återställa sig så småningom. Sen följer de klassiska: gå och lägg dig i tid, undvik blått skärmljus, varva ned.
Hoppas att det här va ett tillfredsställande svar på frågan till dig och andra med frågor kring utbrändhet! 🙂
Det kommer att bli en smärtsam process att få det på pränt som orsakat min utmattning/utbrändhet.
Men jag får tacka dig för ditt råd.
En fråga jag har börjat med ditt kostschema. Är ketoner smärtstillande?
Har ont i kroppen och ja princip över allt.
Anki
Vissa påstår att ketoner är smärtlindrande, men det har jag inget bevis för att det skulle vara så 🙂
Mina tips: läs på om magnesiumbrist, köp nån bra form, t ex magnesiumcitrat, om du har muskler som aldrig slappnar av och om kroppen aldrig riktigt vill sova när det är natt och inte riktigt vill vara vaken när det är dag.
Följ Martinas sömntips, se också till att ha riktigt mörkt där du sover. Bra rullgardiner, inga LEDar på elektronik som lyser upp osv.
Sänk ambitionerna, rensa bland måsten. Bara att ta promenader ett par gånger per dag kan vara tillräckliga mål beroende på hur illa du är. Vill du träna mer skulle jag satsa på korta pass, under 30 minuter, alltså inget som sliter mycket på kroppen.
Försök förklara för dina närmsta att du inte orkar allt som vanligt, men var också beredd på att andra som inte varit med om det inte riktigt kan förstå och greppa vidden av det.
Hej Martina! Jag har en fråga om att arbeta natt. Jag vet att det inte är ett dugg hälsosamt för kroppen men det yrke jag vill jobba med kräver många sena timmar. Finns det sätt att göra det hälsosammare eller är det helt kört?
Det är kört 😉
Hej Martina!
Vet inte om du fortfarande vill ha förslag på inlägg?
Oavsett: jag har länge tänkt på vilket fantastiskt kunskapsrikt och inspirerande kommentarsfält det är på de flesta av dina inlägg. Jag lusläser kommentarer, dina svar på kommentarerna och dolks generella idéer.
Muntejpen exempelvis verkar ju haft hur många “följare” som helst, och jag hade aldrig ens hört talas om det.
Kan inte du skriva ett inlägg där folk får antingen tipsa om hacks de gör för att sova bättre/vara mer effektiva/klara vardagen/bli frisk från sjukdomar osvosv? Hade varit jättespännande om nån där ute har ett revolutionerande tips att ge!?
(Angående muntejp slet jag av den två gånger, drömde en mardröm om ett avslitet finger på en tant när jag slitit av tejpen första gången – och vaknade med huvudvärk. Vet inte vad det säger om tejpen eller mig eller den stackars tanten?)
Jättebra tips Charlotte! Tack! 🙂
Jag blev sjukt sugen på att börja skriva dagbok efter det här inlägget. Har du tips på ngt bra program man kan använda för att börja skriva dagbok digitalt?
word.
Jag har länge tänkt att jag ska börja skriva dagbok igen, men jag vill och behöver skriva med papper och penna.
Men då uppstår problemet med att jag inte vågar skriva helt osencurerat eftersom jag hela tiden nojjar över att någon annan ska läsa den någon gång, oavsett om det är när jag är död eller inte känns det väldigt obehagligt.
Lönnfack är typ det enda som slagit mig som verkar “vettigt”, men var då?
helst skulle det vara i taket, väggen eller golvet, det går väl om man bor i ett eget hus, men inte i lägenhet knappast….
Några tips om på om hur man löser problemet med en fysisk dagbok som man inte vill att någon ska få tag på?
Haha äh, det är bara att strunta i dom nojjorna. Rent generellt är det ingen som är intresserad av ens dagbok, och skulle det vara de så so what? Jag skriver de mest konstiga grejerna i mina dagböcker, och de har blivit lästa av klåfingriga människor men om någon konfronterar så säger jag bara “skyll dig själv, det är MIN dagbok!” men de har alltså inte hänt på över 10 år. Nu har jag mina dagböcker liggande framme men ingen vågar öppna, + att min handstil är rätt snirklig och svårläst!
Hmm, får skriva väldigt slarvigt då, nje, då kan jag inte läsa själv sen 😉
Bäst vore om man kunde skriva på ett språk som ens närstående inte kunde.
Tyvärr är jag säker på att min pappa och ev syskon skulle läsa den om jag dog före dem och jag skulle inte vilja utsätta dem för det på grund av att de då troligtvis skulle förstå att jag mår betydligt sämre än vad de förstår nu, dessutom skulle det stå om dem, jag vill bespara dem från lidande helt enkelt.
Jag har pratat med flera som känner liknande och inte vågar skriva dagbok därför, en har till och med haft ett lönnfack, men det var i ett eget hus.
Men skriv i word och lösenordsskydda dokumentet!
Grejen är att jag behöver sitta mindre vid datorn än vad jag redan gör p.g.a smärt/spänningsproblematik som blir värre av det.
Annars är det ju självklart bland det bästa sättet man kan skriva dagbok på med lösenord och allt.
Grejen är att jag behöver sitta mindre vid datorn än vad jag redan gör p.g.a smärt/spänningsproblematik som blir värre av det.
Annars är det ju självklart bland det bästa sättet man kan skriva dagbok på med lösenord och allt.