Jag fick en grym fråga om hur man kan lära sig att äta intuitivt, och framförallt hur jag kan äta intuitivt, när jag är så hälsomedveten och när mat och hälsa upptar en så stor del av mitt liv. Var går gränsen mellan att vara hälsointresserad och att vara ortorektisk?
För mig är ortorexi namnet på en ångestsjukdom, precis som många andra tvångsmässiga störningar där matkontroll är ett utlopp. Att bara vara noga och intresserad av vad man stoppar i sig är inte ortorexi, även om Jonas Colting brukar skoja om att han och framförallt hans bror är ortorektiker.
- Läs gärna Coltings krönikor “Jag har ortorexi – Ett rop på hjälp” och “Ortorexi och fredagsmys“
Mer dynamisk än perfektionist
Jag är ganska avslappnad när det gäller det mesta och jag skulle inte få panik av att äta en påse lösgodis eller gå loss i Aladinasken. Det är en del av livet och en del av charmen är att man inte är perfekt, och att perfekt lätt blir operfekt, nojjigt och nervöst. Jag vill äta näringstät och grym mat så ofta jag kan, men jag svälter mig inte i onödan om jag är på resa, är hungrig och jag inte hittar några alternativ. Jag vill inte stödja McDonalds, men jag skulle absolut kunna tänka mig att dra några cheeseburgare i nödfall (utan brödet).
Jag tror inte att man “får” ortorexi eller ätstörningar av att räkna kalorier eller väga sin mat om man inte har en viss läggning åt det hållet. Jag vet med säkerhet att jag skulle kunna räkna och mäta utan att bli ätstörd, men jag vill inte för att det är så sjukt tråkigt och tidsödande.
Intuitivt ätande behöver inte mätas eller kontrolleras
Därför satsar jag på en väldigt intuitiv ätstil. Det fina när man inte käkar socker eller söta saker är att man blir sugen på mat. Man blir sugen på ägg, kött, grönsaker. Kroppen och hjärnan är inte kapade av tillsatser som förvränger ens hungerskänslor utan det man är sugen på är det man behöver!
Inget djur som äter sin ursprungliga föda blir överviktigt eller får metabola sjukdomar. Har du sett en fet räv? En kråka som är diabetiker? En hjärtsjuk järv?
Så varför skulle människor som äter artegen föda drabbas av det?
Det gör vi inte!
Äter man artegen föda behövs således ingen koll och kontroll! Man behöver inte mäta och räkna så länge man äter det vi är anpassade för och allra helst rör sig så som vi är anpassade för och vilar på natten.
Det är därför som ketogen kost är så extremt bra för viktnormalisering för man behöver inte hungra och man behöver inte räkna och mäta. Har man mycket hormonella obalanser, blivit utsatt för toxiner i miljön, har kroniska sjukdomar och andra problem så tar det tid att bli “normal” men det sker successivt när man ger det den tiden som krävs.
Intuitivt ätande och fitness
Sprang urmänniskan runt med tvättbräda på savannen? Nä inte så många urinvånare hade kvalat in på förstaplatsen på en fitnesstävling, de hade nog kommit sist om jag ska vara ärlig. Fitnesslooken är inte naturlig, men nu håller jag på att utvärderar hur långt man kan komma på ketogen kost. En bra bit vet jag med säkerhet i alla fall. Min tro är att man kan uppnå en grym look bara genom grym kost och träning, men experimentet pågår för fullt så vi får se svaret om några veckor 🙂
Närvarande i kroppen
Om man med ett lugnt sinne kan observera sin kropp behöver man inte reagera så starkt på hunger och sug utan kan göra lugna och medvetna val. Det är förstås mycket, mycket lättare i ketos för då är man automatiskt mer medveten om kroppen (tycker jag) mindre hungrig och mindre sugen överlag.
På min skärm så ligger mitt superlånga inlägg jag skrev i måndags kvar som “waiting for moderation” nu sedan två dagar. Varför ser det ut så? Är det bara jag som ser det?
Japp det är bara du som ser det 🙂
Nu blir det ett långt brev här, du behöver inte publicera. Men jag kände att jag ville skriva till dig om detta eftersom jag tagit så mkt intryck av ditt synsätt och känner att allt som utvecklas nu med min kroppskomposition och mitt synsätt på hälsa och biohacking osv kommer från det jag läser här.
Jag har verkligen haft svårt att ta till mig detta med att äta intuitivt. Att det skulle gå att enbart lyssna på kroppen, känna efter vad man behöver äta för att ha energi eller för att nå ett visst mål som att minska i fettprocent eller öka i muskelmassa. Att titta i spegeln lita på att man ser rätt. Och äta intuitivt.
Nu har jag mätt kalorier och vägt mig ett par år. Tror nog absolut att kontrollen har gjort att jag lärt mig massor om hur mycket jag behöver äta för olika mål. Jag har lärt mig hur det känns i kroppen med olika mängder av fett, protein och kolhydrater. Och jag har lyckats minska ganska mkt i fettprocent genom att hålla stenkoll på detta.
Men nu känner jag att jag verkligen måste överge dessa mätmetoder, vågen och kalorierna. För där jag är nu så stämmer de inte alls med vad jag ser i spegeln och inte heller med vad andra mätinstrument visar.Jag äter just nu mer än jag gjort senaste 2 åren. Går upp lite i vikt men håller ändå samma fitnessnivå. Till min egen stora förvirring!
Jag vägde ca 57 kg för ett år sedan och hade då ganska hög fettprocent(kanske 25-28). Började deffa i april och gick ner ca 1/2 kg i veckan fram till oktober. Då vägde jag 48 kg och hade en fettprocent på ca 12%. Var lean och hade synliga ådror.
Därefter har jag långsamt ökat i vikt upp till idag 56kg. Men jag ser likadan ut som med vikten 48 kg. Och min muskelmassa har helt klar ökat, jag är starkare och har mer synliga muskler på överarmar samt axlar.
Just nu ökar min vikt något hekto varje dag. Men jag har samma fitness och samma midjemått.
Idag gjorde jag en inbody-mätning. Det verkar , efter vad jag förstått av att läsa olika rapporter, vara en bra mätmetod som ger ca 98% rätt resultat. Det resultat jag fick stämmer mkt väl med vad jag ser i spegeln och det är några % mindre än vad jag mätt upp med 7 punkts kalipermätningar.
Min fettprocent är 10%
Lean body mass 51,2 kg
Muskelmassa 28,8 kg
Jag har låg fettprocent av visceralt fett och även underhudsfett. Fett på magen är lågt.
Men jag har inga magrutor och inte ens en riktigt tight mage. Troligen har jag en del löst skinn på magen som jag aldrig kan få bort. Antagligen ligger mina inälvor lite framskjutna. Så kanske är det så här lean mage jag kan uppnå?
Det jag vill komma fram till här är att Ja! vågen är verkligen fullständigt värdelös som redskap att mäta fitness med!!! Att jag tillslut fattar det nu. Hur kan man öka i vikt från 48 till 56 utan att öka i fettprocent?
Och kalorier …jag vet inte, men så som jag äter nu med så mkt kött fisk skaldjur ägg jag behöver tillsammans med ganska mkt fett och lite grönsaker, leder tydligen inte till ökning av fettprocent i min kropp.
Så mitt sommarprojekt får nog bli intuitivt ätande faktiskt. Löjligt nog känns det ändå ganska utmanande och lite nervöst. Men jag har köpt ett paket med tre inbody-mätningar och tänker testa att äta och träna efter hur kroppen svarar och så göra två mätningar under följande 6 månader. 🙂
En sak jag funderar på dock, min vätskenivå är ganska hög. ,Referensvärde är 28,7-35,1 och jag ligger på 37,6. Är det styrketräningen eller hormoner tro som gör detta? Skulle ju gärna hitta ett sätt att minska vätskenivån eftersom jag tror att det är just det som gör tt jag kan känna mig lite bulkig trots låg fettprocent.
Nu har jag svarat i ett inlägg som kommer upp lite senare idag 🙂
🙂 ??
Tycker det är jätte svårt att lite på kroppen, älskar mat, tränar rätt mycket och blir hungrig av det. Jag fattar inte när “folk” säger att de äter bara två gånger om dagen (äter 4) och är så mätta hela tiden, inget sug. Och när man ser bilder ser portionen liten ut. Fattar inte, vad gör jag för fel? Är normalviktig, (vill mer förbättra mun fysik) blir så grymt imponerad av personer som varit överviktiga och lyckats gå ner och dessutom lyckats hålla sig borta från socker. Jag tycker det är jätte jobbigt, kommer det någon gång blir lättare? ?
Ja, om du undviker allting som triggar dig och gör dig sugen! Det kan vara olika för olika personer, jag kan tex överäta som tusan på ris medan andra orkar en liten skål. Vissa kan äta mängder med smör, andra får tvinga i sig. Om man blir oproportionerligt sugen på något så är det troligen något man ska hålla sig borta från.
har du testat senna-te? vad tycker du om det?
Ja det är toppen, rekommenderar det före apotekets laxermedel alla gånger. Kan man hitta lösningarna i naturliga örter och växter är det alltid bättre.
kan man dricka det varje dag? 🙂
Absolut inte!!! På sin absoluta höjd 1 gång/månad, men även det är för ofta.
hej snälla kan du förtydliga ditt resonemang i detta inlägg, jag tolkar dig som att du sätter ett likamedstecken mellan intuition och ketogen kost? sedan tar du in medvetna val? medvetet val att gå på intuition en eller att medvetet välja vara hungrig? medvetet val att ignorera eller manipulera kroppens signaler?
jag tänker att ketogen kost återställer kroppen ev obalanser, men vad du menar är att du vill framkalla onaturligt tillstånd genom medvetna val av ketokost och träning för att nå optimal estetik form enligt normen?
Jag hänger inte med i svängarna haha!
Men såhär tänker jag:
1. Om man tar bort all mat man eventuellt kan bli hungrig eller sugen av, vad blir kvar? Äkta mättnad och äkta hunger!
2. Vad blir man hungrig på när man är riktigt hungrig? Ägg, kött, broccoli osv inte macka, choklad eller en skål pasta för det är inte mat!
3. Med äkta hunger kan man vara närvarande i kroppen och göra medvetna vad, dvs man är med/närvarande i varje steg från att man känner att man är hungrig till att man väljer mat till sig själv och igenom hela ätandet så att man känner när man är mätt.
TACK för spot on-inlägg! Tycker att det här är ett ämne som bör diskuteras mer, särskilt i förhållande med hur mycket vi pratar om hälsa och matvanor i vardagen. Jag har alltid varit en allt-eller-inget typ. I mina LCHF dagar mådde jag som bäst när jag var i ketos och slapp tänka på mat över huvud taget, då jag endast åt när jag var hungrig. Problemen började när jag gjorde avsteg och då hetsåt allt med socker, som jag tidigare tagit ut helt ur kosten. Resultatet blev ett “evigt” fastande tillbaka till ketos och “drömvikten”.
Nu har jag slutat fasta och äter mer liberalt, undviker dock mjölkprodukter och gluten. Tycker att det blir mer balans nu när jag kan äta lite av varje, och hetsätningen har definitivt minskat. Däremot kan jag fortfarande inte ha godsaker hemma då jag vet att jag inte bara kan ta en bit. Ett chips blir lätt en hel påse, maraboukakan slinker ner på två röda.
Skulle vara intresserad av höra om hur man kan ta sig ur ett sådant tänk med mindfull/intuitivt ätande. Känner att jag varje dag på jobbet äter godsaker för att jag är uttråkad eller stressad, och det beteendet är svårt att ta sig ur. (newsflash- en kopp grönt te eller en promenad hjälper inte, tyvärr). Är även intresserad om frågan om VARFÖR man känner att man måste gå ner de där kilorna, alltså är det för att man tror att en bättre karriär/pojkvän/lön väntar på andra sidan? Iallafall- jättespännande ämne som jag skulle vilja höra mer om och tycker du alltid är så klok med dina tankar!
Tack Fanny! Jag skriver mycket om det här också: http://www.adlibris.com/se/bok/beroendehjarnan-mekanismerna-bakom-socker–och-matberoende-9789163611445
Hej Martina!
Min kompis har värk i kroppen mer eller mindre konstant, finns det något bra kosttillskott mot det som jag kan tipsa henne att testa? Q10?
Hon kanske är glutenintolerant? Reumatiker kan få bra effekter av Q10 så det är ingen dålig idé 🙂
Hur skulle du definiera skillnaden på någon som hetsäter/ överäter och någon som har ett sockerberoende?
Den här kan man läsa 😉 http://www.adlibris.com/se/bok/beroendehjarnan-mekanismerna-bakom-socker–och-matberoende-9789163611445
Får gå hem och läsa om den, har den sedan länge 🙂
Hej!
En fråga. Jag har provat L-Glycin och tycker att det hjälper mig att slappna av somna och sova djupare. Men, när jag vaknar upp på morgonen och ska gå upp känner mig “uppstressad” fysiskt, inte lugn. Kan det stämma?
Tack för en bra blogg!
//Jessica
Ja du vet ju hur du själv känner, dina känslor och upplevelser stämmer. Alla reagerar olika på olika tillskott 🙂
Tack för bra inlägg. Skrattade lite åt colting-länkarna också, precis så är det. Många tror att lchf är en diet som man plågar sig igenom för att vara bättre än andra. De förstår ju inte att det är god och riktig mat som man mår bra av. Åt hundra gånger mer enkelsidigt innan, med bara bröd/pasta. Men det är mer “socialt accepterat”. Sjukt ju.
Angående väga/mäta, jag är en person som är hjälpt av tumregler. Åtminstone till en början innan msn jan. Ungefär som första gången man lagar ett recept och följer allt slaviskt, nästa gång kan man höfta mer.
Kanske finns det personer som låter detta ta över sitt liv på ett destruktivt sätt, jag vet inte. Men för många hjälper det med tumregler.
Jag håller med dig i att ortorexi och andra ätstörningar är en typ av ångestsjukdom, så var det iallafall för mig. Dålig självkänsla, dåligt självförtroende, depression och en strävan efter perfektion uttryckte sig som en ätstörning och ännu mera depression. Det var härligt att svälta. Mycket på ett psykiskt sätt, som ett straff mot “den dåliga människa” jag var och fick även en “kick” (high) av att övervinna hungern och kroppen, typ en känsla av oövervinerlighet. Samtidigt skedde förändringar fysiskt och jag gick ned i vikt (målet var dock egentligen en vältränad kropp men fastnade i svälten). Träning och hälsosam kost var dock ingen orsak, endast vertyg jag missbrukade för min ångest m.m.
Skulle inte du kunna skriva mer om det här om att vara medveten i kroppen? Det känns verkligen som något man kan använda i andra delar av livet med. Det här med att “svara istället för att reagera” /”responding instead of reacting” tycker jag låter väldigt spännande att mästra, eller vad man ska kalla det 😉
Absolut, det ska jag skriva mer om. Rent generellt är människor inte särskilt närvarande, inte när de äter och inte när de gör så mycket annat heller.
Detta försöker jag anamma!
Jag är så trött på att väga och väta kalorier mm och jag får bara dåligt samvete när det blir för mycket eller för lite kalorier. Har slängt alla appar och för 1,5 vecka sedan slängt mig ut på okänd terräng. Jag låter kroppen bestämma och jag försöker vara lyhörd. Det roligaste med detta är att jag inte haft sötsug och tackat nej till snacks för att jag inte var sugen. Tackade inte nej för att det är sånt “jag inte får äta” utan för jag genuint inte var sugen på det.
Ätit lchf i ca 4 år kan tilläggas.
Men ska fortsätta i samma bana och börja lita på min kropp att den kommer lösa mängden mat om jag bara kan lyssna.
Låter bra tycker jag! 🙂
Superfint inlägg! Kloka ord och inspirerande tankar. Jag tror precis som du att man kan komma riktigt långt bara genom ketogen kost och träning. Jag som är van att räkna och mäta funderar på att jag ska kunna uppnå en fitness-form jag är nöjd med och därifrån kunna utgå från hur jag äter när formen är god. Använda ögonmått för att lägga upp så mycket mat som jag behöver. Vill gärna följa dina experiment här och själv hitta något sådant. Tror nog det går hyfsat lätt att ta sig dit om man verkligen går in för det.
Problemen när man vill ha en extra fit form är snarare att sen hålla den dels att det finns ett överflöd av god mat och även idéer och bilder på mat runt oss hela tiden. Det vi lever med idag liknar ju den situation som en hemmakatt eller hund som bjuds på mer mat än den behöver. Precis som ett djur så vill vi väl äta mer om det finns mer. För att då ändå hålla formen måste man leva en aning asketiskt, och kontrollera sina inpulser. Stå emot när det finns mer ketobollar i kylen, eller det går att ta ett varv till runt buffén. Kanske även cykla sin mat kontrollerat. Att äta mycket ibland och fasta ibland så att det uppstår en jämvikt som resulterar i att man upprätthåller en extra fit look tror jag är extremt svårt. Man kommer troligen att tappa formen under perioder och då åter igen behöva tänka extra på att få till formen igen.
Däremot känner jag människor som är asketiska till sin läggning och med lätthet äter lite och “trist” hela tiden. De är alltid i samma form och faller aldrig för godsaker. De är inte alls så intresserade av njutningen det ger att äta gott.
Det är inte en livsstil jag eftersträvar för jag älskar verkligen mat! 🙂
Men kanske kan man faktiskt utveckla ett intuitivt ätande mitt i vårt överflöd, och både njuta av god mat och samtidigt följa sin vision om en önskad fitness?
Intuitiv, sinnlig, kontrollerad driven på samma gång?
Har du hört om Rat Park-experimentet? Det tycker jag är sjukt intressant när man snackar om just överätning, både hos människor och djur.
Skriver om det i min bok Beroendehjärnan! 🙂