Den här tanken slog mig när jag som vanligt surfade runt på Facebook och slogs av att mängden “hat-inlägg” bara växer och växer. Människor postar obehagliga bilder med upprörda kommentarer till. Det kan vara bilder från slakterier, från krig och annat elände. Helt enkelt de mest hemska sakerna i världen, och det har fått mig till att faktiskt gå in på Facebook mer och mer sällan. Jag vill ju prata med mina kompisar där, inte titta på slaktade grisar eller vad det nu kan vara. Ja ni vet själva hur det ser ut.
Min poäng är att trots att jag förstår att många vill engagera sig i orättvisor, så tycker jag att det känns väldigt onödigt att lägga så mycket fokus där. Bara den här åsikten får ofta mycket kritik i form av “men man kan väl inte bara blunda för allting?” och mitt svar är att det kan man och det går alldeles utmärkt. Jag är övertygad om att jag inte blir en bättre medmänniska av att sitta och lida vid nyheterna varje dag, känna med alla våldsoffer, krigsoffer och felslaktade djur. Jag är övertygad om att jag blir en bättre medmänniska av att först och främst känna stor tacksamhet över allting som jag har fått, och sedan hjälpa mina nära så mycket jag kan. Jag vill hjälpa där jag vet att hjälpen går fram, och jag vill engagera mig där jag vet att mitt engagemang uppskattas och gör skillnad.
När människor lägger sin energi på hat över alla orättvisor, glömmer de bort sig själva, glömmer bort att fokusera på allt som är fint i deras liv. Det leder till mer missnöje, och att de till sist bara ser orättvisor och fel överallt. Allting är inte fel, det finns väldigt mycket fantastiska saker i världen också och om du sitter inomhus just nu och har det varmt och tryggt, kanske med en kopp kaffe framför dig, och läser det här blogginlägget på din dator – då är du faktiskt rikare än 80% av världens befolkning. Det är något som är värt att känna en oerhörd tacksamhet inför.
En av mina morgonrutiner utöver ‘pepp & poweralk’ är att lägga lite energi på att känna tacksamhet, hur morgontrött jag än är & hur fel sida jag än har vaknat på så vill jag ägna någon minut åt att tacka. Det bästa är att när man väl börjar fundera på det, så finns det så mycket!
Några av morgonens tack:
- Tack till kostdoktorn som recenserade min bok igår, och tack för alla härliga kommentarer!
- Tack för att jag har en sån omtänksam man som ger mig kaffe på sängen VARJE morgon!
- Tack för alla fantastiska möjligheter som har uppenbarat sig ur intet den här magiska veckan!
- Tack för att jag fick babbla med LCHF-ingenjören & till och med boka en dejt med henne när hon kommer till Göteborg!
- Tack för min inspirerande kompis Johanna som alltid är klarsynt och kan lösa alla problem!
Och jag skulle kunna hålla på en bra stund till! Vissa dagar har man ju extra dåligt humör, är lite PMS:ig & tycker att allt är skit, men vet du? Det finns mängder av grejer att känna tacksamhet för ändå, om man bara anstränger sig lite!
