Syftet med vår ämnesomsättning
Det primära målet för vår ämnesomsättning är som vi vet – att tillhandahålla tillräckligt med bränsle för att vi ska kunna hålla oss vid liv och fungera. Så länge vi har gott om mat, sysslar metabola systemet automatiskt med att fördela energin där den behövs och lagra vad som är kvar.
I vårt samhälle, finns det oftast för mycket mat så det metabola systemet måste ta itu med både mängder som det inte riktigt är utformat för, och mat i helt nya konfigurationer (processad mat, industrihärdad mat etc) vilket leder till metabola och cellulära sjukdomar och problem.
Svält enligt vetenskapen
Om man tittar i en medicinsk lärobok i biokemi, så finns oftast ett avsnitt om vad som händer metaboliskt under svält. Om man är lite påläst här, så inser man snabbt att metabolismen för svält är densamma som metabolismen för kolhydratrestriktion (högfettkost).
Det finns många vetenskapliga artiklar publicerade inom ämnet, som alla visar samma sak: metabolismen för kolhydratbegränsning = metabolismen för svält. Svält låter såklart lite dramatiskt, men detta är också vad som kallas för den “normala ämnesomsättningen” eftersom det är detta som våra kroppar är anpassade för.
Syftet med svält
Under svält (eller kolhydratrestriktion) är det primära målet för det metabola systemet att ge tillräckligt med glukos (socker) till hjärnan och andra vävnader (röda blodkroppar, njurar osv) som kräver glukos för att fungera.
Vilket är vettigt om man tänker på det. Tänk stenåldersmannen, han hade kanske inte så mycket mat alla dagar (dvs svält) – men ändå var han tvungen att skaffa mat på något sätt. För att lyckas med sin jakt var han tvungen att vara alert, stark och inte begränsad av att hunger. Troligen visste han inte hur lång tid det skulle ta att hitta mat, kanske en dag, kanske fler.
Så om man nu inte äter, eller går på lågkolhydratdiet – varifrån kommer glukoset?
Muskler blir till blodsocker
Vid svält kan glukos bara komma från proteinreserven (muskler) lite kan komma från lagrat fett, men inte från fettsyrorna själva. Även glukos (socker) kan omvandlas till fett men reaktionen kan inte gå åt andra hållet, dvs fett kan inte bli blodsocker.
Fett lagras som en triglycerid, vilket är tre fettsyror på en glycerolmolekyl. Glycerolmolekylen kan ändra sin struktur, gå ihop med andra molekyler och bilda glukos. En svältande person kan få lite glukos från det fett som frigörs från fettcellerna, men inte alls tillräckligt. De mesta måste komma från muskler som bryts ned till aminosyror, vilket levern omvandlar till glukos.
Nedbrytningen av muskler är såklart ett problem, det är svårt att hålla sig pigg och alert när muskelmassan försvinner och omvandlas till glukos!
Metabola systemets 2 problem
- Skaffa fram glukos till glukosberoende organ och vävnader
- Behålla så mycket muskelmassa som möjligt för att tillåta jakt och matletande att fortsätta.
Först tas alltså sockret från musklerna, normalt blodsocker motsvarar ungefär en tesked socker utspätt i hela blodvolymen – så inte mycket muskelmassa krävs (detta gäller alltså under svält, inte kolhydratrestriktion) den svältande stenåldersmannen kommer bli av med lite muskelmassa, några hekto första dagen och lite mindre nästa. Kroppen måste nu snabbt hitta ett sätt att hindra muskelnedbrytningen och minska glykosberoendet. Det är här ketoner kommer in i bilden!
Levern kräver energi för att omvandla protein (musklerna) till glukos. Den energin kommer från fett. Eftersom levern bryter ner fett för att frigöra sin energi för att driva glukoneogenes (omvandling av protein till socker) skapas ketoner som en biprodukt.
Hur ketoner ersätter socker som energikälla
Ketoner är nästan helt vattenlösliga så de löses lätt upp i blodet och fungera som en stand in för socker till hjärnan och andra glukosberoende organ/vävnader. En del forskning har visat att både hjärtat och hjärnan är effektivare på ketondrift än på glukosdrift – många som testar att minska kolhydraterna i kosten märker hur vilopulsen sänks och blodtrycket sjunker.
Om man istället för svälter äter lågkolhydratkost så blir det ännu bättre. Fett är en fantastisk energikälla som håller dig pigg och alert samtidigt som proteinet från maten(kött, fisk, ägg) omvandlas till glukos istället för att tas av musklerna.
Om kolhydraterna hålls så lågt att levern måste tillverka socker kommer man vara i fettförbränningsläge samtidigt som muskelmassan besparas eller till och med ökar – det bästa av två världar!
Under 100g kolhydrater klassas som lågt kolhydratintag, men vad som verkligen gör skillnad är att öka fettintaget. Medicinsk ketos uppnås vid ca 80E% fett vid varje måltid.
Summa summarum
På en lågkolhydratkost kan man alltså frossa och svälta på samma gång – RENT BIOKEMISKT!
Inte så konstigt att detta har blivit en så populär kosthållning 🙂
