Igår skrev jag ett inlägg om vegetarisk kost vs LCHF/ketogen kost och då insåg jag hur mycket ens liv är uppbyggt kring ren tro, och att det måste vara så. Utan en stark personlig tro på olika saker skulle vi inte kunna fungera överhuvudtaget.
Därför kan jag bli lite knäpp av människor som måste ha allting svart på vitt, serverat på en vetenskaplig artikel, stämplat och underskrivet av professor si och så från något universitet någonstans. I min värld väger min tro tyngre än vetenskap, för jag måste våga tro på mig själv och det jag gör, utan att det finns konkreta bevis för att det ska fungera. Jag måste tro på mig själv och våga köra full fart framåt utan några garantier för någonting.
Många verkar se “tro” som att man aldrig får ändra sig och vågar därför inte tro på någonting fullt ut för “tänk om det inte fungerar” eller “tänk om det inte är så”. Så vadå? Det gör väl ingenting om man har fel? Det gör väl inget om man behöver ändra sig en, två eller tio gånger. Det innebär ju bara att man är dynamisk och kan ta till sig ny information och omvärdera gammalt. Jag är inte min tro eller mina tankar eller värderingar, och inte du heller. Det är kul att våga ändra sig och förändra sig!
Jag känner personligen att jag är i ett kontinueligt tillstånd av förändring och det är definitivt mer spännande än skrämmande! 🙂