-
Vem får skriva om hälsa egentligen?
-
Borde hälsoböcker skrivna av “vanliga” människor förbjudas, som ett skydd mot charlataner?
Jag kan hålla med om att det ibland blir problematiskt när kreti och pleti börjar ge hälsoråd till höger och vänster, och att det finns så mycket olika hälsoterapeuter att en lekman får svårt att skilja på vem som har en “riktig” utbildning och vem som bara gått någon oseriös “influencer-utbildning” och egentligen inte kan någonting alls. Vi lever ju i eran av “informationsöverflöd” och driftiga människor kan starta sina egna utbildningar och licensiera, legitimera och diplomera vem som helst i vad som helst. Jag skulle till exempel kunna ha mina egna utbildningar och diplomera kostrådgivare, men det har jag inte och det finns en god anledning till det. Hela den här grejen att någon godtycklig person ska ge andra diplom i sin egen kunskap kan ibland bli lite märklig, men det beror förstås på vad det är för typ av kunskap. Det finns säkert situationer då det är helt rimligt, men det som smäller högst för mig är inte vilken utbildning någon har gått utan hur väl en person förmedlar sin kunskap och omsätter den i praktiken.
En duktig keramiker kanske inte kan lära mig att dreja, men det finns säkert keramiker som både har den konstnärliga läggningen och ett pedagogiskt sinnelag så att han eller hon kan förmedla sin kunskap. Keramikerns egna verk tillsammans med sina studenters utveckling och vitsord blir den meritlista som behövs, oavsett examen från någon fancy konstskola.
Håller du med mig eller är jag ute och cyklar?
Trovärdigheten hos den moderna läkarvetenskapen
Att läran om kroppen är så pass korrupt som den är idag är beklagligt men helt logiskt med tanke på hur otroligt mycket industriella vinstintressen som finns. Jag tror inte att läkemedelsbolagen är onda, men det är svårt att bortse från att det finns ett så starkt incitament att sälja mer läkemedel att det ibland ploppar upp helt nya diagnoser. Ta PMDS som exempel, premenstruellt dysforiskt syndrom. Teorin bakom den här förvärrade formen av PMS är att kvinnan är känslig mot nedbrytningsprodukterna av sitt eget livsnödvändiga könshormon progesteron.
Är det rimligt…? Det kanske är rimligt, men det skulle också kunna vara så att… den drabbade har förhöjda inflammationsmarkörer, har en livsstil som förvärrar de hormonella svängningarna, är överlastad på jobbet eller hemma, tar för stort ansvar och är slutkörd, har för höga krav på sig själv, sover dåligt, behöver mer egentid, vila eller har annat näringsbehov i vissa delar av cykeln som hon inte får… men lösningen är förstås inte att leva i samklang med sin biologi utan att antingen ta ett piller som släcker ned hela systemet (konstgjort klimakterium) eller ett piller som lägger en matta ovanpå alla känslor.
Mer rimligt…?
Du bestämmer det rätta svaret, inte jag!
Poängen är att trovärdigheten hos den moderna läkarvetenskapen kanske inte är tipptopp med tanke på att den bevisligen är nedsolkad med ekonomiska intressen, forskningsfusk och faktiskt har fel ibland.
Ja du läste rätt!
Vetenskapen har faktiskt fel ibland. Forskare är helt vanliga människor som alla är biased. De har alla sina egna idéer, inspirationskällor och trossystem. Vissa är smarta och kan tänka själva, andra följer med strömmen eller gör vad som helst för att bli publicerade någonstans. Jag har varit doktorand i några år nu och har sett den enorma kvalitetsskillnaden studier emellan, träffat köpta professorer och såklart även fått lära mig vad man “får” säga och inte och vad man “får” publicera och inte.
Är din läkare expert på dig?
När det gäller hälsa tror jag stenhårt på att lära sig om sin egen kropp och bli expert på den. De flesta läkare har säkert (förhoppningsvis) hjärtat på rätta stället, men hinner de analysera dig från topp till tå och gå till botten med dina hälsoproblem? Om svaret är ja är det bara att gratulera för det är otroligt ovanligt!
Oftast är det så att själva grovjobbet med att hålla sig själv frisk får man göra själv.
Vem är expert?
Men om vi pratar experter då, vilka är egentligen experter på hälsa? Jag skulle inte säga att det med självklarhet måste vara en läkare. Det som spelar roll är väl snarare en djup förståelse för kroppens biologiska system och dess behov. En läkare vet mycket om symptomkluster, olika sjukdomar och läkemedel som används vid behandling. De kan skilja en infektion från en inflammation och vara handlingskraftiga när någon är svårt sjuk. Det finns otroliga kirurger, ortopeder och psykiatriker, men frågar jag min läkare om hon förstår varför jag får en helt annan effekt av att ta 1/8 av ett visst tricykliskt läkemedel, eller varför min respons på en glutamat-hämmare inte svarar på frågan om jag har en viss diagnos eller inte, svarar hon nej, för den nivån av farmakologisk kunskap ingår inte i hennes kunskapsbank trots specialistutbildning.
Läkaren kan vara duktig på sitt jobb, men är troligen inte expert på allting som rör kroppen. Djupare kunskap kring receptorfunktion, cellmembranens kommunikation och uppbyggnad, vad statiner gör med hjärtats coQ10-receptorer eller vad som händer med en levercell som får fruktos som energisubstrat är ingen allmän läkarkunskap. Molekylärbiologi, mikrobiologi, biokemi, farmakologi och toxikologi ligger på en djupare nivå, och kan kopplas ihop med fysiologi, men är ganska värdelöst utan förståelse eller självkännedom. Kunskap är till för att användas, och till för att genomföra positiva förändringar!
Ingenjörer bakom läkemedel och medicinska innovationer
Inte för att jag ska tala om vilken expert jag är bara för att jag är civilingenjör för det ska jag inte, och det är jag inte, utan bara för att jag har märkt att många inte vet att det inte är läkare som uppfinner nya läkemedel, smarta plåster eller sjukhusutrustning. Läkemedelskemi eller medicinska innovationer har sällan med läkare eller läkarvetenskapen att göra utan är mer på den naturvetenskapliga eller tekniska sidan.
Det här inlägget är inspirerat av att min kunskap ibland blir ifrågasatt just på grund av att jag inte är läkare, och tro mig – jag vet mina begränsningar. Jag vet att jag t.ex saknar klinisk erfarenhet, men jag är inte här för att behandla eller diagnosticera någon. Jag vill mest influera till självkännedom samt vill gärna “ta ned” forskningen från sin oförtjänta piedestal och visa att den inte sitter på alla svar utan faktiskt till och med har fel ibland.