Sitter på altantrappan och pratar hormonstress, jag är rödflammig för att jag är väldigt varm. Vi har det varmt här nu (äntligen!)
I text
Så jag har sett en ökad förekomst av personer som självdiagnostiserar olika hormonella problem. Allt från pre-diabetes till binjureutmattning eller hypotyreos. De går till läkaren, tar prover. Proverna kommer tillbaka normala. Ingen hypotyreos, inget utmattningssyndrom, allting är normalt. Jag vet att läkare inte alltid har koll och missar saker, och att många som borde få hjälp inte får hjälp. Så är det, men det är OCKSÅ så att många drar slutsatser om sin hormonella hälsa lite väl snabbt.
Ett tag höll jag på att mäta mitt blodsocker för att en viss keto-guru sagt till mig att jag inte var keto-adapterad, för att mitt blodsocker var för högt. I panik satte jag igång mitt mätande morgon, middag och kväll och fick inte ned blodsockret. Herregud, är jag diabetiker!?! En kille i gruppen smarta diabetiker på facebook sa till mig ungefär “Martina sluta mäta, du är frisk du är inte diabetiker. Dina värden är helt ointressanta” och jag blev sur förstås. Sen insåg jag att han hade en poäng, och jag insåg också att mätarna är långt ifrån exakta. Även bra mätare kan ha en felmarginal på över 25%!
Sagt och gjort, jag insåg att värdet inte sa så mycket för just mig. Det är intressant i början att mäta och lära känna sin kropp, men efter många års biohackande och kost-optimerande ska det tamejtusan mycket till om man inte skulle vara ketoadapterad! Jag har för sjutton sprungit två Göteborgsvarv och bestigit Mount Fuji i ketos!!!
Som metabolt och hormonellt frisk person är det inte så intressant att grotta ned sig i sina olika hormonvärden, annat än för skoj skull förstås. När man börjar nojja för att något inte funkar som det ska, utebliven viktminskning, trötthet, ingen motivation så är det dags att zooma ut. Titta på “the big picture”.
- Hur mår du?
- Hur är livet i stort?
- Är allt bra på jobbet?
- Funkar kosten?
- Tränar du regelbundet?
De här faktorerna spelar mycket större roll, inte minst tankar och känslor! Det är troligare att någon av dessa faktorer felar än att man faktiskt har hormonella problem.
Det är min uppfattning i alla fall, vad tycker du?
