De allra flesta människor är väldigt bra på att starta saker, men dåliga på att avsluta! Hur kommer de sig att vi ger upp halvvägs?
En egenskap jag har som jag vill inspirera andra till att skaffa sig är envishet. Jag är envis som en galen grävling, och jag ger aldrig aldrig upp! Om någon säger till mig “det går inte, det är omöjligt” kommer jag spendera resten av min tid med att bevisa motsatsen. Det är bara sån jag är, och det kan vara idiotiskt ibland – men man når sina mål i alla fall! 😀
Min filosofi är att det inte finns något som heter “misslyckas”, då har man bara inte försökt länge nog! Jag försöker se på “misslyckanden” som neutrala resultat, och utreda varför de inte blev som jag tänkt mig. Det jag har lärt mig av den här inställningen är att envishet och misslyckanden inte kan samexistera, “mr failure” kommer att bli trött och gå hem så småningom!
Man kan jämföra det med att lära sig cykla. Det tog tid för mig att lära mig cykla, och det tog en jävla tid att lära mig simma också, men jag fortsatte tills jag lyckades precis som alla andra barn gör. Det var ingen som tog mig åt sidan och sa “Martina, nu är dina försök slut! Tyvärr” Varför beter sig vuxna på de här sättet? Vuxna säger “Jag har försökt, men de fungerade inte för mig”… hemligheten är att försöka TILLS det fungerar!
Några saker som jag lyckats med på ren envishet:
- Läst in hela tekniskt basår på knappt 5 månader (lärarna sa, det GÅR inte!)
- Sprungit Göteborgsvarvet helt otränad i converse
- Kommit till finalplats i ett kinesiskt poetry slam
- Bänkpressat 57.5 kg (mer än min vikt) efter att jag precis misslyckats med 52.5kg och min sambo sa “Nu får du inte maxa mer på ett tag”
& säkert många saker till som jag inte kommer ihåg på rak arm… poängen är: GE ALDRIG upp och låt ALDRIG någon tala om för dig vad du KAN och inte KAN!
