Översättning:
“Överlevnadsperspektivet” innebär ett logiskt fel som uppkommer av att koncentrera sig på människor eller saker som lyckades ta sig förbi en viss punkt, och inte ta hänsyn till de som inte gjorde det. Oftast för att de inte syns och därför inte kan ingå i beräkningen. Det kan leda till felaktiga slutsatser på flera sätt. Det är en typ av urvalsförskjutning.
“Överlevnadsperspektivet” kan leda till överdrivet optimistisk tro för att misslyckanden ignoreras, tex som när kursade bolag exkluderas i en finansanalys. Det kan också leda till falska föreställningen om att framgång i en viss grupp beror av särskilda egenskaper, snarare än slump. Till exempel, om 3 av de 5 studenter med bästa college betygen kommer från samma high school. Då kan man tro att just den skolan måste erbjuda en extra bra utbildning. Det kan vara sant, men frågan kan inte besvaras utan att titta på alla andra studenters betyg från den skolan, och inte bara de som överlevde “topp 5” urvalet.
Hittade en text om överlevnadsperspektivet som jag ville dela med mig av, för jag tänkte direkt på genetikforskning här. Det är så många som oroar sig över sina gener, eller är fast i tanken om att generna styr sjukdomsprevalensen. Så är inte fallet, och genetikforskningen är dessutom ganska bristfällig. Som i exemplet ovan med hur man tittar på resultat, att man tittar på “topp 5” och gemensamma nämnare. “Korrelation ger orsakssamband” eller?
Nej, det är ett logiskt fel!
Summa summarum: Bara för att en grupp personer med en viss cancertyp alla har en viss gen gemensam, betyder det inte att DET är en cancergen och alla som har DEN genen får DEN cancern! Detta slog mig redan 2007 när jag jobbade på Sahlgrenskas Cytogenetiklabb. De hade precis isolerat den fjärde BRCA-genen. En bröstcancergen. Jag tyckte att det var befängt, men än idag ser man kvinnor som väljer att operera bort sina bröst om de har genen.
Hade jag gjort det? Aldrig!
Inte för att jag är så förtjust i bröst utan för att jag inte tror på konceptet, alls.
Det var bara lite söndagsfunderingar, ibland känner jag för att dela med mig av det jag tänker på lite mer privat. Nu ska jag ut på promenad så vi hörs i morgon med ett inlägg om probiotika som det frågats efter 🙂
Med det sagt tycker jag att det är jättekul att se fler och fler kvinnor som tränar hårt och tungt för sin egen skull, för vad det ger i form av personlig utveckling, i form av muskler, styrka och självförtroende. Man måste givetvis inte träna tungt, alla former av fysisk ativitet som är ett uttryck för sin egna personlighet är toppen. Akrobatik, dans, yoga, vad som helst som involverar kroppen och sinnet!
