Du som följer mig online tror säkert att jag är så himla badass på grund av mitt sätt att uttrycka mig i text, men så är det verkligen inte. Eller så VAR det inte tidigare i alla fall, vilket ledde till en lite för stor diskrepans mellan mitt textbaserade jag och mitt IRL-jag.
Det här var något som störde mig något enormt, för den jag är när jag skriver och den jag är när jag umgås med mina nära är den ‘riktiga Martina’ och den jag blev när jag träffade nya människor var inte det.
Skräcken att bli avvisad gör att man blir avvisad
Den här ekvationen går absolut inte ihop hos en ‘people pleaser’ och exakt vad det är och vad det innebär ska jag förklara nu. Teorin är att man någon gång i sin barndom fått en extrem betingning på att vara “snäll”, “ett snällt barn”, “ett tyst barn”, väluppfostrad, inte säga emot, vara artig och trevlig. Det är såhär de flesta föräldrar vill ha sina barn (antar jag, jag har inga barn) men det är inte vad den vuxna världen sedan belönar. Den vuxna världen HATAR överdrivet snälla, artiga och tillmötesgående människor.
“Neeej nej så är det inte alls!” tänker du nu, men jo! I Sverige kan man inte titta på vad folk säger för vi har för många people pleasers här, man måste titta på resultaten:
Den som har högst position på jobbet, den som är bäst betald, den som lyckas med flest grejer – är det den som viker sig dubbel för andra människor?
Nej precis och inte nog med det, så är det så orättvist att den som faktiskt viker sig dubbel för andra människor får sämre deals och blir mindre uppskattad. Ännu mer orättvist är att den som har störst skräck att bli avvisad (och agerar för att inte bli det) är den som blir mest avvisad, kanske till och med ett mobboffer.
Låt det här sjunka in lite. När jag började läsa på om det här så höll mina ögon på att ramla ur mitt huvud. Jag kunde bara inte tro att det var sant!
I takt med att jag började jobba med det här, jobba med min skräck för att bli avvisad och vara överdrivet tillmötesgående har hela min värld öppnat upp sig för mig. Det är det bästa jag någonsin har gjort.
Börja säga nej och skapa friktion
Inte som att säga nej till aktiviteter och grejer utan sluta håll med om allting hela tiden. Om du är en riktig people pleaser så HATAR du när sociala interaktioner är kantiga så du vill liksom in och fila på hörnen. Du vill inte att någon ska bli arg (det hade ju varit helt fruktansvärt), du vill inte att någon ska höja rösten eller känna sig utanför eller obekväm. Det här gör att du sitter och nickar och ler åt precis vad som helst för att det inte ska uppstå obehag.
Sluta.
Seriöst!
Jag satt på ett möte för några veckor sedan och fick nästan hålla fast mitt huvud för att inte konstant nicka och bekräfta den andra personen. Brydde sig den personen om att bekräfta mig? Inte det minsta. Dominerade den personen mig totalt så att jag satt som en liten rädd hamster i hörnet? Absolut!
Komma över tröskeln och leva med obehaget
Det var bara några månader sedan som jag kände hur viktigt det är att säga min sanning oavsett konsekvenserna. I samband med det började jag också jobba med de känslor som uppstår av att vara sig själv och den friktion det kan skapa.
Total, förgörande ångest.
Det är helt okej, det går över. Andas.
Fördelarna av att inte vara en people pleaser
Jag skulle kunna skriva 10 sidor om alla fördelar men låt mig sammanfatta det såhär: Respekt.
Respekt är ingenting som ‘alla’ förtjänar eller får eller något sånt där utopiskt som vi tror på i Sverige. Det räcker att försöka parkera bilen en löningslördag så ser du hur mycket respekt du får. Inte mycket, eller hur? Folk knör sig och skriker och kallar dig för idiot, eller börjar jaga dig för att du tog deras plats trots att du stod så fint och köade för den.
Du får respekt när du respekterar dig själv, din kropp, din tid, ditt arbete och dina känslor.
När du respekterar dig själv så lyssnar folk och dina ord får mer tyngd.
Nackdelarna med att sluta pleasa
Ojoj… get ready for the shitstorm!
Hur många vänner eller relationer har du som du har BYGGT UPP på att du är en dörrmatta? Hur många RÄKNAR kallt med att du ska HÅLLA MED om precis allting, ställa upp på precis allting, ALDRIG säga emot, BARA vara positiv och uppmuntrande till allt de säger?
Ptja… de där relationerna kommer tyvärr att ryka. De gillar troligen inte den riktiga dig ändå för du skrämmer skiten ur dem. Ni kanske inte har samma värderingar och relationen skulle aldrig ägt rum om du hade varit dig själv från början.
Men se det såhär, det finns miljarder med människor i världen. Är det inte roligare att hitta DIN TRIBE? DINA kompisar som gillar DIG? Som gillar när du är offensive, för mycket, för högljudd, eller för tyst, eller för känslosam eller för arg, eller för crazy eller för torr eller för tråkig?
Jo såklart!
Jag är jättetaggad på att visa mer av mig själv för alla jag gillar och ta konsekvenserna av det. Antingen går det åt helvete eller så blir det helt underbart, jag är redo för båda.
Fint skrivet Martina. Jag känner igen mig och försöker hitta balansen. Det är lätt att tippa över till andra sidan för mig och bli rabiat. Tack för att du delar med dig. ?
Var hittar man sitt folk? Jag har inga jämnåriga vänner, mitt förhållande vittrar sönder. Var hittar man en man som är keto? Min var på väg dit, nu äter han pizza 3 dar i veckan och chips eller kinapuffar till kvällsmat.
All above = sant
INTERNET!!!
Du behöver ge din karl en riktig käftsmäll. Många män reagerar inte förrän frun står med resväskorna i dörren.
Så inspirerande läsning! Tack!. Jag känner att jag blir mer & mer intresserad av att bli mig själv, mer rakt ut, på en gång. Men mycket rädslor att jobba med. Fint att läsa om dina erfarenheter! <3
Tack Ida!
Boken “no more mr nice guy” handlar också om detta – och om hur förödande det kan vara för relationer att vara för “snäll”.
Den “snällheten” resulterar i verkligheten istället i massa passiv aggression och andra dåliga karaktärsdrag.
Hoppas det finns grupper/terapi-grupper man kan vända sig till för att börja tänja på de här gränserna.(?)
man är inte heller “snäll” per definition, snarare vek om man ska vara ärlig.
/
J
Extra tufft för män fattar jag det som, där “mr nice guy” inte blir så uppskattad av kvinnor trots att han försöker vara BRA på ALLA sätt.
Önskar att det fanns grupper för detta, jag hade gått med!
Bra poäng..!
Men, det är inte säkert att miljön/uppfostran/betingning har varit avgörande för beteendet.
Det är möjligt, men så här tänker jag:
Det är hsp-drag som avgör… Du, (liksom jag själv) har ju gett dig in på ett område där du kan redogöra för resultat av olika tillskott – du känner din kropp och psyke väl. Du kanske kan analysera även de minsta nyanser i hur man mår.
…detta avspeglas också i ens relationer med andra – man känner av alla deras nyanser, man känner av deras energi på molekylnivå i rummet/luften. Därför blir alla eventuella negativa energier väldigt obehagliga, och man gör allt för att undvika dessa. Hela min familj är sån – och alla jobbar inom vården. De har inte präglats av miljö här.
Vet ej exakt om detta stämmer för alla, men en extra tanke härifrån.
Hälsningar
Johan
Ja, bra poäng jag tror helt på din teori!
Mycket bra skrivet! Allting börjar med en själv. Man kan bara söka inåt, det är där glädjen och lyckan finns. Inte i det yttre eller att tillfredsställa alla andra. Det är sååå många som mår så dåligt idag, vilket sannolikt har många olika orsaker; däribland är dålig självkänsla, osäkerhet, otrygghet, jagandet efter det “perfekta livet” och stress utan återhämtning tydliga ingredienser. Det “perfekta livet” innebär egentligen inte nånting annat än att vara trygg och nöjd i sig själv, ha det man behöver för att överleva och leva samt kanske att hitta kärleken.
Bra inlägg Martina.
Det är kärleksfullt att sätta gränser, när vi sätter gränser är vi sanna och ärliga både mot oss själva och omgivningen, det blir tydligare och klarare kommunikation när vi vet var vi har varandra.
Det är omöjligt att bli älskad av alla, huvudsaken är att vi älskar oss själva och visar omvärlden vårt värde, alla har vi ett värde och där gäller det att vara tydlig med gränsdragning, så man inte blir värde-lös.
Exakt så! 🙂
“Du får respekt när du respekterar dig själv, din kropp, din tid, ditt arbete och dina känslor.” Precis! Riktigt bra formulerat! Men… det är inte enkelt… jag tycker fortfarande att det är svårt och tar emot att aldrig vara som andra… tänker ofta att det är ett under att mina bästa och närmaste vänner är kvar, men det är de och de respekterar och visar tillit till mig, trots att de inte alls tycker som jag. 1979 blev jag vegetarian och sedan vegan (= multisjuk), 1998 blev jag frälst på blodgruppsdieten (= blev frisk från det mesta, men absolut inte allt) och nu när jag är 60 har jag lyckats få kroppen att lagra fett på bättre ställen och är nästan nere på 80 cm runt midjan tack vare dig Martina!
Coolt, keep rockin TS! 😀
Läst igenom alla kommentarerna, och fastnade på att vi blir PP för att vi uppfostras så. Jag tror det ligger mycket djupare än så. Vi måste tillhöra en grupp.
Det finns ju tester där man kollar hur folk svarar. Enkla frågor, som “vilken linje är längst?”: A 2 cm B 10 cm och C 4 cm. Alla ser ju att B är längst – men om man får svara sist, och alla andra svarar C, så är sannolikheten stor att man själv svarar C också. Om man inte har tränat på detta.
Så det är en tuff utmaning, men värd det: att vara sann mot sig själv, att ta plats, att göra det man vill.. Och jag försöker inte saga att jag är bra på det, men jag försöker. Första steget är att inse att man ger efter för lätt, och tänka efter. Dels vad man vill, dels varje gang det hander.
Grupptillhörighet alltså… a blessing and a curse!
det är också något jag har insett efter att ha läst not nice. ju snällare och mer “dörrmattig” du är desto mindre respekterar folk dig! tänk att hela den här tiden har man försökt anpassa sig efter andra för att vara snäll och fått motsatt effekt. Människor respekterar styrka, självständighet, karaktär och FRAMFÖRALLT självrespekt!
100%
Jag citerar dig i mitt nästa inlägg!
I consider it an honor 🙂 så kul att säga något som resonerar med dig, när du har sagt och skrivit så mycket som har hjälpt mig<3
ÄLSKAR detta, jäklar vad jag behövde den här bekräftelsen. Tack!!
Har du någon bok/podd/text att rekommendera i ämnet?
Jag har läst Not Nice, den är bra 🙂
Tack Martina! Så spot on och så bra skrivet. Jag är den jag är och folk får ta mig som jag är. Jag tänker inte ändra på mig för någon annans skull.
Bra! 😀
Måste skriva. Jag är långt ifrån en people pleasere.
Har sällan behållt vänner mer än ett par år. Bekanta har jag en hel hög men vänner är få. Faktisk skulle jag säga att det är 3-4 stycken som är verkliga vänner utöver min man då.
Jag är enligt många ”för rak”, ”för ärligt” med andra ord obekväm att vara med framförallt då jag kräver total ärlighet tillbaka. Jag avskyr när folk ljuger för att inte ”såra”. Jag är tvärt om, jag blir sårad av lögnen!
Med detta vill jag egentligen säga grattis till dig att du hittat ett sätt att var ditt ärliga jag.
3-4 vänner + en man är väl inte få vänner? Det låter helt perfekt tycker jag 🙂
Haha tja för mig är det lagom! Men ser man till många andra så är det lite folk. Kan bara jämföra med min lillebror som bjöd sina närmaste vänner på bröllop och det var 20st ?
Men jag har länge, enda sedan mellanstadiet, levt efter ett ordspråk jag hittade
Det finns ett helvete, att vara ensam.
Det finns ett himmelrike, att kunna vara ensam.
Plus att jag hellre är ensam än i dåligt sällskap. Jag trivs bra med att umgås med mig själv men träffar gärna mina vänner men inte alltid.
Bästa inlägget på länge. Sjukt impad av insikterna och applicerade förändringar. You go. Ligger i linje med clinical psychologist and intellectual speaker Jordan B Peterson’s “12 rules for life” (rule no1 “Stand up straight with your shoulders back”). Worth a read! Tack för inlägget. Mkt uppskattat.
Ja jag gillar honom även om hans målgrupp är män.
De kan säkert stämma med målgruppen, i så fall bra eftersom testo-nivåerna verka lite låga hos västerländska män?!
Japp… 😛
WORD!!! Så sjukt bra inlägg! ?
Jag tror att vi alla är skyldiga till att vara en PP i vissa avseenden just på grund av att det är så djupt rotat från barndomen men när mina föräldrar t.ex. säger att “sånt är livet” så brukar jag alltid säga att “sånt är inte mitt liv”.
Samma sak när någon kommenterar att “så kan man inte göra/säga/tycka” o.s.v. så står jag för min sak. Jag är så sjukt trött på allt moraliserande i samhället. Även om jag tycker att Donald Trump är vansinnig så är han iallafall en kontrast i jämförelse med en trött Sosse.
Spot on 😀
Eller “Det blir aldrig som man tänkt sig” då brukar jag säga att det blir det visst det!
Som du vet blev ju jag av med mitt jobb pga att jag sa ifrån, gav kritik och ifrågasatte hur de framtida kollegorna egentligen tänkte. Det har tagit mig nästan ett år att komma över, eller, jag har nog inte kommit över det helt ännu. I början letade jag felen hos mig men insåg att jag ändå inte kunnat jobba med de människorna:)
Blev utslängd och bannad i en fbgrupp igår och första reaktionen var att det var jag som gjort fel. Men ganska snabbt insåg jag att jag varit obekväm med mitt ifrågasättande inlägg:) De kunde inte klara av att svara på det jag skrev utan att förlora alla lättlurade kunder.
Jag har en lång väg kvar till att våga säga PRECIS vad jag tycker, men jag känner ändå att jag vågar mer är de flesta i Sverige:)
Jag vet, det är skitjobbigt men ändå värt det i längden ❤️
Jag blev utslängd från en FB-grupp när jag länkade till en kritisk artikel av Martina!
BOOM! 😀
Det är INTE “kontraproduktivt” eller “skvallrigt” att skriva ut vilken FB-grupp det gäller, TVÄRTOM så Ökar det förståelsen för olika synsätt´, kan jag “säga” som Ytterst YTTERST! sällan Dömer, men BEDÖMER gör jag ohejdat hela tiden.
Of Topic…
Groucho Marx lär ha sagt: En sammanslutning som vill ha Mig som medlem, vill jag inte vara med i….
Ja! Helrätt! Jag känner så igen mig i ångesten och typ hjärtklappningen man får när man vågar stå upp för sig själv! Det ligger djupt inom oss att vara rädda för att göra och säga annorlunda än flocken. Kanske är vi kvinnor extra hårda mot oss själva när vi vågat säga ifrån för att vi lärt oss att vi inte får ta plats och vara frågvisa/besvärliga/säga nej?
Helt rätt! Så bra skrivet. Kan bara intyga att jag p.g.a. psykisk ohälsa inte stod upp för mig själv och tog enkla vägen, tidigare i livet. Detta pågick i många år och inget mer än ännu sämre mående gav det. Idag frisk och står upp för mina åsikter, säger ifrån om det behövs och fegar inte ur. Mitt självförtroende har ökat, jag är glad, har bättre tjänst på jobbet och betydande lönelyft. Detta hade inte hänt tidigare när jag kunde få ångest bara av ett möte med nya personer. Uppmaning till alla som känner igen sig, börja smått. Det kan vara så enkla saker som att bestämma sig för att tala lite högre, säga ifrån om någon avbryter o.s.v. När självförtroendet väl börjar komma så blir man starkare mentalt hela tiden och då börjar man också gilla sig själv mer och mer. Ta ingen skit, det ska man absolut inte göra.
Grymt! 😀
Läsvärt! Men jag måste kommentera de fina bilderna, så fin du är Martina!
Tack du är den första att säga det! ❤️
Kan bara hålla med Sanna, men du är jättefin på alla bilder men inläggen engagerar mig så mycket att jag glömmer att jag kan ge en kompling för bilderna också.
Så här kommer en i alla fall: Du ser alltid superfin ut! 🙂
Tack Sonja 😀
GULD!
Jag jämför Er INTE! men ditt Gudomligt RAKA inlägg får mig att tänka på Jordan Peterson, som jag GILLAR, och inte i sakfrågan till 100%, men klarheten.
Citat- “Men se det såhär, det finns miljarder med människor i världen. Är det inte roligare att hitta DIN TRIBE? DINA kompisar som gillar DIG? Som gillar när du är offensive, för mycket, för högljudd, eller för tyst, eller för känslosam eller för arg, eller för crazy eller för torr eller för tråkig?
Jo såklart!
Jag är jättetaggad på att visa mer av mig själv för alla jag gillar och ta konsekvenserna av det. Antingen går det åt helvete eller så blir det helt underbart, jag är redo för båda.”
DÄR!….. slår du i en SVÄRM AV LJUS!
DIN “FEMALE FIRE” IMPONERAR!
Tack Stefan, jag gillar ordet FEMALE FIRE 😀 Det tar jag till mig idag… female fire…
Mycket bra inlägg, är nog själv en people pleaser av stora mått och avskyr konflikter utan att jag någonsin tänkt eller reflekterat över det förrän nu. Så tack, fick verkligen nått att fundera över. Men inser även att jag har sagt ifrån, dock inte för alla småsaker, mycket får rinna av gåsfjädrarna, men när det verkligen har varit av betydelse för mig så har stått emot andras viljor och tyckande. Och precis som du skriver så kostar det också, framförallt relationer men också energi och vånda och grubblerier.
Då kanske det finns utrymme att stå upp ännu mer?
Grym artikel, bland det bästa jag läst på länge! 🙂
Tror att det lite har att göra med ens personlighet – kanske dålig självkänsla. Din text stärkte mig mycket.
Fy fan va bra skrivet!! Stärker mig mycket i min egen vingliga process i att stå upp för mig själv…Tack! ❤️
Tack Monica!
Håller med dig Martina,men..det är tufft ,jobbigt och tar massa energi också känner jag.Själv ställde jag en fråga igår, som slutade med väldigt tråkiga kommentarer från en mycket god vän.Men jag stog kvar fast det stormade! Men det gjorde ont i själen och nu sitter jag och undrar hur jag ska gå vidare med den relationen. Jag har valet, jag kan välja och det stärker mig och dina ord var nog precis det jag behövde just nu.
Sånt är jättejobbigt, men ibland kan man behöva bryta även med nära vänner… 🙁
Heja dig! När min dotter började förskolan som tvååring fick jag höra att det vore bra om vi jobbade med hennes vassa armbågar lite för hon klev typ över lik för sin sak. Jag tänkte att vi struntar i det för armbågarna kommer att skavas av ändå med tiden. Och hon kan dessutom behöva lite vassa armbågar längre fram i livet. Idag är hon 13 år, hjälpsam och empatisk samtidigt som hon säger ifrån när hon inte håller med och hon tar ingen skit. Från någon. Kunde inte bry sig mindre om att vara den som orsakar dålig stämning. Hon är som jag önskar att jag var. Det tog mig bara ca 40 år att sluta bekräfta och behaga.
MVH tapetblomman 😉
Coolt! 😀
Så jäkla bra skrivet! Har med åldern blivit allt mindre en People pleaser.
Oj vad jag får utstå kritik för det…
Men värt det för självkänslan, ellerhur? 🙂
Yay – härligt att läsa, tack för att du delar. Har oxå varit en PP av gigantiska mått. Vad sägs om att säga JA till allt å städa hyrbilar och hotellrum för att städaren skall slippa? Har blivit hjälpt av att läsa om medberoende och också av psykosyntesterapi och meditation. Sååååå gott att vila i sig själv.
Meditation är en stor hjälp.
Haha, jag är också en sånt ibland, städa i hotellrum för att jag oroar mig med tanken vad städaren ska tänka/tycka om mig…men jag har verkligen talangen att förvandla hotellrummen till ett fullständigt kaos i krigsområde eller efter jordbävning 5 minuter jag checkade in (så jag får oftast städar lite när jag stannar mer än en natt).
Love it!
Jag är en “recovering people pleaser” sedan länge tillbaka – andra namn på people pleaser är nice guy. Jag har kommit över två resurser under mina år som är ovärderliga, ta och ge dem en chans:
1) https://www.drglover.com/no-more-mr-nice-guy/the-book.html (absolut måste)
2) https://www.notnicebook.com/
Det kan vara tufft att läsa dem för man känner igen sig så mycket – men också väldigt insiktsfullt. En liten varning dock – att när man väl beger sig in så kommer man upptäcka alla andra runt om en som inte mår bra av samma anledning också.
Mitt bästa tips är iaf:
Var dig själv, och låt dina åsikter polarisera. När man uttrycker sina egna tankar och viljor – och inte vad man tror att andra vill höra för att man ska bli accepterad händer två saker – antingen så blir man älskad eller hatad – vilket kan vara skitjobbigt när man är som vi – men det fina med det hela är ju att inse att de som inte gillar en för den man verkligen är är ändå ingen man vill ha i sitt liv ändå. Det kommer alltid finnas folk som inte tycker om en hur man än gör – så spara dem tiden och försök inte manipulera dem att tro att de gillar dig.
Tack Micke!
Håller fullt med dig Martina, och jobbar själv med de här bitarna sedan ett bra tag tillbaka. Är inte längre lika rädd för konflikter, men blir ofta arg i en konflikt. Även om jag kan hålla humöret under kontroll just där och då så kan det gå flera dagar efteråt då jag “ältar” situationen och är upprörd. Visst finns det vinster i att jag vågar stå upp för mig själv och sätta gränser, samtidigt dränerar efterdyningarna mig på energi. Har du haft liknande bekymmer? Hur tänker du kring det isåfall?
Jag har ju ett visst aggressionsproblem så jag kan lätt bli för arg, det är något jag jobbar med. Har inte hittat volymknappen riktigt för att stå upp för mig själv utan att bli helt rabiat 😀
Jag har följt dig jättelänge men aldrig kommenterat. Jag känner verkligen igen mig. Är VD och har massor av vänner så är på ytan vad man skulle kalla ”framgångsrik” men har länge känt mig som en jävla dörrmatta. Min andra dotter föddes för drygt 2 månader sedan och sedan dess har vi haft 8 övernattande besökare. Vissa har stannat flera dagar. Hur fan blev det så? Varför sa jag inte nej? Jag är så rädd för att inte bli omtyckt att jag säger ja till precis allt. Oavsett om jag själv vill eller inte. Jag blir så trött på mig själv.
Nyligen läste jag ett citat som var typ ”give your kids what’s best of you, not what’s left of you” och det kändes så träffande för min oförmåga att säga nej och mina höga krav på prestation (tex vid besök är det rent och fint, nybäddat, god mat, gott vin mm) gör att jag knappt orkar med barnen. Ännu mindre mig själv.
Så, TACK för detta inlägg. Nu är det fan nog! Jag är färdig med att vara till lags.
Tack för att du vågar kommentera Anna, blir jätteglad!
Intressant att du skriver det här nu. Jag är och har alltid varit tvärtom ifrån dig, alltså aldrig people pleaser. Ofta efter konfrontationer så kan jag tänka att jag skulle varit snällare el likn. Det jag jobbar på är nyanseringen, finliret, hehe. Så i vilket fall är det så skönt att läsa dina reflektioner om personlig utveckling, för det är ju så lätt att plocka till sig de bitar man själv vill. Tack för uppmuntran alltså 🙂
En helt annan fundering kring macrofager och kolloidalt silver. Läste att macrofager låter de goda bakterierna vara men är tex inte tillåtna i EU som medicin, o att det behövs väldigt många för att vara lika effektiva som antibiotika. Men kolloidalt silver dödar ju bara de dåliga bakterierna oxå. Så eftersom det verkar dröja väldigt länge/ om någonsin innan vi kan se macrofager som en mkt bättre behandling, kan jag luta mig tillbaka på kolloidalt silver, som behandling av tex stafylokocker? 🙂
Får du någon effekt av kolloidalt silver? Jag brukar aldrig få det så har blivit lite skeptisk på det senaste…
Har heller aldrig fått effekt av KS, så förstår inte riktigt grejen med det..
Ett tips när man använder Kolloidalt Silver, ta en “matsked” av KS och håll det så länge du kan, (åtminstone nån minut)
Under Tungan och svälj sen. Under tungan finns ytliga blodkärl som enkelt tar upp KS. Det kan man göra flera gånger (5-6ggr) om dagen. Om det är nån förkylning eller så, man vill behandla.
Är det typ: matförgiftning så är det bästa att kombinera med att dricka en deciliter. Det finns Ingen risk för överdosering.
KS är utmärkt att ha direkt på ytliga infektioner och på skrubbsår för att Undvika infektioner.
OBSERVERA Kolloidalt Silver är bakteriedödande och SKA INTE! användas som ett “vitamintillskott”!
Att Regelbundet ta KS är HELT FÖRKASTLIGT! och kan få oönskade följder.
Tack! 🙂
Ja tycker det funkar, min dotter slutade ha halsont av stafylokocker (konstaterat av vårdcentral) efter andra dagen o febern gick ned till normal från 39. Begynnande halsont försvinner efter ngn timme för mig 🙂 Min dotter har även en kraftigt inflammerad tå så vi har omslag med silvervatten, o det blir bättre o bättre hela tiden. Efter slarv med en natt utan så blev tån märkbart sämre, men en timme senare med silveromslag så har svullnaden gått ned ordentligt.
Det är exakt så här min uppväxt och större delen av mitt liv varit!
Kunde inte fatta varför jag blev respekterad när jag varit besvärlig och inte snäll (enligt mig).
Nu är jag inte så hårmedstrykande längre och mår bättre i relation med andra. Så skönt att slippa tycka om och ta hand om alla andra!
Tack för att du berättade!
Är verkligen ingen people pleaser!
Tvärtom så har jag alltid haft svårt att hitta tillhörighet hos andra människor på grund av att jag ej kan agera så fejkat.
Dock varit för ödmjuk mot vissa av ren välvilja.
Men insett att den typen av människa jag är faktiskt inte kan ha kompisar 😀 Alla relationer av alla slag blir på bekostnad av mig eller dem till nästan 100%.
Vissa människor får nog leva livet ensam om de väljer att stå upp för sig själva. Det är nog svårt för många. Det är en uppoffring.
Hm… nja så tror jag inte att det är. Bara för att man har självrespekt och gränser så kan man ha kompisar, ditt problem är nog något annat. Du måste kunna samarbeta och ha kompisar även om du är din egen person med tydlig personlighet och integritet.
En gammal man som varit kapten, som enbart sitter och lyssnar på radio och lever ut sin excentrisk personlighet till max. Han är snäll men annorlunda, så ingen vill ens säga hej till honom.
Sett mängder med människor som är udda och ensamma. Tyvärr känns det inte rätt för mig som ung kvinna att umgås med män på 60+ år.
Skulle nog säga att det är princip omöjligt att hitta vänner om man avstår sociala medier och ogillar stora grupper.
Vänskap 2018 bygger mer eller mindre på gemensamma åsikter om film, musik eller mode.
Jag känner precis som du, vad jag än gör (vara mig själv eller inte…jag är ensam) 🙁
Hej SonjaS…. så där lite “från höften” och snusförnuftigt…. vi är ALDRIG! ENSAMMA!
Den känslan/upplevelsen kommer mycket av att vi inte har fullt ut, kontakt med oss själva . Det är en kontakt vi kan
skapa genom att fokusera på levande individer, lämpligen fåglar och andra Fria djur (Inte Husdjur!).
VERKLIGEN ta in dem och KÄNNA hur de eventuellt känner, UTAN TANKAR (efter ett tag… alla vi i början).
Bara att Medvetet Försjunka…
Fokuseringen skapar en bro mellan två Levande… som kommer att utvecklas.
Jag tycker det är jobbigt att diskutera med en del som låter som att de vet allt. Det gör de säkert inte men själv har jag inte samma sätt och svårt att låta så säker även om jag tror på min grej. Såna människor går inte heller att diskutera med för det är antingen eller, det är ju roligare om man också kan se olika synvinklar. Typ det kanske kan vara så här eller så här. Men jag tycker många liksom bara bräker på som att de vet och har forskat själva typ. Då blir jag iaf tyst för jag känner att jag inte har nåt att komma med. De har ju redan sagt sanningen och kommer ha argument innan jag ens öppnat munnen.
Sånt är svårt, längesen jag var i en sån situation nu tack och lov. Blir det för irriterande så är det nog bara att droppa debatten och lägga energin på något annat.
Åh, jag är en riktig people pleaser, har under hösten funderat mer och mer på att jag vill börja säga vad jag egentligen tycker. Jag kan säga “javisst, absolut, inga problem” på en fråga fast min hjärna tänker “nej!, jag vill inte/tycker inte så”. Känns så jäkla sjukt. Jag kan bli lite häpen när jag läser en del av vad du skriver på t.ex. fråga/svar på Instagram, och tycka att det låter hårt, men millisekunden efter tänker jag: “fan vad skönt och uppfriskande”! Jag är lite rädd för att börja säga vad jag verkligen tycker, men fick lite mer inspiration nu. Tack!
Jag är inte hård jag är RAK 🙂 Det är snällare att vara rak än att linda in allting i obegripligt fluff.
Åh vad jag har mycket att lära av detta, måste läsa boken du visade på Insta.
Varför är det så svårt detta, i teorin är det ju hur enkelt som helst?!! Kan hata mig själv när jag står och nickar och ler till någon som jag eg tycker snackar skit. Ska jobba på detta, tack för inspo 🙂
SLUTA NICKA! Bara ge dom “the death stare” och se vad som händer 😀
Det är det bästa man kan ha. Respekt för sig själv. Det skapar en jävla massa åsikter om en bland folk och ett helt gäng som inte gillar en. Men det är alltid fler som respekterar en. Respekterar väldigt mycket till och med.
Sen på internet …. ju fler följare/läsare/supporters man har desto fler haters är det med. Vi vet ju att det finns dem som man sår en tanke hos och det är inte de som hatar.
Otroligt bra inlägg och något man länge själv försökt formulera för sig själv och hitta nån jäkla röd tråd i sin skalle men som vanligt ligger du typ 17 mil före 😀 ! Tusen tack!! Såg på insta att du hade läst nån bok, “Not nice” (?) i ämnet, om man förstod det rätt? Den vore kul att få tag på!
Läs den, jag rekommenderar 🙂 Finns dock bara på engelska vad jag har sett hittills.
Såå skööön läääsning!!
Så bra! Och så himla fint att du trycker på hur jävla jobbigt och svårt det är.
Wow, tack! Precis vad jag behövde höra, dags för förändring. Vilken förebild du är!
Tack Rebecka!
Hejja! Har följt din resa lite till och från på distsns. Gillar att du tänker ? och att du vågar. Kör på??
Tack Petra!
Å så himla rätt! Superbra inlägg.
Jag är en typisk ENFP och ska alltid vara så himla diplomatisk och social. Sedan står man där och hatar sig själv lite och har dessutom slagit dubbelknut på sig själv och bokat upp hela sitt jobbschema bara för att man vill “vara snäll”.
Jag jobbar på att komma ur det här beteendet sedan ett par år tillbaka, men om du har några konkreta tips så vore det också välkommet!
Kör på och ta konsekvenserna av det är mitt enda tips just nu, och det jag själv följer.
Ska köra på superhårt (och sedan rida på ångestvågorna efteråt och skylla på dig)
;-P
Tack! Det enda tips som man egentligen behöver för sånt här.
Do it!
1) Börja med att definiera “snäll”. Är det snällt att du fixar allt? För vem?
2) Nästa gang – bromsa lite. Tänk efter först. Vill jag verkligen det här? Vad hander om jag inte gör det? Förmodligen funkar det ganska bra ändå. Om det inte funkar bra, så får väl de andra lära sig också.
3) Öva på ordet nej. Våga låta andra fixa.
4) Jag är bra även om jag inte fixar allt.
5) Dubbelknutar är så svåra att knyta upp.
Jag vet inte om detta funkar, men det var vad jag tycker känns bra att tänka.
Och som Martina sager; kör på.
Vilka fina tips! Tack!
Det där med att jag tror att jag är SNÄLL (TM) är definitivt något jag måste omvärdera.
Och punkt 4 är ju SKIIIITSVÅR!!! Svårast på hela listan! Kräver mycket meditation och inre pepp.
Tack för underbar text.
Absolut! Inget fel I att vara trevlig och artig och hjälpsam…men dörrmatta, NEJ NEJ NEJ.
Nej är ett ord man måste kunna använda, för att helhjärtat kunna saga ja. Även om det är skrämmande. Men om jag vet att en person kan saga nej till mig, så vågar jag tro på personens ja; då är det ärligt menat, inte “egentligen vill jag inte men jag måste väl, kan inte saga nej, usch vad jobbigt”.
Dörrmattor…jag marker att jag kan bli elak om någon är för undfallande…och det tycker jag inte om, för jag vill vara en snäll och glad människa.
Japp, det är jättekonstigt men dörrmatte-personlighet verkar trigga elakhet hos många människor. Tänk om alla dörrmattor fattat det!
Jag har nog varit mån om att vara alla till lags och inte ta plats, men har lärt mig under årens lopp att stå för mina åsikter och vara mig själv. Som du säger så sorteras många sk vänner bort, men jag har istället funnit fantastiska bekantskaper istället. Har även gått från en person som lätt blir överkörd och mobbad till att vara självständig och ta avstånd från idioter. Ångrar mig inte ett dugg ?
Det låter otroligt mycket bättre, hejja dig Annelie!
Verkligen något beundransvärt du gör Martina. Tack!Verkligen en ögonöppnare. Bort med jantejaget och bort med alla lager som finns inom en och som hindrar oss för att vara oss själva. Jag brukar säga att vi aldrig hade chansen. Från det att vi föddes så pådyvlades vi vår omgivnings sätt att tycka, tänka och känna. Och så har det fortsatt. Där någonstans föds känslan som säger att vi måste hitta oss själv. Att hitta våra egna tankar, våra egna känslor och som inte är adopterade eller kopierade från någon annan. Svårare sagt än gjort.
Tack Stebbe!
Ja Jante kan förstås också dra åt helvete 😉
Precis vad jag behövde höra!! Trodde jag var snett på det men jag har anklagat Svenskar för att vara beiga och förlamade och det stämmer nog. Hela tiden är vi lite för undfallande. Lite mer ryggrad är nog bra!
Det tror jag på!
Precis så Martina! Du sätter ord bra på fenomenet. Heja dig, du är beundransvärd!
Tack!