Jag fick bannor om att jag kommenterade slarvigt kring läkemedelsanvändning (i kommentarsfältet) och fick uppmaningen att ta mer ansvar för hur jag uttrycker mig, eftersom det faktiskt handlade om läkemedel och “någon” kan råka illa ut. Jag svarar ju på nästan alla kommentarer, vilket gör att vissa svar blir väldigt korta om jag har ont om tid. För min del svarar jag hellre kort än inte alls, vilket leder till irritation hos vissa, så jag ville kommentera lite längre kring det här.
Den hypotetiska gruppen som kan råka illa ut av råd på internet
Jag skrev en lång drapa om P1’s granskning av fasta och sen en ytterligare lång drapa om att det fria ordet är hotat. Jag skrev om censur, men kom på att det egentligen inte är censur jag menar, utan mer att media gillar att skapa drev och vet precis vilka knappar de ska trycka på. Den effektivaste knappen är när de lyckas få det till att en hypotetisk grupp människor, till exempel “unga tjejer” eller “sjuka människor”, kan råka illa ut, och de kan ta på sig rollen som deras goda (oombedda) beskyddare.
Retoriken går ungefär såhär (om man skalar bort allt innehåll):
Jag har ansvar över godtycklig person eller grupp som eventuellt kan misstolka mina texter och råka illa ut.
Ytterligare avskalat blir det att: Jag har ansvar för en grupp som varken du eller jag är del av.
Det var svårt att uttrycka utan syftningsfel men poängen är att fokuset flyttar utanför sig själv när det hela tiden är “någon annan” som ska ta ansvar för “någon annan”. Jag är ju av åsikten att människor får ta ansvar för sig själva och att det blir gränslöst och ohållbart att försöka ta ansvar för andra människor och deras känslor. Inom beroendepsykologi kallas det fenomenet för medberoende, codependency; när man inte vet var man själv slutar och andra människor börjar, och därmed alltid tar höjd för vad någon annan eventuellt kan tycka och tänka och känna.
Det här inlägget är bara en längre kommentar på de ämnen jag ofta återkommer till: Det fria ordet, rätten att uttrycka sig, rätten att blogga, rätt till obekväma åsikter, ansvar och sekundärkränkthet.
Det var allt!
Hej Martina!
Jag är en sådan person som lätt slukar det mesta någon/några säger/skriver (ja, inte allt förstås, det finns gränser). Tror dock inte att jag lägger ansvaret på ngn annan, det hoppas jag verkligen inte att jag gör!
Önskar dock att jag vore mer kritisk och inte så ”gränslös” på något sätt. Hur gör man för att bli mer kritisk? Handlar det om självkänsla eller för lite faktakunskap? Eller kanske båda delarna….
Det är bara vana tror jag. Fråga dig själv varför personen du pratar med säger som den gör, om det finns någon personlig agenda eller vad den personen har för bakgrund. Det kan säga mycket. En annan sak är att fråga sig om man respekterar personen eller om den har uppnått det man själv vill uppnå.
Det jag tänker på är typ när man ber om råd om något, eller berättar nått man ska göra och personen är superkritisk eller säger att det inte kommer gå. Det är exakt tillfället då man bör ifrågasätta personens kompetens och erfarenhet på just det området.
Riktigt dåliga råd är alltid gratis 🙂
Bra skrivet! Viktigt att även privatpersoner ska få fortsätta ”ge råd” om hälsa och livsstil i dessa dagar.
Bra skrivet Martina!
Jag är fortfarande irriterad över avsnittet i P1 som inte höll måttet på en vettig journalistisk granskning. Jag mailade lite fram och tillbaka med redaktionen och insåg rätt snabbt att de inte har koll på området.
Så här skrev tex en av journalisterna till mig: “… De experter vi talat med säger att det inte finns något belägg alls för att det skulle fungera bättre ju längre man håller på, det behövs tillförd näring för att den här uppbyggnadsprocessen ska hållas igång. Men att därifrån säga att det skulle vara gynnsamt för kroppen att vattenfasta i dagar eller veckor i sträck finns det inga belägg för enligt alla de experter vi talat med. (Även fler än de som var med i programmet.) …”
Exempelvis är slutet på den första meningen väldigt underligt “…det behövs tillförd näring för att den här uppbyggnadsprocessen ska hållas igång”. Jag har aldrig hört något liknande påstående tidigare i allt jag läst och kommit i kontakt med. Jag frågade efter belägg för detta påstående men fick inget.
Sen kommer vi till den andra meningen om ALLA experter som de pratat. Det låter väldigt bra att säga att man pratat med experter men när jag gjorde en snabb granskning vilka de var så kan man fråga sig om de är experter i området. Som tex Ingrid Larsson, hon är väldigt kunnig men hon är inte expert inom fasta och det märker man ganska snabbt när hon inte riktigt förstår hur de grundläggande katabola processerna fungerar. Sen har vi Kerstin Brismar som också väldigt bra men hennes fokusområde är korttidsfasta och inte långtidsfasta. Även Lars Ståhle är kunnig men han har en rätt annorlunda infallsvinkel in på området. Jag vet att de också pratat med Jacob Gudiol men han fick inte vara med som expert för han hade titeln sjukgymnast. Jacob är kunnig och kan en del fasta men jag skulle inte säga att han är en expert kring forskning om långtidsfasta. Så tyvärr skulle jag säga att de personer som jag vet att de pratat med skulle jag inte klassa som EXPERTER när det kommer till forskningen kring långtidsfasta.
Det känns som jag kan skriva hur mycket som helst om avsnittet och hur det inte håller måttet på en vettig granskning. Så avsnittet får betyget underkänt. Ett avsnitt som var riktigt slarvigt gjort.
Wow att du orkade gläffsa med dom ändå! Tack för att du fick ut namnen, har verkligen undrat extremt mycket vilka experterna är. En person med doktorsexamen eller professur är ju inte expert på precis allting även om andra (och de själva) gärna vill tro det. Man är ju expert på sitt lilla område, inte på ALLT inom tex medicin…
Haha, jag kände att jag inte kunde vara tyst när det var så vinklat och så många felaktigheter som togs upp 🙂 Jag frågade förresten om en fullständig lista på alla experter de pratat med för att kunna göra bedömning om de håller måttet. Men de ville inte dela med sig av någon sådan lista. Hmmm, jag har lite lust att göra en granskning på det avsnittet på något sätt 🙂
Det hade varit coolt om du gjorde det!
Kärlek 🙂
Kärlek tebax 😉
Ännu mer kärlek! <3 Jag har följt dig sedan jag var 16, i åtta är nu (kan det vara så?), du har varit en oersättlig inspirationskälla i mitt liv. Tack för en till klok reflektion, jag känner mig alltid så fri när jag läser din blogg!
Underbart, TACK!
Bra Martina???
Tillåt dig inte att backa när drevet går.
Du har många bakom dig och du har ivf. mitt stöd.
Många är det som vill misstolka och misstro, det finns starka övertygelser som det inte är värt att offra energi på.
Du gör ett bra jobb och påverkar.
Fortsätt???
Tack!
Helt rätt Martina!
Kan bara hålla med,! Verkar ju finnas en illvilja att misstolka ibland också.
Bra där! ???