H: Hur tänker du kring kulturella skillnader som Expat?
Som svensk är man ju väldigt öppen för nya kulturer och snabb med att ta till sig och anpassa sig, dock får jag bara mer och mer negativ bild av det här landet och blir mindre och mindre sugen på att anpassa mig till något alls. 2008 flyttade jag utomlands första gången, till Taiwan, och lärde mig då lite kinesiska. Taiwan är fantastiskt! Jag älskar Taiwan, och det var kul att prata kinesiska när man handlade och allting sånt. Här i Kina, som inte påminner om Taiwan ens det minsta, har jag helt slutat att prata kinesiska. Jag pratar endast engelska numera (vilket är synd) men pratar jag kinesiska blir jag behandlad sämre. Mer som en dum utlänning snarare än en exotisk turist. Sen har jag börjat tackla ned på folk tunnelbanan också, så den delen har jag visst tagit till mig. Annars är lokalanpassningen noll just nu.
E: Min man har precis fått expat-erbjudande på ett svenskt företag i Kina och vi funderar på att åka. Jag kommer då behöva säga upp mig från mitt jobb, som jag gillar. Är det värt det? Finns det mycket att göra, se, uppleva? Kommer jag ångra mig om jag tackar nej?
Det beror helt på var i Kina. Shanghai är lättast att vara i, allt annat än Shanghai är svårare inklusive Hongqiao, Jiading, Suzhou som ligger runtomkring. Om man är medföljande rekommenderar jag starkt att göra egna grejer och inte förlita sig på att det ska finnas saker att göra för det finns oftast inte.
I ditt fall hade jag kollat upp jobbmöjligheter och om det gäller Shanghai så är det lite lättare för här finns i alla fall ett bra nätverk och många festliga svenskar.
M: Vad har du för tips till en som gärna vill jobba utomlands?
- Gå en internationellt gångbar utbildning
- Jobba på ett företag med internationella samarbeten
- Sök utlandstjänster på LinkedIn
S: Har du planer på att komma tillbaka till Sverige? Om inte, vilket blir nästa land?
Jag har siktet inställt på Stockholm 2017 för det är där allting händer och jag har majoriteten av mina kompisar där. Nästa land (utöver Sverige) är helt klart USA, men eftersom jag är så svältfödd på stabilitet och rutiner just nu vill jag inte ens tänka tanken på något nytt. Jag vill bara ha en fast punkt, ett bra gym, snabbt internet och ren mat!
Att flytta ifrån Kina är ungefär lika omständigt som att flytta till Kina, så innan vi kan flytta någonstans behöver vi planera hur vi ska få med oss våra saker, ändra företagsform, anställningsform, bostad och allting praktiskt. Jag ser INTE fram emot det, blä!
M: Vad är det viktigaste du lärt dig av att bo utomlands?
- Att lita på mig själv
- Att man måste ta hänsyn till kulturella skillnader när man jobbar med folk och vara supertydlig med vad man menar i tal och skrift
- Hur viktigt det är för mig att inte tumma på min integritet och mina rutiner
Stockholm är en bra stad som du kommer att trivas i. Vädret är dock hemskt – åtminstone fr.o.m. nu t.o.m. mars. Men det vet du redan. Läser “Kinesisk Höst” just nu av Lars Gustafsson. Han besökte Kina just efter att “De fyras gäng” hade placerats i fängelse. Intressant land som är helt annorlunda nuförtiden förstås. Själv är jag gammal nog att minnas Himmelska fridens torg-“incidenten”, så jag har en extremt negativ bild av Kina. Så bo gärna i Stockholm men res ofta till varma länder.
Det är ett bra tips! 🙂
Följer en polyglot (är själv en) som bor i Taiwan och lär sig kinesiska. Han är tillbaka i Taiwan nu men han har bott i Kina. Han har vid ett flertal tillfällen talar negativt om Kina.
Först såg han Kina som någonting spännande och som en kulturell uppenbarelse. Det blev inte så och därför blev det Taiwan trots att det också var ett svårt land. Så jag känner igen ganska mycket av det du skriver, i det han också har sagt.
Får du tillfälle och vill se en inspirerande människa så kolla in Vlad. Gå inpå youtube och sök: Vladimir Skultety. Mycket imponerande kille!
Åh känner igen mig i nästan alla svar. Flyttade nästan samtidigt som du dvs 2 år sen ungefär och har läst att det är vid 2års-strecket man upplever en fördjupad kulturkrock där man inser hur djupgående de kulturella och värdebaserade skillnaderna är. Kämpar som sjutton med att inte gå runt och vara besviken hela tiden och känner en stor distans till lokalbefolkningen. En otroligt obekväm känsla. Försöker acceptera detta och vara nyfiken på min egen reaktion typ.
Jag känner likadant och jag tror att man efter ytterliggare 1-2 år svänger tillbaka och blir mer förstående igen. Det är vad jag sett på mina vänner som varit här länge, har kompisar som bott i Shanghai i 7 år och de är mer ödmjuka inför kulturella skillnader även om de är negativa.
Precis samma iakttagelse här! Puh jag undrar om folk verkligen inser vad “kan jobba i en multikulturell kontext” egentligen innebär när de skriver detta på ett CV…
Haha good point!
Som när min kompis (svensk, man) satt med på en anställningsintervju och de (kineser) intervjuar en kinesisk (kvinnlig) ingenjör och de ställer frågan: “Hur ställer du dig till att du kommer vara ute hos kund?” “Ja det är okej” svarar hon. “Du vet väl vad det innebär?” och syftar på att hon KOMMER bli sexuellt trackaserad, it’s gonna happen, och det finns ingenting som heter DO-anmälan…
Åh suck…
Kul inlägg! Ser fram att du ska komma till Stockholm nästa år!