70kg bänkpress (120% av kroppsvikten)
Jag känner mig lite spretig hittills i januari, mina tankar hoppar hit och dit och därför bloggar jag om otroligt spridda ämnen. Inser också att det kanske brukar vara så och att den här spretigheten är något jag borde acceptera mer, istället för att ojja mig över alla tusen grejer jag går och funderar på. Oavsett vad så går träningen väldigt bra och jag avslutade precis fas 7 med personbästa i 3 övningar:
Marklyft 115kg
Axelpress 48kg
Bänkpress 70kg
Med detta så närmar jag mig kvalgränserna för SM i styrkelyft för damer i min viktklass, men som jag skrivit tidigare så vet jag inte om det är den vägen jag vill gå. Fokuserar jag på styrkelyft så tar det överhanden på bekostnad av min rörlighet och min handståendeträning. Inte för att de inte går att kombinera utan för att jag lägger fokus där jag presterar bäst. 
Men på det stora hela är jag väldigt nöjd med min tillvaro just nu även om jag har en underton av stress som kommer ifrån att jag vet vad jag ska göra flera år framöver. Ni som känner mig vet hur jag måste ha alla dörrar öppna och har väldigt svårt för att dedikera mig åt en sak. Jag drömmer liksom mardrömmar om att jag ska sitta i fängelse och sådana saker, men det är inte riktigt så illa. Jag ska berätta när jag kan berätta.
En annan störning jag har är svårigheten att uppskatta det jag har åstadkommit. När jag har åstadkommit det så är det ingenting värt. Jag ville vara stark, och nu närmar jag mig SM-nivå och känner meh… mitt handstående suger fortfarande och jag är inte i närheten av en split och mina muscle ups ser ut som jag vet inte vad. Det här är något jag jobbar aktivt med, men hänger liksom i lite envist sådär.
“Den här gamla trasan!”
Samtidigt som jag har den här undertonen av stress har jag också blivit av med mycket stress på så vis att jag inte känner mig stressad över saker. Om jag har en deadline så tänker jag väldigt rationellt och tänker i TTD (timmar till deadline) och ser exakt när jag kommer vara klar. Sen släpper jag det. Det enda som är jobbigt är det här att låsa upp tid till saker där jag själv inte har maximalt med frihet. Är det någon mer som känner så?
Jag kände så redan när jag var 6 år och började skolan och tyckte att det var HELT FRUKTANSVÄRT att NÅGON ANNAN skulle bestämma var jag skulle vara varje dag och hur länge. Jag har fortfarande inte kommit över den känslan.
Någon som känner igen sig?
Behöver lite tips allmänt sådär
Jag samlar alla bloggönskemål i ett Excelark så jag har saker att blogga om, men annars är det bara att önska på. Om ett visst ämne dröjer så beror det på att jag känner mig lite trött på det, eller för att det kräver för mycket research. Jag går mest på flow och inspiration numera.
Sen med träningen, vad hade du satsat på? Ska jag bli en powerlifter? Vad hade du gjort? Jag kan inte bestämma mig riktigt men tanken på att bara fortsätta pressa upp vikterna är inte jätteinspirerande. Funktionalitet är också coolt tycker jag!
Ge mig lite inspo nu 🙂
