Jag får många mail och meddelanden på mina sociala kanaler, nästan alltid är det frågor som rör diverse hälsoproblem. Tidigare brukade jag angripa problemen utifrån symptomen, och försöka förstå vad det är för tillstånd och vad man kan göra åt saken. Efter mycket introspektion och meditation har jag dock börjat tänka på ett helt annat sätt, nämligen hur viktigt det är att förstå den riktiga roten till sina problem. Inte nödvändigtvis den fysiologiska roten även om det också är intressant, utan den emotionella och mentala delen av det.
Låt mig ta ett exempel: en kille mailade mig om sin envisa typ 2 diabetes och när jag frågade om roten till problemet fick jag svaret “det är genetiskt” och så må vara fallet men faktum är att även de sjukdomar som vi tänker på som genetiska inte är renodlat genetiska. Endast några ynka procent är det, och typ 2 diabetes är inte en av dem. Däremot kan vi ha en medfött ökad risk för att utveckla vissa sjukdomar, men det betyder inte att de för den skull är genetiska. Det är fortfarande livsstilsbetingat till största del, dvs påverkas starkt av kost, aktivitetsnivå, sömnhygien, socialt liv och psykiskt mående.
Mitt nya favoritområde som jag håller på att utforska heter psykoneuroimmunologi och handlar om hur psykologiska faktorer som stress, oro, ångest och depression inte bara bidrar till utan även skapar sjukdom i kroppen. Inom psykoneuroimmunologi kan man hitta den riktiga roten till sina hälsoproblem.
Låter det flummigt?
Även om känslor kan uppfattas ganska abstrakt så har varje känsla sin egen biosignatur. Varje känsla och tanke inbegriper en fysiologisk process som involverar inte bara hjärnan utan flera olika organ såsom binjurarna, sköldkörteln, mag- och tarmsystemet med mera.
Introspektion gräver upp emotionella rötter!
Sedan jag började förkovra mig i olika typer av introspektion har jag lyckats koppla ihop livshändelser med fysiologiska och emotionella problem på löpande band. Jag har också sett den här processen hos andra, och det gäller allt från generell ångest till depression, ryggont, autoimmuna tillstånd, menstruationsrubbningar och beroendeutlopp. När jag gjorde den här upptäckten om hur otroligt ihopkopplad vår mentala hälsa är med vårt fysiska välmående, så började jag direkt gräva i det för att se om det fanns någon forskning gjord. Till min glädje forskas det faktiskt väldigt mycket på det, och det finns till exempel en stark koppling mellan autoimmunitet och trauma.
Vad är trauma och är du traumatiserad?
När man säger trauma är det många som tänker att det måste vara stora, hemska händelser men för att någonting ska kvalificeras som ett trauma räcker det med att vara med om en händelse som man inte har den emotionella kapaciteten att processa.
Om man tittar på till exempel sin barndom från sitt vuxna perspektiv kan det se ut som vilken barndom som helst, men utifrån en 5-årings perspektiv kan det ha varit den ena traumatiska upplevelsen efter den andra. Att som 7-åring dyka upp på hockeyträningen i gamla, fula och förstora skridskor kan vara ett trauma, även om det låter jättetramsigt ur en vuxens perspektiv. En mamma som gråter utan att förklara för sin 5-åring vad som har hänt kan vara ett trauma, och ett spädbarn som inte blir upplockat av en förälder trots upprepade skrik och gråt, kan bli ett djupt trauma som inte ens koms ihåg i vuxen ålder.
Trauma, stress och försummelse
Även i vuxen ålder har vi olika kapacitet att hantera känslor och händelser. De flesta kvinnor kan hantera ett smärtsamt break-up, men många män kan inte det. Att frugan vill skilja sig kan vara ett avgrundsdjupt trauma som det inte finns emotionell kapacitet att ta hand om. Att spendera tonåren som utstött eller inte känna sig uppskattad av det motsatta könet kan också vara traumatiserande.
Ett annat kapitel på detta tema är självkänslan. När vi inte tänker särskilt högt om oss själva ökar risken för olika nivåer av försummelse. Det måste inte vara så dramatiskt att andra reagerar för att man har slutat duscha och borsta tänderna, men det kan vara att kvällarnas spenderas med en flaska vin framför teven, eller att dagarna spenderas med dataspel och skräpmat. Kroppen blir mer och mer nedgången, men man gör ingenting åt saken. Den typen av försummelse tyder ofta på ett upplevt lågt egenvärde eller bristande emotionell kapacitet.
Vad leder det till i förlängningen?
Till sjukdom!
Vilken sjukdom? Det mest troliga är någon form av inflammation eftersom man medvetet eller omedvetet belastar kroppen på olika sätt, framförallt de inre organen. Om det finns någon typ av missbruk med i bilden såsom matmissbruk, alkohol, tabletter, dataspel, porr och så vidare, uppstår inte sällan hormonella problem.
Hur kan dataspelsberoende orsaka hormonella problem?
Eller inflammation? Det är en kombination av passivitet, självförsummelse, dåligt näringsintag och obefintlig sömnhygien. Det gäller förstås inte alla gamers, men många är uppe sent, dricker energidrycker framför datorn och äter bara det som går lätt att stoppa in i munnen samtidigt som man spelar. Ett recept för kraschade testosteronnivåer och kronisk låggradig inflammation. Inte för att hänga ut gamers som en enhetlig grupp men de brukar inte vara vältränade unga män med god hållning som äter ekologiskt, även om dessa också finns förstås!
Vad är den riktiga roten till dina problem?
Det kan ta lång tid att komma på alla delar som ledde fram till ett fysiskt eller psykiskt sjukdomstillstånd, men delarna finns där. Det finns en rot eller en kärna. Ingenting “bara är”!
Det finns alltid en anledning bakom kronisk värk, kronisk övervikt, hashimotos, ångest, depression, tvångstankar och diverse skador.
Kan du hitta dem?
Vi måste ta hand om oss själva inifrån och ut, för så fort vi inte gör det lägger vi grunden för sjukdom. Vissa är tåligare än andra och kan köra över sig själva på många olika sätt utan att det blir några större problem av det, men de flesta kan inte det!
Hur många 50-åringar känner du som är i toppform och aldrig klagar över sin hälsa? Ju äldre vi blir desto större risk för sjukdom och ohälsa, men det måste inte vara så. Du kan påverka så otroligt mycket själv!
Det positiva med psykoneuroimmunologi och den emotionella komponenten bakom hälsoproblem är att det gör det hela väldigt lösbart. Med ihärdig självinventering och självarbete kan du laga det som är trasigt och få en friskare kropp på kuppen! Så ihopkopplat är psyket med det fysiska att när du lagar det ena så lagar du det andra. Många som börjar meditera märker av kroppsliga fenomen, som att värk eller andra sjukdomstillstånd blir värre vid djupare meditation, men kan sedan plötsligt bli bättre eller försvinna. Meditation är ett fantastiskt verktyg men dagboksskrivande och olika former av terapi kan också hjälpa.
Jag vill egentligen skriva mer om det här ämnet men jag börjar såhär så länge. Jag vet att många tycker att området är superspännande, så vi kan väl gräva i det tillsammans? Berätta gärna om du läst eller hört något coolt, eller kanske har någon egenupplevd historia! 🙂
