Läsarmail från Jonathan: Hej Martina!
Jag har länge följt din blogg och uppskattar verkligen dina artiklar och hur du delar med dig av din kunskap. Min situation är lite knepig och jag tror att andra delar min ”problematik”. Jag har hela mitt liv, alla 40 år, lidit av social fobi och depression och har fått en ADD diagnos. Jag ska komma till saken 🙂
Centralstimulerande medicin metylphenidat och olika amfetamin preparat, hur påverkar det kroppen och inte minst hur det påverkar sömnen? Jag har under många år ätit sådana preparat men oroar mig för hur det påverkar mitt CNS mm.
Med hopp om att du har vilja att författa några rader i ämnet!
Vh Jonathan
Mina kommentarer: Jag får otroligt många mail av den här typen och jag tänkte svara på det genom att dela med mig av mina tankar kring det – som inte direkt (men indirekt) berör kärnan i mailet. Social fobi, depression och ADD är en ytterst vanlig kombination i dag så här nedan följer mitt resonemang från ett biohack perspektiv.
Disclaimer: Jag är inte läkare. Det här är en privat blogg där jag delar mina privata åsikter i egenskap av privatperson. Experimentera inte med läkemedel eller droger om du inte vet vad du gör bara för att du läst något i en artikel online.
Bara för att amfetaminet kommer i en fin förpackning utskrivet av läkare är det fortfarande amfetamin (metylfenidat är modifierat amfetamin och har inte lika lång duration som till exempel dexamfetamin (elvanse, attentin) men är helt klart i samma liga). Det gör att tillvänjning sker och alla andra effekter som vanligen uppstår av att “gå på amfetamin” såsom förhöjd puls, förhöjt blodtryck, sämre djupsömn och så vidare. Det är förstås en dosfråga men de flesta äter (enligt mig) alldeles för höga doser. Även när dosen är “väl inställd” som det heter är den för hög. Jag blir helt chockerad över doserna psykofarmaka som anses rimliga. 
Mikrodosing – det smartare sättet att ta psykofarmaka
Att förändra beteenden, tankar och känslor handlar mycket om perspektivskifte. Första gången jag testade Benzo var helt mindblowing för mig för jag hade aldrig någonsin upplevt livet utan ångest. Det var bara “Wow! Är det såhär det ska kännas!?” och det räckte med en väldigt liten dos för att förstå åt vilket håll jag ville, och det var aldrig aktuellt att ta Benzo dagligen eller så.
SSRI har jag blivit satt på höga doser med allt vad det innebär, tills jag kom på att jag kunde decimera dosen och ta den intermittent. Jag kunde till exempel ta 1/5 dos varannan dag (eller var tredje eller vid behov) och få precis samma positiva effekt som fulldos utan alla negativa effekter. Sedan lärde jag mig att det är ju så alla biohackers gör, att ta fulla doser är jättedumt.
Samma sak med metylfenidat eller dexamfetamin – vad vill man uppnå? FOKUS! Vid vilken dos nås målet och på vilka sätt har livsstilen manipulerats för att ge de bästa förutsättningarna för att lyckas? Rätt aktiviteter? Rätt kost? Rätt träning? Rätt sömn? Rätt inställning? Mental träning? Egen-terapi? Man kan inte häva i sig potenta mediciner bara för att läkaren säger så, han eller hon har ju absolut inte koll på din unika biokemi.
Social fobi – KBT & betablockerare
Social fobi är inget permanent tillstånd. Det är ingen kronisk sjukdom det är ett inlärt beteende, en ologisk och obefogad rädsla för andra människor. Det var väldigt svårt för mig att träffa vänner på Chalmers för när folk kom och knackade på dörren öppnade inte jag. Jag trodde bara att alla hatade mig och blev så himla nervös när jag skulle plugga med människor; svettades, rodnade över hela kroppen, hjärtklappning.
Nu reagerar jag KNAPPT när jag ska träffa någon. Pulsen kan gå upp LITE men inte mer än så, oftast är jag väldigt neutral och tänker bara på hur kul det ska bli att prata med personen jag ska träffa. Poddar och sånt spelar jag in utan problem, på både svenska och engelska och framföranden gör jag också utan större nervositet. Det som hjälpt mig är KBT och betablockerare.
Betablockerare är GUDS GÅVA till den nervösa människan. Första gången jag försökte tjata till mig betablockerare fick jag höra att det inte fungerade så himla bra. Läkaren sa ordagrant “du slipper de fysiologiska besvären av nervositet men du kommer att vara precis lika nervös som innan mentalt, det tar inte bort din nervositet.” – FEL, FEL, FEL!!!
Betablockerare tar bort nervositeten totalt punkt slut. Det är definitivt ingenting man kan “gå på” hela tiden för det är otroligt suppressivt och sänker puls, blodtryck, andning, lungkapacitet. Det är helt omöjligt att träna eller fungera som vanligt men i egen-terapisyfte är det klockrent för man kan TRÄNA in ett nytt beteende i sociala sammanhang. Man kan få uppleva sociala sammanhang UTAN nervositet, oro eller ångest och lära hjärnan att det är safe, vilket är mycket effektivt.
Sammanfattning
Naturligt är inte bättre – undvik inte medicin om det kan vara till hjälp. Använd ALLA redskap du kan men börja basic och gör en livsstilsinventering. Väldigt, väldigt få tillstånd är 100% biokemiska. Även om depression hör ihop med inflammation (JA ketogen kost/ketos hjälper!) så är det också en fråga om livssituation, livsstil, beteende och ruminanta tankar. Kartlägg dina tankar och ifrågasätt varenda en! Andra mentala hinder går också utmärkt att jobba med och förbättra väldigt mycket, och det går ofta att bli helt fri även om man alltid kommer att ha en ökad känslighet för att hamna där igen.
Har du en gång varit deprimerad eller haft panikångest så har du lättare än andra att bli deprimerad och få panikångest. Deal with it, det är en del av din biosignatur som du behöver hantera och jobba på att undvika genom ständig koll på näring, livsstil, beteenden och så vidare.
