Efter att jag postade inlägget om att vara högkänslig så stack jag iväg på en liten business trip och därför har godkännandet och besvarandet av kommentarerna tagit lite tid. Jag trodde aldrig att det skulle bli en så enorm respons! 🙂

Det verkar onekligen som att många av oss är högkänsliga, och ni är extra överrepresenterade här inne. Kul! Då kan vi vara högkänsliga tillsammans utan att känna oss som ufon. Det var många som frågade efter mina resultat på testerna som jag länkade och såhär såg det ut för mig:

Svenska testet: 110 (gräns 60)
Engelska testet: 24 (gräns 14)

Vad jag själv upplever som en svårighet i att vara högkänslig är interaktioner med människor i andra änden av spektrat; de “okänsliga” typerna. Nu har jag genom erfarenhet lärt mig och förstått att de inte är elaka eller ondskefulla, de känner bara mindre och tar inte så illa vid sig av saker. De utgår därför ifrån att de flesta andra är lika obrydda, vilket leder till en hel del tåklampande.

Undrar om elaka högstadiemobbare är på andra änden av spektrat och att de som blir mobbade är högkänsliga och därför lätta måltavlor? Det skulle inte förvåna mig alls.

Att inte bli utbränd som HSP

Estelle undrade hur jag inte blir utmattad/utbränd som HSP då man lättare blir det, för jag har ju skrivit flera gånger att jag tror att jag inte “kan” bli utbränd. Det beror helt enkelt på mina prioriteringar, och att jag designar mitt liv runt mina egna behov till 100%. Jag har inga barn, inga djur, inget som kräver mer av mig själv än vad jag kan ge. Min sociala kalender är begränsad till 1-2 grejer per vecka och då brukar det vara lunch eller fika eller något annat lättsamt.

Sedan har jag aldrig problem med att gå hem mitt i en fest eller stå emot grupptryck att gå ut och göra något. Vill jag hem så går jag hem och tycker inte att det är pinsamt att gå och lägga mig klockan 21. Lika icke-pinsamt som att duka fram min egna mat på ett café för att de inte har något jag vill äta. Min upplevelse är att jag alltid blir respekterad för mina konstigheter om jag är tydlig och bestämd med hur jag vill ha det och varför.

Inte obekväm bland människor

Nu skriver jag ur ett personligt perspektiv bara för att det var många som frågade efter det, men jag är inte ett dugg obekväm bland folk. Det är många som uttrycker förvåning när jag är ute och gör sociala grejer eller säger att jag verkar obekväm när jag ska hälsa på nya människor men så är det inte. Jag är inte överdrivet trevligt, och jag har ingen glättig personlighet och tycker inte alltid att det är nödvändigt att le för sakens skull. Det betyder inte att jag är obekväm, det betyder bara att jag inte har någon social mask och inte ‘gör mig till’.

Det är lite lurigt att berätta om mentala utmaningar eftersom det inte alltid ger önskat resultat. Mitt syfte med att dela med mig av svårigheter är att visa att det finns en väg ut och att allting är lösbart, men vissa läser in helt andra grejer som att jag har social fobi eller söker sympatier. Så är det absolut inte, och jag skulle säga att min nuvarande lyckonivå är över 90% för att jag jobbar på den dagligen med olika metoder.

HSP eller ej är det alltid intressant att förstå sig själv och sin omvärld bättre, och hitta strategier för att må bättre och lättare nå sina mål.