Dopamin och noradrenalin är två signalsubstanser som är aktiva när du känner motivation och iver, när du tänker att “nu jävlar ska jag börja träna en gång för alla!” då pumpar hjärtat lite hårdare och du känner en lätt eufori. “I morgon börjar jag!”

Tyvärr är dopamin och noradrenalin två signalsubstanser som inte kan vara på topp hela tiden, de jobbar nämligen ganska impulsbaserat och kommer i vågor. De kallas för katekolaminer, och en släkting till dem är kortisol. Kortisolpåslaget som tar över efter katekolaminerna är inte alls motiverande, de ger en känsla av stress, lite ångest och obehag. När du väl ska till gymmet så känner du plötsligt att “nää… nä, just nu orkar jag bara inte” och så kom du inte iväg den dagen heller. Då kommer belöningen i form av serotonin, ditt lyckohormon och trycker undan kortisolet, så att du kan andas ut. “Gud va skönt, jag va ändå för trött för att träna idag. Det var ju tur att jag inte gick!”

Ser du hur signalsubstanserna faktiskt styr dina tankar? Det är precis lika konkreta som någonting annat i kroppen. Varje känsla och tanke har en direkt biokemisk respons.

Den här dopamin/noradrenalin – kortisol – serotonin cirkeln gör att du först bestämmer dig för en ny vana, sedan lägger ned den och upplever det som rätt beslut, och sedan blir sugen på att ta upp den igen. Lite som måndagsbantaren som börjar banta varje måndag.

Lösningen på dilemmat är att pusha igenom kortisolpåslaget och VETA att det bara är biokemiskt, gå och träna ÄNDÅ. Följ dieten ÄNDÅ. Gå på eventet ÄNDÅ. Det som händer när du kör igenom obehagskänslorna är att serotoninet väntar där på andra sidan, och du kommer att uppleva det som rätt beslut. “Gud va skönt att jag trots allt gick, det var helt rätt!”

Så är det med allting! Vilken ny vana du än siktar mot. Det sägs att det tar 3 veckor för att bilda en ny vana, men ge det ett par månader för säkerhets skull.

Här är ett inlägg med 5 konkreta tips på hur du tar dig utanför komfortzonen steg för steg 🙂