Jag gillar att skriva inlägg om att våga göra det man vill. Mitt senaste inlägg handlade lite om min syn på ekonomi (läs här) och alltid när jag skriver den typen av inlägg (som man kanske kan kalla för entreprenör romantik) får jag ibland lite mothugg. Inte mycket folk är väldigt snälla, men lite frågor kring om jag inte tänker på pensionen, om jag tycker att alla ska starta eget eller om jag ser ned på anställda, 9-5 jobbare.
Nej.
Det är det korta svaret på samtliga frågor.
Jag ser inte ned på någon. Om man har ett jobb som man trivs med så är det självklart att man ska behålla det. Du kan väl själv tänka dig vilken enorm längtan och önskan jag har haft efter ett vanligt jobb. Jag vill ju vara som dig, som alla andra. Problemet är bara det att jag inte är stöpt i samma form. Jag har haft jättefina jobb men det fungerar inte för mig för att jag är helt omöjlig, måste göra på mitt sätt, måste göra det jag känner för och framförallt måste jag få vara fri. Jag talar för mig själv nu, inte för någon annan och det är såhär jag känner nu. Det kan ändras.
Vissa personer är lite omöjliga av sig och det är helt okej, men vad ska vi göra då? Ska vi bli sjukpensionärer och kasta all kreativitet och arbetsiver i soptunnan bara för att vi inte klarar av tanken på att gå till jobbet varje dag? Då hade vi ju inte haft några Steve Jobs, Elon Musk eller Tim Ferriss. Haha vet du vad, när jag läste 4timmarsveckan (4h work week) av Tim Ferriss så trodde jag på riktigt att jag hade fått en psykos och att det var jag som hade skrivit boken, så mycket höll jag med. 
Så till sista punkten; pensionen!
Man kan spara själv och investera mycket smartare än en pensionsfond, och det känns för mig tryggare och bättre än att räkna med att någon annan ska försörja mig. Jag slänger in en disclaimer här i och med att jag inte kan något om detta, så det jag skriver är bara mina intryck.
Summa summarum så skriver jag om att våga göra det man vill, inte för att uppmuntra folk till att säga upp sig eller göra crazy grejer utan för att jag vet hur mycket rädslor kan blockera folk. Jag vet att jag inte är ensam, och jag skriver till dig det jag själv hade velat höra!
Nu ska jag faktiskt göra något som jag i princip aldrig gör. Ta semester! 😀 Jag har ALLTID med mig datorn när jag reser men nu ska jag till Korea och tänker inte ta med mig nånting alls. Det ska bli jättespännande, och vill du se bilder så följ mig på instagram (@highfatfitness) för de har världens snabbaste internet där (5G!!) Jag är tillbaka på söndag, så vi hörs då med rapport på mina jobbfria dagar och koreansk ketomat!
Relaterat
Entreprenörsskap och ekonomi
Att hantera rädsla
Min zen garderob
Karriär utomlands
Trevlig semester!
Härligt!
Har läst dina föregående inlägg om ekonomi och inser att jag har en unik situation där jag har kakan – och äter den. Tack vare att min profession är enormt efterfrågad (sjuksköterska) har jag kunnat säga upp mig och enbart jobba som timanställd konsult (för bemanningsföretag). Från 1 juni i år är jag enbart frilansande konsult men slipper hela administrationen som egen företagare.
Via grupper på Facebook där vi frilansare möts och diskuterar kan vi tipsa varandra om olika bemanningsföretags löner, villkor och förmåner. Vi kan jämföra olika arbetsplatser och plocka russinen ur kakan. På så sätt håller vi uppdragsgivarna på tå och ställer själva de villkor vi vill. Helt utan inblandning av facket. Vi bestämmer helt själva när vi vill jobba, hur schemat ska se ut, var vi vill jobba och när vi vill vara lediga. Vi kan välja bemanningsföretag med hög timlön och utan tjänstepension eller lite lägre timlön och med tjänstepension. Vi kan jobba för ett eller flera bemanningsföretag utan att någon ska bry sig. Vi kan jobba lite eller mycket, och ingen har koll på det mer än vi själva.
Jag planerar ett möte med min bank till sommaren för att informera mig om ifall det lönar sig med tjänstepension eller om jag sparar smartare på egen hand. Full koll, med andra ord!
Just nu älskar jag att jobba mycket och tjäna mycket pengar. Senare kanske jag värderar ledig tid mer, och då drar jag ner på jobbandet.
Mitt val – och offerkoftan har jag donerat till välgörande ändamål!
Hoppas du får en fin semester! Jag har hört mycket gott om Korea! 😀 Ser fram emot en liten rapport därifrån sen. 🙂
Bra inlägg, som vanligt. 🙂 Du är mycket klok!
Jag tänker faktiskt börja pensionsspara på egen hand, apropå inget… Får fundera ut hur man gör det bäst, bara.
Att spara till pensionen i t ex fonder är verkligen inte att inte tänka på pensionen. Det är det nåt av det klokare man kan göra!
Korea… jag tänker på Kimchi 🙂 mkt gott (mat,mat,mat)
Men allvar nu, vad är problemet en del bloggläsare har? för det första att man tar allting bokstavligt och personligt, det finns väl ingen människa som är den andre exakt lik, poängen med att läsa en bok, en blogg osv är ju att få inspiration, ny kunskap, aha-upplevelser, hålla med, inte hålla med, alltså man behöver inte hålla med men ändå uppskatta författarens ärlighet, rättframhet och vilja att kommunicera och skapa kontakt med andra, man plockar det man har nytta av, det som tilltalar en där man är just nu, i bästa fall börjar man tänka själv..
blir man då sur och lägger in saker som bevisligen inte står i texten så tycker jag att det är märkligt, eller påstår att du tycker att alla som har 9-5 jobb lever fel. Ingenstans i dina texter kan jag se något sådant, jag tycker det är tydligt att du skriver om dig själv (som man gör i en personlig blogg) och sedan slänger ut frågeställningen i luften med, vad tycker ni? sen behöver man inte hålla med men det är ju en annan sak än att påstå (bland annat) att du har något emot 9-5 jobbare. Det säger väl sig självt att det måste finnas folk med fast anställning som har fasta arbetstider. Annars skulle ju många funktioner i samhället inte fungera. Det flesta m-skor trivs nog bra med fast anställning, och trivs man inte så är det kanske dags att byta jobb, och det gör ju folk nuförtiden. Alltså man gör ju det som passar en bäst och inget är sämre än det andra. Men det behövs människor som gör annorlunda, men det kanske är provocerande, vad vet jag. För min del uppfattar jag dig som icke-dogmatisk, öppen och experimenterande.
Jag passar heller inte in på arbetsmarknaden som jag tycker är ytterst oflexibel ibland. Istället för att låta mig arbeta deltid med något jag är bra på och gillar så jobbar jag inte alls. Slöseri eller vad? Åren går och det är svårt att komma tillbaka. Jag funderar på att söka sjukbidrag pga av dödläge. Jag vet inget man skryter om å andra sidan vem behöver veta. Man kan lika gärna leva på ett arv. Grejen är att slippa pressen ett tag och kanske kan man återhämta sig utan kontakt med olika instanser. Jag vill vara fri! Starta eget har jag bingen möjlighet just nu, men det kan ju ändra sig i framtiden. Och som konstnär är jag aldrig sysslolös. Nackdelen är att min arbetsiver kanske inte blir tillfredsställd då jag egentligen är en social människa. Just nu kan jag inte få allt men fokus just nu är ändå mat och träning så jag har fullt upp. Vem vet vad som händer. Jag har många idéer. Tack för blogg och ha det skönt på semester. Tänk inte på pensionen 😉
Jag tycker mycket om att du skriver om att våga, trots att jag har ett fast jobb 8h om dagen och än så länge trivs bra med det. Jag “oroar” mig ofta för att jag inte vill leva så hela mitt liv, men istället för att oroa mig har jag börjat tänka att det inte finns någon anledning att jag inte kan ändra det senare. För just nu är jag nöjd och glad. Så istället för att “känna mig träffad” på något sätt blir jag lite lugn av att läsa det du skriver och att bara tänka på vad jag verkligen vill, just nu. Inte planera för vad jag KANSKE vill om 10 år, för det kan jag inte veta. Det får jag ju utvärdera då!
Jag älskar den typen av inlägg och det ger mig mer motivation att ta mig ifrån mitt nuvarande jobb som jag verkligen inte trivs med (har nog aldrig trivts på något jobb egentligen..). Känner igen mig så mycket i hur du beskriver det, det går liksom inte att må bra om man inte får göra det man vill eller styra över sin egen tid. Har hittills anpassat mig och skött mina jobb bra men inombords går det inte att låtsas.