Nu ska jag vara väldigt vågad och prata lite om något jag ALDRIG pratar om annars; Ekonomi. Jag ångrar redan att jag började skriva det här inlägget, för ekonomi är nämligen en av mina akilleshälar – ett svårt område som jag nyligen börjat sätta mig in i. Anledningen till att jag ändå vill röra vid ämnet är att det kopplar till frihet och önskan om att göra vad man vill.
Många väljer att vara anställda för att få en lön varje månad, och tror att de inte kan göra vad de vill av ekonomiska skäl. Min tro här är att detta inte är riktigt sant, och att den verkliga anledningen är någon annan. (Läs inlägg 1 på det här temat)
Jag brukar undvika att prata ekonomi med folk av uppenbara anledningar, men när man ibland ändå gör det framgår det att många gör följande:
- Bor i lägenheter/hus de inte har råd med
- Köper saker de inte behöver
- Har ett högt flöde av kläder, smink osv
- Har ingen budget
- Har inte koll på utgifterna varje månad utan låter visakortet gå varmt
- Äter ute och fikar ute flera gånger i månaden
- Sparar till något som blir ett hinder snarare än ekonomisk tillgång (hus som inte hyrs ut eller som på andra sätt kostar pengar istället för tvärtom)
Om man lever på det här sättet så har man inte råd med något annat än livet i hamsterhjulet (9-5 jobb) av förståliga skäl. Men som man ser på ovanstående lista finns det otroligt utrymme för förbättring!
Jag har verkligen fått börja på minus när det kommer till kunskaper inom ekonomi, och jag har gjort alla fel man någonsin kan göra så jag talar av erfarenhet när jag säger att medvetenhet och ärlighet inför sig själv gör världens skillnad. Bara för att man tjänar lite, behöver det inte vara ett hinder – jag har insett att så länge utgifterna är lägre än inkomsterna är allting helt lugnt!
Om man verkligen, verkligen vill satsa på något eget (egen firma, konsult osv) men intalar sig att man inte har råd så föreslår jag att man tar sig en titt på sin ekonomi och räknar på det! Det är inte farligt. Du har ju säkert sett lyxfällan – vad är den gemensamma nämnaren där? Förnekelse skulle jag säga, förnekelse och att man inte vågar titta efter och RÄKNA.
Man behöver verkligen inte mycket cash om man lever enligt sina tillgångar istället för över sina tillgångar. Detta tycker jag är bra punkter:
- Köp inte saker du inte har råd med, det gäller även hus och lägenheter. Det är inte en investering om du själv ska bo där och betala varje månad, det är bara en investering om du tänker hyra ut och ha det som inkomst.
- Sluta köpa saker du inte behöver – jag “zenifierade” mitt liv för ett tag sedan och det är sååå skönt! (inlägg om det här) Det innebär att jag har ett bestämt antal tröjor, ett bestämt antal väskor, ett bestämt antal sminkprodukter, elektronikprodukter och så vidare. Det gör att jag till exempel inte köper en ny tröja eftersom jag då måste kasta någon jag gillar.
- GÖR EN BUDGET!!!
- Sluta äta ute och gå ut och fika, det är otroligt oprisvärt. Bjud hem en kompis istället, då kan du lägga alla fika/lunch-pengar på bättre kvalité på maten.
Dessa små ändringar har gjort världens skillnad för mig, jag hade jättesvårt för att TITTA på min ekonomi men i och med att jag startade min enskilda firma var jag tvungen att bli väldigt noga.
Logga in på din internetbank och titta på dina pengar, titta på utgifterna och inkomsterna. Jag förvånas över att många inte gör de, och jag insåg det när min revisor sa för något år sedan “har du inte tittat efter om du fått pengar för dina fakturor?” “ehhh…. nej… ” “Du måste skicka en påminnelse om en kund inte betalar, det är DITT ansvar!” “jahaa… okej!”
Pengar är ett superkänsligt ämne och jag slår vad om att du är bättre på det här än mig. Det här är bara mina åsikter och vad jag kommit fram till hittills, kanske hjälper det någon åtminstone för jag vet att det hade hjälpt mig om jag hade läst det här för fem år sedan 🙂
Har jag en poäng eller tycker du att jag är ute och seglar?
Relaterat:
Karriär utomlands – inlägg för aspirerande utlandssvenskar
Klockrent, inlägget hade kunnat vara skrivet av mig. Och jag tillhör också en entreprenörssjäl och faktum är att många egna företagare börjar med extremt låg inkomst och kanske inte kan ta ut någon lön alls i början. Jag brukar räkna med att det tar tre år att få snurr om konceptet om förutsättningen o marknaden för ditt företag ser bra ut ur ett längre perspektiv. Och då gäller det att kunna leva på väldigt knappa resurser då ditt företag blir ditt skötebarn. Vid ett av mina företag så började jag med ett köpfritt år, bara mat och basic handlade jag, men även där noga övervägt så ingen skräpmat. Och efter ett år upptäckte jag att inte har något behov av shopping och prylar. En underbar känsla som gett positiv sidoeffekt rent ekonomiskt. Pension som många undrar över…jo pension betyder en del. Men med hyggligt många år på nacken där jag haft möjligheten att även följa “nedrustningen” av pensionssystemet bland annat med ATP. Det är ju så att vi kommer ha svårt att garantera framtidens barn en schysst pension då den nationella åldersfördelningen är så ogynnsam som den är. Så tycker jag att det är klokt att ta hand om pensionsansvaret delvis själv. Jag minns det påtvingade statliga tvångssparandet, där varje medborgare skulle få tillbaka dessa pengar. Men beslutet ändrades i efterhand och inget blev återbetalt. Så jag borgar därför själv delvis min egen ålderdom vilket jag tror är lätt och naturligt för en entreprenörssjäl som har intresse för sin ekonomi vilket är vanligt. Vad skillnaden är i övrigt många gånger är att jag upplever att vi människor med all respekt tillhör olika kategorier. Jag som entreprenörssjäl fungerar bättre som egen, känner frihet och styrka i detta. Medan för andra personer kan detta vara förödande, utan där passar en anställningsform istället med alla dess fördelar som det ger med trygghet, sjukförsäkring och pension. Däremot så tycker jag att oavsett persontyp så ägnar vi oss generellt alldeles för mycket åt konsumtion. På sikt klarar vi inte detta konsumtionstempo med dess följdeffekter med bara en planet. Och priset för detta får framtidens barn betala. Mycket utav det vi konsumerar är helt onödigt. Så ett trevligt tips är inte bara att revidera din ekonomi, utan även dina saker och konsumtion. Det ger garanterat klirr i kassan oavsett om du till din personlighet är “jägare” eller “bonde”. Tack för din fantastiska blogg Martina =)
Hej Martina,
Jag tycker du har en superintressant blogg och jag har lärt mig mycket. Jag har under 1,5 år dragits med svåra(!) mag-tarm problem som inte kunnat förklaras trots brett spektrum av undersökningar. Läkarna vet inte vad det beror på. Nu försöker jag komma vidare och läka med hjälp av surkål och benbuljong. Tack för den kunskap du sprider.
Nu till nästa punkt som det här inlägget handlar om. Jag är utbildad ingenjör vid Chalmers men har under åren blivit så matt och trött (nästan utbränd) på teknik företag och den arbetsbelastning och stress man som anställd eller konsult utsätt för. Jag försöker byta inriktning i livet (karriären) men upplever det oerhört svårt och omständigt utifrån företagens perspektiv på mina tankar. Jag vill som ingenjör röra mig mer åt humaniora och arbeta mer med människor, fast med ett ben kvar i tekniken. Konsultföretagen och företag generellt tycks vara stora motståndare till att jag vill byta och göra annat. Herregud. De fullständigt tappar hakan när jag i intervjuer berättar om gränslandet mellan människor och teknik. Visst är det så att jag söker mig till teknikföretag men för guds skull måste det ju finnas en mängd arbeten med mer mänsklig kontakt? Är det här unikt för Sverige att man som ingenjör hamnar i fack? Jag vill inte behöva läsa en ny Masters-utbildning på t.ex. Chalmers. Naturligtvis kan jag bara hoppa av allt och söka ny yrkesutbildning men jag vill inte omskola mig. Jag känner mig som en fånge i mitt 9-5 jobb och jag tror många av mina mag-tarm problem handlar om min otrivsel på arbetet. Förövrigt känns det för mig som ingenjör inom data och elektronik även svårt att få kontakt med utländska företag när jag sitter i Sverige och ansöker. Någon teori kring det?
Kanske hamnade det här inlägget lite off-topic men du verkar ha sunda tankar och åsikter med dig så kanske du kan dela med dig av något tips på hur jag och andra likatänkande kan gå vidare? Tack 🙂
Projektledare, scrum-master och så vidare, chef i olika nivåer. Där har du massor med människa-teknik kontakt 🙂
jag har det senaste året fixat en capsule home verkar det som ha,ha.. Jag bor i en tvåa fullt med prylar. Men jag har rensat rejält och delat upp mitt hem i två delar kan man säga. I mitt arbetsrum (f.d sovrum) är det fullt ös, inga restrektioner. Alla färger, samlingar, prylar, färger, material etc. ju mer desto bättre! Främjar min kreativitet! Resten av lägenheten har jag förenklat så mycket som möjligt, I köket har jag bara grejer som är relaterat till matlagning, matförvaring och måltid, inget onödigt dvs papper, räkningar, tidningar etc. Eftersom jag bor själv så har jag minimalt med porslin, bara det jag exakt behöver. Och få men bra grejer för matlagning. I stora rummet sover jag + soffa/tv och skrivbord med dator inget mer. Jag har skänkt bort resten. Luftigt och lättare att städa. Slängt alla mattor. Jag har samma färgtema och stil i hela lägenheten, förutom arbetsrummet då. Jag har köpt närmare 20 meter storrutigt tyg i blått och vitt till gardiner (gripsholmsrutan) soffa, säng, sitsar och hissgardin. Det låter snurrigt men det är oehört coolt och lugnande. Jag är lite insnöad på Gustaviansk inredning/1700-tal så jag kör den stilen konsekvent fast lågbudget då. Inga antika möbler således 😉 Vidare ljusgråa väggar och lite blågrått och jag har tagit bort allt onödigt. Det är skönt att vakna upp på morgonen. Mina böcker har jag på samma ställe i min stora hall (ej sorterat än) så det blir mer fria väggar i stora rummet. Rensat ut den dammiga cd-hyllan, sparat ca 1/4 av min favoritmusik/genre. Vill jag lyssna på annat finns internet. Poängen är i alla fall att jag har systematiserat och samordnat grejerna enligt mina intressen, samt förenklat så jag har så få val som möjligt och shoppar mindre. Målet är att ha få saker, lugn miljö, lättstädat och trivsamt! Lätt att flytta om det skulle vara aktuellt eller hyra ut. På sikt kommer jag ta mig an arbetsrummet/ateljén men just nu är det en frizon och det känns bra. Garderoben har alltid varit lite zen-aktig, kör samma stil år efter år med mycket svarta kläder, jeans och arméjackor. Det har tillkommit träningskläder i …svart. Lättare att tvätta om allt är färgkoordinerat. Min utmaning blir ekonomin. Men nu har jag läst här på bloggen hur andra gör och är nu peppad att verkligen titta på, vad gör jag med mina pengar?! (förutom tygköp) Jag får ångest och stresspanik när jag försöker ta tag i viktiga papper och budget. En stor utmaning men det ska gå och dessutom något som är underskattat, be om hjälp med något man tycker är svårt. Kanske har man en kompis som har koll och som har ett neutralt öga när man har kört fast. Frågan är ju också varför man undviker vissa saker. När det gäller just pengar så har jag ärvt mycket penganojja av mina föräldrar. Ingen ursäkt men en förklaring. Men det är också ett tecken på att man inte litar på sig själv.
Det här funderar jag så mycket på..
Ha ett jobb som man brinner för (vare sig det är anställd eller som egen)
Eller ha ett trevlig men enkelt jobb för inkomstens skull – och ha passionerna på fritiden istället?
Vilket ger mest ro i själen? Lycka? Energi och möjlighet att utveckla sina passioner? Tid och energi till nära och kära? Frihet?
Det kanske låter präktigt och tråkigt, men jag tror att det är ett misstag att inte ägna pensionen en tanke. Om man, som jag, knappt kan försörja sej på pensionen efter över 40 års anställning på heltid är det nog något att planera för om man inte är anställd!
Ursäkta att jag är så präktig, eller realistisk skulle jag kalla det!
I övrigt håller jag med om mycket ni skriver allihop, satsa på en verksamhet du trivs med.
Jag valde bibliotek, inte för att det var bra betalt direkt….
Bra inlägg, studerar ju ekonomiprogrammet just nu, så får ju massor av galna exempel på dåliga upplägg. Ser jag tillbaka på hur jag själv levde innan jag blev student så spenderade jag ca 90% av min lön, vilket var mer än dubbla CSN-lån. Så jag började tricksa och se över vad jag la pengar på, budgetering, bra att skriva upp allt under några månader i excel och efter 3-4 månader hade jag fått ner utgifterna till lägre än CSN-lånet. Bor kvar i samma bostadsrätt, lägger mer pengar på kvalitetsmat och mår allmänt bättre och lever ett mer avstressat liv.
Att ta steget att börja studera var svårt efter 10 år i arbetslivet, men jag chansade och nu går allt enligt plan. Är på väg mot något jag vill istället för att vara fast i något som bara var ‘OK!’. Självklart var det utmanande första månaden, men jag är så glad att jag tog steget.
Tänker nån av er på pensionen?
Nej 🙂
Spot on!!! mycket intressant kring det du skrev om din garderob, nyfiken på att höra mer kring detta! Jag sa upp mig för två veckor sedan, ångrar mig inte än 😉 Att vara anställd är inte min grej och det har jag verkligen förstått efter allt klokt jag läst här. Någon sa “om du inte jobbar för att uppfylla dina egna drömmar så jobbar du för att uppfylla andras drömmar” Men såklart, gillar man sitt jobb som anställd och har sina drömmar någon annanstans så KÖR på det! Ha en suverän dag!!
Det finns ett uttryck som kallas “timepoor”, och med det menas helt enkelt att man är fattig på tid. Jag tror att vi kommer att höra mer om det framöver. Pengar och det man kan köpa för dem spela mindre och mindre roll. Tid och hälsa uppvärderas.
Du har valt helt rätt väg tycker jag. Livet är till för att levas och om man blir upprörd när nån påpekar det så är det bara för att man sitter för mycket i skiten. Kör hårt!
Martina, du har som vanligt helt rätt! Din blogg har inspirerat mig att våga ta steget och bli egen, om än inte fullt ut (ännu!)… men att våga satsa på mig själv, mina idéer och min kunskap och nu öppnat egen firma. Jag har valt att ta steget, men väljer också att förverkliga drömmen i små delmål, mest för att slippa stå handfallen utan ekonomi med två barn att försörja. Att allt kommer att bli som jag önskar inom en viss tid tvekar jag inte en sekund på! Tills dess väljer jag dock att ha både livrem och hängslen kvar och lossar på dem pö om pö. Tids nog kommer jag förhoppningsvis att ha en avkastning som det går att leva på. Och att få ägna hela dagarna åt sådant jag brinner för – det är verkligen något värt att kämpa för! Men att bygga upp företagandet utan oron att inte kunna betala tak över huvudet eller att kunna ge barnen mat i magen ser jag som ett enormt privilegium. Mitt sätt att hantera rädslan är att alltid ha en plan B, – inte så att jag någonsin skulle ge upp, utan en plan B som man kan vila i tills man tar nästa rond att nå sina mål! Snart hoppas jag på en avkastning som tillåter att jag går ned i tid och sedan så småningom kan ägna mig åt företagandet på heltid – att skala ned och ha koll på kostnader har jag redan doktorerat i sju gånger om känns det som, men jag behåller ändå mina livlinor ett tag till, för säkerhetsskull!
Jättebra skrivet Martina!
När jag startade eget så drog jag ned utgifterna till ett minimum för att intäkterna lättare skulle balansera utgifterna, det var prio ett!!
Det är det allra lättaste sättet till en början, skär ner utgifterna, sen går allting mycket lättare!
Fin blogg Du har och vad klok Du är!!
Ännu ett bra inlägg! Har aldrig fattat hur folk kan vara så fokuserade på pengar. De flesta jag vet väljer utbildning o yrke till stor del efter lönen… själv känner jag att pengar betyder inte ett skit, så länge man har så man klarar sig! Jobbar man heltid eller mer har man ju ändå inte tid o spendera sina pengar mer än kanske på restaurangbesök o meningslösa prylar… men då har jag hellre mer fritid man kan va ute i naturen, umgås med nära o kära, resa… Tyvärr har jag svårt o se mig själv som en egenföretagare, men har svårt o se mig själv jobba heltid resten av livet också. Hmm. Jag funderar på att plugga till läkare o hoppas att det finns nåt sätt att jobba deltid som läkare…
Härligt inlägg!
Glad att du trots tvekan postade det.
Jag sitter precis nerborrad i Excel för att räkna på ifall eget företag skulle bära sig.
Då jag nyligen varit sjuk en längre tid har jag blivit varse på hur liten inkomst jag faktiskt överlever på. Tufft men mer klartext får man inte.
Jag ska dessutom rensa i mitt hem, sälja massa onödiga saker som jag sparat “ifall att”. Har haft en dröm om hus på landet i över 15 år och har köpt prylar genom åren som passar i ett hus på landet.
Men nu har jag insett att jag fortfarande bor i min trea i stan och med allt positivt som sker nu i mitt liv här har drömmen om hus svalnat något.
Det kan komma senare i så fall. Och kanske i form av mindre lägenhet i stan och mindre torp längre bort som är billigare och som kan fungera som helg/sommar-hus istället för permanentboende.
Ytterligare ett alternativ är att jag hyr ut mitt tredje rum och får därmed en inkomst “medan jag sover”. 😉
Jag är full av idéer och känner mig lite bakbunden utan företag.
Efter min sjukskrivning är jag arbetssökande så jag behöver vara så säker jag bara kan att företaget kommer bära sig. Jag har ingen att dela utgifterna med eller stöttar ifall jag får en svacka på inkomsten.
Tack och lov har jag två arbetsplatser jag hoppar in och jobbar extra på vilket är en bekväm backup.
Har ju som du säkert minns också bott i Kina en period. Du var en av inspiratörerna till det. 🙂
Pluggade mandarin på universitet i Peking och vilken underbar tid!
Trots att jag dras med studielån nu så ångrar jag inte en sekund.
Skulle kunna tänka mig att leva och bo i Kina i perioder.
Min lilla kunskap kinesiska hjälper mig mer än jag kunde gissat. Väl investerade pengar med andra ord!
Intressant! Skriv gärna mer om capsule wardrobe och zen dito och hur du tänkt och gjort.
Jag ska slänga upp ett inlägg! 🙂
Jag har ett 9-5 jobb , men eftersom jag verkligen gillar jobbet och har mkt frihet i den så det inget och jag har massor med fördelar, t.ex. sjukförsäkring, arbetslösförsäkring, sponsert åldersförsöjning, bonusar osv.
Jag har fått igång en budgetöversikt för några år sen, eftersom jag ville byta jobb eller riskerar att vara utan jobb i en viss tid och så tittade jag på ekonomin för att helt enkelt räknar ut hur mkt jag kunde spara och leva på den en viss tid när jag kunde äntlugen säga upp mig från världens tråkigaste jobb jag hade då.
jag skriver upp varje utgift i en exceltabell, kategoriserat efter livsmedel, hyra, nöje, bränsle etc., alltså alla kategorier som jag tycker jag behöver. Jag samlar de kvitton och har en tabell med alla fasta utgifter (hyra, el, studiebidrag som betals tillbaks, sparande etc.) och sen tillkommer de lösa uppgifter på varje månad och sen kan jag se hur mycket plus eller minus jag har varje månad och i vilken kategori har jag spenderat för mkt, kanske köpt för många kläder eller andra överflödiga utgifter. Det är verkligen kul! Mestadels har jag plus varje månad trots jag sparar en fjärdedel av min inkomst för åldern, sommarstuga i Sverige och andra fina ting samt betalar studieavgiften tillbaks (blir allt inräknad som kategori innan och subtraheras, alltså behandlas som utgift). Jag tycker om man har en översikt av ekonomin då är det mkt lättare att spara! Och om man har en bestämt budget för såna saker som fika/äta ute osv. så funkar detta också att unna sig utan att slösa med pengar! Och sen kan man göra en årsöversikt och jämför de åren och vad man kan förbättras osv. låter som nördig, men jag tycker att det är kul och det hjälper mig att spara och ordna mitt ekonomiskt liv. Sen dess har jag inte längre varit i minus på bankkontot och betalar onödiga räntor etc. 🙂
Jag betalar allt med kreditkort och då får man sammanställningen automatiskt på internetbanken. Snabbt enkelt och man slipper en diff när man gör saldoavstämning för att man glömt något. Som grädde på moset en liten bonus på alla kortinköp samt reseförsäkring inkluderad.
Solklart! Tack.
Jättebra tips Martina! Har själv jobbat rätt mycket med att budgetera och köpa färre kläder i bättre kvalitet. Skulle lägga till två punkter på din lista.
1. Lägg in automatiska överföringar till sparkontot/fondkontot osv. om du har samma inkomst varje månad. Efter jag har skapat en månatlig budget så lägger jag in en automatisk överföring till sparkontot som går dagen efter lönen kommit in. Tycker det blir lättare att hålla sig till budgeten då. Har man inte tillräckligt med pengar kvar på transaktionskontot så går men helt enkelt inte ut och äter utan lagar mat hemma istället, eller vad det nu må vara.
2. Skapa en Capsule Wardrobe. Handlar om att ha en garderob uppbyggt på några få basfärger och accentfärger där allting matchar varandra och färgerna passar dig (googla). Blir väldigt få plagg. Är ingen expert ännu men tycker jag har lyckats rätt så bra. Har kastat ut mer än halva garderoben och bara köpt nya plagg i naturmaterial som passar in i min Capsule Wardrobe och sitter bra. Hittar jag inte exakt det plagg jag behöver för att fylla ett hål i min capsule wardrobe så väntar jag helt enkelt och använder de kläder jag har under tiden. Tycker det bästa sättet att se till att nya kläder matchar med de du redan har är att beställa alla kläder på nätet och sedan skicka tillbaka allt som inte passar el. matchar. Dessutom mycket trevligare och effektivare än att gå i butiker och prova i provrum.
Automatisk överföring är toppen, bra tips.
Jag har en capsule wardrobe, precis läst massa böcker om det och implementerat. Jag startade med zen-wardrobe förra året, då reducerade jag till 70 plagg (inkl. smycken och assecoarer) nu är jag nere på kanske 30 plagg 🙂
Jag ser inte riktigt vad som är så extremt med dessa åsikter, det du skriver är helt sant :).
Jag är så kluven i frågan….jag har ett jobb helt utan stress som ger mig en fast inkomst varje månad. Jag har tid att andas där och även göra mina arbetsuppgifter. Stress hade varit en sak som hade gjort mig utbränd på tre röda (min kropp stänger ner i ett par dagar av att stressa upp mig, försöker med alla medel stressa ner och andas) och inget jobb är värt det.
Jag var ensamstående länge och haft en liten ekonomi och det funkade fint. Vill inte ha bil och köper sällan kläder, inte ens nu när jag nog hade kunnat. Men nu när jag har en större inkomst och dessutom är sambo är jag sååå tacksam och verkligen nöjd. Min dotter kan få det hon vill och jag kan lägga pengar på min hobby.
I och med att det är lugnt på jobbet kan jag lägga all energi på att strukturera upp vardagen och lägga mycket av min fritid på min hobby och på familjen. Jag skalar ner på umgänge (är introvert och inte så intresserad av massa folk runt mig jämt) så att fritiden blir som jag vill.
Å andra sidan är jag trött när jag kommer hem och att byta ut stabil ekonomi mot mer energi och ännu mer av det roliga kanske kanske är värt det i framtiden ;).
Hör ditt budskap, man kan för det mesta fixa det om det hade gjort en glad.
Alltså jag pallar inte med folk. De kollar konstigt på mig när jag säger att jag aldrig mer kommer att ta en fast anställning och att jag vägrar jobba med något jag inte gillar, och framförallt att jag vägrar jobba regelbundna tider. Min snittinkomst det senaste halvåret har legat på 7000 kr efter skatt, och jag klarar mig fint (dock dels för att jag delar på alla räkningar med sambon). För detta får jag dessutom ett oerhört fritt liv där jag kan göra vad jag vill och sova utan alarm, och spendera jättemycket tid med vänner, träning och mitt företag (bloggen). Eftersom många av mina vänner är studenter så är liksom alla vana vid den budgetmedvetna livsstilen.
Jag jämför detta med två av mina andra vänner, som båda jobbar heltid och alltid klagar på sina jobb, köper oerhört mycket kläder, färdigmat och prylar, reser bort varje år för att fly vardagen och aldrig hinner träna eller bara slappa. Att bankkontot växer kan ju ses som en trygghet, men det är inte den med mest pengar på baken när man dör som vinner livet. Jag undrar ju vad det är värt om man alltid måste inleda varje möte och konversation med “jag är så trött, det är så mycket på jobbet”
Hejja Emma! Blir jätteglad av din kommentar, det låter superhärligt. Håller helt med dig haha…. alla mina vänner med fasta jobb letar efter en väg ut, är trötta och konsumerar som dårar… inte så lockande.
Åh vad jag känner igen mig! Jag har sagt upp mig från flera tillsvidareanställningar… Förstår INTE hur folk pallar alltså. Jobba heltid år efter år och leva i någon slags hög utgiftsfälla. Jag har också valt ett annorlunda liv där jag arbetar i perioder och chillar i andra. Sen årsskiftet chillar jag bara. Lever livet sas. Vissa frågar om jag inte blir uttråkad, men fasen vilket torrt liv man lär ha om man behöver spendera 10 timmar om dagen på ett jobb.
Tror väl att eventuellt arga reaktioner mest beror på att vi alla vet att vi borde tänka så här, men inte gör det. Folk blir arga på sig själva när du talar om det, och projicerar det sen på dig… 🙂
Jag får samma tankar som förut när du skrivit om att starta eget. Jag förstår att för dig så är eget företag frihet. Det är inte så för alla, och det finns andra orsaker än rädsla. Bara att kalla mitt liv för det negativt klingande “ekorrhjulet” för att jag jobbar 9-5 blir jag smått förolämpad av.
Alla vill inte samma saker som du. För att jag inte har eget företag betyder det inte att jag är feg eller rädd – jag har t. ex. lämnat Sverige, lämnat jobb jag inte gillar …
Förra inlägget klumpades 9-5-arbetande människor ihop med, vad var det, balkonglådor och tv-tittande. Som om det är antingen eller, antingen entreprenör eller totalrädd helsvensson?
Jag gillar mitt jobb, men att slippa ta ansvar för ett helt företag tar bort en hel del jobb som mina chefer gör åt mig. Jobb jag inte är intresserad av att sköta. Någon annan fixar ekonomiansvaret och bokföringen, och jag får istället hjälpa mina kunder att lösa problem, och för det får jag jäkligt bra betalt – bra deal om du frågar mig.
Nej du missförstår, det här inlägget var endast till de som VILL starta eget, vara entreprenör eller redan är det. Jag skrev inget om balkonglådor och TV-tittande i förra inlägget heller, de har du tolkat in själv 🙂 Jag har ALLTID sagt att om man har ett bra jobb som man gillar, för Guds skull behåll det!
Rätt så! Att bara äga det man använder och älskar är a och o för mig. Ett av mina mål är att om några år bo i en mini-etta i Göteborg med endast det ytterst nödvändiga. (När de två sista barnen är hemifrånflyttade) Ej ha bil eller husdjur. Nu har jag ett köpstopp (gäller inte barnen) på 10 år tills jag är etablerad i liten lya plus har börjat med resesparande. Jag får köpa underkläder och löparskor när de jag har är utslitna.
Jag säljer av små saker lite då o då – allt för att göra plats för nya goda energier – pengar framför allt. Jag älskar pengar och pengar älskar mig <3
Kolla in Courtney Carvers blogg: Be more with less.
Det låter bra tycker jag, och tack för bloggtips det är alltid välkommet!
Håller med dig till hundra procent. Det är inte bara bra för plånboken att leva på detta sättet utan ger en frihet, precis som du säger, och ett gott samvete. Jag ser en liknelse mellan överätning och onödigt shoppande. Det är en flykt helt enkelt.
Man kan verkligen flykta på många sätt!