Om att hålla sig på banan

Den senaste tiden har jag funderat en del på det här med att hålla sig på banan som ofta pratas om i beroendekretsar. Många av mina vänner är socker- och matberoende och de brukar uttrycka sig som att de “halkar av banan” eller “halkar i diket” när de tar ett okontrollerat återfall i sockerträsket. Jag kan relatera till många saker inom beroendesfären, kanske för att det är högst mänskliga saker som inte enbart har med beroende att göra. Mitt främsta “beroendeproblem” är mitt medberoende som innebär problem med gränssättning, svårt att veta vad jag själv slutar och andra börjar, svårt att uttrycka behov och så vidare. Det finns många likheter mellan beroende och medberoende, och en medberoende behöver inte alls ha någon beroende i sin närhet.

Uttrycket medberoende kommer ursprungligen från AA (Anonyma Alkoholister) för de märkte att det inte bara var alkoholister som hade problem, utan att de i alkoholistens närhet hade precis lika mycket problem.

Återfallsprevention för medberoende

Nyligen läste jag en extremt intressant bok som heter Vid Sunda Vätskor (Boktips! Köplänk!) som handlar om allting som har med beroende och medberoende att göra utanför det kemiska beroendet. Det var väldigt intressant för det är så många som fokuserar på huruvida en beroendeperson använder eller inte använder, men boken tog upp vad som händer när en person är missbruksfri men ändå inte mår bra. Det kan kallas för “torrfylla” eller att “torrdroga” men även medberoende-personer kan ha bättre och sämre perioder och “halka av banan” utan att för den sakens skull vara alltför destruktiva.

Tecken på kommande dikeskörning

Det kändes väldigt bra att se att mina egna beteenden var listade bland de 37 vanligaste beteendena. Det är lätt att tro att man själv är sååå unik och så är man ändå precis som alla andra! 😀

Här är några exempel på beteenden som föregår en negativ spiral: 

• Sämre/slarvigare träning eller slutar att träna
• Missar meditationspass
• Svarar inte i telefon
• Ställer in träffar eller bokar inga träffar
• Ingen stajling (går runt i träningskläder dygnet runt)
• Sämre sömn
• Ersättningsmat istället för riktiga måltider (hoppar över måltider, glömmer frukosten, panik-äter en burk jordnötssmör)

Det kan också vara ökad nedstämdhet, irritation, tvivel, ökat “imposter syndrome”, motivationsbrist och så vidare. Nyckeln är att det uppträder cykliskt eller i skov och för någon med beroende så slutar det i ett återfall och för någon med medberoende blir det en dålig period som är svår att ta sig ur.

Lösningen för att hålla sig på banan

Steg ett är att hålla koll på sig själv och sina egna beteenden. Självinventering är en bra metod. Det innebär att man sätter sig ned minst en gång per dag och praktiserar mindfulness och kollar igenom sina egna beteenden med ärlighet och oräddhet.

Mina dåliga perioder föregås ofta av att jag inte checkat mig själv utan låter saker bli successivt sämre och plötsligt har jag inte lagat mat på en vecka, gått runt i träningskläderna och missat alla meditationspass.

Check yourself…

…before you wreck yourself!

Eller rutiner, rutiner, rutiner! Det är så lätt att tappa greppet om det som är viktigt och underhålla det. Man börjar hoppa över något träningspass… sedan ett till… sedan glöms något socialt bort, eller ställs in, och sen är spiralen igång.

För mig var det väldigt nyttigt att läsa om det här som ett vanligt mönster hos människor, medberoende eller ej. Jag kan se tendenserna i olika personlighetstyper också, allting måste ju inte ha en diagnos. Vissa är av- och på-personer helt enkelt och gillar sprintar framför maraton.

Känner du igen dig i det här? Eller har du något bra tips för att bli mer av en maraton-person? 🙂