Den senaste tiden har jag lyckats producera ett gäng virala inlägg, särskilt det senaste inlägget med titeln “Jag äter inte onyttigt.” Vattendelaren är det här med hur mycket eget ansvar man kan förväntas ta över sin egen hälsa, och vad det innebär för individen och samhället. Tunga frågor.
Såfort jag läst igenom Susannes kommentar så kände jag att den var så klockren att den förtjänade ett eget inlägg. Jag tänkte inte på hur många som skulle hålla med eller tycka att jag är en idiot, för det spelar ingen roll för mig längre. Jag har börjat inse hur viktigt det är att stå upp för det man själv tror på, stå upp för sin sanning och det som man själv tror är rätt. Jag har bestämt mig för att försöka säga mer av vad jag tänker, även om jag är korkad, partisk eller okunnig och även om jag behöver leva med konsekvenserna av det.
Viktigt att våga stå ut, och stå upp för sig själv
Att jag är en kvinna med starka åsikter gör det ännu viktigare att våga stå upp för den jag är, för jag vill stötta andra kvinnor och vara en stark förebild. Jag tror att det är jätteviktigt att våga göra det och jag tror att det på sikt skapar en bättre värld. Visst, det kostar lite, men jag betalar hellre priset för min sanning än min tystnad.
Varje gång man uttrycker något annorlunda, eget eller ovanligt så kommer det att få kritik. Alla kan inte hålla med. Många tycker att man är trögfattad, egoistisk eller bara allmänt dum i huvudet. Men det utvecklar mig och min förmåga att kommunicera, så om jag bara fortsätter att berätta min sanning så ger det mig så småningom en styrka som jag just nu inte har. Det kommer att bli lättare och lättare att hantera motstånd, tills jag blir en kraft att räkna med. Någon som kan stå för sina ord, oavsett vad.
Det här med eget ansvar
Livet är orättvist, och vi blir hela tiden bestraffade för det vi gör och det vi inte gör. Vi kommer inte undan det här livet levande, och det är förvisso lika för alla. Alla har dock olika förutsättningar som gör det mer eller mindre lätt att hålla sig frisk, men trots det kan man alltid ta ett aktivt ansvar för sin egen hälsa. Börja arbeta i någon ände. Vägra vara ett offer för sin egen biokemi.
Att ta ansvar innebär inte att man vet eller ens någonsin behöver veta ‘den ultimata sanningen’, det innebär bara att man nyfiket försöker studera och förstå sin egen kropp och sitt eget psyke. Hade vi fattat allting hade vi inte behövt hålla på och hålla på, år ut och år in men det gör vi ändå av nyfikenhet och intresse. För att vi känner ansvar.
Här är en lista med grejer jag har lyckats biohacka, eller fixa, genom enträget experimenterande. Några av grejerna tog flera år och tusentals misslyckade försök men vadå? Vi är ju människor, och vi misslyckas. Jag tror att det är viktigare att försöka än att ha rätt, för om vi inte ens börjar är vi ju dömda att misslyckas ändå. Att göra något litet ger hopp, att vara en aktiv deltagare i sitt eget liv och inte en passagerare.
Jaaaaaa! Du är en förebild för mig ska du veta <3 Härligt, keep it up! Jag övar också på att stå upp för min sanning. Viktigt, modigt. Och ja, eget ansvar! I allt, något jag även brinner för. & då måste jag ju själv visa vad jag står för. Även om det kommer ändras under åren ju mer jag lär mig av erfarenheter.
Tack Ida!
Hej Martina och tack för fantastisk blogg, för att du orkar informera oss andra som inte är lika kunniga!
Har en personlig fråga som du kanske har någon idé om;
Har ätit strikt keto sedan ca 1,5 mån, har ätit väldigt liberal lchf i flera år innan dess, strikt i perioder. Försökt mig på strikt keto några gånger men fallit tills nu.
Är överviktig, 48år, ca 25kg för mkt, frisk i övrigt och mår väldigt bra på keto nu.
Gick ner vätska (antar jag att det var) de första veckorna men nu är det bom stopp. Gick kanske ner 6kg första 2v. Äter ca 150g smör/dag till ca 60g protein fördelat på 3 mål. Enda kolhydraterna kommer via grönsaker som broccoli och gröna blad samt ibland en tomat till detta och salt, peppar, chilli. Försöker träna iaf 2ggr/v.
Varför fortsätter jag inte gå ner tro? Tycker att jag äntligen gör helt rätt. Även slutat med koffein och har det lugnt i livet för övrigt nu men det har inte alltid varit så.
Bra fråga, svarade som ett inlägg 🙂
Gokväll!
https://www.expressen.se/halsoliv/keto-eller-lchf-vad-ar-bast-for-dig/
lc levererar som alltid, tusen tack!
Här kommer mer som kommer ge ramaskri i vissa kretsar
https://www.msn.com/sv-se/nyheter/inrikes/stoppar-vegetarisk-mat-ska-hjälpa-bönder/ar-AAAGnNE?li=AAb2bl2&ocid=spartanntp
Oj, vilken grej!
Viktigt ämne! Håller med i mångt och mycket.
Jag tror på frihet med ansvar, men inte bara för sig själv och sitt eget liv utan även för andra. Med det menar jag inte att man kan ta ansvar för människor som aktivt väljer, eller inte väljer, förändring, eller att inte ta ansvar, men vi har ansvar för varandra. Att bry sig om, hjälpa de som behöver, se varandra o.s.v. är att ta ansvar. Att se till att de som gör så gott de kan, men inte har alla förutsättningar, får det stöd de behöver för att komma till “nästa steg”, är också att ta ansvar.
Vill inte skriva så mycket personligt egentligen, men jag är verkligen i ett sådant läge nu; där jag känner att jag är verkligen beredd att göra, och gör allt jag kan, jag tar ansvar för mitt liv, min kost, min träning m.m. men jag har en fysisk skada/sjukdom, där jag faktiskt behöver lite stöd utifrån. Och det är jättesvårt att få. Jag vet att om jag fick denna hjälp (1 minut om dagen typ) i några år, så skulle mitt liv förändras och min rehabilitering möjliggöras. Men det är stört omöjligt och okunskapen är skrämmande hög! Det enda jag kan göra nu är att ta ansvar för att försöka göra allt i min makt för att få denna lilla hjälp, och det ansvaret tar jag naturligtvis, men det är klart att det är otroligt frustrerande. Kan inte förstå att “samhället” tycker det är okej att jag bara ligger hemma. *viftar med armarna* hallå, jag vill komma tillbaka till livet och bidra till samhället och hjälpa andra, jag har ett förslag, kan vi prova? 🙂 (*möts med tystnad…*)
Kort sagt, ansvar sträcker sig utöver den egna personliga sfären – MEN det är där vi måste börja! Ser mig också som libertarian men här i Sverige är vi långt därifrån enligt mina mått mätt, suck. 😉
Åh *libertarian five!* 😀
Hej Martina
Jag har ett mycket lågt DHEA och lite för högt kortisol.
Vilka tips kan du ge mig?
Jag ska snart börja med Progesteron naturidentisk det kan också hjälpa.
Har även börjat att meditera/avslappning.
Tack för en mycket bra och intressant blogg.
Mvh Tina
Det beror helt på övrig hälsostatus, din ålder och hela livssituationen. Det är inte så enkelt att bara börja med progesteron.
Jag, som följt dig i många år, tycker inte du uttrycker starka åsikter. O jag tycker att ditt inlägg kan misstolkas: du är ingen åsiktsmaskin alls. Du är väldigt tolerant mot andra synsätt, oavsett om dessa är baserade på korkade slutsater, felaktig fakta etc.
Det du ”tror på” har du mkt belägg för och är alltid genomtänkt. Visst har du uppdaterat dina slutsatser när du lärt dig ngt nytt – o logiskt / pedagogiskt förklarat detta för oss.
Sluta inte hävda/ basunera ut din kunskap. Det du gör upplever jag som mkt ”åsiktsfritt”. Få inte nytillkomna följare att tro att du är en åsiktsmaskin. Så din slutsats är helt rätt: stå upp för dig o ditt väl uppbackade. budskap.
Förresten, dr susannes kommentar var sååå klockren. Önskar hela släkten hade henne som husläkare.
Tack underbara du, det var värmande ord!
Det är mycket som skatten ska räcka till definitivt. Det finns ju många som inte “orkar” och det kan ju vara pga många olika orsaker, men det är ju de facto så att mycket som kostar som kanske beror på felaktiv kost, dålig disciplin och självdestruktivitet får vi som tar ansvar vara med att betala. Rätt eller fel. Jag vet inte.
Ibland kanske det är rätt när man verkligen inte har möjlighet att orka, eller kan,, man kanske är ett barn, eller sitter fast i familjestrukturer där man inte får bestämma,,, ibland är det väldigt provocerande när man ser att det finns människor som tydligen till dags data inte “förstår” att de inte kan smälla i sig vad som helst, dricka vad som helst och i allmänna ordalag sköter sig dåligt. Och, det är vi som har mängder med brister från början, som alltid fått kämpa för att hålla oss ovan vattenytan oavsett om vi fått en del tester betalda av sjukvården eller inte med och betalar.
Provocerande till max? Ja ganska. Själv har jag alltid fått motta ironiska kommentarer om att jag är hypokondrisk och pjåskar med maten. En del som sagt det har själva haft livstilssjukdomar som diabetes 2 men inte satt det i samband med den kost de tidigare ätit. Irriterande. Nja, bara så mycket att man vill ta tag i dem, skrika att man faktiskt kämpar som en galning för att orka hålla sig på jobbet och att man åtminstone tar sitt jäkla ansvar för att undvika att bli ännu sjukare… Vilket de tydligen inte tar..
Jag skulle vilja veta varför min mage är dålig tex och har i mängder med år försökt att gå till botten med det. Både med hjälp av medicinen och alternativmedicinen. Till slut kan det ju hända att man ger upp, men då kommer jag att kosta multum den dagen jag får tarmcancer. Jag kanske måste skicka efter någon tarmanalys för att kolla vad som kan tänkas vara fel. Vet du någon bra från det ena till det andra?
Nordic Labs buffé, maila och fråga vilken du ska välja 🙂
Wow! Har uppdaterat mig via dina senaste inlägg och kan bara säga: ’wow – you rock!’
Gillar och upomuntrar verkligen dina senaste insikter här, och följer dem med glädje framöver. Världen behöver verkligen fler starka, genuina kvinnor som vågar gå sin egen väg och vara förebilder – på riktigt… även om det skaver hos andra… Tack för allt du gör!
TACK <3
Hej Martina! Längtar efter att se din “stygga” sida. Skämt! Stygg är du inte utan – som någon har uttryckt det så bra- befriande. Många ‘hälsoexperter’ säljer bara kunskap, men du, du “säljer” styrka. Jag upplever att jag blir starkare genom att “umgås” med dig, om än bara genom att läsa dig.
Tack E va fint sagt! 😀
Förra året refererade jag till ett av Martinas “argare” blogg-inlägg i en Facebook-grupp.
Resultatet blev att jag åkte ut från den gruppen…
HAHAHA 😀 Bengan då!
Hej!
Du inspirerar verkligen! Och du är en stark kvinnlig förebild!
Det jag blir lite ledsen över och oroas över är uttryck som
– Egentligen tycker jag man kan betala sina egna mediciner fullt ut om man inte är beredd att göra dom förändringar som krävs för full hälsa. Varför ska jag betala för någon som väljer att röka, dra i sig skitmat, missköta sin kropp och sedan ligga samhället till last.
– ta ett eget ansvar för sin egen hälsa
Jag tänker på alla dem som inte har förutsättning att göra detta, vilka jag tror är en stor grupp! Jag lever ett bra liv och har förmånen att ha en bra inkomst, men inte så att jag kan unna mig dyra behandlingar för mitt mjölberoende. Jag tränar regelbundet, men kan inte låta bli mjöl. Ska jag då “skylla mig själv” och inte förvänta mig att samhället vill hjälpa mig?
Jag tänker att det är så många förutsättningar som måste vara uppfyllda innan man prioriterar sig själ, även om det borde vara tvärtom. Man måste ha en fast inkomst, så att man vet att man klarar alla månadnes utgifter. Man måste ha tid, där familj och andra måsten trängs. Man måste kanske ha någon form av utbildning, så att man kan förstå och ta till sig kunskap och veta var man hittar kunskap. Man måste ha en tro på dig själv att man kan.
Jag jobbar inom ekonomiskt bistånd och möter en stor grupp av människor som skulle må bättre av en livsstilsförändring. Men de är inte mentalt, ekonomiskt, kunskapsmässigt där. De brottas med “större” vardagsproblem som måste lösas innan de faktiskt kan göra en omställning. Inte skulle jag kunna vända dem ryggen. Då betalar jag hellre lite mer i skatt.
Med vänlig hälsning Madelene
Ja det här blir ideologiskt och ganska svårt att diskutera tycker jag, särskilt som jag inte har rätt kunskap och verkligen inte jobbar med bistånd. Då kanske jag hade tyckt helt annorlunda, vem vet. Troligen.
Madelebe, jag håller med dig i vissa saker men inte när det gäller dyra behandlingar för mjölberoende. Det finns tolvstegsprogram som är helt gratis, vilket är helt fantastiskt 🙂
Äntligen lite balans och medkänsla!
Alla har inte förutsättningar att ta sig i kragen. Många försöker nog, men lyckas inte.
Tycker också att man har ett eget ansvar, men efter förmåga.
Tycker att många kommentarer här är skrämmande!
När det kommer till “eget ansvar” så håller jag i princip med dig. MEN, jag anser fortfarande att det finns individer i samhället som faktiskt inte skulle klara att ta ansvar för sin hälsa själva. Har du psykisk ohälsa t.ex. Jättesvårt att komma över tröskeln att göra de livsstilsförändringar som behövs för att öka det psykiska välmåendet. Och så har du den onda spiralen. Detsamma gäller barn. Och barn till föräldrar med psykisk ohälsa eller missbruk. Känns inte som att de alltid har förutsättningarna att göra välgrundade val.
Jag själv till exempel har haft lite otur när det gäller genuppsättningen kopplat till psykisk ohälsa. Har avvikelser både i COMT, MAO-A, MTHFR bl.a. Har redan som barn haft ångestproblematik. Min mamma var helt ointresserad av matlagning och vi serverades mest olika varianter av mjölmat. Är i princip uppväxt på havregrynsgröt, ugnspannkaka och falukorv. Det hjälpte ju föga att normalisera mina signalsubstanser. Det var först som vuxen när jag äntligen fick hjälp av sjukvården (SSRI) att bli av med min ångest som jag började ta tag i min hälsa och min kost.
Same here, har också COMT, MAO-A, MTHFR problem och därmed grov ångest, oro, signalsubstanser helt off the chart så att säga. Har ätit alla mediciner som finns pga det och nu läkt mig själv.
Jag är inte emot sjukvård och mediciner, eget ansvar eller ej. Det är inte riktigt de vi är inne på tycker jag 🙂
Har du helt läkt alla sådana obalanser? Jag har liksom inte lyckats bli fri från SSRI trots livsstilsförändringar. Slutade helt medicinera för ett år sedan för att jag verkligen inte kände mig deprimerad eller särskilt ångestfylld. Det funkade ett tag men när sedan någon större livshändelse äger rum så kraschar jag.
Anna Sparre intervjuade en funktionsmedicinsk läkare som sa att vissa SNP-kombinationer vara så olyckliga att man i princip behöver SSRI livet ut, iaf i vårt stressade samhälle. Hur tänker du kring det och SSRI generellt? Jag mår så mycket bättre med SSRI men ser det samtidigt som ett nederlag att inte klara mig utan läkemedel.
Nä se det inte som ett nederlag! Jag går av och på SSRI lite som jag tycker. I somras hade jag en elak tarmbakterie EPEC och då sjönk mitt serotonin som en sten så jag mikrodosade tills jag kom upp på en vettig nivå. Nu kör jag utan igen.
Jag tror att man kan behöva gå in och boosta ibland.
Det är inte samhället som är stressat det är en oförmåga att hantera det, och man kommer väldigt, väldigt långt med meditation, kost och träning.
Vad skönt att höra! Jag tror absolut att jag kan komma längre med kost och livsstil men SSRI är liksom min flytväst i vissa perioder. Folk som inte har upplevt ångest vet inte vilket helvete det är. Och alla somatiska symtom som det ger. Man kan ju bli hypokondrier för mindre. När min ångest är som värst uppfyller jag på fullaste allvar de flesta kriterier för flera allvarliga neurologiska sjukdomar. Kognitiva nedsättningar, muskelryckningar, sväljsvårigheter o.s.v. It sucks!!!
Haha sväljsvårigheter is a bitch alltså…
❤️❤️❤️??????
Du är grym Martina!!
Ps – har precis fått tillbaka resultatet från min håranalys – mycket var väntat och jag kände igen mig i resultatet! Dessvärre visade proverna på 100% mjölkprotein.. Hur stor skada kan min kropp ha tagit? Jag har alltid haft sjukt torr hy och svullen mage – kan det vara mjölken? Jag hade visst brist på jod (äter Himalayasalt utan jod..) och kiselbrist! Jod hittar jag enkelt på hyllorna men hur ska jag få i mig kisel?
Tack igen för inspo och att du tar dig tid till denna fantastiska blogg!!
Tack!
Coolt med provsvar. Well… det är definitivt mjölken, det känns ganska standard som symptom. Men slutar du med allt mjölkprotein så läker kroppen så den är inte skadad permanent eller nått.
Kisel = lök, kålväxter och sånt 🙂
Jag både håller med och inte håller med för jag är en av dem som behöver skyddsnät men samtidigt så jobbar jag på det som jag kan ta ansvar över (kost, skolresultat, relationer osv). Men jag tycker också att man behöver läsa och höra om flera sidor eftersom man lätt hamnar i sin isolerade bubbla med likasinnade och då utvecklas man inte värst mycket 🙂
Jag “använder” dig och Kostdoktorn just nu till att smått “infiltrera” mina föräldrar (eller iaf mamma eftersom hon styr maten hemma) till bättre hälsa. Det räcker inte att kommer från mig utan måste samla på mig lite källor först. Så jag har sparat inlägg och sidhänvisning, samt gett henne “Matrevolutionen” till att börja med. Min mamma är inte svår men min pappa kör på lågkalori och fettskräck samt lyssnar inte på kvinnor eller yngre människor, och särskilt inte en dotter, så det krävs en del.
Men nu har dem börjat diskutera knäoperation efter att en läkare rekommenderat det, därav mitt försök att påverka. Tänker att kosten kunde ses över innan man börja plocka ut och ersätta kroppsdelar…Så jag tänkte faktiskt beställa och skicka dem din nyaste bok om inflammationer också.
Lång historia kort så är du uppskattad! Och jag hoppas inte du tar åt dig för mkt av “goda råd” om hur du ska hålla god ton eller hur du ska besvara en kommentar på bästa trevliga vis osv utan kör på ditt race!:)
Tack Maria, vilken fin kommentar!
Jag hoppas att han läser inflammationsboken, jag har ju Ralf som medförfattare och han är både man, äldre och läkare så det kanske väger upp? 😉
Hej Martina,
Har nu sträckläst din och Ralf Sundbergs nya bok “Inflammation – roten till sjukdom och vad du själv kan göra för att läka”. Förutom att ge mig information om hur jag kan tackla mina allergier och låggradiga inflammationer så har den givit mig hopp om förbättring av min hälsa på längre sikt. Mina kontakter med skolmedicinen har inte varit bra på många år men nu känns det som att jag fått ett hopp om ett liv utan värk i kroppen och sömnsvårigheter.
Fortsätt att sprida dina kunskaper precis på det sätt som passar dig och som du orkar med. Du behövs.
mvh
Margareta N.
Tack Margareta! <3
Vi lever i vad som ibland kallas världens mest extrema land. Det landet i världen som är mest sekulärt och mest tror på självförverkligande. http://www.worldvaluessurvey.org/wvs.jsp
Tänker att de kan ha att göra med att så många blir så upprörda när de får råd om hur de bör leva. “kan själv” som små barn brukar säga. Ingen ska komma och berätta för en svensk hur hen ska leva.
Samtidigt som jag upplever att väldigt många bara flyter med i det som för stunden är den allmänna uppfattningen.
Ett motsägelsefullt folk. Superindividualistiska, men ändå flockdjur.
Jag har lärt mig så mycket av dig, av din blogg och dina böcker. Jag har hittat till den kost som främjar mig. Framför allt har jag fått argumenten jag saknat när människor ifrågasätter mina val av kost.
Däremot när du skriver om att du är libertarian har jag hajat till. Jag förstår att frihetstänket är enormt hos dig. Själv har jag arbetat med ungdomsmissbrukare, sorgbearbetning, flyktingar och unga kriminella. Det som låter som en god teoretisk tanke känns som en utopi när jag tänker på de människor jag mött i mitt jobb och vad de haft för val. Framför allt barnen till missbrukare osv. Vi föds inte med samma villkor och då blir det som jag ser det, ännu ett sätt för de starka att ta för sig om det inte finns ett skyddsnät runtomkring.
Missförstå mig rätt, jag betonar absolut eget ansvar både när det gäller handlingar och hur man behandlar sig själv och andra. Men många föds in på skuggsidan och där kan jag som medmänniska inte tänka att de behöver hjälp. Från staten istället för att vara utlämnade till några eventuella välgörare.
Oj. det tog emot att skriva det här, men jag är som du en stark kvinna som står upp för det jag tror på!
Du behöver inte känna att det tar emot att skriva, eller ja det kan ju inte jag styra men ändå. Det är jättetrevligt att du säger hur du känner och vad du tycker, jag respekterar det fullt ut.
Självklart förstår jag att alla inte har samma förutsättningar och att man får jobba därefter. Som sagt är eget ansvar inte synonymt med “du får skylla dig själv”, absolut inte! 🙂
Att jag skriver ut att jag är libertarian har jag faktiskt en tanke med, och det är att det finns så himla få kvinnliga förebilder som står upp för de värderingarna jag har. Nästan alla kvinnor som syns och hörs är vänster, socialister och feminister och i mångt och mycket veganer. Jag har inget emot socialister eller veganer, och feminism behövs absolut men jag vill visa på ett alternativ. Ett annat sätt att tänka, och därför vill jag stå upp för det.
Tack. Och det är bra med olika förebilder överallt så jag förstår nu hur du menar. Skönt med klargörande !
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Din blogg och Kostdoktorns är de enda jag läser i princip dagligen.
Ditt sätt att skriva och uttrycka dig är så befriande. Rakt på sak. Rätt på. Oftast blir jag inspirerad, ibland provocerad men alltid stimulerad. Du tvingar mig att tänka ett varv till. Att fråga ytterligare ett varför. Att testa och tänka själv. Att inte bryta ihop när jag inte kan göra exakt som den och den personen och få samma resultat. Med den här bloggen bl a har jag lärt mig att utgå ifrån mig och mitt liv. Vad som är viktigt för just mig. Och om jag kommer att dö amputerad, blind och dement så var det i alla fall mitt eget val och jag kommer att förstå varför ;), till skillnad från ett flertal av mina äldre släktingar som bara gjorde som goe doktorn sa.
Haha underbart Nette! Glad att jag stimulerar och inspirerar, vet inte om jag är glad över att provocera dig men what the heck 😉
Haha, provocerad för att jag inte längre kan slänga mig i soffan med jättepåsen chips utan att fråga mig: Varför? Och på vilket sätt hjälper den (chipspåsen) mig i rätt riktning 😉
Och DET är riktigt jobbigt 😀
Haha ja det suger… those were the days när man kunde sitta i soffan å äta lösgodis utan att bry sig…
Jag blir verkligen inte provocerad av det du skriver, även om jag inte håller med dig om allt. Jag tänker också att det är självklart att man tror på det man själv skriver om – åtminstone för ens egen del – annars skulle man ju inte skriva om det. Jag har själv fått en del välbefinnandeförbättringar sen jag övergick till en mer strikt LCHF-kost. Oavsett hetsiga diskussioner kring vad som är bäst och varför, väljer jag att äta det som gör min kropp frisk och glad. Du är dessutom väldigt tydlig i dina inlägg med att var och en får äta det den vill, att du inte vill tvinga på någon dina val. Fortsätt så 🙂
Apropå eget ansvar berättade en bekant om ett hälsoproblem som återkommit. Vården ställde fel diagnos, men efter en del tjat blev det till slut rätt diagnos. Men det som gjorde mig mest beklämd var följande kommentar: “Så nu får de (vården) faktiskt fixa det här problemet för mig”. Problemet skulle sannolikt kunna förbättras med en kostförändring, vilket personen i fråga har viss kunskap om. Det känns så sorgligt, min bekant placerade hela ansvaret för förbättringar någon annanstans än hos sig själv.
Tack Lena!
Ja jag hör det där hela tiden… “Nu får de faktiskt fixa detta” som att det är någon annans problem. Ingen kommer bry sig så mycket om ens hälsa som en själv, så det blir bäst om man tar största ansvaret själv. Samma med pengar, eller jobb eller vänner… förhållanden. Ingen annan kan ta det yttersta ansvaret.
Ja, det har min syster oxo gjort, ansvaret låg alltid hos andra, speciellt vad det gäller sjukdomar. Nu är hon död, så det är kanske bra att uppmana din bekant lite mer.
“jag betalar hellre priset för min sanning än min tystnad.” Jag spar det uttrycket; det var klokt, och värt att leva efter.
Och det där med misslyckade forsök…är inte det också ett steg på vägen mot ökad kunskap, snarare än misslyckanden? Eller missförstod jag vad du skrev?
Jo, misslyckade försök ger ju insamlad kunskap och till sist ramlar poletten ned även om det kan ta tid 🙂
Du är en sådan stor förebild på så många sätt! Fortsätt stå upp för vad du tycker.
Tack för alla inspirerande inlägg!
Tack Rebecka!
Om man inte tror på det man gör, gör man fel.
Svårigheten är ofta att kunna backa upp det man tror på med kunskap och argument och dessutom vara tillräckligt ödmjuk, så man kan ändra sig när man inser att man har fel och våga stå upp för det.
Det är något som få klarar av och det är därför många diskussioner spårar ur, för när argumenten tryter, börjar personangreppen.
Jag tycker att du lyckas väldigt bra med det du gör och du har fått mig att tänka nytt flera gånger, för du har bra argument och du är ödmjuk nog att ändra dig när du fått ny/mer kunskap.
Det här med att ta eget ansvar är klurigt.
En i min omgivning dras med en massa hälsoproblem och det är ganska uppenbart att hon är sockerberoende.
Jag har försökt förklara för henne, visat filmklipp och köpt böcker.
När jag förklarar, säger hon ja, ja. Filmerna sover hon till och böckerna står olästa i bokhyllan.
Det skulle vara lätt att döma henne, till att inte ta ansvar för sin egen hälsa, men när man känner till bakgrunden, så blir det inte lika solklart.
En annan, som liksom jag är hyffsat påläst och gör de flesta val rätt och stundtals gör stora ansträngningar för att förbättra hälsan, får så dålig utdelning, så vi faller tillbaka och slarvar lite igen, dock inte så mycket (typ, för mycket kaffe, alkohol och nån macka på jobbet).
Men jag håller med om det du sa: “Jag tror att det är viktigare att försöka än att ha rätt, för om vi inte ens börjar är vi ju dömda att misslyckas ändå.”
Tack så mycket för dina inlägg 🙂
Tack Magnus, jättebra tankar!
Precis!
Tydligen är dock ansvarstagande väldigt jobbigt 😉
Vad är aldrig förstår är att folk inte fatta att ‘ta sitt ansvar’ för hälsa, välmående, ekonomi, ja, hela livet innebär också en stor frihet att leva självbestämt och följer en egen väg och låt inte yttre faktorer eller systemet bestämma över mig!
För mig betyder att ta ansvar frihet att leva mitt liv som jag vill, även om jag tar mig ‘friheten’ att leva ohälsosamt ibland, men då måste jag tar konsekvenser 😉
Ja det är så jag ser det också – ansvar = frihet!
Jag läste diskussionen under ditt senaste inlägg och fortsätter här och utvecklar mitt tankesätt.
Jag är helt för personligt ansvar, jag försöker leva så själv. Förändra, acceptera eller lämna sammanfattar den absoluta makten jag har i mitt liv.
Men det gör inte att jag anser att ett samhälle eller sjukvårdsförsäkring bör organiseras på så vis. Dels anser jag att människans framsteg kommer utav att vi har organiserat oss och vi har delat på samhällsnyttigheter, vi delar på sjukvård, skola och ett rättssystem och vi delar på kostnaden för den. Och vi har sociala skyddsnät som fångar upp oss när vi drabbas av sjukdom, olycka eller personliga tragedier som gör att vi inte automatiskt blir hemlösa när detta sker eller måste förlita oss på familj och vänner. Det är typiskt för samhällen där staten är svag att religion och sociala relationer får större betydelse. Vilket jag förnkippar med tribalism, korruption, svågerpolitik (relationer är i centrum dvs man hjälper de sina, i jämförelse med Sverige det mest individualistiska samhälle som finns i princip) vilket hindrar en inkluderande rättvis social utveckling (kompetens blir sekundärt, vem du känner primärt).
Jag anser vidare att samhällen utan solidariska skattesystem skapar ojämlikheter. Privat vård för de som har råd, allmän (sämre) för dem som inte har det, privata skolor ger fördelar och så vidare. Hur trist det än låter för den som har förmåga att skapa och styra över sin egen kompetens så skapar ojämlika samhällen konflikt. Och konflikt hindrar utveckling. Just därför tro jag på samhällen där man via ett skattesystem eller medborgarlön försöker ge alla medborgare samma förutsättningar (poverty anywhere is a threat to prosperity everywhere). Jag har bott i uland, iland och numera middle income land och haft/har god inblick i deras politiska system och sociala skyddsnät.
Gällande en sjukvård där man inte ska betala för andras riskbeteende. I Tyskland får du själv betala för vårdkostnader om du kört full eller använt droger och hamnat i problem (obs har ej kollat upp detta vet enbart att det var så för mina vänner). Det tycker jag är rätt och riktigt. Men jag har haft erfarenhet av försäkringssystem där min premie bestämts av att jag är kvinna och har hjärt- och kärlsjukdom i släkten, vill jag bli gravid tripplas premien. Jag måste vartannat år bedömas utifrån min hälsa om jag får jobba vidare där jag jobbar där igår alla slags undersökningar och frågor om STDs och så vidare. Jag har levt i det svenska sjukförsäkringssystemet, i det tyska under lång tid, jag har varit utan försäkring och är sedan ett par år tillbaka privat försäkrad. Jag tycker svensk sjukvård är otroligt dålig när den inte är akut, jag vurmar absolut inte för det svenska systemet. Det tyska tycker jag fungerar bra, om än inte optimalt.
Men jag tycker inte heller att man ska få ta ansvar för sin egen hälsa på det vis som Susanne anger. Jag förstår hennes frustration, människor orkar inte eller bry sig inte och inser inte att hälsa är ett personlig ansvar. Men för mig är språnget stort från att vara frustrerad och argumentera för en sjukförsäkring där vissa anser sig själva varit ansvariga för sin egen sjukdom. Eftersom det skulle bli ett helt godtyckligt system. Var skulle min handikappade bror hamna i det systemet? Han är absolut inte förmögen att ta ansvar för sin egen hälsa. Hur är det med självmordsförsök, är detta ett riskbeteende andra ska slippa betala? Det som saknas i resonemanget ni har fört är att vi ju alla betalar eller har betalat skatt, även den sjuke som tar en massa onödiga mediciner som Susanne anser. Hen kanske tycker din Chalmersutbildning är värdelös eller mitt utlandsår efter gymnasiet?
Och det Hmm menar, ni utgår ju från att de som gör som er tar ansvar för sin hälsa. Medan andra skulle vara övertygade om att ni äter på ett vis som kommer att belasta sjukvården. Veganer är även dem övertygade om att de äter på hälsosammast vis. Vem skulle avgöra vem som tar mest ansvar för sin hälsa?
Det fins andra vägar att gå än att propsa på att individer ska ta ansvar för sin hälsa, ett mer holistiskt sjukvårdssystem? Mer fokus på funktionell medicin?
Jag tycker riktade skatter är trist, ge folk eget ansvar. Samtidigt fungerar ju skatt på alkohol och tobak, det är inte särskilt lite staten får in via dessa vägar direkt (25.3 miljarder 2017 enl beräkningar, ungefär tio procent av alla punktskatter, fördubbla skatten och vi har kostnaderna täckta). Jag mötte nyligen ett gäng multinational enterprises som nu arbetar med att kontrollera sina globala supply chains för att säkerställa att dessa inte involverar forced labour/modern slavery. Jag frågade dem varför de brydde sig hur detta påverkade deras vinst eller resultat och svaret jag fick är att USA planerar ett importförbud på varor som kan ha tillverkas under former där modernt slaveri ingår. Och med tanke på hur otroligt stora dessa företag är skulle det vara katastrof för deras business om de inte kunde importera de komponenter de behöver. Och det enda sättet att mitigera denna risk är att ta ansvar för sina value och supply chains. Ett rätt bra exempel på hur staten kan reglera.
Jag är för medborgarlön eftersom vi nu går mot ett samhälle som karaktäriseras av the gig economy. Klassiska anställningsformer är på väg bort, vi anställs via frilansuppdrag, får ta ansvar för vår egen sjukvårdsförsäkring, pension och så vidare. Det sociala skyddsnätet blir bredmaskigare och matchar inte behoven. Automatiseringen gör att vi kommer att jobba mindre. Medborgarlön (basic income, cash transfer) kan vara en intressant lösning på denna income insecurity. Otroligt fascinerande ämne och jag läser minst en rapport om ämnet i månaden. Men som sagt det är ett annat ämne…
Burgschki:
Spot on! Oerhört bra formulerat!
Vem ska bedöma om någon varit “duktig nog” och “skött sin hälsa” och kan jag då, å andra sidan, få slippa betala skatt för sådant som inte jag personligen behöver eller tror på..?
“Eget ansvar”, nej allt är inte så enkelt.
Mvh Millan
Heja Martina! Stå på dig, beundrar ditt mod. Ge aldrig upp. 🙂
Tack Åsa! ♥
Du är ju helt enkelt en framgångsrik kvinnlig entreprenör vilket vi behöver många fler av i detta land. En doer! Och hade du inte varit en att räkna med hade du inte haft några följare och inga kommentarer på denna sida.
Tack Danne, vad fint sagt! ♥
What do boundaries feel like?
Hej Martina, gillar den här väldigt mycket:
-It is not my job to fix others
– It is okay if others get angry
-It is okay to say no
– It is not my job to take responsibilities for others
– I don’t have to anticipate the needs of others
-It is my job to make me happy
-Nobody has to agree with me
-I have a right to my own feelings
– I am enough
Den borde jag ha som väggposter för många punkter där arbetar jag med just nu 😀 Fast enligt en bok jag läser är människor med den typen av uppmaningar på väggen helt neurotiska… oh well 😀
Blir ju nyfiken på vad det är för bok? 🙂
Captivating heter den 🙂 Vanessa Van Edwards, du kommer ÄLSKA den!
Jag har försökt att jobba friskt och aktivt med dem själv, vilket får mig att känna igen en yngre mig i en del inlägg, med fokus HUR och inte vad du skriver, och inte menat som kritik, reflektion snarare. Zero fucks given, och Nice girl syndrome är ju nått jag upprepar tyst ibland för mig själv. Men ju mer man odlar detta, ju mera sticker man ut, vilket ju e någe man får fundera över om det e så man vill ha det i sitt liv.
😀 Visa ord, tack!
Jag gillar uttrycket “Nice girl syndrome” det behöver jag läsa på mer om.