Hur många gånger har du hört repliken; “jag äter inte onyttigt” ibland följt av en redogörelse och ibland inte. Personer som säger detta kan ha haft en infarkt, vara överviktiga, kroniskt förstoppade, ha artros och eller vara insulinresistenta. Det får mig verkligen att förstå hur hjärntvättade vi har blivit de senaste decennierna och att vi har fått avlära oss att lyssna på våra instinkter.
För mig är det helt självklart att majoriteten av de problem som uppstår är självförvållade, även om det finns genetiska komponenter som kan försvåra. Bara för att man inte vet hur man ska lösa ett problem, eller förstår hur det uppstått så betyder det inte att det inte är självförvållat, för det är det troligen.
Min fantastiska läsare Susanne skrev så himla bra, så jag citerar rakt av:
Jag arbetar som läkare och pratar Arteget och träning med alla mina patienter som grunden för naturligt läkande och det är förvånansvärt få som hakar på och vill veta mer, oftast möts jag ett par tomma hål till ögon, intresse noll.
Kollegor tittar på mig med suspekta ögon över att jag tjatar o tjatar o tjatar om mat, kosttillskott och att kroppen är byggd för att slita hårt, som om det vore raketforskning!!!
Vi stoppar i oss 30 ton mat ca under en livstid, den maten ska igenom tarmsystemet, brytas ner i sina grundbeståndsdelar (förhoppningsvis) och göda varenda process i kroppen. Det är väldigt lite vi vet om alla dessa processer men vad vi med 100% säkerhet vet är att socker/kolhydrater utlöser insulinsekretion som påverkar oerhört mycket i vår kropp inte bara att det får sockret ur kärlen utan var sockret lagras, hur det förbränns, vilka hormoner som är med o leker. För att få ner denna naturliga process kränger vi läkemedel efter läkemedel när det alls inte behövs!
Det är så man vill spy, ursäkta men jag känner så. Att bemöta överätning av socker, som leder till metabolt syndrom med allt det innebär kostar samhället pengar, mkt pengar…Bortfall av hälsa, jobbtimmar, berg av läkemedel som ska bekostas med skattepengar, primärvård o slutenvård för alla konsekvenser av met syndrom som hjärtinfarkt, stroke, synnedsättning, njursvikt, nedsatt cirkulation – amputationer, fetma, lidande på alla nivåer.
Egentligen tycker jag man kan betala sina egna mediciner fullt ut om man inte är beredd att göra dom förändringar som krävs för full hälsa. Varför ska jag betala för någon som väljer att röka, dra i sig skitmat, missköta sin kropp och sedan ligga samhället till last. Det är en sak om man gjort vad man kan och förmår och sedan får hjälp med resten.
De här tankarna är så kontroversiella, att gå ut med att man i första hand ska bota sig själv innan man springer till sjukvården och sjukvården ska i första hand arbeta med förebyggande behandling i form av naturlig läkning. Sen kan inte alla leva på ett hälsosamt sätt, alla har inte orken, kapaciteten, copingmekanismerna, men många kan och det är ren skandal att vi kränger läkemedel som vi gör.
Jag har blivit anmäld för att jag föreslagit kosttillskott till ME patienter, som tur är har jag alltid torrt på fötterna med tonvis av studier som visar på att artegen föda och vissa kosttillskott är extremt effektiva för att läka ut ett inflammerat nervsystem men fy om man sprattlar utanför boxen som doktor. I värsta fall blir man av med jobbet, men där hamnar inte jag.
Jag skriver som ensam doktor ut läkemedel för ca 5-7 miljoner! varje år, kan ni fatta?
Skulle skatta att en av hundra patienter jag har, är intresserade av artegen föda och naturligt läkande, resten skiter i vilket och tar sina piller. Så är fallet för mig som distriktsläkare i alla fall.
Lyssnade på en pod tror det var Anna Sparre, där de nämnde att en klinisk nutritionist dvs en läkare specialistutbildad i näringslära hade läst ca 16 timmar mat! De som var mest utbildade hade läst 2 veckor och det tyckte de var att ta i.
Nä Martina vi ligger 100 år före vår tid. Vi talar sanning, ingen kan säga emot oss, ingen har så mycket på fötterna som vi, så vad håller dom på med? Jag känner mig omgiven av en sovande värld, en ignorant värld men jag är i alla fall vaken, och du Martina är vaken, My och Ann-Ida är vakna, Bitten Jonsson är supervaken, Dr Perlmutter är vaken, så det är bara att fortsätta mala på o väcka den ena efter den andra.
Punkt slut
Dr Susanne
Boom!
Att komma till läkaren när man redan är sjuk tror jag kommer att vara helt förlegat om 10 år. Jag hoppas och tror att man börjar gå till läkaren i förebyggande syfte och är en aktiv deltagare i sin egen hälsoresa. Att utgångspunkten hela tiden är att vara kärnfrisk livet ut, och så fort någon liten obalans uppdagas så fixar man den med en gång.
Är det en utopi tro?
Varför är så få beredda att ta ett 100%igt ansvar för sig själva?
Jag kan rekommendera boken “Extreme Ownership” på det här temat. Det är vetenskapligt bevisat att människor som är beredda att ta ‘extreme ownership’, alltså ansvar för precis allting i sitt liv är mycket mer framgångsrika än människor som letar anledningar till att det inte är deras fel. ‘Extreme ownership’ handlar om att behandla allting som om du valt det och sedan välja annorlunda, det är en strategi jag själv använt de senaste 10 åren och det är en väldigt effektiv metod för att nå sina mål!
Hej Martina!
Jag delade ditt inlägg “Jag äter inte onyttigt” på Facebook redan i september och tänkte sedan inte mer på det. Gissa om jag blev förvånad när jag idag råkade se att min delning blivit censurerad av Facebook. Endast jag kan läsa det eftersom “inlägget bryter mot deras community regler”. Man tror inte det är sant! Jag hade visserligen gjort en egen kommentar: Wow, vilken bredsalva! Var hittar man en sådan läkare?
Mvh Lena
Dagens vilseledande 🙂
https://www.expressen.se/halsoliv/inloggad/maten-som-kan-skydda-mot-stroke-/
Haha Expressen är för roliga!
Martina, vad heter författaren till boken extreme ownership? Jag har den av gamla navy seals instruktörerna men är det den du menar?
Troligen den boken ja 🙂
Jag är vaken! Har ME/CFS och att sitta och vänta på att “någon” ska hitta en “medicin” finns inte på kartan. (hur man ens kan tro att det ska gå att hitta en mirakelmedicin som ska bota en av de mest diffusa diagnoser, som kan ha tusen olika grundorsaker, är för mig en gåta).
Det bästa jag gjort för min hälsa är att inse att det är upp till mig att fösöka bli frisk. Ingen kommer göra jobbet åt mig.
Du vet säkert allt det här med länkarna men vill ändå skriva…
Har en bekant som i vintras valde http://www.gottfriesclinic.se/
tar bla injektioner, har skov, men mycket piggare.
Är sjukpensionerad sedan flera år tillbaka pga ME/CFS,
Egenremiss, privat vård där man står för kostnaden själv.
Kontakta dem!!!
Även här tar man emot patienter från hela landet och husläkaren kan remittera
http://www.storaskondal.se/vara-verksamheter/neurologisk_rehabilitering/mecfs-mottagning/
Hej Martina!
Jag tycker du är grym på alla sätt!
Inspirerar, intressanta öppna diskussioner, öppen och dömer ej.
Det känns alltid otvunget att läsa dina inlägg. Vad jag vill göra och inspireras av är ju upp till mig. Jag kan ju välja att inte läsa också.
Det här med eget ansvar tycker jag är kärnan i livet. Själv valde jag i våras att ta ansvar över mitt liv, på riktigt. Slutade med alkohol, började med keto livsstilen, träning och började mental träning med fokus på självmedkänsla. Äntligen lever jag Mitt liv så som jag vill leva det. Känslan av en enorm inre styrka har vuxit fram. Den där styrkan finns hos oss alla om man bara vågar ta det där ansvaret fullt ut! Kram
Det låter fantastiskt, skönt!
Åh, det här är så spot on och det blir ju ännu mer tydligt när man läser kommentarerna. Vissa blir enormt provocerade av tanken på ett egenansvar vid sjukdom och det är ju just det som är grejen. Det finns ett fundamentalt systemfel både i 90% av den mat som saluförs och i människors inställning kring sitt eget ansvar för sin hälsa och det gör mig så gruvligt irriterad. Sitter själv djupt ner i ett träsk med flera diagnoser varav ME och utmattningssyndrom är de dominerande. Har försökt läkarsvängen med tabletter och efter ett par år med en ständigt nedåtgående spiral så vaknade jag upp och tar nu fullt ansvar för i princip allt jag gör och har som strävan att optimera allt vad det bara går. Blir sakta bättre istället för sämre och bara det är ju belöning nog.
Men jag blir så frustrerad att det är de som inte tar eget ansvar för sin hälsa som har ett skattesubventionerat system att vända sig till. Jag upplever att jag näppeligen har någon hjälp att hämta hos varken min vårdcentral eller min specialistläkare. Om jag nämner för dem att jag mår bättre utan mjölk och spannmål så möts jag av ögonbryn som går ihop i en bekymrad rynka och får ett -Hmm.. som uttömmande svar. Tog upp att jag tagit prover på mina könshormoner och DHEA och att de var åt fanders och min specialistläkare säger -Det vet jag inte vad det är.. Nä, ensam får vara stark i det här och jag verkligen önskade att jag skulle kunna få möta en läkare så som Susanne. Jag sitter här på min kammare och lägger den lilla energi jag har på att försöka knäcka alla mina hälsonötter och blir som sagt blåarg när jag läser hur många kommentarer du fått av människor som inte alls vill förstå sambanden mellan att vi mår som vi behandlar vår kropp. De blir nog arga för att det skrämmer skiten ur dem att inte få äta pasta, choklad och pizza med gott samvete mer. De blir så arga för att de inser långt där nere i maggropen att de inte lever hållbart och förändringar är jobbigt speciellt om man skall avgifta oss på vår tids universal drog – socker och tyvärr så är det ju inte allt som krävs så – Nej, de sitter heller kvar i soffan med en stor skål med smågodis, blandat med lite chips och läsk istället för att behöva göra aktiva val för sin egen hälsas skull. Nä, deras hälsa tar mannen i vit rock på vårdcentralen hand om tills de har en medicinlista med 25 olika tabletter och de inte kan ta sig fram längre på grund av hela deras kropps totala kollaps och det är ajöken med dem.
Jag kan låta cynisk men jag väljer att se det som att jag nyligen uppvaknad som Susanne skriver och alla kredit till er som försöker väcka det sovande folket innan hela skutan sjunker, ni är min hjältar!
Starkt Liselotte, tack! ♥
Hej Liselotte det du säger om oss som protesterar stämmer ju inte. Det är ingen här vad jag sett som propagerar för att man inte ska ta ansvar för sin hälsa. Mig själv inkluderad. Jag tar ansvar för min hälsa och jag tror på kosthållning som en viktig del av detta. Jag tycker bara inte att ett sjukförsäkringssystem ska utformas på det vis som nämnts här. Uppenbarligen har ju det svenska systemet misslyckats med att ge dig det skydd och den expertis du har rätt till. Det tycker jag är fel.
Jag har en lång kommentar i modd på det senaste inlägget som förklarar mitt resonemang utförligare
De resonemang som förs här som menar att det är upp till individen blandar ihop micronivå med macronivå, man kan faktiskt resonera utifrån både ett individperspektiv sant ett macrosperspeltiv utan att man måste välja det ena eller det andra.
Lite fult av de kommentarer att avfärda dem som för ett resonemang inte enbart utifrån individperspektivet utan faktiskt lyfter detta resonemang på en samhällelig analysnivå, att vara soffpotatisar som vill äta socker och leva på andras skattebetalningar. Men jag förstår att det beror på bristande kunskap i samhällsanalys. Den här diskussionen gör mig lite besviken.
Tack för din kommentar Burgschki och jag kan förstå dig till viss del. Jag borde lära mig att inte skriva kommentarer när jag är för trött och i affekt. Jag för liksom flera resonemang parallellt och är inte tydlig med det. Min frustration är så stor kring många punkter i detta och det gick nog lite för fort alltihop. Jag skulle nog säga att mina lite mer sansade tankar är.
1. Martina fick kommentarer av många som verkade bli provocerade av att vi har egetansvar kring vår hälsa. I den frågan är min uppfattning att vi kan förhålla oss hur vi vill till det men att faktum kvarstår att i slutändan så är det bara vi som kan skapa en varaktig förändring i vårt eget liv. Oavsett kapacitetsförmåga så kan vi göra bättre val oavsett på vilken nivå det handlar om. De som inte orkar kan göra små förändringar och andra kan orka med större men i slutändan så kan vi inte komma ifrån att det är vi som har ansvaret för vårt eget liv och de val vi gör. I förhållande till detta tycker jag att sjukvården som idag inte räcker till allt för alla, mer skall premiera eget ansvar. Idag är det inte så kontroversiellt att om den ena patienten röker så är det den andra som får den transplanterade lungan och det tänket skulle behöva appliceras i lite högre grad. Jag tycker att det är för lätt att få för mycket utan vilja anstränga sig själv. Har jobbat nästan 15 år inom sjukvården och tycker verkligen vården är sjuk och inte rättvis i mina ögon mätt.
2. Sen min sista lite hetsiga slutkläm handlar nog om min frustration kring människor som jag inte möter här utan IRL och är de som jag upplever skyr allt vad ansvar för sitt eget liv heter och som blir väldigt provocerad av mina val. Jag ifrågasätter inte deras vanor med stress, för lite sömn, mycket alkohol och förkastlig mat och förstår inte deras rätt att döma mina val. Hur kan det vara jag som är avvikande som lägger stort värde i hur jag behandlar min kropp? Kan dock tycka när jag läser min kommentar idag att jag sjönk ganska lågt och lät mer raljant än jag hade velat idag. Men den här gruppen går till sjukvården med inställningen – Fixa mig! Och min frustration lös igenom för det är den här gruppen som konsumerar mest vård idag och det lär inte bli bättre om inte väldigt många vaknar till.
Om vi fortfarande tycker helt fundamentalt olika så är det nog så. Men det kännns bra att ha fått skriva ett lite mer genomtänkt svar idag då mina rader igår retade dig så.
När jag läste det här:
“Egentligen tycker jag man kan betala sina egna mediciner fullt ut om man inte är beredd att göra dom förändringar som krävs för full hälsa. Varför ska jag betala för någon som väljer att röka, dra i sig skitmat, missköta sin kropp och sedan ligga samhället till last. Det är en sak om man gjort vad man kan och förmår och sedan får hjälp med resten.” ville jag bara skrika “Susanne for president!
Exakt så! Efter att ha arbetat som administratör inom vården har jag sett hur många som ringer och bara vill ha en medicin eller träffa doktorn för krämpor som är så lätta att åtgärda själv bara man har lite egenintresse i sitt eget mående. Jag hoppas verkligen att gemene man snart blir mer intresserade av att må så bra man bara kan så att sjukvården kan lägga resurser där det verkligen behövs. Att behöva vara med och betala för folk som kör sig själva rätt ner i avgrunden känns sådär. Tänk vilken sjukvård och forskning, vilka skolor och vilken infrastuktur vi kunde haft om pengarna kunde använts annorlunda.
Jag håller helt med, verkligen.
‘Egentligen tycker jag man kan betala sina egna mediciner fullt ut om man inte är beredd att göra dom förändringar som krävs för full hälsa. Varför ska jag betala för någon som väljer att röka, dra i sig skitmat, missköta sin kropp och sedan ligga samhället till last. Det är en sak om man gjort vad man kan och förmår och sedan får hjälp med resten.’
helt rätt vad Susanna skrev och tycker! Jag håller 110%ig med!! Jag lever själv inte sund och hälsosamt som jag borde, men ändå är det mitt ansvar och jag måste betalar för detta. Antingen betalar i form av medicin som jag måste betala själv eller i form av sjukdom eller annat. No blame on the outside world!
Priset betalas oavsett, det är så jag ser det också. Jag betalar för mina egna tester och min egen sjukvård, och kommer jag in i en dålig period så betalar jag för konsekvenserna och mår sämre. You’re always paying a price!
Kan inte annat än hålla med. Alla borde ta vara på sig själva. Kanske hade då med fokus kunnat läggas på de som behövde vård på riktigt. Men betvivlar ibland vårdens vilja att hjälpa.
Tror inte att vårdcentralen är speciellt bra på att ta korrekta värden och bedöma dem. Vet folk som levt på choklad och chips, tappat hår och tänder. Men vårdcentralen intygar att de är friska och alla värden är perfekta.
I stort sett alla uppfyller vårdcentralen gränsvärde för vitaminer.
Brukar köpa vitaminer och ge folk då 😉 en kille blev förolämpad, men blev fertil för första gången i livet efter lite zink och B-komplex som tydligen inte finns i chips och choklad :p
En annan orkade gå ur sängen utan att storkna halvägs. Och ytterligare en blev av med sitt håravfall.
Jag är inte ens duktig, men är lätt att lägga ihop 1 + 1 = en kost på makaroner ger vitaminbrist.
haha va kul! 😀
Jag hade faktiskt inga brister när jag var vegetarian, trots att jag mådde otroligt dåligt… det stämmer nog det där med vårdcentralens värden alltså, alla får stämpeln “frisk” oavsett övrig status.
Ett intressant och tankeväckande ämne. Jag håller med om att många behöver ta ett större eget ansvar för sitt liv. Att man inte bara kan luta sig tillbaka och hoppas på att saker ska bli bättre. Kan ärligt säga att jag äter skitdåligt. Mycket socker, snabba kolhydrater med mera, listan kan göras lång. Jag är frustrerad över det, men det har också sina förklaringar.
Jag försöker jonglera ett flertal kroniska sjukdomar, tillsammans med PTSD och heltidsstudier. Jag försöker tänka att jag faktiskt gör så gott jag kan. Men i många andras ögon gör jag nog inte alls det, iallafall inte när det kommer till hälsa. Om man enbart stirrar sig blind på vad jag äter och hur jag förhåller mig till min kropp. Och det är så jag tänker att det är för många människor. Det finns säkert de som faktiskt inte alls bryr sig. Men jag tänker också att det finns så otroligt mycket som vi inte vet om de människor som vi träffar. Då jag själv studerar till sjuksköterska och jobbar inom vården så kan jag också bli frustrerad över människor som inte verkar vilja lyfta ett enda finger själv. Men jag har egentligen ingen aning om i vilken situation denna människan befinner sig. Vad har hen för bakgrund? Hur mår hen i övrigt, förutom ett isolerat hälsoproblem? Hur ser familj och närmsta omgivning ut? Ekonomi? Det finns så otroligt mycket att väga in. Och jag kan ganska snabbt konstatera att även om jag träffar samma patient upprepade gånger, så vet jag bara en ytterst liten del av hur denne persons liv ser ut. Och jag vill absolut inte bli en dömande människa som tycker att patienter jag möter är lata eller ointresserade.
Ja, jag tycker det elitistiskt och otroligt inskränkt faktiskt att tycka att människor som – “man” (vem? någon domare?) anser/tror sig veta, – har orsakat sina egna sjukdomar pga sitt usla leverne, ska betala vården ur egen ficka! och att bara de som valt att viga sitt liv åt att leva nyttigt – bara gör kloka val hela tiden, går på gym och gör yoga – ska få vård om de blir sjuka. Det låter som ett hemskt samhälle. Vem ska avgöra om man gjort sig förtjänt av vård? Även renlevnadsmänniskor får t.ex. cancer. Det finns kanske en bra orsak till att någon dricker alkohol eller äter kolhydrater, eller röker för att muntra upp sig. Det är kanske deras enda tröst i livet.
Ja här tycker vi olika, det här inlägget blev en riktig vattendelare 😉
Var finns denna läkare? Jag vill gå till en sån läkare ❤️
Samma här!
Alltså hela det här inlägget hår stick i stäv med vad du tidigare sagt om att alla får och bör äta som de vill.
Men det tycker du ju inte. Inte riktigt. Eller jo. Ät som du vill men förvänta dig inte att få någon vård.
Och hela inlägget skriker att du sitter med det enda och absolut riktiga svaret på gåtan om vår hälsa.
Jag hade redan sett fram emot ditt inlägg om reumatism och hur du är säker på svaret om det….
Ehm vad hände här? Nu känns det som att du har gått och argat upp dig, eller?
Jag tycker att alla får leva som de vill, jag är för total frihet för individen. Men jag tycker också att var och en ska betala för sig själv, det ser jag som en självklarhet. Du vet ju att jag inte gillar skatt sådär överdrivet mycket 😉
Och vadå gåtan om vår hälsa? Tror du inte att jag har några hälsoproblem? Tror du att jag mår skitbra? Lol… däremot, angående reumatism så finns det en del intressant forskning kring det som jag ska skriva om. Ska bara läsa igenom alla artiklar först.
Usch, Hmm… varför är du så arg?
Vad som hände? Jag har inte argat upp mig själv. Fy vilken ful härskarteknik.
DU har gjort mig arg. Du och Susanne. Ni. Inte jag.
Och om du inte själv ser varför trots att jag skrev det rakt ut ja då kan jag inte hjälps dig mer.
Och nej jag visste inte till vilken grad att du är emot skatt. Förslag. Flytta till USA. Du kommer passa som hand i handske.
Svar igen då. Jag blir lika arg på dug som på en vegan som vill trycka på ETA idéer och livsstilar på andra. Du säger ens stunden att det vill du inte. Men i andra så säger du emot dig själv. För om man inte gör som läkare Susanne helt ovetenskapligt tycker så för man dö ifall man inte har råd med sin egen medicin.
Ifall jag tror att du är frisk eller inte är inte relevant då DU anser att du gör allt rätt och då också förtjänar gunsten om fri sjukvård.
PS Den som förtjänar usch är Susanne och de som tycket som hon.
Jag är inte sugen på att betala skatt i USA, det finns amerikaner som säger upp sitt amerikanska medborgarskap pga skattetrycket.
Hmm, jag har en reumatisk sjukdom och VET att Martina har rätt. Det har jag nämligen erfarit i min egen kropp. Tyvärr har Reumatikerförbundet ännu inte förstått hur det är.
Håller med Burschki! Riktad skatt mot socker vore bra t.ex. Nu är godis rent skrattretande billigt, uppstaplat i stora frestande högar vid snabbköpens kassor. Särskilt barn har inte ett så utvecklat konsekvenstänkande så om man just då är lite hungrig eller trött är det lätt att falla för frestelsen. Alla har inte heller snöat in på sin kropp och sitt ätande utan fokuserar kanske på andra saker i livet. Det är väl det som menas med att leva i ett demokratiskt samhälle att alla betalar skatt så att den som blir sjuk (vem det än är!) ska kunna få vård, inte bara vissa utvalda som tillhör en självutnämnd elit. Och vem vet vilka mat- och hälsoregler som gäller imorgon? Det ändras hela tiden. Med tanke på Moder Jord är det kanske inte en så bra idé att alla ska börja leva på endast kött. Det är hursomhelst nåt som endast de rika kan ägna sig åt.
Tack för alltid väldigt läsvärda inlägg och tillhörande kommentarer till både dig och dina läsare! Jag undrar om Susanne skulle vilja dela med sig av vilka kosttillskott hon rekommenderar för de med inflammerat nervsystem. Jag har sviter av en borreliainfektion och äter keto/carnivore men skulle tacksamt ta emot fler tips för att få bukt med mina symtom. / Ulrika
Håller med Burschki! Riktad skatt mot socker vore bra t.ex. Nu är godis rent skrattretande billigt, uppstaplat i stora frestande högar vid snabbköpens kassor. Särskilt barn har inte ett så utvecklat konsekvenstänkande så om man just då är lite hungrig eller trött är det lätt att falla för frestelsen. Alla har inte heller snöat in på sin kropp och sitt ätande utan fokuserar kanske på andra saker i livet. Det är väl det som menas med att leva i ett demokratiskt samhälle att alla betalar skatt så att den som blir sjuk (vem det än är!) ska kunna få vård, inte bara vissa utvalda som tillhör en självutnämnd elit. Och vem vet vilka mat- och hälsoregler som gäller imorgon? Det ändras hela tiden. Med tanke på Moder Jord är det kanske inte en så bra idé att alla ska börja leva på endast kött. Det är hursomhelst nåt som endast de rika kan ägna sig åt, eller jägare!
En självutnämnd elit eller rika? Nu säger du ju emot dig själv att mat- och hälsoregler ändras hela tiden, så när det i så fall införs skatter så kanske det inte alls är folket som gynnas. Som när de inför fett-skatt, det vill vi ju inte ha direkt. Alkoholskatt är väl okej. Norge har en helt galen skatt på godis, men då åker de över gränsen och köper i Sverige precis som vi gör med alkoholen i Tyskland och Danmark. If there’s a will there’s a way 🙂
Jag tror inte heller på skatt och jag avskyr hybris om att man tror att man har räknat ut hur kroppen fungerar. Och utan den ödmjukheten om att inse att ju mer man vet så förstår man hur mycket mer det finns kvar att förstå och lära… ni får fylla i själva vad ni tror att jag tycker.
Tror du läser in mer än vad jag gör här, men det kan jag inte styra över.
Nåja, sedan vi började äta i huvudsak gräsbeteskött har matkostnaderna sjunkit rejält samtidigt som vi äter mycket mera miljö- och hälsovänligt. Det du, Eva Lundqvist, är verkligen win-win.
”Och vem vet vilka mat- och hälsoregler som gäller imorgon?”
Hear hear!
Vore toppen om Susanne kunde utbilda sig inom funktionsmedicin och öppna egen klinik. Är hopplöst att få tid till en sådan läkare då det bara så vitt jag vet finns 2 stycken i Sverige. Men då kunde hon i alla fall få hjälpa de som är motiverade. Söker man sig till en funktionsmedicinare så är man troligtvis ganska motiverad att göra de förändringar som krävs.
Nej tyvärr, de finns de som söker och BETALAR funktionsmedicinare massor av pengar och sen ändå inte är beredda att göra jobbet… men de är nog mer ovanligt, får vi hoppas.
Håller med Dr. Susanne och övriga kommentarer i stort. Men det är inte så enkelt. Problemet med metabola syndromet och människors egenansvar bottnar i okunskap hos folk i allmänhet.
Därför kan man inte kräva att dom ska ta sitt egenansvar i kostfrågan. Vad det gäller livet fö., sömn, motion, stress etc – helt klart.
Vi som är intresserade har ju skaffat oss kunskapen själva från ex Martinas blogg, Kostdoktorn och annan litteratur etc.
Så länge myndigheter som Livsmedelsverket, media m.fl. skriver om vedertagna sanningar som minska fettet, nyckelhålsmärkt, äta mycket frukt, skippa kött -ja ni vet. Dessutom alla dessa bak – och matprogram som basunerar ut samma allenarådande dogm.
Det är härifrån som informationen och rekommendationerna måste komma för att vi överhuvudtaget ska få någon förändring i samhället. Folk måste utbildas.
Och som Susanne säger så vet de flesta läkare mindre om kost än vad vi pålästa gör.
Om inte vården har kunskaper om metabolismen hur ska folk i allmänhet kunna ha det?
Jag jobbar inom tandvård och brukar fråga patienter med diabetes vad dom får för kostråd av sin dietist. Vanligaste svaret: – ät som du brukar fast mindre!?
Större delen av de medelålders till äldre patienterna äter blodtrycksmediciner och statiner. Helt sjukt.
Men! – det finns alltid ljus i mörkret. Har några patienter som har skaffat sig egna kunskaper och lyckats reversera sin diabetes.
Man kan ju ana fröet till ett paradigmskifte runt om i världen men det är långt dit innan det är allmänt vedertaget i samhället. Tror det handlar om generation/er.
ATS
Lite OT men: har du hört om pulse-metoden för att ta reda på allergier Martina? Tror du på det och har du själv testat? Funderar nämligen på om någon dold intolerans kan ligg bakom min tröttthet men vet inte hur jag ska kunna testa det…
Menar du att om pulsen går upp typ 15 slag/min? Ja jag tycker att det funkar och det stämmer för mig!
Vad befriande att läsa en distriktsläkare som resonerar så sunt. Går det att förmedla kontakt med Dr Susanne?
Det tror jag inte, men vi får väl se om vi får någon uppföljning från henne 🙂
Hej!
Detta gör mig glad att läsa! En läkare som vill läka, wow alltså.
Själv har jag artros och även så i släkten. Vad kan jag göra då för att läka, antar att det räknas till de inflammatoriska sjukdomarna. Vilka kosttillskott läker ett inflammerat nervsystem?
Tacksam för svar.
Mvh Anna
Spana in min och Ralf Sundbergs nya bok om Inflammation 🙂
Jag tror på det som sägs här, men det är för mig skrämmande och motbjudande att skuldbelägga människor som blir sjuka och anse det självförvållat. Mycket kan man göra själv för sin hälsa, men inte allt. Speciellt inte när läkarkåren är oenig och av de flesta ses som auktoriteter när man får sin behandling.
Hej håller helt med er i denna diskussion. Men tyvärr är hela sjukvården byggd på fel sätt. Jag tror att vi har en jättebra akutvård i Sverige. Men man får ingen hjälp med ”små” bekymmer utan till slut hamnar man på akuten får hjälp för ögonblicket och skickas hem. Man förstår inte vad grundproblemet är. Läkare skriver ut medicin när det troligen går att lösa på annat sätt. Hur kan vi svänga hela sjukvården till att jobba förebyggande istället? Så kanske man inte behöver hamna på akuten. Sist jag var där fick jag rådet att googla. Varför kan man inte få hjälp av läkare? De har ju trots allt läst i många år på läkarlinjen. Det kommer man inte ikapp hur mycket man än googlar.
Ja akut har vi ju blivit mycket bra på att rädda liv inom vården. Men bär det gäller kroniska och autoimmuna sjukdomar som bara ökar är det ju verkligen katastrof! Önskar så att man kunde jobba mer förebyggande som du skriver. Tänk vad mycket både lidande och pengar det skulle spara samhället.
Min dotter har problem med magen, antagligen UC och visst har vi fått hjälp med utredning men sen är det stopp. ”Vi vet inte vad det är, testa den här medicinen. Ät vad som helst, en skål pasta är ingen fara”. Kan säga att vi ändå lade om kosten till glutenfritt men det var inte tillräckligt. Efter ca 2 år fick hon ett hemskt skov och vi valde att helt gå utanför vanliga vården och istället ta hjälp av en funktionsmedicinsk näringsterapeut, äter typ Paleo plus kosttillskott och har fått mycket bra resultat. Utan medicin. Det kostar såklart men är värt det. De regelbundna återbesöken på Karlinska gatromottagning när vi får höra att det inte finns några bevis på att gluten, mjölk etc är dåligt är bara så plågsamma. Önskar dock så mycket att det var annorlunda och vi fick komma till en läkare som Susanne!
Alltså jaaaa!! ÄNTLIGEN. Susanne for president!
Nu hoppas vi att Susanne öppnar klinik och börjar utbilda likasinnade! 😀
Go Susanne!
Tack för alltid väldigt läsvärda inlägg och tillhörande kommentarer till både dig och dina läsare! Jag undrar om Susanne skulle vilja dela med sig av vilka kosttillskott hon rekommenderar för de med inflammerat nervsystem. Jag har sviter av en borreliainfektion och äter keto/carnivore men skulle tacksamt ta emot fler tips för att få bukt med mina symtom. / Ulrika
jag tycker inte det är individen som är den som borde ta ansvar här utan samhället genom riktad skatt och subventioner, bättre utbildning i skola om kost och hälsa, mer friskvårdsbidrag större möjlighet till stresshantering bättre tillgång till psykisk vård osv osv. Individen är värdelös på att göra bra val sorry.
För just det här tycker jag är skrämmande:
“Egentligen tycker jag man kan betala sina egna mediciner fullt ut om man inte är beredd att göra dom förändringar som krävs för full hälsa. Varför ska jag betala för någon som väljer att röka, dra i sig skitmat, missköta sin kropp och sedan ligga samhället till last. Det är en sak om man gjort vad man kan och förmår och sedan får hjälp med resten.”
Innebär detta allt riskbeteende som tex abort till följd av oskyddat sex? Olyckor till följd av extremsport? Vård som krävs vid ätstörningar? Allt detta är ju också självförvållat? Vart skulle man dra gränsen?
Här har vi en ideologisk skillnad i hur vi tänker. Jag är helt inne på Susannes bana och vill bara skrika PREACH! 😀 Men så är jag libertarian också, och är inte så inne på att samhället ska göra något alls. Verkligen inte ta ansvar för någon annan, och “riktad skatt” gör lite ont för mig att läsa, även om jag kan gå med på att det kan vara effektivt. Jag är inte helt omöjlig.
Att individen är värdelös på att göra bra val tror jag dock inte, men där kommer ideologin in igen. Jag tror på mänskligheten, att den är god och att människor genuint vill gott innerst inne.
Dessa frågor:
“Innebär detta allt riskbeteende som tex abort till följd av oskyddat sex? Olyckor till följd av extremsport? Vård som krävs vid ätstörningar? Allt detta är ju också självförvållat? Vart skulle man dra gränsen?”
Tror jag skulle kunna lösas på andra sätt än just genom statliga lösningar, men jag vet ärligt talat inte vad som är bäst. Är det rätt att betala för någon annans medvetet riskfyllda beteende?
Jag tror på ett skattebaserat samhälle och medborgarlön. Och en skattefinansierad solidarisk sjukvård skola rättsväsende och andra samhällsnyttigheter. Det betyder inte att man inte tror att människan är god jag tror också det finns i vårt DNA att göra gott. Det betyder inte att jag tror vi är smarta eller alltid tänker långsiktigt. Vi är också hedonister.
Susannes resonemang gällande detta är obehagligt tycker jag.
Ja helt klart en ideologisk skillnad i grunden men mitt tyckande är också baserat på den kunskap jag fått genom arbete och studier om hur välfärd funkar.
Yep, olika ideologisk grund och olika livserfarenhet, det köper jag.
“Jag tror på ett skattebaserat samhälle och medborgarlön. ”
Bra, då sätter vi andra oss på ändan och du försörjer oss. Schysst!
😀 *high five*
Trist och okunnig kommentar Elisabeth G,
Och jag gick in för att skriva exakt det Burgscki skrev och säger Hujedamig för att stöta på läkare Susanne en dag i vården. Håller alla fingrar och tår för att det inte kommer ske.
Och hon är inte att förglömmadistriktsläkare och har ingen gren hon är specialiserad i. Hon inger mig inget högre förtroende för sin kompetens kan tilläggas.
/liberal
Well… här är vi olika 🙂
Allmänmedicin (det som du, hmm, kallar distriktsläkare) ÄR en specialitet. Surprice surprice.
Själv tänkte jag att jag gärna skulle vilja ha Susanne som läkare. En läkare som, utöver medicinska kunskaper, verkligen är kunnig om kroppens funktioner är guld värd.
Visst. Om man till varje pris vill ha en sorts titel so sure. 🙄
Martina: Ja du. Då kan vi lägga ner vården visa välfärd helt om vi inte ska betala för andras risktagande för precis ALLT vi råkar ut för är för att bi i någon mån tar en risk. Blir påkörda. Ramlar. Får cancer. Allt.
Och det är verkligen höjden av hybris att tro att ni har knäckt hela gåtan till vår hälsa och att ni hittat ett recept på kost som kommer fingera på alla när vetenskapen inte ens vet de fundamentala sakerna om våra kroppar så som hur vårt immunsystem fungerar för att inte glöms nervbanor etc. Vi har inte ens börjat att skrapa på ytan i att förstå den komplicerad människokroppen och jag blir direkt oroad att någon dom forskar och dessutom ska doktorerar inte inser precis hur lite vi vet.
Jag visste jag var skeptisk när jag började följa din blogg vilket jag också sade. Jag kan väl säga att den ökade markant idag.
Jag tycker du ska sluta läsa min blogg om du nu är så skeptisk och har varit skeptisk hela tiden. Det är väl bättre att du läser något som gör dig glad, nått från din egen filterbubbla?
Vet inte vem du pratar om som ska doktorera men, inte jag i alla fall 🙂
Och det där med “knäckt gåtan till vår hälsa”, det är ingen som påstått det här. Inte jag, inte Susanne. Det är därför vi håller på med funktionsmedicin och biohacking för att vi FORTFARANDE inte fattar och FORTFARANDE måste testa oss fram och experimentera. Ibland lyckas vi, ibland lyckas vi inte.
Egentligen borde det vara självklart att man tar fullt ansvar för sin hälsa – både för sin egen och andras skull. Kan det handla om okunskap att människor inte tar ansvar för sin hälsa? Tron att “det är nog inte så farligt” att jag tar en läsk? Kanske tror man att man äter mer hälsosamt än man gör – påverkad av mainstreammedia som vurmar för sojaburgare? Eller lathet? Eller bristande intresse? Eller press att äta precis som sina kompisar – att inte våga göra annorlunda? Eller rädsla för att det är farligt att äta något annat än husmanskost? Eller en vana man lärt sig hemifrån att ta en kopp kaffe och kaka varje eftermiddag? Därtill finns det många människor med beroendehjärnor som säkerligen har oerhört svårt för att ta ansvar för sin hälsa. Då styr något annat än logik. Det krävs både insikt och järnvilja. För de som är sjuka och försöker bli friska kan det ta decennier innan de blir friska på grund av att de får pröva sig fram själva eftersom läkare inte har den kompetens som krävs för att bota vissa sjukdomar. Exempelvis botas högt kolesterol med statiner, kvinnors klimakteriebesvär med antidepressiva eller icke bioidentiska hormoner och hypotyreos med mediciner som inte verkar. Något som enbart förvärrar situationen. Då får den enskilde individen försöka bota både sin egen sjukdom och de skador han/hon kan ha fått av mediciner. Det kan innebära många års testande av olika metoder innan den rätta hittas som gör att man blir frisk. Det kan ju handla om flera sjukdomar på en gång som hormonbrist, allergier, läckande tarm, hypotyreos, binjureutmattning. I sådana fall tror jag att det är svårt att fixa en liten obalans så snart den uppdagas.
Good point… “det är nog inte så farligt”, eller som folk alltid säger till mig “Hur illa är det med X…?” Ja hur illa är det? Det är nog det här med compounding effect som många inte förstår.
Det är ju inte bara en själv som blir drabbad. Det är ju hela familjen. Speciellt den man lever med eller ens barn. De får ta ledigt från jobbet, ta semester, ta sjukledigt för att ta hand om en och stå ut med ens kassa humör. Stå ut med sjukhusvistelser och hemtjänst och ASIH. Och när ni skulle haft ljuva pensionärsår får den ena ha ett icke-liv med rullator och sjukhussäng framför teven och den andra får syssla med att ta hand om den första. Om den inte ger upp och skiljer sig (men hur känns det att överge sin livskamrat som inte klarar sig själv?). Barnen oroar sig. Kan jag åka på semester eller dör hen nu? Alla funderar på tankar man inte vill eller får tänka. Vore det bättre om det tog slut eller ska lidandet fortsätta. Hur ska det bli? När ska det ta slut? Idag? Imorgon? Om ett halvår? Alla går som på nålar. Det enda vi vet är att det blir värre. Var är den person jag en gång kände? Hur skulle hen ha varit idag om hen fått vara eller sett till att hålla sig frisk(are)?
Heeeeja Dr. Susanne!! Måtte fler följa hennes tänk inom kort!
Så bra!
I min omgivning har jag så många som verkar tro att man SKA äta mediciner så ort man fyllt 65, om manite redan börjat. De verkar totalt ointresserade av att ta ansvar för sig själva. De vill unna sig allt möjligt utom att må BRA. De tycker att jag är konstig med mina matvanor och kopplar absolut inte ihop det med att jag inte äter några mediciner. Jag har ju tur!
Blir så trött! Håller med om att många borde betala sina mediciner själva.
Pensionär
Just det där med “tur” ja… vissa har tur 😉
Håller med till 100 procent!Är så trött på att jämt vara utanför! De allra flesta äldre äter mediciner som ngt självklart!Och själv blir man ifrågasatt varför man fastar inte äter kaffebröd osv!Hur kan vuxna bli så helt utan ansvar! Heja Susanne och Martina?
Ja jag själv blir ”tokig” när människor omkring inte vill/orkar ta ansvar för sin egen hälsa. De anser att samhället (läkaren, mediciner, psykologer, politiker mfl) borde göra mer. Egentligen är det ju vi själva som först och främst måste förebygga och underhålla vår hälsa.
Stå på er alla som vågar/orkar prioritera hälsan framför ”jag äter inte onyttigt” racet!
Och vi måste lära barnen, från tidig ålder, att de har ansvar för sin hälsa. Varje dag, hela livet. Jag ser ofta kommentarer att paleo/keto/lchf-föräldrar låter barnen äta lite socker, lite spannmål, lite vad-de-vill för att de inte har några hälsoproblem. Nä, men vi har alla bara hälsa till den dagen vi inte har det längre.
Bra poäng! Jag förstår inte varför man ska låta barnen äta socker bara för att de är barn… deras kroppar tål ju mycket mindre.
Har ju inte barn men… jag tycker så ändå 😛
Du har så rätt, Camilla! Det finns de som säger “men de som tål kolhydrater osv. kan ju äta det”. Man VET faktiskt inte om man tål kolhydrater m.m. förrän man blir sjuk eller dör frisk. Varför chansa?
Vår arts modersmjölk innehåller ca 35 E% socker. Tror inte man behöver vara så rädd för varken fett eller kolhydrater.
Det svåra med barn är, för min del, inte att jag tycker att de behöver eller tål mer socker utan att man hela tiden får kämpa i motvind. Mer än med sig själv. Det är den andra föräldern, släkten, förskolan, kalas, barnets kompisar, reklam, barnböcker (det äts glass när man varit hos tandis, kanelbullar och pasta, bara sånt hela tiden). Även om det på ett sätt är lättare att styra vad barnen äter än vad man själv äter (om man har choklad i skåpet hemma på kvällen efter nattning….) men det är när de är små. Sen när de börjar upptäcka vad andra äter, när de är neofober och vägrar prova nytt (förutom kolhydrater då), ja då är det jobbigt. Känns som att man kämpar i sån jävla motvind så att man liksom inte vet vad man själv vill och orkar till slut. Man skulle ju vilja tänka på annat än vad barnen äter också. Men det, kolhydraterna och fulmaten, liksom anfaller en vart man än går! Jag inser att jag är jäkligt restriktiv när jag jämför med många andra men inte när jag jämför med vad jag skulle vilja. På förskolan går det ju till exempel inte att få, eller se till, att barnet äter lchf/paleo. Där kan det ju bli (bara) ris till lunch och sen den sedvanliga mellisen på mellanfil och flingor. Och macka.
Förstår problematiken fullt ut, jag tänker att det måste till ett skifte i tänk i hela samhället även om mer medvetna föräldrar självklart ska fortsätta göra sitt bästa. Vi blev betraktade som idioter när vi inte ville att vår dotter, för över 20 år sedan, skulle dricka saft på dagis. Inte för att vi levde sockerfritt, eller ens var särskilt medvetna om kostens betydelse, utan för att saft bara är så jäkla onödigt och vi ville ändå skjuta fram sockerdebuten så länge vi kunde.
Ni får tänka att varje nyttig sak ni lyckas trycka i barnet tar plats från något onyttigt någon annan vill trycka i ert barn…
Ja och det är inte bara kosten. Det är skärmarna också. De är bra men också dåliga. De bara fortsätter. Det känns så tråkigt att vara som en hök, vad kollar hen på nu? Har hen halkat in på youtube? Vad dyker upp där? Nu får du se ett avsnitt till. Sen stänga av. Men det bara börjar ett nytt. Förut på videons tid satte man i ett band och sen tog det slut. Man måste aktivt sätta in ett nytt. Nu måste man aktivt avsluta vilket inte barnet gör själv utan man måste hålla koll på tiden exakt. Och så på alla de där SVT-play, Viaplay och Netflix så väljer man “barn” men bara för att det är “barn” kanske det inte passar en fyraåring eller femåring. Men det verkar inte finnas planer på att underlätta genom att kunna ha en startsida med favoriter som föräldrarna kan välja. Lite OT men det är så mycket som man måste kämpa i motvind emot, både med vad gäller en själv och sen vad gäller barn. Ibland önskar jag att skolan vore sån som i USA där man tog med mat själv. Då skulle mitt barn få en bra matlåda. Bättre än vad som serveras på förskolan nu. Men… många andra barn skulle ju få mycket sämre.
Håller helt med.
Jag älskar att ni driver det logiska i kroppens läkande, det personliga ansvaret och de samhällsekonomiska konsekvenserna. Det gör att jag åter får hoppet om världen. Tack! Sen blir jag också nyfiken på vilka kosttillskott som läker ett inflammerat nervsystem?
Ptja jag är ingen expert på det men det finns massa tillskott man använder inom funktionsmedicinen, allt från högkoncentrerad vitlök till NAC.
Jag håller med dr Susannte, äntligen finns det åtminstone några läkare som tänker själva och vågar stå för det.
Jag “firar” 20 år med ME i år, och det enda positiva med svensk sjukvård är att den tvingat mig att själv ta över hela ansvaret för min kropp och hälsa. När råd som “ta två alvedon och ring psyk” och “proverna visar att du mår bra, så sluta känn efter hur du mår” inte fungerar… ja det är då man börjar gräva och testa och hacka sin egen biokemi.
Jag har inte löst gåtan ME ännu, men jag har hundra gånger bättre livskvalitet numera sedan jag gjort mig av med en lång radda av helt onödiga krämpor som t ex kärlkramp, migrän, hypoglykemi, IBS, allergi, övervikt, sömnproblem, ledvärk mm. Dvs krämpor förutom ME som jag drog på mig genom att äta enligt livsmedelsverkets kostråd i många många år.
Jag trodde jag var så himla hälsosam när jag proppade i mig kilovis med müsli och spannmål, berg av grönsaker, frukt och råkost, ransonerade köttet och skrapade bort minsta antydan till fett – när jag i själva verket dukade fram en ohälsobomb varje dag. Jag gick upp 20 kilo av ren desperat hunger och visste ingenting om insulin och blodsocker. Allra värst mådde jag de två år jag var vegan, men fattade inte ens då att jag åt fundamentalt fel! De opererade bort min stenfyllda gallblåsa och sa att jag måste dra ner på det fett jag inte ens åt… De gav mig rådet att alltid ha socker i fickan mot mitt låga blodsocker… De skrev ut sömntabletter mot mina ständiga andningsuppehåll… samtidigt som de sa att alla provsvar såg bra ut. Att det var “mig” det var fel på och inte min kropp. Man kan lugnt säga att det var vårdmänniskornas attityd som hjälpte mig att slå in på rätt väg och äntligen välja hälsa framför naiv tro på att vården hjälper de sjuka.
Jag har som sagt inte löst gåtan ME ännu, men tack vare bloggare som dig Martina och andra har jag blivit inspirerad och grävt allt djupare, testat allt djärvare, och eliminerat allt fler “heliga” födoämnen. Bortsett från en sommar med glass och en del socialt allätande, har jag kört carnivore med div kosttillskott och rätt höga doser askorbinsyra och b-vitaminer sedan i våras. Det hade jag aldrig vågat göra utan inspiration från Kopernikus-gänget därute i cyberrymden 🙂
Så, respekt till er som jobbar utanför boxen!
Wow, coolt Lena!!! 😀
Som av en händelse läste jag David Perlmutters bok “Skydda din hjärna” i dag om behandling av ME, på sidan 71 står det om en revolutionerande ny metod som heter “fekal mikrobiell transplantation” (FMT), metoden behandlas grundligt i boken.
Kanske kunde vara intressant för dig tänkte jag.
Jag har läst om FMT, och det är absolut något jag skulle vilja prova. Men att hitta någon inom vården som vill hjälpa mig vidare med remiss till det vore ju som att vinna högsta vinsten på lotto… enligt dem är jag ju inte ens sjuk på riktigt eftersom “nästan alla provsvar är utan anmärkning”.
Lena om du bor i Sthlm, kolla in Bragee kliniken på Karlavägen De har fått ett stort avtal med landstinget som nu (äntligen) satsar på ME o h Bragee både utreder/diagnosticerar o h behandlar ME. Mkt omfattande utredningar. De har med mina rekommendationer anställt dietister med rätt inställning dvs vetenskapligt uppdaterade. Och de bedriver forskning så vi alla lär oss mer. Be din husläkare om remiss. (De har även program för personer med långvarig smärta o h stressbesvär, då kan man också komma på egenremiss)
Mvh Zuzana leg läkare /ST läkare i allmänmedicin
Kan man ens få en helt vanlig hälsoundersökning/årskontroll gjord på en vårdcentral idag?
Landstingsvården, styrd av sina politiska beslut, kanske gräver sin egen grav när deras läkare
inte får vara innovativa….
hm… jag fick det 2005 senast, alla blodprov och de mätte mig och vägde mig som när man var barn. Idag vet jag inte… det är nog rätt omöjligt om jag får gissa.
Ett par billiga exempel:
Ca 1600kr på en vanlig VC inkl läkare
http://www.ptj.se/johannesvarden/vardcentralen/halsokontroller/allman-holsokontroll/
Ca 1400kr med många fler prover men ingen läkare
https://werlabs.se/blodprov/halsokontroll-xl/
Detta finns inte inom alla landsting, man får då betala för ett privat alternativ.
Inom företagsvården gäller bara det som avtalats ska ingå (vård/ftg).
Man “får” om man bekostar det själv. Dvs om man vill ha en check up utan några eg symtom så finns det olika paket i olika prisklasser på de flesta VC i Sthlm.
Vill för övrigt gärna komma i kontakt med Dr Susanne, vi kan kanske starta en klinik ihop. ? Håller nämligen helt med och är lika frustrerad.
Dr Zuzana, också distriktsläkare/ST läkare i allmänmedicin
Jaaa snälla gör det! Jag kommer! 😀
När jag var som allra sjukast och inte kunde skilja på dröm och verklighet, hade varit i en psykos i 2 år och djup depression så fick jag en tanke om att jag var tvungen att ta absolut ansvar för hur ALLT i mitt liv hade blivit som det blev. Detta var bara en tanke jag fick men det kändes otroligt viktigt att jag tog den på allvar. Jag var egentligen inte i ett tillstånd där jag kunde ta ansvar för något men jag hade tittat på Top Model några gånger och frasen “fake it till you make it” blev en mening jag vilade totalt i. Jag låtsades tex att jag valt att födas där jag föddes och att jag aktivt valt alla svårigheter innan min födsel för att jag skulle lära mig saker. Jag brydde mig inte om ifall det var sant eller inte, tekniken gav mig massa kraft och jag fick kontroll över mitt liv och orkade göra de livsomställningar som krävdes. Detta hade jag aldrig orkat om någon krävt det av mig. Det fungerade för att det “väcktes” inom mig på ett naturligt sätt.
Det var bland det coolaste jag har läst, fantastiskt!
Ja det är ganska coolt faktiskt! Ibland glömmer jag bort hur effektiv detta är, måste kika mer på den där boken du skrev om. Det är 9 år sedan nu och jag är ute och föreläser om det ibland. Då brukar jag också berätta om hur LCHF “trillade ner i mitt knä” som en lösning på hur jag skulle kunna sluta med alla mediciner. Det var lättare för några år sedan att prata om det, känns mer laddat nu och det kan verkligen skapa starka känslor att kost kan vara en stor del i en läkningsprocess. Min lösning har blivit att jag betonar noggrannare att jag bara berättare om vad jag upplevt sedan får mottagaren pussla sitt eget pussel. Det landar bättre då har jag märkt.
Intressant att det var mindre laddat förr… är det veganismen som trendar? Eller är det att det blivit ännu mer så att vi inte ska koppla kosten till hur vi mår?
Jag vet faktiskt inte…men känslan jag får är att kostråd står många upp i halsen. Kanske vet folk varken ut eller in vem de ska tro på? På tal om veganismen…jag jobbar i vården och ganska ofta med unga tjejer som är vikarier. De har ofta hälsoproblem, en del svåra, jätteont i leder och så. Blir alltid så ledsen när jag får höra att de absolut aldrig någonsin kan tänka sig att sluta vara veganer. Inte ens om det skulle göra dem friska….jag har haft så konstiga samtal med människor kring detta. Nästan omöjligt att nå fram.
Ylva var kan man hitta var du föreläser?
Det undrar jag också 🙂
Hej Anna! Jag föreläser via föreningen hjärnkoll och som återhämtningsombud i Jönköpings kommun. Sällan är det öppna föreläsningar utan det är ofta uppdrag inom psykiatrin, sjukhus och ibland skolor som vill höra berättelser från personer med egen erfarenhet.
Wow! Jag har också sedan några år haft inställningen att jag kan göra aktiva val i livet och insett att jag gjort det hela tiden på ett omedvetet plan. Nu gör jag det som en medveten strategi och det ger ett fantastiskt lugn att inte längre känna sig som ett offer. Att veta att jag kan påverka mitt liv.
Din historia är ju ett fantastiskt exempel på det och en bekräftelse på att den inställningen kan leda en långt. Tack för att du delar med dig!
Tack för att du delar med dig! Just det här att bli medveten…det är ju den stora skillnaden. Jag är är så tacksam för det jag fått uppleva, det händer ofta att jag bara stannar upp och njuter av att få må bra, inte alltid såklart men oftare än jag mår dåligt, yeay!!
Jag är också ödmjuk inför det som hänt mig och försöker alltid välja mina ord när det gäller ämnet att ta fullt ansvar för sitt liv. Det finns bara att vinna på det MEN jag vet hur jag kämpade innan denna insikt och jag sökte aktivt lösningar på mina depression i nästan 20 år och INGET hjälpte. Ord som förtvivlad och förvirrad räcker inte till för att beskriva hur jag mådde.
Kan låta fånigt, men jag upplevde att jag blev guidad efter att jag släppte kontrollen….och insikt efter insikt nådde fram till mig. Att släppa kontrollen innebär inte att jag slutar vara aktiv, bara att jag slutade grubbla och försöka lösa allt själv. VAD det är för kraft som hjälper mig vet jag inte riktigt och det funderar jag aldrig på heller. Det var religiösa grubblerier som förstörde mig, been there done that. Det blir en form av meditation att inte ta sina tankar på för stort allvar. Mest betrakta dom och låta dom komma och gå. Jag njuter av att detta fungerar och är hållbart. Ibland glömmer jag bort, jag är ju bara människa, men jag hittar “snabbare dit” nuförtiden. Oj, blev flummigt det sista men det finns en intervju med mig på min blogg under kategorin “de 3 principerna” som beskriver förståelsen kring tankar som jag upptäckt.
Va glad jag blir att läsa att det finns läkare som Susanne! Även om man önskar att alla hade den insikten som hon har.
Vad är dina bästa tips för att inte få “återfall” eller vad man ska kalla det. Äter hur bra som helst i 1-2 månader (noll socker, noll glute, bara keto/strikt LCHF) sen ramlar jag tillbaka i sjuuukt dåliga vanor. Jag mår ju sååå bra när jag äter bra mat och blir mer skärpt och sover bättre, men det är som att jag glömmer hur dåligt jag mår av all skitmat, och när jag väl ätit en grej spinner det liksom bara vidare. Varför blir det så. Är det bara att man har dålig karaktär. Blir oftast när något i livet kanske är sämre än vanligt. Eller om man inte tränat som man brukar etc. Ser min mamma försvinna bort i alzheimers och jag vill inget hellre än leva frisk livet ut. Men varför vill man men gör tvärt om ibland?!
Det är nog ganska mänskligt att man inte orkar vara perfekt hela tiden, och det är nog inget man måste heller… ett sätt att bli mer noga är att höja standarden för sig själv och göra färre och färre slip ups. I början fuskade jag hela tiden, men ju mer triggers jag tog bort ju lättare blev det. Nu fuskar jag mest med träningen.
HUR kommer man i kontakt med en sådan läkare?? Jag har en son,16 år, som lider av svårt hortons hvudvärk och när jag nämner kost och kosttillskott i vården är det jag som är rädd att bli anmäld. Självklart kan jag prata med min son om detta själv men hur lätt är det för honom när läkare säger en sak och pappan dumförklarar mig. Fast han sätt mig botat mig själv från en kronisk sjukdom med kost. Så fort jag når fram till honom raserar någon annan det. Förlåt, känner mig bara så hjälplös….
Jag förstår att det känns hopplöst, men den stora grejen som jag ser det är att pappan dumförklarar dig. Varför gör han det? Det låter som en idiot, ni måste ju hålla enad linje inom familjen. Jag vet tyvärr inget om Hortons, men det kanske finns att läsa vad det beror på?
Jag måste flika in då jag själv har Hortons. LCHF plus magnesiumtillskott är det som hjälpt mig att hålla Hortons lite mer resonlig. Behöver fortfarande förebyggande medicin men sedan jag ändrade kosten och framförallt hittade rätt magnesiumtillskott har anfallen blivit betydligt mildare. En dag hoppas jag ha hittat rätt med mitt biohackande så jag slipper både medicin och anfall. Har en del andra sjukdomar som jag också försöker få kontroll över. Trots en del motgångar är jag fast besluten att lösa gåtan och slippa både Horton och resten.
Hej Josefin, även jag har Hortons och migrän (samt en annan autoimmun sjukdom i botten). Vad tar du för magnesiumtillskott som håller din Hortons mer resonlig? Jag experimenterar mycket med kosten och märker definitivt stor skillnad, men det kräver finslipning och ständig analys. Martinas – inkl andra experter och medmänniskors – kunskap hjälper mycket. Tackar på förhand!
Hej Josefin! Tack!
Jag har precis fått min son att börja ta Magnesium regelbundet! Blir glad när jag läser om dina erfarenheter! Problemet har varit att varannan vecka så är han hos sin pappa och då faller alla sådana här rutiner. Så svårt med en tonåring. I början var han villig att prova fler saker men när inget hjälper har han blivit uppgiven och svår att motivera.
Vilken skitsjukdom säger jag, han har anfall nästa 5 dagar i veckan och fick inga betyg till gymnasiet nu. Fast han tycker om skolan och är duktig. Jag har hört flera som sagt att magnesium har hjälpt dem, känns hoppfullt. Vi har fått hem syrgas också men har inte riktigt kommit i gång med det. Får jaga fråga vilken förebyggande medicin du äter? Min son har ätit sarroten och klonidin som förebyggande men det har inte hjälpt.
Önskar dig lycka till Josefin, känner med alla som kämpar med denna sjukdom. Stor tack igen för att du delar med dig. Det är ett pussel men jag har fått se så många gånger att “omöjliga” saker löser sig så Herr Horton får nog ge sig snart också 🙂
Martina…. Jag hade en uppgiven stund när jag skrev inlägget ovan. Du har helt rätt. Vi är enade på många punkter….men så är det det här med kost igen…så svårt att nå fram och särskilt till nära anhöriga känns det som. Försöker hacka den nöten också men ibland får man bara släppa. Ett tag iallafall 🙂
Hej Ylva.
Jag kan inte låta bli at flika in fast det är längre sen du frågade. När jag tráffade min man berättade han om sin svåra migrän. Jag var bekant med migrän i familjen och tyckte inte det lät som det. Jag sökte länge i böker ( det var tiden förre nätet) och hittede Hortons.
Läkaren troede mig inte men fick ge sig til slut. Jag lärde mig mycket men måste nog erkänna ar än så länge är Hortons inte interessant forskning. För lite beröm och pengar.
Min man har inte Hortons längre. I regelen försvinnar symptomer när man är 50+., men vi lärde os:
Det är troligen kobblad til allergi / förgiftning; kanske koppar, men vi är inte säkra. Kan vare njurproblem. Kallas ibland Hortons histaminhuvudvärk. (Anti histamin hjälper inte)
Lchf hjälper i samband med magnesium, zink, selen och B12
Syrgas hjälper vid anfall.
Oral medicin hjälper inte vid anfall. Magen funkar tilfälligt inte när man har anfall
Calsiumblockers hjälper ibland . Imigran hjälper som injektion vid anfall vanlig migänmedicin hjälper inte.
Jag ber om ursäck för mit inte perfekta svenska. Jag är bara lite smålänning.
Lycka til. Det är en grym sjukdom och inte finns det mycke hjälp. Vi måste forska själv.
Hälsning ifrån Danmark.
Jag måste flika in då jag själv har haft Horton huvudvärk och har botat den!
Jag har aldrig läst att nån har botat Horton tidigare, eller nån LCHF re kanske.
Jag fick första attacken 3 år sedan, och då jag har provat och läst mycket om paleo så provade jag strikt paleo kost ett tag och ja den kosten botade Horton!
Nu är läget så att om jag fuskar med paleo i längre tid så kommer jag Horton huvudvärk tillbaks, så jag måste hålla paleo kosten, det är nog ingen dålig sak då den är för mig den nyttigaste kosten va jag vet.
Jag vet ingen annan som har provat paleo kost o bota Horton, så de vore väldigt roligt om nån annan provade detta, det kan iallafall bli sämre.
Nej Martina jag hoppas inte att vi går till läkaren i förebyggande syfte. Jag hoppas funktionsmedicinska terapeuter, kostrådgivare och andra terapeuter kommer bli mer viktiga i de förebyggande arbetet av hälsan. När och om man nu blir sjuk ska man firtfarande gå till läkaren. Dock måste alla terapeuter dra ett större lass för folkhälsan och framförallt! Varje individ måste motiveras till ökad medvetenhet om den egna hälsan! Här behövs föreläsningar! Dels på företag men även mer offentligt!
Vi måste framåt! Och det är nu! Innan ett stort kaos bryter ut! Jag jobbar själv i sjukvården (undersköterska) på en medicinavdelning och jag ser varje dag hur ointresserade folk är av sin hälsa! Dom betalar ju skatt och vi vårdpersonal får inte säga emot eller vägra någon vård trots att dom satt sig själva i klistret. Folk kommer in och ut och blir sänre och sämre i olika sjukdomar och många lider! Ändå vill dom inte förändras! Ja vad säger man!, det är tragiskt! Men jag hoppas att vi går små steg framåt!
Det är bara du som har makten över din hälsa! Ingen annan!
Stor kram!
Ja okej du har helt rätt, jag använde kanske “läkare” lite slarvigt. Jag håller med dig helt och hållet ♥
En läkare (ofta titulerad doktor i vardagligt tal) är någon som praktiserar medicin, vilket innebär att undersöka, behandla och stödja sin patient i dennes hälsa och mående.
Medicin eller biomedicin är den vetenskap och praktik som ägnar sig åt att förhindra, diagnostisera och behandla sjukdomar, samt att upprätthålla mänsklig hälsa och att undvika död.
Den tidigaste medicinen var örtmedicin, medicinmän och shamaner botar sjukdomar med örter, kirurgi och magiska inslag.
Farmakologin har utvecklats från örtmedicinen och har efter utvecklingen inom kemi och genetik fått en allt större betydelse.
(Källa: Wikipedia)
Man kan då undra när dagens läkare, övertog titeln läkare från gårdagen läkare, som botade sjukdomar med hjälp av naturmedel mm.
Tack för boktips. Ni har så rätt så, men det är få som vill ta till sig detta ens för en akademisk diskussion, och verkligen förändra….än mindre. Historiskt sett så har det välan nästan alltid varit så. Kika,på romartiden tex, eller varför skulle nte avlatshandeln. Och i dessa tider med internet, Insta etc, om vi nu bortser ifrån det nya mediet som inte fanns förr, vad har ändrat sig? Egentligen? Kika på världsledarna, retoriken, allt annat, vad e nytt egentlgen? Inte är det förändringar av grundläggande teman.
Bra där Martina ?