Nu har jag varit i Sverige ett par veckor och jag har sååå skoj! Jag har ett enormt uppdämpt behov av att umgås, samarbeta med folk och göra grejer jag inte har kunnat göra i Kina. 

Annorlunda inställning och “alternativ” ekonomi

Alltså jag har alltid känt mig som en alien, inte bara i Sverige men nu kan jag i alla fall pinpointa vad det är. Det är mitt mindset! Säkert fler saker men min inställning till saker är verkligen helt annorlunda på den planeten jag kommer ifrån. Bara som exempel så fick jag mail för några dagar sedan från en förening som ville att jag skulle föreläsa om min “alternativa” syn på ekonomi! Haha! Jag var tvungen att skratta rakt ut!

Vadå “alternativ” liksom? Sen kom jag på att… ja just det… det går ju faktiskt inte en dag utan att någon frågar mig vad jag tjänar, så uppenbarligen tycker/tror folk att jag är väldigt alternativ av någon anledning.

Fysisk flexibilitet – Jag är där jag behöver vara!

Jag tycker inte om att resa men jag har lärt mig att förvandla ett tåg, buss eller flyg till ett litet minikontor så det är rätt okej. Sen är jag ju alltid tillgänglig på facebook, telefon och mail så jag ser det som att jag är där jag behöver vara. Tyvärr tycker jag att folk är väldigt platsberoende och ser det som att det är superviktigt att man är på ett ställe. Nu är jag till exempel mycket i Stockholm och jösses med tidningar och företag som hör av sig; “Jasså är du HÄR!? Herregud vi måste göra något tillsammans!!!”  I min hjärna har jag varit “här” hela tiden. Eller “där”. Likaså om man inte är “där” då är det som att man har dött eller nått, även om jag bara är några timmar bort!

Inget är permanent allting är dynamiskt

Må reta gallfeber på vissa, men jag måste vara dynamisk för att kunna ta del av så mycket möjligheter som möjligt och göra det bästa av mig själv. Jag vill vara allt jag kan vara och göra allt jag kan göra!

Okategoriserbar väcker nyfikenhet?

Det känns som att människor är rätt vana att kunna kategorisera varandra typ; “Du är kvinna, du är si och så gammal, du jobbar som X och tjänar ungefär Y. Nu vet jag vem du är!” Men många blir jättefrustrerade när de inte kan göra det, det gäller specifikt Sverige skulle jag säga. Jag tror att det är därför det är så populärt med statusprylar här, för att kunna särskilja sig från massan: “Jag jobbar också som X men jag har MINSANN en sånhär dyr grej så jag är inte riktigt som du i alla fall!” Det är min hypotes i alla fall, och jag säger inte att det är bra eller dåligt. Det bara är.

Hoppas att jag inte råkade skriva något olämpligt nu. Det är alltid lite känsligt med sådana här ämnen även om jag inte förstår varför haha! 🙂 

*Bilderna kommer från en bloggworkshop med Johanna, Ellie och Liselotte!