Första gången jag träffade min man så la jag märke till något mycket ovanligt. Ja för det första tyckte jag ju han va snygg och så, men det var något annat som jag inte kunde sätta fingret på. Sen slog det mig – han hade ingen social mask! Han bara var exakt som han var utan att göra sig till eller bry sig så mycket om vilket intryck han gav.
Anledningen till att jag själv inte har särskilt mycket nära vänner är för att jag inte heller har någon social mask. Det är inte för att jag inte vill – jag har försökt! Problemet är att jag inte vet hur man gör. Mina enda två lägen är därför bekväm (pratar massor) eller obekväm (tyst som en mussla) och eftersom jag kan bli lite blyg och osäker har läge nummer 2 (tyst som en mussla) fått negativa konsekvenser många gånger. Detta fattade jag inte när jag var yngre. Jag fattade inte att det var superkonstigt att vara en snygg och stajlad tjej som sammanbitet blänger på alla med värsta mördarblicken 😀 Det var absolut inte meningen, jag bara glömde bort att le och kände inte för att prata så mycket. Ledtråd: Folk tror att man är en bitch!
En person med mycket social mask kommer inte svänga på samma frekvens som mig, och därför inte connecta. Det kan göra att jag säkert verkar snål med min tid mot nya människor, för jag förstår sällan att det faktiskt är en människa där bakom. Jag tror liksom att WYSIWYG (what you see is what you get) och orkar därför inte leka arkeolog för att gräva fram en potentiell ny vän.
Det gör att mina nära vänner har väldigt lite eller ingen social mask, eller så har de så grym social mask att jag inte fattar det, vem vet! De är alla lite speciella, väldigt analytiska typer som inte gärna kallpratar utan går rakt på de intressanta ämnena istället. Roliga intressen som ibland skiljer sig från mina, men det gör inget.
Internet och bloggar är ett fantastiskt medel för att connecta med likasinnade. Det var därför jag började blogga från första början, för att hitta ett sätt att uttrycka mig som passade mig, fritt från färdiga ramar. Därför tycker jag att det är så viktigt att blogga äkta, så att man förstår vem det är som sitter där bakom skärmen och knapprar. På det här sättet eliminerar man också näthat för ingen, eller väldigt få, hatar på en genuin person som uttrycker sina åsikter med medkänsla! Det betyder inte att man inte ska vara försiktig med vad man berättar om sig själv, utan bara att vi bloggar lite mer från hjärtat, vågar bjuda på oss själva och stå upp för oss lite mer. Om nån inte skulle gilla det så är det ju deras problem! 🙂
