Det trodde jag att det gjorde för alla sa det till mig. Ähhh du är osäker nu men vänta tills du blir äldre, med ålder kommer mer självförtroende och tro på sig själv!
Nej
Och jag ser inga bevis för det runtomkring mig heller. Självförtroende och självkänsla är ett resultat av hårt arbete, ett arbete som de flesta inte orkar eller vill ägna sig åt. Vår default-inställning är negativ verkar det som: “Det kommer ändå inte gå” “jag förtjänar inte det och de…” och för att vända den behövs skoningslös hjärntvätt. Vissa har turen att vara uppväxta med föräldrar som gör hjärntvättandet åt dem, så att de växer upp med bra självkänsla. Men det är väldigt ovanligt, för även äldre personer (föräldrar) har dålig självkänsla rent generellt och hur ska de då kunna bygga upp någon annans?
Självförtroende och självkänsla hänger ihop men är inte samma sak. De flesta har ett helt okej självförtroende men en värdelös självkänsla. Jag kallar det för “prestationsbaserad-självkänsla” och nästan alla jag känner har en sådan, inklusive mig själv. Det betyder att man bara är bra när man gör bra saker, och dålig om man misslyckas eller råkar göra något mindre bra. Sånt tar tid att jobba bort. Flera år!
Självkänsladagboken är det som hjälpte mig att laga min självkänsla och för självförtroendets skull så är det affirmationer som gäller. Detta är något jag gör dagligen oavsett om jag har “tid” eller inte för utan detta skulle jag inte komma någonstans. Det gör så att jag kan ge ut böcker, skriva artiklar till tidningar, bo i Shanghai, jobba med mitt egna företag, lära känna nya människor, vara vältränad och fit och så vidare. Inget av detta hade varit möjligt utan självförtroende och självkänsla för då hade jag bara varit upptagen med min offerkofta hela dagarna!
Håller ni med om att självkänsla och självförtroende är något som skapas av aktivt arbete, eller kan det komma naturligt?
Relaterat
