Varje måndag klockan 07.00 släpps ett kort avsnitt på temat personlig utveckling. Syftet är att dela med mig av mina tankar kring olika blockeringar som står mellan dig och dina drömmar. Något jag brinner för väldigt mycket är att hitta nya autentiska uttryck att leva ut mig själv och göra det jag brinner för, och i den resan inspirera andra att göra detsamma! Jag delar alltså mina egna tankar och upplevelser baserat på mina egna utmaningar.
Veckans begränsande rädsla – Rädslan för att misslyckas!
Supervanlig rädsla men vad är det du är rädd för egentligen? Att slösa tid på något som inte ger resultat? Att stå där med skammen av att vara helt misslyckad? Att sänka ditt värde och riskera att vara sämre i andras ögon? Att ta en noggrann titt på den här rädslan kan vara ganska intressant.
- Vad kommer den ifrån?
- Vad försöker den här rädslan skydda dig ifrån?
Rädslor uppstår ofta när vi är ganska små. Något händer som upplevs traumatiserande och det byggs in i vårt undermedvetna tills vi bestämmer oss för att ta en medveten titt på det. Just rädsla för att misslyckas har de allra flesta i varierande grad.
Min “barndomsprogrammering” gjorde faktiskt att jag inte fick just den här rädslan särskilt utpräglad, för jag blev “tränad” i att misslyckas under flera år. Det gjorde att misslyckande blev vardag och som med allt som blir vardag slutar man till sist bry sig. Rent konkret hade jag en lärare som tyckte att det var fel på precis allt jag gjorde tills jag kände att jag inte kunde göra någonting rätt. När jag sedan fick en annan lärare blev det mer en bonus att inte längre vara en katastrof på precis allting.
Dock märker jag ändå att inställningen till att misslyckas är olika beroende på om jag är bra eller dålig på något. På mina bra områden ser jag misslyckandet som en del i att bli bättre, men på mina dåliga områden ser jag misslyckandet som bekräftelse på att jag är dålig. Det är förstås inte sant för att nå framgång kräver många dikeskörningar, det är bara en del av processen!
Mycket intressant! Läste just boken Den oändliga hjärnan av Jo Boaler (rekommenderas!) där det här med misslyckanden tas upp som snabbaste sättet att lära sig och utveckla och utnyttja hjärnans plasticitet. Misslyckanden verkar ju vara något att nästan eftersträva och att nästan ALLT är möjligt om man kommer förbi rädslan!
Ja tänk vad många rädslor vi bär på, både medvetna och omedvetna. Själv har jag aldrig varit rädd för det vanliga, som ormar och spindlar. Visst har jag respekt för dem, men rädd nej. Har en bok i datorn, fattas ca 1/3 innan den är klar, men så svek modet en dag och nu har jag skrivkramp och tänker att den inte är tillräckligt bra, spännande osv. Jag vet vad det beror på men det är jäkligt svårt att komma runt, att gå emot sina inre demoner som säger att man kommer misslyckas, och misslyckas vill jag verkligen inte. Så länge jag tänkte att “jag skriver för min egen skull” så flöt allt på, men sen kom tanken att det kanske skulle gå att publicera och då kom rädslan fram.
Det är lustigt det där, för det är egentligen ingen skillnad nu mot tidigare.
Älskar dessa inlägg, de ger en mkt att tänka på och visar så hur mkt du jobbar och jobbar m dig själv och DET är grymt inspirerande . ? har dock OF ett önskeinlägg, kan du inte förklara varför en samlar vätska när en sover dåligt?
Det är enkelt, googla på aldosteron!
Blev nyfiken och hittade info från Anna!
https://4health.se/darfor-gar-du-upp-i-vikt-nar-du-tar-igen-dig-efter-somnbrist-och-stress
Jag brukar också tänka att om det jag gör inte känns viktigt för mig, då är jag inte alls lika rädd för att göra det, inte rädd att misslyckas.
Så därför tänker jag att ju räddare jag är, desto viktigare för mig är det som jag står inför 🙂
Amen to that!