Förra gången jag höll en live på min instagram fick jag frågan om vad jag tycker om “body positivity trenden” och att man därigenom negligerar de negativa hälsoeffekterna av att vara tjock. Jag svarade som jag gjort många gånger förr, att det inte alls behöver vara ohälsosamt med övervikt. Många verkar förvånade över svaret, så jag tänkte utveckla det lite i ett inlägg. 
Varför övervikt inte är ohälsosamt
Vi lever i ett otroligt fettskrämt samhälle. Både fett på kroppen och fett i maten ryser vi inför, och även väldigt smala människor vill alltid “tappa fett”. Det är ett ideal som genomsyrar hela samhället. Många kopplar övervikt till ohälsa, och att man per automatik blir mer hälsosam av att gå ned i vikt, men så är det absolut inte. Det finns ingenting som gör själva fettet i sig till ett problem om man inte är så tung att man får problem med rörlighet och belastning av leder, eller har så mycket kroppsfett att man får hormonella problem. Fettväven är nämligen ett endokrint (hormonproducerande) organ.
Var ditt fett sätter sig säger mycket om din hormonella status, och det innebär att det för en man är friskt och normalt med extra fett på magen och för en kvinna friskt och normalt med extra fett på rumpa, lår, höfter och bröst. Atypisk fettinlagring på till exempel rygg och armar (eller buk för kvinnor) tyder ofta på skeva könshormoner och förhöjda insulinnivåer. Det betyder inte att magen måste vara helt platt eller att det ska vara en tvättbräda där. Som sagt är vår moderna bild av hur mycket kroppsfett som är eftersträvansvärt väldigt onaturlig, och fitnessidealet är sällan det mest hälsosamma. Det måste inte vara ohälsosamt, beroende på vad man har för livsstil, och detsamma är det med övervikt. Det är inte vikten eller fettprocenten i sig som är ohälsosam.
Vad är ohälsa?
Ohälsa har mycket med vardagsvanorna att göra. Vad man äter, hur man sover, hur man rör sig och vad man har för typ av återhämtning varje dag. Det går utmärkt att ha jättebra vardagsvanor och ändå vara tjock, och då är övervikten sällan ett problem. Vi har också olika tolerans för övervikt beroende på vår hormonella status och hur vi är konstruerade. Vissa människor kan med lätthet bära upp tjugo kilo extra medan andra inte har den kapaciteten.
Att vara smal är absolut inget kvitto på hälsa. Det går att vara supersmal och ohälsan själv. Med dåliga vardagsvanor är smalheten i sig ingen hälsovinst, det tyder bara på en potentiellt fördelaktig insulinreglering eller en viss genetisk set-up men blodsockret kan ändå dansa hambo och det kan finnas omfattande psykisk ohälsa, sömnproblem, kroniska inflammationer och annat som kanske inte alltid detekteras via ett vanligt blodprov på vårdcentralen.
Skyddande övervikt
Inflammation är en katabol (nedbrytande) process och övervikt är en anabol (uppbyggande) process så naturligt är att någon med mycket kroniska inflammationer också är överviktig. Det är en frisk respons för att hålla kroppen i homeostas. Titta på äldre personer som närmar sig livets slut, de tacklar av eller hur? Ingen av mina tjocka släktingar har dött tjocka utan halverade sin kroppsvikt innan de dog. Det finns också forskning på att äldre personer med lite extra fett ofta är friskare än smalisarna just på grund av den här homeostas-effekten.
Så att jaga en viss vikt av hälsoskäl är ganska lönlöst. Om du ligger väldigt långt ifrån din ideala vikt så ligger det något större problem i botten som måste lösas först, och har du bara lite övervikt är det troligen några enkla livsstilsfaktorer bakom. Det kan också vara så att just din kropp trivs väldigt bra på den högre vikten. Det måste inte vara ett problem.
Detta sammanfattar mina åsikter om övervikt. Att body positivity skulle uppmuntra fetma och därigenom ohälsa är ett helt tokigt sätt att tänka. För det första är det ingen som försöker bli överviktig medvetet och för det andra så finns det inte nödvändigtvis ett likhetstecken mellan övervikt och ohälsa. Jag tycker bara det är bra att normalisera alla olika kroppar, och det vore också bra om man pratade om ohälsa ur en annan kontext.
Better Health i England
https://www.theguardian.com/society/2020/jul/25/boris-johnson-to-unveil-10m-ad-campaign-to-cut-obesity-in-england
Det finns mycket evidence som pekar på att övervikt är ohälsosamt. I boken “the belly fat effect” beskriver till exempel Mike Mutzel, som de flesta här säkert känner till, och som driver https://highintensityhealth.com/, flera olika kanaler via vilka fett integrerar med kroppen på sätt som är förknippade med risk för ohälsa.; inte enbart genom att skapa inflammation. Jag blir därför lite förvånad när jag läser det här inlägget som inte tar i beaktande flera av de risker som övervikt bär med sig, och särskilt då vad gäller förändringar övervikt bidrar till i biokemin eftersom du är väldigt kunnig på det området som jag förstår det. Känner du till, eller till och med har läst boken? Vore intressant att se dina belägg för att evidensen som där presenteras inte skulle vara korrekt.
Vänlig hälsning,
Åsa
Det är ju två helt olika approacher till övervikt. Mike utgår från att den med övervikt lever ohälsosamt och han har ett väldigt amerikaniserat perspektiv medan jag har ett bredare mer nyanserat tänk som inte utgår från att överviktiga personer är ohälsosamma.
Tack för snabbt svar 🙂 Det ligger det så klart något i. Och då är det ju inte övervikten i sig (endast) som är ohälsosam utan en ohälsosam livsstil som samvarierar med övervikt, vilket får betraktas som en confounder om analysen ska vara seriös – vilket du indikerar.
Nu befinner jag mig i Coronoaisolering på landet och har inte hans bok här men jag kommer ihåg att han diskuterar flera direkta kanaler via vilka övervikt direkt orsakar ohälsa – dvs risk för ohälsa som är “oberoende” av livsstilen i övrigt om vi tänker oss att vi kontrollerar för den – och det är dessa kanaler jag syftade på. Men om jag på lekmannanivå ska försöka återge hans huvudargument handlar det om att fettvävnad inte är en passiv vävnad som bara “är där” utan att det är en aktivt vävnad på så sätt att den biokemiskt kommunicerar med andra delar av kroppen och det är denna interaktion som är skadligt, på flera sätt. Jag kan inte så här på rak arm utan tillgång till boken återge biokemin som jag vill minnas beskrevs i hyfsat god detalj.
Jag blev förvånad när jag läste din post eftersom du tycks vara tämligen säker på att övervikt inte medför särskilt stora risker i sig. Dels blev jag förvånad för att boken jag refererade till argumenterar för det motsatta och jag har hyfsat stor respekt för författaren, dels också pga av ödmjukheten att vi inte har full koll på hur kroppen fungerar i det här avseendet, som i många andra avseenden.
Förstår att det är svårt att bemöta detta när jag inte kan återge argumenten i boken mer i detalj. Men ett lästipps om inte annat! Du kanske vill skriva en recession av boken här på bloggen någon gång ? 🙂
En studie refererades till i dagarna (tror det var SVT eller liknande media) men jag hittar den inte nu. Den visade tydligen som jag förstod det att övervikt leder till att musklerna åldras snabbare (eller beter sig som åldrade) och att det krävs mycket större muskelansträngning för att få samma effekt av träning hos överviktiga som hos normalviktiga av denna anledning. Jag tyckte fyndet var intressant då det inte var något som jag föreställt mig kunde ske. Om det stämmer stärks hypotesen att övervikt skapar ohälsa. I det här fallet genom påverkar på muskler och fysiska prestation. Du kanske såg studien själv?
Jag skriver ju också att fettväven är ett endokrint organ och alltså producerar hormoner och kommunicerar med övriga kroppen.
Vad är övervikt förresten? I kina är det många som får diabetes typ 2 och metabol ohälsa före de ens kan anses överviktiga för att de inte kan “bära upp” ens lite extra fett medan många i väst kan ha +10kg utan problem, +20kg väldigt ofta och ibland +30kg. Det beror ju helt på hur man är byggd och hur muskler vs fett ration ser ut och den övriga hälsan. Jag tycker att det är för generaliserande att säga att extra fett i sig är ohälsosamt.
Bar poäng, hur ska man på ett bra sätt kunna studera effekter av övervikt om vi inte ens lyckats operationalisera begreppet, än mindre givet vad vi menar med övervikt kunna mäta fenomenet utan stora mätfel. Det torde exempelvis vara skillnad på var på kroppen “övervikten” sitter, fett &, man eller kvinna, fettes konstitution mm. Vill man epidemiologiskt, eller kanske också kliniskt, studera effekterna på olika utfall kanske man vill skapa ett index (från R*n till R^11). Bestämmer man sig för vilka dimensionen som ska ingå i indexet kan man väl använda Item Response Theory eller likande, dels för att hitta vikterna för de olika dimensionerna men också för att kunna hitta individuella vikter, vissa dimensioner kanske är mer avgörande för vissa individer än andra. Låt oss anta att vi kan skapa ett sådant index, då skulle man i ett nästa steg kunna avgöra frågan om övervikt är ohälsosamt helt enkelt genom att se hur pass väl det predikerar ohälsa. Det är ju i grund och botten en empirisk fråga.
Har detta gjorts? Finns det data som skulle möjliggöra att man skapar ett sådant index? Hade ju varit spännande att testa…
I min forskning har jag ofta med BMI och midjemått som parametrar och över en stor grupp människor så korrelerar det med ohälsa men måste inte göra det på individnivå.
https://www.news-medical.net/news/20200508/Scientists-discover-new-metabolism-regulation-system-for-the-brown-adipose-tissue.aspx
Tack!
Spännande inlägg som jag verkligen uppskattar att du skriver. Vården stirrar sig lätt på vikten och påtalar övervikt och skyller därefter alla besvär på just vikten. Jag har fett på de normala områdena som du nämner. Jag personligen besväras inte av min vikt men vården har ett stort problem med det och vägrar ge mig relevant medicinering mot min ansträngningastma på grund av det.. Alla tester jag genomför skyller man på övervikt istället för att utreda vad som egentligen är problemet. Jag hade samma problem när jag vägde 20 kg mindre vilket även finns dokumenterat i mina journaler men det bryr man sig inte om
Jag har ett kontorsjobb men ser till att röra mig minst10, 000 steg om dagen, oftast kommer jag upp i det dubbla. Lägg till intervallträning och grym på det. Så personligen ser jag mig inte så ohälsosam utan mer hälsosam än en normaltviktig person som aldrig rör på sig.
Tack för det här inlägget, det behövde jag ?
Jag väger mig på en våg på mitt gym som mäter olika faktorer, bla visceralt fett. Det jag läst om det fettet är att det är farligt då det belastar organen, vad är din syn på det?
Bästa är ju att bara ha underhudsfett!
Min förra partner tog upp upp med mig att han ville att jag skulle gå ner i vikt. Primärt för utseendets skull men även för min “hälsa” . Vi hade långa diskussioner om just det här. Där jag förklarade att jag hälsa inte sitter i vikten. Då kan jag också tillägga att jag är strax över normalviktig, tränar regelbundet och äter lågkolhydratskost sen typ alltid.
Men vi kunde tyvärr aldrig mötas i frågan. Det här är så viktigt att prata om och förstå. För att behandla andra och oss själva rätt. Samt våra relationer till skönhetsidealen. Tack för att du sprider kunskap Martina.
Åh Martina jag älskar det här inlägget. Min kropp har förändrats totalt efter att jag fick barn (och separerade samtidigt) Många faktorer ledde till utmattning, fibromyalgi, mikroskopisk kolit och frekvent migrän. Och en rejält ökad vikt. Några år efter grav. var jag helt besatt av att gå ner i vikt, vilket bara gav ökad stress -> mer problem med mage, värk och migrän… Jag höll i det i två månader i taget innan kroppen sa ifrån och jag blev liggande i soffan typ.
Som tur är fick jag bra hjälp att börja i andra änden, eller ja, kanske tom stanna i andra änden och jobba med mindfulness, acceptans och meditation. Det har gett mig otroligt mycket. Alla mina världen är normala. Men ändå är det så himla svårt att släppa tanken att jag som överviktig liksom inte har rätt till en åsikt om vad som är hälsosamt eller inte, som att det inte spelar någon roll eftersom jag är mullig. Och att jag liksom inte är värd lika mycket respekt för att jag “uppenbarligen är lat och saknar handlingskraft”. För mig personligen skulle jag vilja väga mindre för att kunna löpträna igen utan att belasta knän och höfter för mycket, men jag tänker också att jag kan göra det i sinom tid, när barnet är större. Och att rörlighet och ork är viktigast. Och allt annat klarar jag MINST lika bra som när jag vägde lite mindre.
Detta tror jag inte alls på eftersom det inte finns ett enda urfolk som är överviktigt. Snarare ligger de på gränsen till vad vi definierar som undervikt. Så många sjukdommar korrelerar med övervikt (nu senast corona). Troligtvis handlar det endast om att man ej i samtliga fall identifierat mekanismen bakom korrelationen, men det finns definitivt en orsaksmekanism bakom.
Det kan ju också vara så att korrelationen är dålig kosthållning och Corona, och att de som har en väldigt ohälsosam kosthållning i större mån är överviktiga och kanske har brist på vissa näringsämnen som är viktiga för immunförsvaret. Betyder ju inte att alla som är överviktiga har dålig kosthållning, eller tvärt om. Sedan tror jag faktiskt att det har spekulerats i att insulinet är boven i dramat, och det är inte ovanligt att människor med insulinproblem blir överviktiga, men således skulle en smal person med insulinproblem också kunna drabbas hårdare av Corona. Alltså, behöver det inte vara vikten i sig utan kan också vara flera andra bakomliggande faktorer som spelar in.
Tack för detta inlägg!! Så klok som alltid 🙂
Kul att du postade detta inlägg.
Jag har efter 35 års bantande, fastande olika dieter, bestämmt mig för att denna gången inte ramla dit igen. Att gå efter allmännehets, vad jag har uppfattat, ideal. Istället se var min kropp hamnar efter att äta det jag känner för. Att ändra mitt tankesätt och att jag är fin som jag är. Så som min kropp vill att just jag ska vara. Att lyssna på MIN kropp hur den reagerar inför olika sätt stt äta och förhoppningvis slippa perioderna av hetsätning och jojo dietande.
Nu har det gått en två månader och jag har gått upp alla de kilon som jag kämpade (igen )med att gå ner. Nu är jag tillbaka till den ursprungs vikt där jag genom åren hamnar när jag äter utan att behöva känner hunger eller extremt sug. Och nu har viktökningen stabiliserat sig och stannat av.
Jag tog en bild på mig själv för att få en överblick på kropps sammansättningen, hihi, och såg att det faktiskt inte var så dumt. Tittade på vad som var fint och det jag tyckte var mindre fint. Det som var mindre fint blev jag inte arg över, utan tänkte istället hur jag kunde träna för att förbättra, mina lår t.ex! 😉
Kruxet har ju också varit kläder, att hitta storlekar i butiker (nätet brukar vara ok) för storlek xl/xxl är antingen små i storlekarna, eller sällsynta, eller tält designade! :O. L är många gånger som en medium i många butiker. Eller så passar en l men inte en annan i samma butik, men xl eller xxl finns inte.
Jag tycker det är skönare nu att jag tycker mer om min kropp, fastän jag är en storlek större kvinna. 😀 men det är hjärngympa att inte falla tillbaka. Jag som många andra är hjärntvättade att vi är stöpta i samma form.
Ät gott, rör på dig det du kan och tycker om, lev livet efter dina förutsättningar så gott det går…. var lycklig, det är vi värda! 🙂
Hejja dig!! Och tack!
TACK! för detta inlägg!
Det kan ju vara rejält ohälsosamt och direkt farligt att vara överviktig, iaf om vi pratar kraftig övervikt. En vän till mig jobbar nu på intensiven med Coronapatienter och enligt henne är de med kraftig övervikt alltid en riskgrupp, även nu med Corona. De har redan belastade organ och därför är det extra tufft för dem när de behöver intensvivård.
Därmed inte sagt att all övervikt alltid är farlig – det är väl som med det mesta, det beror på hur mycket övervikt?
Jag håller verkligen med om att fokus ligger fel, vikt och smalhets-hetsen har gått för långt. Man borde fokusera på hälsa istället.
Många med KRAFTIG övervikt har andra problem, och då är det nog just de andra problemen som är värre snarare än just vikten i sig. Tror jag.
Fick en förklaring från Iva om att överviktigas fett tar plats i buken och pressar på lungorna så att
trycket från respiratorn inte blir korrekt fördelat. Kan också vara en av orsakerna till att fler män
än kvinnor avlidit då män oftare har fettet samlat kring magen och kvinnor kring höfter och baken.
Ah ja det var en bra poäng!
:När man frågar får man svar även på Iva 🙂
Har du ingen på Chalmers som kan tipsa om smittans
spridning vid/i badsjöar? Jag har bara hittat det jag länkade
dig igår
Nopes!
Allt visceralt fett som belastar organen är självklart ett stort problem, men de med kraftig övervikt/fetma har insulinresistens, ofta fettlever, inflammerade blodkärl, näringsbrister, kraftig östrogendominans eftersom fett producerar östrogen, mm.
Bra skrivet! Svår hypertyreos har gjort mig jättesmal…och muskelsvag. Inget roligt scenario alls…
Jag har tänkt mycket på midjemått och hälsa. Kan ta mig själv som exempel: 53kg, 160cm, väldigt lite visceralt fett(enligt bioimpedansvåg) men har ändå för det mesta ett midjemått på 80, eller strax under. Detta tror jag i första hand beror på uttänjda magmuskler(tre graviditeter). Men ändå ska man då som kvinna bli orolig för sitt midjemått och jag undrar hur många, i likhet med mig, som stirrar på måttbandet och undrar över putmagen fastän de lever hälsosamt. Jag har förstått att det jag i första hand behöver är att stärka upp ryggen och bukmuskulaturen, men frågan är om de separerade bukmusklerna någonsin kommer att gå ihop igen.
Med det sagt tycker jag att midjemåttsmätning är ett lika trubbigt verktyg som BMI såvida det inte rör sig om en kraftigt överviktig person, då kan man se tydliga resultat av att mäta midjemåttet.
Ja jag håller helt med. Midjemåttet kan ju ha att göra med hur man är byggd, hur det har blivit efter graviditeter, hur stor man är i övrigt, om det handlar om svullna tarmar eller om det är visceralt fett.
Kombon uttänjda magmuskler plus svullna tarmar gör att man snabbt ser ut som en ballong ??
Tack för ett bra inlägg.
Jag har just reflekterat över det där med att vara sund och lite runt och min egen hälsa. Har gått upp lite i vikt de senaste åren, gillar det ibland och andra dagar inte. Men det har mycket med att jag svullnar upp. Äter som jag brukar och så. Men jag mår inte sämre, jag är tyngre när jag springer men springer lika fullt, jag har börjat stryketräna och min rörlighet är precis som vanligt. Det är alltså BH och jeansstorleken som ändrats. Mycket lägre stressnivå och sover bättre nu då jag jobbat mycket med att lösa det problemet jag haft i många år. Den vikt jag har idag hade jag för 15 år sedan så jag hade ett jobb som stressade mig. Då bytte jag jobb och problemet var löst, jag gick ner till “normalvikt” igen. Så ditt inlägg lugnar mig lite. Kroppen läker från den svåra stressen som jag utsatt den för.
Men det finns en annan faktor som oroar mig lite. Min mamma gick bort i bukspottkörtelcancer vid 70 års ålder. Hon måste ha gått med sjukdomen i många år då jag i efterhand förstått att symptomen på cancern är väldigt diffusa och inte direkt i sig ett tecken på sjukdom. Långsam viktuppgång på magen, som inte går att backa, är ett utav symptomen jag tänker på. Om jag nu går upp i vikt, hur vet jag om det är min kropp som läker eller om det är något annat. Min tanke är långsökt och det är inget jag lägger massor med tanke kraft på. Men ändå.
Kan viktuppgång och god hälsa vara sjukt, fast jag är frisk?
Viktuppgång är ju bara ett symptom av många symptom på allt möjligt. Du kan vara sjuk, men troligen inte. Gör en MR om du är orolig, och håll koll på dina markörer.
Tack. Jag ska prata med en läkare om problemet.
Men jag känner mig frisk och stark och har ingen annan av markörerna för sjukdomen.