Varför jag tränar

Jag fick en fråga på instagram om jag “alltid” kunnat göra chins, från en som kämpade väldigt mycket med just det. Den frågan fastnade för att det är så många som tror att bara för att man som vuxen kan göra något, så har man “alltid” kunnat det. Så är det i princip aldrig, och det inspirerade mig till att skriva lite om varför jag tränar.

Stelast, långsammast och rädd för det mesta

När jag var liten så kunde jag inte cykla eller simma även när de andra barnen kunde det. Jag var den enda som inte kunda sitta på rumpan med utsträckta ben och jag hatade jympan över allting annat. Om någon kastade en boll till mig så sprang jag iväg. Jag gillade inte någon träning och absolut inte träning i grupp, förutom pardans.

Så fortsatte det hela lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet, gymnasiet och större delen av Chalmers. Jag tränade inte, ville inte träna och kunde inte träna. Jag blev trött och det var ändå inget för mig.

Nådde peak otränad vid 25

Så när jag fyllde 25 år så var jag så otränad att jag började störa mig på det. Jag var jättesvag, trött, flåsig, obefintlig kondition, dallrig, hög fettprocent, celluliter all over the place och bara allmänt väldigt ur form. Jag kände inte igen min kropp i spegeln, jag tyckte att jag såg ut som en överpyst muffin eller en svamp. Helt formlös. Det hjälpte inte att banta eftersom jag redan var smal så några kilon hit eller dit gjorde absolut ingen skillnad, det såg likadant ut ändå.

Började träna för att börja någonstans

Jag insåg att jag inte skulle kunna banta mig i form utan att jag var tvungen att träna så jag skaffade ett gymkort och gjorde mina första trevande försök på gymmet. Utan vägledning tog det mig väldigt lång tid att fatta hur det funkade, men jag testade mig fram med olika vikter och övningar jag läste om (akademiker style!) Till slut började jag få ett bra flow i träningen, jag kunde stå och pumpa med vikterna och verkligen komma in i det. Som meditation nästan, och då började jag också få lite resultat.

Kontinuitet, tid och tunga vikter

Det tog tre år för mig att få in tekniken, och det finns fortfarande övningar där jag har ganska dålig teknik men det är så det är. Jag är en slow learner och behöver göra grejer tusentals gånger innan det sitter, och jag är nog inte ensam om det.

Nu är det ‘second nature’ för mig att ta i för kung och fosterland, träna med explosivitet, tänka på att utföra övningarna korrekt och med tillräcklig time under tension och sådana saker. Jag får alltid pump och kan alltid fokusera på den muskelgruppen jag kör. Om jag tränar lats så får jag pump och kontakt i latsen och jag kan se framför mig hur de växer så det knakar, och det har varit en process på i alla fall 5 år.

Varför jag tränar

Anledningen till att jag började träna var av ren fåfänga men anledningen till att jag fortsätter träna har absolut ingenting med yta att göra. Visst, det har kanske inte undgått någon att jag gillar min tvättbräda och min fitness look, men det är egentligen en bieffekt av min kost. Jag skulle kunna träna 15-30 minuter i veckan och bibehålla samma fysik.

Eftersom jag alltid var svagast, långsammast och i sämst fysisk form som barn och ung vuxen, så tycker jag att det är kul att se hur vältränad jag kan bli nu. Hur stark jag kan bli. Vad jag kan göra med min kropp. Dessutom bygger man nya nervbanor av att träna, och man tränar hjärnan genom att träna kroppen. Därför har jag gått över till balans och flexibilitetsträning för att utmana mig själv maximalt och tänja på uppfattningen av vad jag tror att jag klarar.

Kom ihåg att ingen är bra på något “från början”, det kräver tid och engagemang oavsett ålder. Nu är jag 34 och planerar att lära mig massor av nya saker jag inte har en aning om hur man gör och som jag inte ens vet om att jag vill göra och det kommer att bli jättekul! 😀

Det här med att bli vig till exempel, har ingenting att göra med att man ska vara “född vig” och det har ingenting att göra med hur långa eller korta muskler man har. Kroppen har en ‘karta’ över sitt rörelseområde, alltså hur armen kan böja sig och om man kan nå golvet när man böjer sig framåt till exempel. Den ‘kartan’ bestäms av nervsystemet och för att bli vig behöver man träna sitt nervsystem att acceptera en större range of motion, det är inte svårare än så. Alla kan bli viga i alla åldrar, hur ‘stel’ man än tror att man är.

Sådana saker motiverar mig till att träna och lära mig mer om hur kroppen fungerar!