“VEM ÄR DEN DÄR MAN!?” Vrålade min Svenskalärare på gymnasiet. Jag älskade min svenskalärare för hon var så hård. Hård och rättvis. Hon fattade grejen med grammatiska regler och hur man får lov att bryta dem om man vet vad man gör, som ett stilistiskt knep. Hon gillade att skriva “dom” istället för de och dem som en utveckling av språket, för att det var hippt. Men hon gillade inte när man använde ordet man, för vem är “man”? Är det du eller? Pratar du om dig själv?
“Vad ska man göra?” Vad ska jag göra? Eller vad ska vi göra? Eller andra? Vem åsyftas? Sedan dess har jag själv varit väldigt försiktig med ordets användning även om det slinker igenom ibland. När jag vill vara väldigt generell, men ibland får jag slå mig själv på fingrarna och ersätta det med “jag” eller “du” i farten.
Som halvryss dricker man såklart Russkij Standard! Noll carbs 😉
Nog om detta. Vad jag egentligen vill prata om är de generella kost- och hälsoråden och hur jag ofta missförstås.
Vad “man” ska göra för hälsa & viktminskning
Det finns generella guidelines som att det är bra att dra ned på socker och alkohol och äta mer hela livsmedel (whole foods) men när jag bloggar utgår jag oftast från mig själv om inget annat står. Hur många har inte skrivit till mig och undrat; “Först skulle man fasta, sen skulle man inte fasta – hur ska du ha det egentligen?” Jag gillar att testa och vrida och vända på grejer. Självklart finns det vetenskapligt dokumenterade positiva effekter av att fasta. Proven by science. Betyder det att fasta är kalas-super-toppen för min kropp i alla väder? Nej verkligen inte. För dig? Kanske?
Jag skrev ett svarsinlägg till en tjej som ville uppnå “total tightness” via strikt ketogen kost och rekommenderade i hennes specifika fall att skippa äggen. Efter det har jag fått många PM om “varför ska man inte äta ägg?” Det ska man absolut göra, jag gör det hela tiden. Det påminner mig om Annika Dahlqvists 80-80-20 (80g fett, 80g protein och 20g kolhydrater) som från början var riktat till en enskild individ men som sedan fick vingar och blev ett eget koncept. Det är på tok för lite mat för de allra flesta!
Det finns inga genvägar till självkännedom
Aftonbladet och Expressen spelar på det här hela tiden, att det skulle finnas ETT sätt att leva. Det gör det inte. Om jag skulle försöka leva som Jonas Colting hade jag dött efter 3 dar! Han är som en arbetshäst och jag är som en guldhamster. Helt olika konstruktion och tålighet på precis alla nivåer.
Det finns inga genvägar till självkännedom och därför rekommenderar jag den dagliga besiktningen. Checka in med dig själv. Skriv dagbok. Hur mår jag nu? Hur mår jag av det jag äter? Hur mår jag av personerna runt mig? Hur mår jag på mitt jobb? Och så vidare!
Den där “man” som man ska leva som finns inte! Punkt.
För att göra det ytterligare lite mer förvirrande förändras hur “man” ska leva med åldern, sin livsstil, muskelmängd, träning, sina kvinnliga cykler, vädret (nej det sista var ett skämt) men det är i vilket fall inte statiskt. Det gäller att lyssna in och hitta nycklarna till vad som fungerar för dig. Bli expert på din egen kropp. Då ökar chanserna för att lyckas radikalt!
Och en sån gullig guldhamster sen!
Man är ett ord som jag har väldigt svårt för att inte använda i talat språk, medan det försvinner nästan helt när jag skriver, då blir det en eller jag 😀 Älskar grammatik!
Annars är det ett klokt inlägg, det som funkar för en funkar inte för en annan och det gäller ca allt! Veganism funkar för några, carnivore funkar för andra, vissa är morgonmänniskor och många andra inte osv i all oändlighet. Men endel har inte insett det än bara.
Sen spelar väder visst roll :p I april försvann min artrit som härjat i fyra månader och nu direkt i september smyger den sig tillbaka
Men AMEN! på detta 🙂
Det är så otroligt stor skillnad på “man” och “jag” och jag märker att när man ber någon byta ut “man” mot “jag” kan det plötsligt svårt för den andre. Det man (haha) pratar om kommer mycket närmare och det blir nästan lite läskigt. “Man” ger en känsla av ett imaginärt kollektiv av vanlighetsnorm. Min viktigaste lärdom i mitt arbete med mig själv var just att upptäcka kraften i att byta “man” mot “jag”. Helt plötsligt fick jag egenansvar. Helt plötsligt blev problemet mitt. Och lösningen 🙂
Samma med “jag förstår inte varför jag har ( valfritt besvär), jag äter ju inte mycket av (valfritt livsmedel)?”. Jamen, “äter inte mycket” i förhållande till vad, vill jag skrika då. I förhållande till vad hen själv tål, eller i förhållande till vad kollegan tål eller i förhållande till vad kvällspressen skriver? Och ungefär där, vid den frågan, ser folk väldigt oförstående ut, haha.
Toppenbra inlägg! Vidare på ämnet tänker jag lite att det här med vad ”man” ska göra/äta osv. har blivit lite som en epidemi av pekpinnar. Man kan inte äta lax, inte ost heller tydligen och absolut inte övriga typer av mejerier och icke-gräsbetat… listan kan fortsätta i oändlighet. Kvar blir att ha en ko på balkongen och möjligen köpa lite annan lever och inälvsmat, men inte för mycket för då blir man sjuk av det också. Det kanske bara är jag som övertolkar men det känns lite som många ransonerar bort saker i absurdum och skapar ett ganska ätstört beteende i en ruta av rädslor. Givetvis spelar kosten in men det känns som uteslutningsmetoderba ibland (ofta?) handlar om något helt annat än en rationell inställning till hälsoaspekten?
Håller med, tycker också att jag får det intrycket att människor är livrädda för riktig mat. Rädda för kött, för inälvor, för grönsaker osv men ingen är livrädd för en chokladkaka eller en rulle ballerinakex? Ingen verkar livrädd för proteinbars?
Ja precis, och så rädda för att göra något fel att nästan inget blir rätt istället? Förutom att vi har en hel generation som tycks växa upp på syntetiska produkter i färgglada plastförpackningar så upplever jag att även de vuxna i större omfattning tycks anamma ett så märkligt förhållande till mat. Antingen plockas ologiska russin ur allsköns dieters kakor efter behag (och sug) alternativt reduceras ner till extrema varianter där en stekpanna som en gång befläckats med rapsolja blir likställd pesten och obrukbar. Maten ska dessutom helst vara Instagramvänlig, kunna intas i farten för vem har tid att laga eller sitta ner när en är fullt upptagen med prokrastinerande av sitt nya ”bättre” liv till när stjärnorna står rätt, månen lyser från vänster och allt annat faller på plats…
Okej, jag låter galet cynisk men när det oftare fokuseras på potentiella faror med livsmedel som om det vore radioaktivt avfall istället för nyttan de väger tror jag det är lätt att hamna väldigt fel, och svälta ihjäl, i kostdjungeln.
Haha ja “åååhhh har du teflonpanna herreguuuud!?” eller människor som bara äter ett livsmedel typ “jag äggfastar”… intressanta tider 🙂
Jag brukar tänka liknande om begreppet “folk”. Folk är så här, folk gör så här…:)
Tror många helt enkelt blev väldigt nyfikna på sambandet östrosänkning och att skippa ägg / smör och ville veta mer 🙂
Ah jo jag förstår det. Det är bara det att det för vissa innebär en enorm vätskeinlagring med till exempel ägg 🙂
атмосфера
Moah – precis så! Om ”man” lyssnar så hör man (?) ofta folk säga -man- istället för ’jag’ när det börjar bli personligt. Säkert ett sätt att distansera sig, eller som du skriver, inte ta ansvar. Förmodligen oftast omedvetet. Men en bra sak att bli medveten om.
Instämmer för övrigt helt med Martinas svensklärare; gärna ett konsekvent ”dom” – felaktigt de/dem får jag rysningar av…
Ulrika
Hon va även okej med Svenskalärare istället för svensklärare för att det är talspråk, så vill bara poängtera att jag skrivit “fel” med vilje!
Jag fastnade mycket i det första stycket (men håller även med om resten!) Jag upplever att det är att distansera sig väldigt mycket från sina påståenden när man säger “man” istället för jag/mig/du/dig (beroende på vad det handlar om, såklart). Det var något jag fick lära mig tidigt i FAA: stå för dina påståenden och känslor, äg dem! För annars är det så himla svårt att ta sig till ett tillfrisknande. Jag ser även detta fenomen i t ex Lyxfällan (stor guilty pleasure, haha!) där i princip ingen av deltagarna kan säga “jag”. Det blir istället “man hamnade ju här, det var lite olyckligt..” eller “ja, man har ju tagit några dumma lån”, typ. Jag tror i alla fall att det är lättare att ta ansvar för sådana bekymmer om man 😉 kan säga “JAG gjorde det här”.
Håller med!
Vad fastnade du på i första stycket? 🙂
Kanske borde ha skrivit “fastnade för”, det där med att skriva “man” istället för “jag” är något jag tänker på väldigt mycket själv så jag tycker det är intressant! 🙂
Ah jag fattar! 😀 Jag läste lite snabbt!
Haha, asså.. gång på gång när jag läser dina inlägg känns det som att vi tänker på samma våglängd.
Har under en väldigt stor del av mitt liv stört mig något enormt på när folk generaliserar saker som egentligen bara stämmer på dem själva. När de pratar om vad “man” gör på semester/julafton/äter etc. Kanske är det för att min uppväxt sett ganska annorlunda ut som gör att överanvändningen av man stör mig så mycket.
Är du halvryss? Говоришь по-русски? ?
Kul! 😀
Да, я немного говорю по-русски, но не очень. Я никогда не практикуюсь^^
поэтому вы наслаждаетесь за границей 🙂
но я не наслаждаюсь россией 😉
Väl skrivet, som vanligt.
Mycket bra skrivet. Ofta märker jag att folk blandar man med andra olika personliga pronomen. Känner lite att antingen använder man då “man” eller jag/du och så vidare. Inte ett hopkok av alltihop.
”Klok som en bok!?”
…men på ett Vipassana föredrag sa föreläsaren att “jag” är överdrivet.
Utelämna personliga pronomen helt, så uppfattade jag föredraget. Det kändes helt rätt, och det provas lite då och nu. ☺
Hur uttrycker man sig då?
Min lärare påminde alltid om detta nedan 🙂
Formuleringar som innehåller pronomenet man uppfattas ofta som vaga:
Som lärare måste man uppmuntra sina elever när man arbetar i klassrummet så att man vågar delta i samtalet.
Kommentar: Här blir det svårt att veta vem man är? Texten blir tydligare och precisare om du kan skriva ut vem som åsyftas:
Läraren måste uppmuntra eleverna vid arbetet i klassrummet så att de vågar delta i samtalet.
Ja men jaaa! Jag blir tokig!
Vad är det för fel på ägg? – inget alls generellt men det passar kanske inte en generell individ.
Jag(INTE man) blir tokig på folk som ”kvällstidningspratar” (nu får man inte äta ägg heller) eller kvällstidningsläser – ignorerar 95% av texten och fastnar vid en oneliner
Specifik individ ska det stå ?
Haha exakt! 😀 “Men vad ska man äta då?”