Utforskar rosa hår
Jag är 33 år och jag har märkt att även i min ringa ålder (ja den är ringa) är det många som drar sig för att testa nya saker. Jag får mail från 20-åringar som undrar om det är “för sent” att börja med det ena eller det tredje, och det chockar mig! Men så kommer jag ihåg att jag också tänkte så, redan som barn. Förvisso har många duktiga börjat tidigt, men inte alla. Dessutom behöver man inte vara duktig eller ha talang för någonting, det är inte obligatoriskt. Dessutom finns det sällan en övre åldersgräns för att testa något.
Utforska utan krav
Om man tävlar i något vill man ju förstås vara bäst, men om man inte tävlar behöver man inte tro att man inte “får” göra saker för att man är “för gammal” eller eventuellt inte kan bli bäst. Personligen tycker jag att det är rätt kul att vara sämst, eller att umgås med människor som är smartare och bättre. Då kan jag lära mig. Är jag bäst blir det snabbt tråkigt. Nu håller jag på att lära mig kroppsviktsträning (calisthenics) och business och marketing som inte alls är mina områden, men kul för att det är så annorlunda. Jag räknar inte med att bli bäst, utan mer att de ska stötta de jag redan kan.
Utforskar norra Kina
Sluta ursäkta – Börja utforska!
Det är det mest effektiva sättet att bygga mer neuroner i hjärnan, ju mer man testar saker man inte kan, ju mer tränas nervsystemet. Det motverkar åldrande och höjer lyckonivåerna. Det finns så mycket kul att testa och göra, allt från att testa en ny hårfärg till nya träningsformer, aktiviteter, nytt arbete, nya fritidsintressen, nya kompisar, nya vanor eller vad som helst. Så fort man går utanför komfortzonen och börjar utforska lär man sig något nytt, eller får en ny aha-upplevelse om sig själv eller andra.
Jag tror att det är livsfarligt att tänka att “det är för sent” eller “jag är för gammal” sätta upp olika regler för sig själv. Om det är nått man vill testa eller till och med bli bra på är det bara att köra, oavsett ålder eller andra påhittade begränsningar!
Har du något du skulle vilja utforska men som du har massa ursäkter kring?
Jag har faktiskt velat ha en rolig hårfärg väldigt länge, men tänkt att folk kanske inte tar mig på allvar om jag har det. Nu skiter jag i det, jag tar mig själv på allvar och det återspeglas i alla möten jag har med andra människor!
Jag har också dragit mig för att gå på yogapass för att jag “är för stel”, innan jag började gymma drog jag mig för det för att jag “var så svag” eller stannade hemma istället för att gå ut och dansa för att jag “har ju ingen att gå med”.
Dags att skrota dessa lama ursäkter tycker jag och börja göra precis det vi vill göra!
Vad vill du göra?
Bra inlägg och mycket inspirerande!
Jag skulle vilja satsa på min konst-blogg. Är HSP och vet inte om det går. Men som jag ser det nu är det bara till att prova…igen 🙂 Blev inspirerad av Marias kommentar om att vlogga. Att våga ta sin plats!!! Jag har varit rädd för att vara mig själv offentligt för att det kan skada marknadsföringen av mina tavlor (marknadsföring som just nu är noll) Så vad har jag egentligen att förlora?!? 😀
Detta satte igång en rejäl funderare!
Martina, så jäkla snyggt hår!!!!
Hej Martina!
Först och främst; tack för din blogg, jag har läst den hur länge som helst men inte tidigare kommenterat! Jag har aldrig någonsin varit aktiv i sociala media, utan en sån som läser, lyssnar och lär, men aldrig kommenterar eller interagerar. Nu har jag börjat med det för att jag VILL!
Är en person som gärna provar nya saker vad gäller det mesta som tex. studier (är 44 år, studerar nya saker kontinuerligt), arbete, hårfärg osv. MEN, min egen träning har jag fegat ur med i alla år.. är rätt tjock och har alltid försvarat mig med att jag ändå är stark och mår bra. Har i många år önskat att jag var en löpare, älskar att vara ute i naturen men älskar mer att ligga i soffan och läsa. Ursäkterna har varit många och långa. Började dock på allvar reflektera över hur jag vill må och leva framöver när jag fick ett riktigt eländigt diskbråck för fyra år sen, i kombination med ischias, domnade bort på baksidan i högerbenet och rekommenderades operation. Vägrade göra en op (som ändå inte garanterar att det blir bra eller att det inte kommer igen) och gick in i ”sjukgymnastiksträning” som tusan, vilket hjälpte och det håller jag uppe än i dag- mycket styrka och stretchövningar.
Blev dock inte helt bra och kom i våras kontakt med ”Walkfeeling” och lärde mig gå på ett mer korrekt sätt för att inte belasta ryggen. Detta blev succe för min del, men jag insåg då att power walks inte någonsin kommer funka för mig mer, så konditionsträning började mer och mer betyda löpning för. (Hatar att cykla, så det alternativet finns inte – än iaf). Började springa i fem-sex omgångar under de senaste åren och gav upp varje gång – det är så förbaskat jobbigt och tråkigt och varje gång jag kommit igång med löpning så skadade jag mig/blev förkyld, osv, osv- klassiskt eller hur?! I augusti i år så läste jag boken ”Born to run” och det som dröjde sig kvar var glädjen som genomsyrade den, glädjen att springa. Vad f-n, varför kan inte jag känna glädje över detta också? Dessutom har du inspirerat mig mycket genom dina inlägg om Yoga- hur du gett den en chans trots att du skriver att du är ovig.
Så till min poäng i det här lååånga inlägget, nu har jag klivit rejält utanför min bekvämlighetszon, börjat springa OCH skapat en Youtube-kanal där jag veckovis vloggar om hur det går. Det är Youtube-kanalen som är mest obekväm, jisses en snart medelålders kvinna som lägger ut videos är inte på något vis vanligt eller helt ok i de kretsar jag rör mig. Min drivkraft i detta är dels att jag inte vill ge upp löpningen eftersom det blir ett offenligt misslyckande då, dels att om någon tittar på vloggen och tänker- kan hon så kan väl jag, så är det helt fantastiskt! Det jag själv är imponerad över är att jag har sprungit i tolv veckor nu, detta är rekord och jag vill fortsätta! /Maria
Kul! 😀 Tack Maria!
Grymt inlägg! Tack! anmälde mig alldeles nyss till en crawlkurs. Är typ rädd för vatten, hatar att bli blöt och får stora skälvan i badhus. Hahaha… Tror det kommer att utveckla mig på något sätt. Framför allt kommer jag att kunna genomföra ett gäng hälriga utomhusutmaningar nästa sommar \o/
Haha kul!
Selfexpression <3
Om det är en regning och grå dag brukar jag alltid kolla in Baddiewinkle, betsey johnson och tao porchon-lynch för kreativ inspo
Vilket peppande inlägg, bravo Martina! I höst ska jag gå på lymfmassage 🙂 annat på listan är att SLUTA konsumera prylar (framför allt kläder) och göra en rejäl utrensning här hemma eftersom jag börjat tro mindre och mindre på det här med ägodelar som koncept, jag vill frigöra mig från ägandet av ting på något vis och leva avskalat. Åh och ja, göra de tolv stegen också. Vad som hindrar mig är alltid rädslan för vad andra ska tycka om mig (flummig, skenhelig, överdriven) och rädslan att inte få till det perfekt.
Ja minimalist ftw! 😀
Äh jag tror det är okej att vara flummig, skenhelig och överdriven om man nu skulle vara det. Ingen bryr sig <3
Har alltid velat sjunga på något vis, men eftersom jag “inte kan” har jag bara ignorerat det i mpnga år.
Förra torsdagen började jag i en kör. Det bästa jag gjort på länge!
Asbra! ALLA måste få sjunga! 😀
Stor igenkänning med min omgivning just nu.. Blir 29 nästa år och kämpar som en tok på komvux för att förhoppningsvis komma in på sjuksköterskeutbildningen nästa år, med slutgiltigt mål som operations-ssk. Såå många i min närhet tycker det är för sent att börja studera som 30-something.. MEN FÖR HELVETE!! Jag vill jobba så länge som jag bara kan och då vill jag sikta mot mitt drömjobb, trots att jag hade alltför många IGn i gymnasiet pga otroligt less på allt vad skolan innebar i den åldern. Tack för inlägget, kom väldigt lägligt i min nuvarande situation.
Ehhh… för sent? Vilket bullshit, många börjar ju när de är 50 på komvux eller plugga en ny utbildning. 40 är det nya 20 sägs det, så vad blir då 30 haha? 😀
En av mina favoritlärare på universitetet var en elektriker som började plugga kemi samma år som hans dotter flyttade hemifrån. Han var 47 och hade alltid drömt om att bli kemist. Han doktorerade när han var 57 och har sedan dess varit världens förmodligen lyckligaste kemilärare.
När han berättar historien så säger han alltid att när han blir less på kemi är det ju bara att prova nåt annat! Bästa inställningen.
Helt underbart!
Så fint det blev med ditt hår! Bra gjort!
Tack Helena!
Klockrent inlägg!
Välskrivet och peppande inlägg som vanligt <3 Har förstått att vi människor i mångt och mycket fungerar lite som elektricitet, vi väljer vägen med minst motstånd! Det kan vara sjukt svårt att ändra på, det kanske till och med är mot vår natur?!?? MEN jag vet också att 9 av 10 gånger då jag haft en nyfiken inställning och ett öppet sinne för nya saker har jag utvecklats och känt mig väldigt tillfredsställd efteråt.
Bra jämförelse med elektricitet! 😀
Det är väl det som tyvärr är problemet för mig, det finns inget jag vill göra. Nackdelen med depression, inget lockar. Vare sig gammalt eller nytt. Inte ens fritidsintressena ger en någon energi längre och kärleken till dessa är som bortblåsta. Tyvärr är överlevnad allt som upptar min tid och energi numera, hur mycket man än vill utforska och få energi av ta åt sig nya intryck och lära sig nåt nytt.
Då undrar jag vad du står på för medicinering?
Inga alls längre. Har fått testa de flesta anti-depressiva men bara fått negativa bieffekter. LCHF och fasta är det enda som hållit mig någorlunda jämn under dagarna utan breakdowns, men tyvärr inga toppar heller.
Har du testat tricykliska? Noradrenalinhöjare? Dopaminhöjare? Serotoninhöjare? Har du testat alla ayreveda-medicinerna?
Har du testat olika yoga/meditationsformer? Om inte rekommenderar jag Vipassanalägret i Ödeshög.
Allt ovanstående utom ayreveda, det har jag aldrig hört talas om. Har jag nåt med att sysselsätta mig med på google.
Försökt olika meditationer, blir lätt störd tyvärr när jag försöker.
Den dagen åldern hindrar mig är det dags för hemmet.
Du är bäst Martina som utmanar oss alla oavsett ålder.
Tack Maggan! ❤
Va cool du är! Både insida o utsidan. Helt rätt livet blir väldigt begränsande. Många gånger vågar inte vuxna testa om man inte gått “kursen” och köpt det man ska ha först.
Tack!
Ett jättebra inlägg! Vilket även stämmer in väldigt väl in på mig. Håller på att ändra på det. Fyller 40 nästa år och i onsdags på kanelbullens dag, gick jag mitt första pass i styrketräning och med PT. Var sjukt nervös över att ens visa mig på ett gym ?. För att se till att jag går till gymmet så är PT inbokad för två pass till. Så nu är min största utmaning att jag kommer till gymmet och följer schemat jag fått.
Peppar mig genom att läsa din blogg och dina böcker. Så inspirerande och gav mig mod att ändra kosten och nu lägga in styrketräning.
Kör hårt!
Sjukt bra inlägg! 😀 jag håller faktiskt med: “våga testa nya saker!” jag har själv velat ha ovanliga färger i håret men aldrig vågat färga det, men sen en vacker dag så tänkte jag: “YOLOOOO!!” så jag sprang och köpte lila hårfärg, haha! 🙂 funderar på att köpa rosa hårfärg till nästa färgning! 😉 “ålder är bara en siffra!” man blir jätteglad då man ser både yngre och äldre människor med rosa, lila, grön eller blått hår. det jag tänker är liksom :”där har vi verkligen en livsnjutare!!” 🙂
btw ditt hår är fortfarande kanonsnyggt, älskar färgen!
😀
Tack Alexandra!
Mycket bra skrivet! Jag tycker också att man måste börja våga göra saker och testa. ?
Jag är 51 år o har precis börjat med crossfit och jag älskar det. Intensiteteten och att hantera stänger. Så roligt. Heja dig med dina texter och rosa hår ?
Tack Carina!
Tror detta handlar väldigt mycket om personlighet och vad man värdesätter i livet. Min bror är trygghetsnarkoman så han tar inga onödiga risker. Själv så har jag förändrat rätt mycket i mitt liv. Helt enkelt därför att jag varit missnöjd med hur vissa saker fungerar.
Bra inlägg Martina, kan bara hålla med. Jag är 56 år (och alltså relativt gammal) och ännu inte upplevt något stiltje i nyfikenheten. Pluggade nyss klart till PI Kostrådgivare och började med triathlon och swimrun när jag var 50 +. Förstår inte varför jag skulle sluta göra sånt som intresserar eller utmanar mig! Tack för det du bidrar med, det inspirera mig till nya kunskaper! Hälsar Björn
Tack Björn!
Bra skrivet! Tycker dessutom du är supersnygg i ditt rosa hår!
Trevlig helg!
Tack du, och trevlig helg!