“buuuu!”
Ja då var vi igång igen med lite kommentarer som får mig att fundera. Det är verkligen känsligt det här med att skriva om hälsa ur ett mer kontroversiellt perspektiv, särskilt när man inte är läkare. Jag är dock övertygad om att jag är bättre på att tänka och lösa problem än de flesta läkare, dock inte alla såklart. Vissa är så bekymrade över att jag eventuellt råkar påverkar någon att sluta med sina mediciner, eller testa någon tokig kostomläggning utan att rådgöra med läkaren. Ja tänk, så kan det vara men det är faktiskt helt utanför mitt ansvarsområde.
[pullquote]Don’t study me – you wont graduate[/pullquote]Jag struntar egentligen i om någon läser min blogg överhuvudtaget, även om jag såklart vill nå ut till så många som möjligt och anpassar därefter, så hade jag faktiskt bloggat lika mycket ändå. Och skrivit. Även böcker. Du anar inte hur många böcker som jag har opublicerade i skrivbordslådan. Jag skriver för min egen skull, och kan det inspirera eller hjälpa någon är det bara en bonus.
Jag tycker (som jag sagt så många gånger tidigare) att det är jättebra att folk skriver om sina idéer, uppfattningar och erfarenheter. För att för första gången någonsin blir vi starkare än olika myndigheter! Fatta vad coolt! Tänk när det BARA fanns livsmedelsverkets rekommendationer, tänk när det BARA var läkarens ord som gällde, tänk när det BARA var läkemedelsbolagen som satte agendan!
“Men jag tror på läkemedelsbolagen”
fick jag höra härom dagen, och man får tro på vad man vill. Jag vet väl också att det finns många bra människor som jobbar inom läkemedelsindustrin och inom livsmedelsindustrin. Det finns läkemedel jag inte hade klarat mig utan och som jag är otroligt tacksam för. Allting är inte svart eller vitt.
Han som sa att han trodde på läkemedelsbolagen sa att läkemedel testas så oerhört noggrant och under så oerhört många år att risken att det blir fel är nästan obefintlig. De ska också godkännas av socialstyrelsen så man kan vara rätt säker på att det blir bra och fungerar.
Jag håller med till viss del, men i många fall bygger ett läkemedel på ett felaktigt antagande om vad som orsakar sjukdom i kroppen. Det blockerar fel sak, av rätt anledning, men ger på grund av det en biverkan som ska kontras med en annan medicin. Sen blir det också tokigt när läkare inte har koll på hur många mediciner en patient till sist har och varför.
Kvinnliga preventivmedel är ett bra exempel på något som “har testats jättemycket”, i decennier till och med, och ändå kan vara helt förödande. Det är såklart inte det enda exemplet, men man måste utgå från sig själv. Vad funkar för mig, och vad funkar inte för mig.
Så för att avsluta på en mindre konspiratorisk not tänkte jag berätta vilka läkemedel jag är tacksam över. Det är två som vinner ligan och det är
1) Allergimediciner
2) Betablockerare.
Allergimediciner kan verkligen vara en skänk från ovan!
Finns det några läkemedel som du är tacksam över?
Censurerad kommentar.
Whatever floats your goat Dan. Censurerar dig här, och rekommenderar dig att läsa på andra sidor än just denna.
Det finns många bra mediciner, många bra läkare som gör ett fantastiskt jobb och många bra bloggare som skriver kunnigt och intressant om hälsa. De dåliga av alla sorter kan man göra sitt bästa att undvika.
Jag tar sen många år betablockerare för mitt hjärta och kan inte hålla med om att man automatiskt går upp i vikt eller blir slö bara för det. Jag väger 58 kg på 168 cm och tar 200 mg Seloken zoc om dagen. Uthålligheten vid träning upplever jag kan vara sämre, speciellt om jag nyss tagit medicinen. Springer just nu upp till 15 km utan problem ändå.
Fortsätt skriva Martina, du är bra!
Intressant, jag upplever att jag skulle svimma om jag ens försökte springa på betablockerare! Kan din puls gå upp på seloken? Min kan inte komma över 60 slag i minuten, om jag skulle springa eller träna skulle det vara godnatt direkt.
Jag får upp min puls till max 160 vid löpning (använder pulsband och Runmeter), pressar jag mig i det läget vill musklerna inte samarbeta längre och jag måste stanna. Pulsen går liksom inte högre än så. Har registrerat arytmier några gånger innan pulsen börjat stiga vilket med min oprecisa utrustning ser ut som om det blir jordbävning. Då brukar jag ge upp och gå hem.
Jag har fått rådet att flytta dosen till efter träning om jag tycker att jag blir för trött men det har jag inte behövt.
Oj ok, jag tror att det är bra att komma upp högre vid just konditionsträning 🙂
Off topic, vad anser du om microneedling? Effekter för huden? Vad tror du att det har effekt på eller gör det inget för huden?
Du brukar alltid kunna analysera det mesta ur ett vetenskapligt perspektiv. Litar inte riktigt på kosmetologer och andra som jobbar med att sälja metoden, eftersom de just jobbar med att SÄLJA. 😉 Har dock hört mycket gott om microneedling av vänner och kollegor.
Jag vet inte vad det är för något 🙂
Hej J.
MIcroneedling ska vara bra för det stimulerar huden till läkning. Har man tjock hud som är lite ojämn så är det bra. Har man tunnare hud sägs det att man kan få ärrbildning på sikt av microneedling. Dvs man skadar ju huden så ofta så huden blir förtjockad på ett lite sämre sätt. Det är väl som med allt annat. Lagom är bäst, och rätt sak på rätt plats till rätt person.
Din blogg är super =) STOR KRAM!! ♡♡♡
Tack!
Opererade bort äggstockar och livmoder som 33 åring. Fick östrogen för att slippa vallningar och förhoppningsvis benskörhet.
Det gick några år och jag kände inte igen mig själv. Problem med koncentrationen, ingen glöd, noll sexlust, dåligt minne, inga toppar och dalar alls.
Tillslut fick jag tag på en underbar läkare som lyssnade och gav mig behandling med testosteron. Jag fick mitt liv tillbaka!!
Testosteron är så otroligt underskattat för kvinnor!
Antibiotika!
Tänk hur många som annars hade dött av infektioner ex lunginflammation eller såribfektioner.
Även smärtstillande läkemedel är jag tacksam för!
Nejmenfyyyyy. Folk som läser, skaffar sig information från olika håll, och ifrågasätter auktoriteter!? Hur skulle det se ut?!
Ptjaaa….. ifall inte det hade hänt så hade vi fortfarande vetat att jorden var platt, att sjukdomar botades bäst genom åderlåtning, att en cell var en enda liten klump, att DDT var så ofarligt att man kunde dricka det, att man kunde överleva en kärnvapenexplosion genom “duck and cover”, att man kunde smittas av AIDS genom att röra en aidssjuk….osv……
Kunskap är makt. Att erkänna att vi fortfarande verkligen inte vet allt är styrka. Att söka och att vara nyfiken är mänskligt, och en mänsklig rättighet!
Åh vad jag håller med dej! 😀
Jag är inte min läkares drömpatient kan jag säga! 😉 Drar mig alltid för att ringa dit!
Känner mig själv både sjukt besvärlig och märker dessutom hur besvärad läkaren blir av allt mitt ifrågasättande.
Har diabetes typ 1, men har inte varit på läkarbesök på år. Så insulin måste jag ju faktiskt säga är läkemedlet jag är otroligt tacksam över.
Ja det förstår jag verkligen, utan insulin hade det blivit väldigt jobbigt
Utan ägglossningsstimulerande preparat och andra IVF-mediciner hade jag varit ofrivilligt barnlös, så dem är jag evigt tacksam för – även om jag tvivlar på att de är bra för hälsan i långa loppet!
Det är säkert ingen fara, de verkar ganska temporärt och är för ett gott syfte så bra att de finns!
Hej! Ja, vad ska man säga. Lite spännande också att de anonyma kommentarerna ofta är de mest kritiska. Jag litar på att min doktor ska gå att resonera med och lära mig saker. OM hen däremot skulle kräva att jag LITADE på hen bara för att de säger något så byter jag doktor. Olika doktorer säger olika saker så varför skulle jag bara lita på en? Helt vansinnigt. Dessutom har jag bara delvis fått hjälp för alla mina besvär som jag haft sedan barndomen. Psoriasisen har bara blivit värre trots rigorösa cortisonbehandlingar där jag gjort precis som doktorn sagt. Candidan vill de inte erkänna överhuvudtaget som patologisk även fast jag blöder från olika slemhinnor ibland. Man kan inte ens ta ett prov på den för att undersöka om det kanske kan innehålla staffar eller något. Ska jag lita på sjukvården då?
Däremot är jag tacksam för kirurgin. Har gjort hjärtoperation och mängder med operationer för att få bort Endometrios. Det är jag tacksam över. Är också tacksam för de värkmediciner och hjärtmediciner som jag använde innan operationerna pga att de gjorde att jag kunde jobba och slapp vara sjukskriven pga värk och hjärtklappning. Är också tacksam för att det finns sömnmedicin så jag kan ta det när det verkligen kniper och jag är så trött att jag vill spy. Även om det är ett helsicke när man blir beroende.
Tycker du är stentuff och ödmjuk på samma gång. Du analyserar ner i minsta detalj. Vill ta reda på orsaker, gör det och när du hittar orsakerna gör du något åt det och löser problemet. Dessutom får vi som läser vara med på resan. Vet inte hur mycket mer vetenskaplig man kan vara. Men, det är ju klart att har man mängder med människor i en undersökning som man observerar under flera år som ska utvärdera en medicin så betraktas ju det som mer säkert. Gott så, men hur vet vi att alla kriterierna följs i studien? Hur vet vi att de man undersöker egentligen är en sjukdom och inte en samling av olika symtom som beror på olika saker, och hur vet vi hur alla dessa människors olika livsstil påverkar slutresultatet?
Tack Lotta, sorry att jag inte godkänt din fina kommentar på så länge men hade lite bloggpaus.
Fortsätt att skriva, du är så läsvärd!
Kommer att tänka på hur det var när jag för över 50 år sedan började med p-piller. De var nya och starka då. Det första, jättegrönt,
var bara nere och vände! Men jag gav inte upp, mådde illa i ett år och många trodde att jag var med barn.
Penicillin är jag tacksam för, utan det vet jag inte hur det skulle ha gått med lunginflammationen jag fick efter min höftoperation. Det blev extra tråkigt eftersom operationen gick så oerhört bra!
Har annars inte ätit så mycket penicillin under mitt liv, har t ex aldrig varit öronbarn. Jag har hostat mig genom livet.
När jag var elva år och vägrade gå till skolan fick jag Neurosedyn av min doktor. För höften, före operationen, åt jag Vioxx som sen drogs in. Det där med medicin och forskning är svårt, men behövs nog. Mycket bra har kommit fram. Vaccin mot smittkoppor och polio t ex. Ja det här blev långt, det blir det ofta när jag kommer igång!
Tack för din kommentar och förlåt mig för att jag inte har godkänt den på så länge, det var bara att det tar längre tid för mig att läsa längre kommentarer för att jag kanske behöver svara något vettigt tillbaka 🙂 Sen hade jag bloggpaus också.
Jag är tacksam för ryggmärgsbedövning som gör det möjligt för mig att vara vaken när jag föder barn (kejsarsnitt är enda sättet för mig). Och så ja, allergimedicin och xylocainplåstrr, så skönt att kunna lindra svår smärta utan att ta till opiater och påverka hela kroppen!
Som tur är behöver jag aldrig ‘riktig’ medicin, dvs. medicin mot sjukdomar. Men smärtmedel är jag jättetacksom för främst för tandvärk och mensvärk som har varit det rena helvetet i flera dagar varje månad i mer än 30 år som gjorde att jag fick ta riktiga hammare smärtmedel och de hjälpte ändo inte mycket…som tur är de dagarna över, heja för klimateriet!!
Tyckte rubriken är lustigt, eftersom personen i fråga måste ju läst själv din blog eller delar av det för att veta vad du skriver om och att folk läser det…LOL
Tänka själv är farligt huuuh! Vissa människor och “krafter” vill ju inte att vi ska tänka själva. Börjar vi tänka själva om vår hälsa och vad vi stoppar i oss…. Så kanske vi börjar tänka själva om andra saker…. Inte poppis alla gånger….
Nå ja, jag ser inte konspirationsteorier överallt men visst sjutton är jag skeptisk mot läkemedels, livsmedels- och marknadsföringsbranscherna…. Är tacksam för att det finns astmamediciner. Jo, jag vet, kosten kan påverka astman otroligt mycket och det märker jag själv att den gör, men ibland när ett stort anfall kommer (jag har förkylnings- och allergiastma) så hjälper bara akuta medicinen och då är jag otroligt tacksam för att den finns.
En anekdot – min bror som har en utbildning motsvarande undersköterska och har jobbat i vården i ca 40 år vägrar att ta statiner. Hans läkare ville skriva ut det för ett par år sedan när min bror hade en period av lite skröplig hälsa. Han vägrade och sa att han rättar det med kost och motion. Läkaren blev tvärförbannad men brorsan stod på sig. Ett år senare hade han gått ned nästan 20 kg i vikt och hade finfina värden. Han lyssnade på sig själv och tänkte själv.
Läkemedelsindustrin har inte alla svar. Jag är jäkligt tacksam för att vi har duktiga kirurger i landet, blev akut opererad för blindtarmsinflammation i höstas, men läkarna vet inte allt om processerna i kroppen. Det är inte deras expertområde (undantaget endokrinologer då.)
Är tacksam över att flera mediciner finns…
Blodförtunnande Xarelto, då jag inte önskar fler ventromboser/lungembolier,
Plaquenil, för att förhindra skov av SLE,
Duroferon och Behepaninjektion, då jag inte tar upp järn och B12 som jag borde, Paraflex mot fruktansvärda muskelkramper i benen efter ett diskbråck och slutligen smärtstillande, då det ibland är tvunget för att jag ska kunna leva ett någorlunda normalt liv trots diskbråck, SLE och fibromyalgi…?
oxycodon och citodon efter att ha opererat nacken, fräst upp rotkanalerna på 3 kotor.
Oj det låter dramatiskt!
Jag är med tacksam över allergimedicin men äter det bara när det behövs. Jag antar att jag även är tacksam över diklofenak och alvedon för tillfället då det gör min vardag dräglig men om jag inte hade missbrukat dessa för några år sedan så hade jag nog lyssnat bättre till min kropp och inte jobbat sönder mig själv. Så egentligen är jag nog inte tacksam.
Jag är heller inte tacksam för den läkarvård jag har fått de senaste åren. De läkare som inte har trott på symtomen jag beskriver, det är bland det värsta jag varit med om. Nu har jag som tur är hittat en läkare som förstår och vill hjälpa, men jag känner att ett helhetstänk saknas. Jag har fått prova olika muskelavslappnande preparat mot mina otroligt smärtsamma muskelspänningar. Det som hände på dessa mediciner var att jag fick olika mer eller mindre jobbiga biverkningar, och spänningarna bara ökade och ökade.
Då fick jag testa amitryptilin för att den ska ha bra effekt när ens smärtsignaler är överkänsliga, den ska dämpa dessa signaler. Det som hände på denna medicin var att jag gick i en hel månad (som var testperioden) och kände mig som att jag var i ett mörkt dunkel. Jag tappade gnistan och kände mig på riktigt deprimerad. Spänningarna bara eskalerade och jag hade ondare under den månaden än vad jag någonsin haft, jag kunde varken sitta upp eller stå upp i mer än någon minut.
Några dagar efter att jag slutade med medicinen kom jag tillbaka till mitt positiva jag, och spänningarna dempades sååååå mycket.
Har sedan dess fått bekräftat av min teurapeut att när man levt länge med en anspänning som jag har gjort (lider bla av ptsd från min barndom) så kämpar kroppen emot dessa mediciner, för den är så van att ha den anspänningen. Min inre instinkt kände att medicinerna inte var bra för mig, jag kände hur min kropp gjorde allt för att komma upp i samma anspänning, komma över medicinerna. Men jag lyssnade mer på läkaren än mig själv. Så de senaste 8 månaderna när jag har testat olika mediciner har bara varit sämre för min hälsa. Jag kommer aldrig att lita på en läkare någonsin igen, jag kommer alltid att lyssna till min egen kropp och knopp, och ifrågasätta först innan jag tagit reda på information själv.
Detta blev visst ett långt inlägg men vill tillägga att jag har hittat en naprapat som behandlar mig med meditation och medicinsk yoga, och det svarar både min hjärna och kropp på, mer än vad någon medicin har gjort <3
För mig som lever med bipolär sjukdom är Lithium, tror jag, den viktigaste medicinen. Den gör att jag håller mig hyfsat stabil, vilket är en grundförutsättning för att allt annat ska fungera, oavsett i vilken grad. Tyvärr har Lithiumet gjort att jag också måste äta Levaxin, vilket är lite synd. Jag äter lite annat också, men förvånansvärt lite för att lida av psykisk ohälsa. Jag äter, helt plötsligt, fler kosttillskott än mediciner ^^ och min förhoppning är att medicinerna ska bli så få som möjligt.
Som en kul notis har jag kunnat sluta äta mina allergitabletter (pälsallergiker med hund och två katter) sedan jag började äta MSM. Jag behöver inte ens ta dem när hunden släpper päls (som hon gör just nu), vilket är en rätt stor grej. 🙂
Jag har inget emot mediciner, egentligen – de kan göra stor nytta. Men jag föredrar helt klart att äta så lite medicin som möjligt. Det här med kosttillskott är väldigt nytt för mig, men jag är extremt förtjust i konceptet. Det är för övrigt ditt fel 😉 eller ska jag säga förtjänst, kanske… ^^
Sjukt coolt att du har slutat med allergitabletterna! 😀
Jamen eller huuuur! ^^ Inte för att jag nödvändigtvis stör mig på att äta dem, men jag har blivit av med besvären av allergin (främst snor/nysningar) som jag haft tidigare, och då finns det ju liksom ingen anledning. Så för min del är MSM en kanongrej, som jag (som det känns just nu) alltid kommer att ha som bas bland mina kosttillskott.
Jag doktorerar i kemi. Jag litar aldrig på forskning, för jag vet ju hur det går till, haha! Älskar att forska, älskar kunskap och älskar för det mesta andra forskare men vi är ju trots allt bara människor och allt är tolkningar.
Min favorit-substans är LUSTGAS! Hade varit så mycket tråkigare att föda barn utan det.
Din blogg är bäst! Det vet jag för jag är också civilingenjör 😉
Haha tack Maria <3
Jag är ju en Ph.D dropout och håller med till 100% 😀 Vet man hur forskning går till och hur publikationer och nya rön uppstår... då är man inte alltför imponerad av allt som kommer i ens väg. Finns guldkorn och forskning är skoj såklart, men allt som forskas på eller som tas fram är verkligen inte vettigt.
Jag vill bara kika in och ge lite pepp. Du gör något oerhört viktigt Martina. Din bok Hormonbiblen 2.0 var ett riktigt uppvaknande för mig. Det här kritiska tänket som du använder behövs. Ingen säger att alla mediciner är av ondo, inte alla gånger, men det finns mycket man kan jobba med förebyggande. Keep up the good work!
Tack Fitnessfia! <3
Betablockerare fick mitt yngsta barn för att dämpa ett smultronmärke som hon hade över ena ögat. Hade hon inte fått det just då hade hon antagligen varit blind på det ögat idag.
Så jag är nog mest tacksam för dessa. Men det var längesen jag tänkte på dem, tack för att du påminde mig.
Allergimedicin är skönt att ha, när livsstilen inte riktigt blev som den borde och nysningarna är ett faktum.
Hej Martina
Bara starka fiskar orkar simma motströms, döda fiskar flyter medströms.
Fortsätt ditt goda jobb.
Orsaken till att LCHF har blivit så stort är pga att det har hjälpt så många individer emot olika problem så som diabetes, hormonproblem och mer! Jag känner/har kännt folk som kör högfettskost pga diabetes, PSOC, övervikt och själv så var jag sockerberoende, jag råkade ut för candida flera gånger på ett helt år pga mitt sockerberoende. Det var delvist tack vare att jag snubblade in i din häftiga blogg, där du hade skrivit så sjukt bra information om hur LCHF fungerar som gjorde att jag gav upp husmanskost och skräpmat, “som jag i många år har mått skit av!” Tusen tack Martina för all info och tack för att DU ÄR DU! ❤️? nu lever jag smärtfritt och giftfritt!!
TACK <3
Det finns läkare och läkare, verkligen. Jag håller stenhårt på personer som dig, som har som mål att finna lösningar på problem och vågar jobba självständigt. Utan forskare som jobbat självständigt skulle vi väl stå på samma niva som på 1600-talet? Det var väl ingen leg läkare som uppfann vissa vaccin eller kom på bakterien utan det var andra vetenskaper?
Very good point
Det som är skrämmande med den här sortens diskussioner är att de bottnar i ren okunskap. Linda härovan som beskriver ett antal biverkningar hon tror härrör sig från betablockerare tar ett läkemedel mot högt blodtryck som heter Candesartan – som man f.ö behöver lära sig att stava rätt till också. Det är INTE en betablockerare utan ingår i en helt annan läkemedelsgrupp som sänker blodtrycket via njurarna. Betablockerare påverkar puls och hjärtrytm. Det är nogbra att läsa på i bl a FASS emellanåt eftersom det där framgår vad medicinerna förskrivs mot, hur de verkar och vilka biverkningar som finns. Och att lita på sin doktor också och ta diskussion om sina läkemedel med utbildade personer, inte från bloggar på nätet. Till livsviktiga mediciner kan också läggas insulin som innebär ren överlevnad för diabetiker för att inte tala om alla de vacciner som genom åren utrotat monga av de sjukdomar som förr förkortade människors liv.
“Och att lita på sin doktor också och ta diskussion om sina läkemedel med utbildade personer, inte från bloggar på nätet.”
Dessa bloggar alltså, det bara håller på och skriver massa saker utan att man kan kontrollera det. Kanske borde förbjuda alla bloggar på ett bräde bara, om de inte handlar om mode. Modebloggar är okej.
Jag har inget emot att man diskuterar med läkare eller läser FASS, det ingår i allting man kan göra för att utbilda sig själv. Men man måste också få hitta all information som finns om sin egen kropp, sin sjukdom eller sina mediciner. Vad jag har lärt mig om psykofarmaka har jag mestadels lärt mig av en väldigt erfaren psykiatriker, och andra läkemedel har jag lärt mig om själv. Det ena är inte bättre än det andra, bara information.
Det som är skrämmande med den här sortens kommentarer är att de inte bara bottnar i ren okunskap utan dessutom i rent förakt för människor. Att prata med sin läkare och läsa i FASS är ett alldeles utmärkt förslag. Då kan man få reda på att både Candesarstad och Candesartan är läkemedel som innehåller substansen kandesartacilexcetil och att stavningen därför är perfekt i båda fall.
För personer som lider av en mångårig, svårbehandlad hypertoni, där ingen orsak till det höga trycket har fastställts, kan det vara livsavgörande att kunna kombinera de olika typerna av blodtryckssänkande medicin på just rätt sätt. Effekterna av de olika kombinationerna kan såklart mätas, men patientens erfarenheter är ju i det här fallet oumbärliga, vilket jag upplever att så gott som alla läkare är mycket lyhörda för. Efter till exempel 30 år av medicinering finns det så klart mycket kunskap hos individen om sjukdomen, medicinerna och effekterna av medicinerna. Att då HÅNA någon som är i början av sin kunskapsresa, för att ha misstagit en typ av blodtryckssänkande medicin för en annan, istället för att stötta, är inget annat än obegripligt föraktfullt.
Att bolla sina idéer medför risken att man har fel, inför andra. Men hur ska vi annars öka vår kunskap och förståelse? Kunskap är makt, som vi vet.
Martina, du gör ett fantastiskt jobb för att öka förståelse och kunskap för de som söker. Självklart alltid med disclaimer att varje person har eget ansvar för hur man tolkar och använder information. Bra jobbat! ?
ON POINT!
Du kanske också behöver kolla i FASS, Candesartan och Candesarstad finns båda och innehåller samma substans.
Kan dela med mig om att jag är otroligt tacksam för SSRI. Utan den hade jag inte kunnat känna glädje, lust och ork som jag gör idag!
För övrigt har du fått mig till att fundera (igen) :). Tänk att lära om ex. människokroppen, känna passion och skriva om det plus att man får betalt för det. Ja, jag har länge känt att “9-17-jobb” är fel för min del. Jag vet ju inte hur det är, men det låter så härligt att kunna arbeta var man vill, sätta eget schema och på samma gång sköta om sig själv.
Tack för allt du gör Martina!
Det ÄR härligt! 😀
Nja jag är nog glad att alvedon finns även om jag försöker ta så sällan det går men vid akut huvudvärk etc är det skönt att det finns.
Måste fråga vad du anser om vacciner? Jag är emot vaccin av många anledningar men vad anser du?.
Beror helt på vad det är för vacciner 😛
Hade varit fantastiskt om du ville dela din syn på dessa, det är så svårt att sålla bland all information som finns där ute. Och så fort någon yttrar något negativt om dessa blir den nära på halshuggen, debatten blir väldigt svartvit då. Har skjutit upp vaccinerna på mitt barn, och lutar åt att vi struntar i dem helt, men det är svårt att veta vad som är rätt att göra. Förstår om det är ett för kontroversiellt ämne (till och med för dig!) att skriva om, men vi är nog många som vore tacksamma.
I have taken epilepsy medicine for 25 years, after being seizure free for 9 years i began to discuss with my neurologist about cutting down the dosage. I became cocky and didn’t follow the plan. I had no knowledge really about my condition (i was diagnosed as a teenager) but didn’t want to be dependent on big Pharma.
So i had a seizure after a late night which resulted in 6 compression fractures in my spine. Further testing revealed I have osteoporosis in several places, a common side effect of epilepsy medicine that has been known for many years. I had a vitamin D level at the time of 23, the minimum of which according to mainstream medicine is 75. The doctor prescribed me 800 IE per day which according to my research would never bring me upto the minimum level. They advised me to tske medication for osteoporosis and try other epilepsy medications.
There are no medical practitioners that treat adult epilepsy with alternative methods (diet) in sweden so I have dedicated my spare time to be an expert on myself. It is too much responsibility for me to place onto another person, doctor or not.
Whilst there is no denying the medication has kept me seizure free it has come at a cost. Who knows what other side effects may surface in the future?
Anyway, on a positive note I am currently transitioning to a keto lifestyle. I am learning how to eat (and enjoy) fat and understand how my body and brain work. I am gaining bone strength through weightlifting, calcium and BIG amounts of vitamin D.
Thankyou for an informstive and interesting blogg!
Interesting, thanks for sharing <3
And welcome to my blog! Do you read it with google translate or do you understand Swedish?
I am fluent in Swedish but my written language sucks. My mother tongue is English 🙂
Cool, happy to have you here! 😀
Vil tipse om en interessant pod jeg hørte om emnet http://4health.se/58-epilepsi-kost-och-ketoner-michel-lundell-om-att-ata-sig-frisk-och-medicinfri
Tack så mycket!
Tack för att du finns Martina! ? Tycker du gör ett kanonbra jobb med din blogg och alla dina böcker! ?
Kram/Carina
Är otroligt tacksam för SSRI då dessa hjälpt mig väldigt efter två förlossningsdepressioner. Livräddande.
Det förstår jag!
Utan insulin skulle jag inte överleva men jag aktar mig för att överdosera.
Hej!
Jag uppskattar din blogg och dina böcker. Är så intressant att läsa det du skriver.
Jag tycker att det är skrämmande när folk aldrig läser nya tankar, speciellt såna de inte håller med om, för då prövar man aldrig sina fördomar och idéer.
Jag tänker att om vi låter det vi tror på stå oemotsagt så blir det farligt för oss i längden, även om det egentligen är rätt.
Så jag tycker att många fler borde läsa mycket mer. Olika åsikter, olika tanker, olika idéer.
Och att den som tycker att det är skrämmande med olika åsikter och tankar egentligen är rädd för att ha fel.
Men det är nog därför du skrämmer läkarna. Du analyserar och funderar och lämnar öppet åt oss läsare att dra slutsatser. Vad kan vara farligare än folk som tänker själva på hela färgskalan när man vill ha en svartvit värld 🙂
Levaxin – som är livsnödvändigt för mig. Plaquenil – mot SLE.
Du är bäst!!!
Tack <3
Hur kommer det sig att du är du tacksam för just betablockerare?
Jag äter Ketogen kost för att förbättra de neurologiska problem jag har sedan jag råkade ut för en skallskada för några år sedan med efterföljande symtom som huvudvärk, stresskänslighet, minnesproblem mm.
Samtidigt har jag börjat ta betablockerare för att minska stresspåslaget och huvudvärken (betablockerare är en vanlig medicin mot just detta för personer med förvärvade hjärnskador).
Jag har funderat på om betablockerare kan påverka mig negativt eftersom jag är ketosdriven. Har pratat med läkarna och sökt på nätet men inte hittat särskilt mycket information kring detta tyvärr. Vet du mer om betablockerare och Ketos Martina?
För att betablockerare är en riktig win när det kommer till social fobi! Jag använder medicin väldigt okonventionellt, men för mig var det verkligen en eye-opener. Skulle dock aldrig ta det varje dag, bara vid behov.
Man får sänkt förbränning av det och vanlig biverkan är att man går upp i vikt, blir svullen, får svårt att träna och sånt. Mindre sharp pga mindre noradrenalin.
jag är tacksam för allergimediciner (och astmamedicin), migränmediciner och blodtrycksmedicin. That’s about it. Eller värktabletter är ju också bra om det krisar förstås. Sedan är jag VERKLIGEN tacksam för penicillinet, men det verkar vi ju ha sabbat snart…
För övrigt är jag tacksam för dina böcker och för din senaste bok som har gett mig kunskap för att må mycket bättre och inte ta emot slapphänt rekommenderat östrogen från vårdcentralsläkaren! 🙂
Tack!
Just det penicillinet ja… det har man ju tagit några gånger!
Hej Martina,
Jag vill berömma dig för hur duktig du har blivit på att ta kritik. Din utveckling på det området är beundransvärd. Det är svårt att kunna bortse från den personliga aspekten av någon form av kritik men du har kommit långt. Alla former av kritik och hur det levereras beror mer på personen det kommer ifrån än på dig, och jag tror du vet det innerst inne, men viktigt att påminna sig själv om det ibland. Kritik är ett fantastiskt verktyg, i mitt tycke, för det säger väldigt mycket om personen i fråga men också mycket om mig själv, hur den känns inom mig och hur jag väljer att hantera den.
Fortsätt bemöta kritik på ett sakligt och objektivt sätt som du gör, det visar bara att du är trygg i din forskning. En av dina styrkor är just att ändra uppfattning när forskningsresultaten visar något som går stick i stäv med vad du trott tidigare. I min värld är det en av de viktigaste egenskaperna att ha, men det verkar vara sällsynt bland människor generellt.
Tack för en jättebra blogg och ja, jag håller med, fantastiskt att det är fler än bara myndigheter som har möjlighet att nå ut.
Tack <3
Ja det är ju lite mitt motto att våga testa och våga ändra 🙂
Hej, Din blogg är ju jättebra!! Du är så reflekterande, analyserande och klok!
Kram/ Monica
Hej!
Jag tycker att du är en fantastisk inspiratör och pionjär i ditt gebit. Hoppas att du lyckas borsta av dig kommentarer som försöker ta ner dig.
En sak jag reagerade på är att du skriver att du inte klarar dig utan betablockerare.. Då slår det mig en sak, men jag ger lite bakgrund först, i korta drag hoppas jag..
Jag är 46 år, normalviktig, äter en lchf kost, liberal sådan då jag äter frukt ibland, dricker alkohol ibland, äter sötsaker ibland och mejeri. Tränar inte så mycket som jag önskar men några ggr per vecka blir det iaf.
I våras/somras mådde jag väldigt konstigt, hade yrsel, illamående och huvudvärk ofta. Gjorde undersökningar och massor av blodtester. Alla mina värden var helt normala men jag hade högt blodtryck. Jag fick göra en 24 mätning och blev satt på medicin (candesarstad) Jag har haft många biverkningar av denna med fortsatt illamående, huvudvärk, yrsel och trötthet, för att inte tala om hur jag mår rent psykiskt då jag ju faktiskt inte vet varför jag har högt blodtryck och att jag verkligen inte vill äta mediciner i resten av mitt liv.
För att närma mig själva frågan, jag har dessutom blivit otroligt svullen. Jag har gått upp nästan fem kilo under tre månaders tid och kan verkligen inte förstå detta. Kan verkligen medicinen bidra? Så lyssnade jag på Jonas Coltings senaste podd då han intervjuade Ralf Sundberg. Vid ett tillfälle pratar de om just mediciner för högt blodtryck och att dessa innehåller betablockerare som i sin tur hämmar adrenalinet. Detta adrenalin som krävs för att bränna fett på ett effektivt sätt. Jag tror han uttryckte det som att han istället ‘låste in’ sitt fett tack vara just betablockerare. Jag fick ett ‘Heureka moment’ (kanske överdrivet men iaf)
Är detta något du hört talas om förr?
Kan detta isf vara en bidragande orsak till min svullnad tror du?
Ja, jag begär ju inte att du ska ha svar på just mitt case, hehe, men jag tyckte det var en spännande tillfällighet när jag läste det här i din blogg.
Jag skriver inte att jag inte klarar mig utan betablockerare.
Jag skriver exakt, ordagrant:
Så för att avsluta på en mindre konspiratorisk not tänkte jag berätta vilka läkemedel jag är tacksam över. Det är två som vinner ligan och det är
1) Allergimediciner
2) Betablockerare.
Allergimediciner kan verkligen vara en skänk från ovan!
Jag är tacksam för betablockerare och allergimediciner, klarar mig utmärkt utan båda. Äter knappt någon av dem, ev. allergimedicin om jag ska hem till någon med katter.
Till din fråga – din observation stämmer. Hur blir blodtrycket i ketos förresten?
Nej såklart skrev du inte så! Helt fel formulerat av mig i hastigheten, Förlåt! ??
Tusen tack för ditt svar!
Jag har inte lyckats komma i ketos, iaf inte enligt urinstickorna.. men har nu köpt en blodmätare som jag hoppas är lite mer exakt.. och så får jag nog ta bort eller iaf minska rejält på mejerier, frön o nötter (till min stora förtvivlan) som jag tror hämmar mig. Ska göra en seriös satsning nu för jag vill verkligen inte äta den här medicinen längre, eller någon annan heller förstås. Och definitivt inte när jag inte vet vad den bakomliggande orsaken är! Tack igen för svar och förlåt min klumpiga formulering.
INGA MEJERIER
INGA FRÖN
INGA NÖTTER
Bort med detta!
En jeg kjenner kunne gradvis trappe ned, for så slutte med blodtrykksmedisin, etter en tid med dedikerte livsstilsendringer. Han la om til strikt lchf og begynte å trene godt. Samtidig endret han forholdet til en tidligere ganske stressende livssituasjon.
Hvis du opplever mye stress/belastning i hverdagen, er det noe du kunne endret på eller håndtering av?
Kunne yoga og/eller meditasjon vært noe å vurdere, sammen med kosthold og fysisk aktivitet?
Under två månader förra sommaren fick jag äta Candesarstad för att se om den kunde förebygga mina migränanfall. Jag hade alltså inte högt blodtryck. Efter dessa två månader hade jag svällt 10 kilo… jag slutade med tabletterna utan att diskutera det med läkaren då han var på semester. Enligt honom kunde det bero på att levern tagit skada? Fick ta prov några månader senare men då var levern ok iaf. Ville bara dela min upplevelse av bt-medicin.
Äsch, det är ju den jag äter. Men jag har däremot högt blodtryck och har inga biverkningar på medicinen. Förutom att jag är tjock då… 🙁 Tänk om det påverkar…
Åh fy farao! Nä, den här medicinen vill jag verkligen inte fortsätta med!
Just Candesarstad är nog inte en betablockerare, även om andra blodtrycksmediciner är det? Jobbigt med biverkningarna! Jag skulle också misstänka medicinen, trots att jag inte har något svar på varför det skulle bli så.
https://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=20070515000059
Ja alla blodtrycksmediciner är inte betablockerare!
Det är denna jag äter..
https://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=20100408000092
Jag kan med ärlighet säga att jag aldrig fått mediciner som faktiskt varit bra för mig. Läkemedelsbranschen och läkarvården har inget förtroende från mig. De håller på med sjukdomar och symptom snarare än hälsa, vilket är mitt fokus. Mitt mål är att i framtiden inte behöva gå till sjukvården då det förmodligen kommer att göra mig ännu sjukare ändå. Jag vet att många anser sig vara hjälpta av sjukvården och inte håller med mig men det här är mina erfarenheter. Min dotter säger till mig att hon önskar “att hon aldrig fått kontakt med psykiatrin, då kanske hon skulle mått bra idag”, och jag tror att hon har rätt.
Stå på dig Martina, du har mycket bra att säga. Dina råd har visat sig vara bra råd för mig och de har stöd i den nyaste forskningen. Speciellt glad är jag över boken om tarmfloran, den är fantastiskt bra och har hjälpt mig oerhört mycket.
Tack så mycket!
Håller helt med dig om psykiatrin, men har du någonsin legat helt utslagen med igensvullna ögon, rödkliat ansikte, en näsa som rinner som en kran och sen tagit en aerius och allting bara klarnar upp? 😉
Nej jag har inga allergier, annars kanske jag skulle haft en annan åsikt. Nån gång har jag dock tagit en värktablett som hjälpt, det får jag ändå medge.
Ok!
En stilla undran bara: när du – Martina – skriver att du håller med Annika om psykiatrin, vad baserar du det på? Jag vet många som resonerar som Annikas dotter, och jag vet också många som känner precis tvärtom – att psykiatrin räddat dem. Själv hade jag inte levt idag om det inte hade varit för den psykiatriska vården. Min poäng är inte att den ena har rätt och den andra har fel – våra upplevelser är ju, som du själv skriver, alla olika. Min poäng är att man bör akta sig för att slänga ur sig kategoriska påståenden SOM OM det ena var rätt och det andra var fel. Det du säger är ju faktiskt att du håller med om att människor i allmänhet skulle må bättre om den psykiatriska vården inte funnits (för det är väl inte det specifika FALLET som Annika tar upp, som du håller med om?). Varför säger du en sån sak?
Hon skriver ju “Min dotter säger till mig att hon önskar “att hon aldrig fått kontakt med psykiatrin, då kanske hon skulle mått bra idag”, och jag tror att hon har rätt.” och jag vet många som resonerar så. Jag har själv haft mycket psykiska problem sedan jag var väldigt liten och fick aldrig någon hjälp alls, jag fick fixa mig själv och lyckades med det. Har vänner som fick hjälp då inte jag fick det, och de är fortfarande fast i klorna på psykiatrin och det har helt enkelt inte gått så bra för dem.
Ja, ok, det är nog hårklyverier från min sida… om du hade skrivit t.ex. “jag känner precis likadant när det gäller psykiatrin…” så hade jag inte reagerat öht. Förstår du hur jag menar? Men nu vet jag att det var det du menade – tack! 🙂
Jag blir så lessen varje gång jag hör om människor som felbehandlats… 🙁 Själv har jag fått – och får – så otroligt bra vård, samtidigt som det finns dem som man bara baxnar över hur de bemötts. Sen att vara fast i psykiatrins klor… hm… ja, jag vet inte, men där tror jag att det finns fler faktorer som kan spela in, än att just PSYKIATRIN är dålig. Du hade ett helvete, men redde ut det utan vården, medan människor du känner har fått hjälp men bara blivit sämre. Men hur vet du att det inte hade blivit ÄNNU värre för dem om de INTE fått hjälp? Vi är ju alla individer, och det faktum att det var bättre för dig att inte få hjälp, kan ju inte appliceras på nån annans situation, eller hur? Och hur vet du förresten att du inte hade rett ut det ännu bättre, och snabbare, om du HADE fått hjälp?
Första gången jag kom i kontakt med psykiatrin blev jag Lpt:ad, och jag hatade de jävlarna med helvetets hetta. Det har tagit många år för dem att börja släppa mig igen, men hade de släppt mig tidigare hade jag inte överlevt. En av mina närmaste vänner hade den omvända situationen: psykiatrin släppte henne; ett år senare var hon död pga sin psykiska ohälsa. Hon hade kommit så långt när hon skrevs ut från avdelningen, men sen gick det inte så bra som vi alla hade hoppats efter det, men då hade hon flyttat till en annan kommun, och ett annat vårdområde, som inte tog hennes problem på allvar, och så gick det som det gick. Så ja… jag är nog väldigt känslig när det gäller påhopp på psykvården med avseende på att de LÄGGER SIG I. Jag hade önskat att de LA SIG I MER. Men, återigen: det är MIN erfarenhet 🙂
Slutligen vill jag bara tacka (verkligen!) för ditt übersnabba svar, och ditt klargörande! Och en helt annan sak, förresten, rörande ämnet för ditt inlägg här ovan: vad jag kan se är du överallt väldigt tydlig med vem du är och vad du är. Om människor väljer att lyssna på dig hellre än t.ex. sin läkare, på ett sätt som faktiskt blir farligt, så är det deras ansvar – inte ditt. Du utger dig inte för att sitta med den enda sanningen; det enda du gör är att uppmuntra folk att skaffa sig tillräckligt mycket information för att de själva verkligen ska förstå, istället för att bara svälja en förklaringsmodell som de kanske inte ens inser vad den handlar om. Du verkar dessutom lyhörd och ödmjuk nog för att kunna ändra dig om du märker att du tänkt fel beträffande nånting. All cred till dig för detta. 🙂
Ja att de lägger sig i är inte ett så stort problem utan mer när de lägger sig i och inte alls förstår vad som är problemet och bara häller i personer mediciner som de får massor av biverkningar av och blir helt handikappade och inte kan fungera i samhället på grund av att biverkningarna är större än det ursprungliga problemet.
Tycker det är bra att psykiatrin finns och att den hjälper människor, men när den inte hjälper eller hjälper på fel sätt blir det traumatiserande.
Tack för din fina kommentar 🙂
DÄR är vi HELT överens – det delas ut tungt knark till höger och vänster, lagligt och fint… Nå, nu ska jag inte ta upp mer kommentarplats 🙂
Du är så välkommen att kommentera så! 🙂