Vi var på fest igår & som ni ser bjöd värdarna på Seranoskinka till oss LCHF:are, vilket var väldigt omtänksamt gjort. Jag vet inte om jag är bortskämd med att ha väldigt förstående och öppna vänner, eller om min personliga inställning spelar in…
Jag får nämligen intrycket av att många LCHF:are får slåss för sin sak i tid & otid, och att vänner/familj/icke-LCHF:are ifrågasätter & gnatar om varför de inte bara kan “äta som alla andra.” Jag har inte upplevt det själv tack & lov, TROTS att jag tränar hårt & till & med är med i ett tävlingsteam!
Min teori är att det beror på att jag aldrig går till försvar mot LCHF utan jämt låtsas som om det regnar, som om det är MIN kosthållning som är den normala. När folk undrar tar jag deras nyfikenhet på allvar & berättar tillräckligt mycket för att skapa ett intresse & tillräckligt lite för att inte falla under kategorin “LCHF-sektmedlem” 😉 Jag gör mitt bästa för att vara ödmjuk & verkligen lyssna. Om någon “testat LCHF” och det “inte funkade” blir jag intresserad av att veta mer, och tillsammans kanske man skapar en dialog som ger ökad förståelse. Eller inte. Det är trevligt i vilket fall 🙂