När vi pratar om mål så är det många som säger att de inte har mål, eller att de är totalt oinspirerade av sina mål. De skriver upp typ “få 2000 i löneförhöjning” eller “åka till Grekland” eller “Köpa en ny cykel”, tittar på målen och tänker… “bleh… vad tråkigt!” Är det så för dig? Kan du titta på målen du satte förra månaden och se att du inte uppnått dem, för att de helt enkelt inspirerade dig för lite?

Jag tycker att viktmål är sådana mål “Jag vill väga X kg den 1a juni” och sen den 1a juni vägde man fortfarande samma som innan, eller mer!

Händer det dig?

Jag fick ett tips av en av mina mentorer, det var att sätta så höga mål att man inte kan nå dom inom en livstid!

Men va? SMART-modellen då? Det ska ju vara realistiskt och mätbart och man ska ha en deadline…?

Näpp – inte för att få igång den där brinnande inspirationsglöden i magen som får ögonen att lysa som stjärnor och man bara har en tanke i huvudet “JAG SKA DIT!”

Så okej, jag testade att gå lite mer bananas i målsättande för att se om jag blev mer inspirerad och det funkade faktiskt! Jag testade att förstora upp målen 10 gånger “10x mål”

Tjäna 100.000 blir alltså tjäna 1 miljon osv, och på mer subjektiva saker får man göra en uppskattning av vad som känns som “10x” för sig själv. Vad är 10x av att bara äta ren mat och börja morgonen med en grön smoothie haha? Där blir det klurigt, men med pengar eller saker att ha uppnått funkar det!

Vad tror du, kan detta boosta motivationen?

Utbrändhet är i första hand ett mentalt tillstånd. Det räcker inte att ta hand om sin hälsa och äta nyttigt, man måste hålla stenkoll på sina tankar och känslor också. Man måste vara i synk med sin inre kompass.

Jag brukar få höra “akta så du inte bränner ut dig” “ta det lugnt nu” “nu räcker det, nu är det bra” och så vidare. Men trots att jag gör mer än många, och väljer att jobba mycket är jag inte ett dugg orolig för att bli utbränd eller gå in i väggen. Det beror på att jag är helt i samsväng med mina känslor, och inte kan göra något jag inte gillar eller tycker är tråkigt. Jag kan inte pressa mig själv om jag inte samtidigt har kul. Det har inte alltid varit så, men jag har bestämt mig för att lyssna inåt och låta det vara min primära kompass. Jag försöker att inte kolla utanför mig själv efter vad jag ska göra, utan checka insidan.

“Vad säger mitt inre? Vad är kul just nu? Vad får mig maximalt exalterad?”

Jag försöker följa kompassen efter bästa förmåga och därför är det mycket sällan jag känner stress. I de sällsynta fall jag känner stress finns det alltid space runt känslan stress, så jag går inte in i den och jag identifierar mig inte med den.

Jag tänkte dela med mig av mina 3 bästa tips för att undvika utbrändhet

1. Träna
Frisätter endorfiner som är kroppens eget morfin! När jag säger träna så menar jag TRÄNA – SVETTAS! Pusha dig själv så att svetten sprutar. Det är motigt i början men sen blir man beroende av de fina effekterna av fräsch och rosig hy, tight kropp och glatt humör.

2. Meditera
Synka med dig själv och bara låt dig själv existera. Grunda dig själv och slappna av i kropp och sinne. (Populärt inlägg om meditation HÄR)

3. Låt dig själv känna precis allting du känner – utan filter! 
Vad som än kommer upp, säg ett inre JA till det. Du får vara hur ledsen du vill, hur arg du vill, hur hysteriskt glad du vill. Varenda känsla är okej. Det är inte för mycket eller för lite. Det är inte fel!

Vet du vad jag tycker är sjukt?
Jag tycker att det är helt sjukt att vi numera medicinerar bort våra känslor och sätter etiketten “fel” på dem. Folk som har gått igenom en skillsmässa eller som har blivit av med en närstående får psykofarmaka; lugnande eller sömntabletter. Ja, jag förstår att det känns jobbigt, eländigt, deprimerande, ledsamt och ibland outhärdigt men det ÄR helt normalt!

Jag tycker (och jag vet att många inte håller med mig här) även att panikångest, nervositet, oro och ångest är precis lika normalt. Även om du får panik av att gå på en buss, och det hindrar dig i din vardag så tror jag att det är ditt undermedvetna som försöker säga något till dig.

Sen kan man förstås OCKSÅ ha ett övertriggat sympatiskt nervsystem (fight & flight) som spinner loss för allt möjligt, men varför gör det de? Vilka tankar måste du tro på för att få den reaktionen?

När man börjar gräva i det här, när man börjar gräva upp sina gamla tankar med rötterna så hittar man de mest lustiga och skrattretande grejerna. Jag gör det varje dag, vänder och vrider på tankarna och får mig ett gott skratt. Det gör att jag är rätt säker på att jag kan jobba hårt och göra det jag brinner för, varje dag, utan att brinna upp!