Tecken på att man inte är grundad är att man: reagerar utan att tänka, gör saker utan att tänka, känsloäter, stressäter, blir arg, handlar i affekt eller glömmer att fundera igenom grejer, drar en vit lögn, tackar ja till nått man ville tacka nej till, inte står upp för sig själv eller skiter i att träna eller ta hand om sig osv.
Känner du igen dig?
Jag skulle säga att det är mer av ett default-tillstånd hos människor idag och alla är mer eller mindre disconnectade hela tiden om man inte aktivt jobbar mot det!
Att grunda sig själv
- Tung träning alternativt löpning (gärna barfotalöpning) i naturen. Att använda kroppen påminner en om att man har en.
- Ta ett varmt bad
- Gå barfota i gryningen och titta på soluppgången
- Sitt i stillhet
- Meditera
Grunda sig med meditation
Vad jag brukar göra är att sitta rakryggad, andas djupt, blunda och visualisera hur jag är ett träd med rötter som sträcker sig nedåt och grenar som sträcker sig uppåt. Det är den mest kraftfulla visualiseringen tycker jag! Den här kör jag i 20-30 minuter och efter det känner jag mig connectad med mig själv igen. Om jag redan är hyffsat grundad kör jag kanske 5 minuter av träd-visualiseringen och sen bara andning eller så.
Meditation och fitness hör ihop
Det är min övertygelse för det är jättesvårt att göra kassa hälsoval om man är “connectad”. Om jag mår riktigt, riktigt bra så överkonsumerar jag inte ens kaffe och jag känner liksom att jag VILL göra det bästa för min kropp varje dag. Jag VILL träna, jag VILL laga mat med kärlek. Det där obehagliga känslorna som man vill döva med mat eller destruktiva saker får liksom inte ta plats.
För mig har det gått sådär. Har skyllt på saker. En resa med plutt till gammelmormor tog på krafterna och jag “hade inte tid”. Fast jag hade ju kunnat göra 5 min i alla fall. Några 20-minutare har det blivit och några femminutare och en hel del nollminutare. Men vad jag dock har gjort är idag min 7:e runstreak. Så det är jag nöjd med. 🙂 Men utmaningen att skaffa mig en meditationsrutin fortgår. The power of slow and gradual tänker jag på, (ett inspirerande inlägg på Marks daily apple).
Nånstans, minns inte om det var här eller nån helt annanstans) läste jag att det tar 7 dagar att få till en vana. Kanske dags för mediteringen nu då när jag har en runstreakvana haha. En ny vana i veckan. Det blir 52 på ett år. Fast jag undrar hur lång tid det tar att verkligen få till en vana så att inte minsta semester eller resa raserar allt utan att man lätt tar upp vanan igen om det blivit avbrott. Det är nog inga 7 dagar inte.
Jag har hört ett antal gånger att det tar tre veckor att få till en ny vana ?
Sen har jag läst en del angående motivation till förändring när jag gick en hälsopedagoglinje för en massa år sedan. Det pratades om den “Transteoretiska modellen”, vilken kort sagt innebär att man går igenom olika stadier innan man får sin förändring att bli konstant/stabilt fortlöpande. Det är individuellt hur länge man befinner sig i de olika stadierna och det är vanligt att man har perioder då man halkar tillbaka, men för att komma upp till aktivitetsstadiet (förändringen är stabil/fortlöpande) sägs det att man behöver hålla sig i handlingsstadiet i ett halvår (dvs fortsätta med sin nya vana enligt sin regelbundna plan. Vanan finns där. Förändringen är gjord, men den är stabil först efter ett halvår ca) “.
Jag tror att det är lättare att inspireras till förändring och inte” slå på sig själv” för att man någon gång misslyckas om man känner till detta.
Läs gärna:
https://www.google.se/amp/s/meramotivation.wordpress.com/2015/02/12/det-har-med-motivation/amp/
För övrigt tror jag den bra boken där alla stadier gås igenom grundligt heter “Motivation för motion”, men kan som sagt tillämpas på alla förändringsområden i livet. 🙂
Hej! Jag hänger med och märker nu hur jag längtar om dagarna till att meditera! När jag provade och började för något år sedan blev jag så provocerad efteråt och kände mig nästan arg “vad är det här, ska det bara vara såhär att man sitter rakt upp och ner och gör INGENTING?!” Så därför bestämde jag mig för att det är något jag inte kan/vet och behöver lära mig. Har dock haft svårt att komma in i det och ta mig tiden, lättare med yogan där man GÖR något. MEN, skam den som ger sig, ingen skam bär jag utan längtar nu varje dag till den där stunden. Superbra med sådana här utmaningar för man kommer igång!
Va roligt att höra! 😀
Ha! Vad chockad & lite glad jag blev av att se mig själv här i din blogg =) Ego boost lixom=D Har inte märkt så stora skillnader i mitt mående, mer än att det blivit lättare att hålla koll på andningen när jag mediterar. Att det lixom går i ett mer flow eller vad jag ska säga, första dagarna var jag tvungen att bara hålla ordning andetagen & räkna noga i fyrkanten. Men efter ett par dagar så kunde jag släppa lite på det. Jag räknar fortfarande, men det är inte lika påtvingat. Sen hoppar ju tankarna som vilda kaniner kors & tvärs, men jag blir inte irriterad eller olycklig av det längre & bara tycker att jag är värdelös. Utan känner mer att “jaha, nu for du iväg en sväng. men du var ju närvarande de 2 sekunderna innan så då kan du va närvarande 2 sekunder igen. & det är ju bra” Jag har insett att jag är en sån som måste berömma mig själv väldigt mycket, för annars gör jag det inte alls. Jag är föresten den suddiga personen i hästhagen med solisarna på huvudet =)
Hejja Dessan! Det låter ju som att det går framåt! 🙂
Tycker att det är svårt. Somnar nästan när jag mediterar även om jag sitter ner. Men kanske är bra tr jag slappnar av eller så gör jag det för sent på kvällen. Ska testa på morgonen/dagen i helgen och se vad det ger för effekt.