Just nu befinner jag mig i ett amerikanskt wasteland, utkanten av Mojaveöknen. Inte en själ i sikte! Vi har checkat in på hotel Nipton från 30-talet, och vi är enda gästerna här. Vinden viner utanför och öknen sträcker sig mil efter mil utanför fönstret. Någon gång då och då rullar torra buskar förbi som slitits loss av den starka vinden. Man ser hur prärievargarna pinnar iväg på sina smala ben i fjärran, eller hur de sticker iväg över de öde landsvägarna.

Värdinnan för hotellet hade långt grått hår och indianmönstrad poncho på sig, “Welcome to middle of nowhere” sa hon och lovade kontinental frukost i morgon bitti! Hoppas på stekta ägg för jag är hungrig redan nu!

Mittenbilden är från samhället Baker 5 mil härifrån, innan vi körde in i öknen. Det bestod av mexikanare och en enorm polisjakt, flaggor på halvstång överallt. Vi fick en dålig känsla. 

I morgon ska vi ta ett löparpass i öknen, det ska finnas sköldpaddor här! Sedan kör vi vidare mot Gran Canyon, det var visst längre dit än vad jag först trodde. Kanske tar vi Vegas istället, får se 🙂

Hellu,
vi är fortfarande tröttna & uppsvällda efter resan, men efter tio timmars sömn inatt vaknade vi 07 (positiv jetlag!) och gav oss ut på kaffejakt! Vi hittade regular coffee i enorma take away muggar och gick ned till beachen för en långpromenad! När vi piggnat till svidade vi om till five fingers & löpartights och sprang 3 km längs/i vattnet (hej stilla havet!) och tränade lite på ett utomhusgym! Man får inte dega till sig bara för att man är i USA 😉

Nu ska vi dra iväg i vår Chrysler, hoppas på Gran Canyon idag!

Det är förresten 17-20 grader här, så inte supervarmt utan som “Svensk sommar” ungefär. Ganska lagom, man kan ha t-shirt & jeans utan att frysa 🙂