Det här är en läsarfråga som jag har fått flera gånger, så nu är det dags att ge lite input till den: Hur bemöter man egentligen fördomar kring LCHF på bästa sätt?

Det är inte lätt att sitta vid fikabordet eller ännu värre kring julbordet med sin kära familj och ha släktingar som tror att man ska trilla av pinnen när som helst, eller kritiserar kosten. Jag vet att vissa har det på detta viset, kanske till och med en partner eller en bästis som är överdrivet kritiska och lägger näsan i majonnäsburken lite väl ofta.

Hur tacklar man detta?

För det första – fundera på varför du tar åt dig och varför du tycker att det är jobbigt! Tänk till exempel att din favoritfärg är blå och du har en ny blå tröja på dig som du tycker är skitsnygg. Så kommer det fram en kollega på jobbet, ställer sig och stirrar på din tröja och säga “usch, jag HATAR röda tröjor. Rött är en sån otäckt ful färg, jag vill bara spy när jag ser den färgen” Skulle du ta åt dig då? Eller skulle du tänka att det där antagligen inte hade med dig att göra, och att personen var helt ute och cyklade?

Min poäng med den här knäppa historien är att OM det inte finns någon SANNING i människors kritik kring vad vi gör, så KAN vi inte ta åt oss. Påståendena eller anklagelserna blir befängda. Men – om vi oroar oss för att kritiken ska stämma, eller om vi innerst inne vet att den stämmer så tar vi illa upp och börjar försvara oss.

Om du tar illa upp av kritik kring hur du äter så betyder det troligtvis att du inte litar till 100% på att LCHF är en bra grej, det finns tvivel hos dig och du är innerst inne lite oroad över att de ska finnas en kärna av sanning i deras kritik.

Lösningar

1. Bli trygg med ditt sätt att vara, och bli trygg med din livsstil. Våga tro på att du gör de bästa valen åt dig själv. När du är övertygad till 110% om att du är bra, gör rätt, är kapabel att göra BRA val åt dig själv så biter ingen kritik. Jag lovar!

2. Förstå. Säg till de som kritiserar: “Jag förstår” – alla vill bli förstådda och bara genom att säga de här orden så avväpnar man vem som helst. Detta knep lärde jag mig när jag jobbade som telefonförsäljare då sa min säljcoach: “Vad är det vi förstår för något då? Jo vi förstår att den andra personen inte har fattat någonting” Trevligt otrevligt med andra ord, men det säger man ju inte, vi bara “förstår”

3. Inse att du inte är ansvarig för att ge medicinska eller vetenskapliga förklaringar till alla dina val. Det räcker att säga “tack för din omtanke, men detta är något som känns bra för mig” och sen är det inte mer med det!

Hoppas att detta hjälpte några av er som undrade om hur man ska tänka kring kritik av LCHF!