Frukosten: ägg, bacon, smör & bittergurka som tydligen har en blodsockersänkande effekt

Ibland kan jag bli så sjukt trött på den arga och kritiska stämningen bland människor som är intresserade av kost, träning och hälsa. Jag förstår ärligt talat inte hur något så extremt grundläggande som mat och att röra på sig, kan ge upphov till så starka känslor!

Den senaste tiden har jag också fått många kommentarer från oroliga personer, oroliga över att göra fel. Oroliga att inte äta rätt saker, eller att inte träna på rätt tider. Det får mig verkligen att backa och ta avstånd från hela det här området, det får mig att börja fundera mer på mina andra intressen.

Jag satt på frukosten idag (bild ovan) och sa till Mattias: Mattias, kan du tänka dig att folk blev super-upprörda över vårt grapefrukt/blodsocker-experiment? Kan du tänka dig att den här stackars bittergurkan som jag tar kort på nu och kommer posta på instagram, kommer att ta emot kritik? Är inte det bara för sjukt!?

Det är sjukt för att folk inte inser att de handlar om dom själva, de handlar inte om hur någon annan äter eller tränar. När någon kommer fram till mig på gymmet och “ger mig tips” för att “jag inte ska skada mig” så handlar det inte om omtanke om mig. Den personen skiter fullständigt i mig och vill bara jäsa sitt eget ego. Många tar alla chanser för att kunna tillrättavisa andra, särskilt inom dessa baseline-områden som vad vi ska äta och inte.

Jag tänker inte ens försöka “göra allting rätt” för jag gör bara det som funkar för mig, testar mig fram på min egen väg efter mina egna förutsättningar. Jag tror att man blir sjukt omotiverad av att känna att man inte är bra nog, inte gör rätt nog eller att de alltid finns oändlig förbättringspotential. Att köra sitt eget race och hämta inspiration och information när man behöver det, och när det gynnar en, är bättre än att låta sig översköljas av pekpinnar i tid och otid.

I USA kan man bli bestört över hur extremt mycket icke-mat det finns i matbutiken, särskilt på Walmart. Jag skulle tippa på att 5% av deras varor är “rena” och fria från skräp.

Nu ser man mer och mer samma fenomen i Kina – ovan är en bild från en kinesisk matbutik. Gång efter gång i butiken fylls av färgglada plastförpackningar, så till den grad att det börjar bli svårt att hitta riktig mat. Precis som i USA kan man bli chockerad över det som folk lastar upp på bandet i kassan, men skillnaden är att kinesernas icke-mat inte är söt. Den innehåller inte sötningsmedel, socker, HFCS (high fructose corn suryp), majsstärkelse och så vidare. Förvisso ökar fetman i Kina och man ser ibland någon som faktiskt är fet, men de är i minoritet. Jag skulle tro att majoriteten har BMI under 20 för normal vikt för kvinnor är 40-50kg och för män 55-65 kg.

Sverige är med och försöker få Kineserna att äta mer socker genom att exportera svenskt godis “Sweets from Sweden” samt öppna lösgodisbutiker “Filidutt” och det går sakta men säkert åt det hållet. Min tro är att det är kinesernas aversion mot söt smak som håller dom smala, även om de äter mycket skräp.

Jag tror att den subjektiva upplevelsen av mat spelar stor roll i hur den verkar i kroppen, och jag tror att det är högst effektivt att återställa sina smakreceptorer genom att eliminera de söta. En stor fördel med att vara i Kina är just den låga exponeringen för sött, eftersom de föredrar olja och kryddor. Allting är starkt snarare än något annat, så det blir ett väldigt smalt utbud när man går förbi gångarna med färgglada plastförpackningar. Allt som blir kvar är just kött och grönsaker.