Jag har förstått att många som försöker gå ned i vikt har svårt för att bli mätta, och klagar över hunger. De äter därför mer, och klagar sedan på att de inte går ned i vikt.

“Jag måste få äta mig mätt!”

Med LCHF tycker man att det är lite av en mänsklig rättighet att kunna gå ned i vikt och vara mätt samtidigt, men det är det inte. Om man har en stor övervikt, så är leptinnivåerna satta ur spel och kroppen kan inte registera hunger på ett korrekt sätt. Det gör att man kan vara hungrig, till och med jättehungrig, samtidigt som det finns gott om energi kvar. Hungern är kroppens reaktion på att det har kommit in mindre energi än det brukar.

Hunger är ingen katastrof

Att vara hungrig kan trigga ångest och panikkänslor hos vissa människor. Det beror på att mat frisätter dopamin som gör att man känner sig lugn och trygg. Kroppen tänker “yes, nu kan jag andas ut – näringen är säkrad!” När ingen mat kommer kan man därför bli väldigt orolig då kroppen pumpar ut andra neurohormoner som signalerar: “hallåååå ÄT annars DÖR du!!!” Det är förstås inte sant! Hunger är en mental och psykologisk utmaning, men det är absolut inte farligt att vara hungrig.

Hunger är ett bra tecken

Om du ska vara säker på att gå ned i vikt så måste du tillåta dig själv att vara lite hungrig ibland, bara för att känna in kroppen och lära dig de äkta signalerna på om det verkligen behövs mer energi eller inte. Att aldrig vara hungrig är ett dåligt tecken, då äter man oftast alldeles för mycket. Att vara sprängmätt funkar inte alls för viktnedgång, då är man helt fel ute.

Sätt att hantera hunger

• Känn in hungern – hur känns den? Var sitter den? Vad är det för tankar som kommer när du är hungrig?
• Fokusera på din andning, känn luftströmmen som passerar in och ut genom näsan. Sitt så i några minuter och observera vad som händer med hungern.
• Ät något litet, ett kokt ägg till exempel. Vänta 20 minuter och se vad som händer med hungerskänslorna.

Många kan äta sig mätta och gå ned i vikt med LCHF, men många kan inte det. Man måste därför våga känna sin egen hunger, för att se hur mycket energi just ens egen kropp behöver.

Det går inte att gå efter en standardmall och säga “Jo men jag har hört att kroppen behöver 2000 kcal om dagen” för det kanske inte DIN kropp gör. Våga experimentera för att hitta din basmetabolism. Den kanske är 800kcal om dagen, eller 1500 eller 3500 – det kan vara helt olika, och det förändras med vilken typ av livsmedel man äter. Var inte rädd för att äta mindre, se det som ett experiment. Tro inte på någon annan än din EGEN kropp.

Vad säger den till dig?

Om du inte kan lyssna på den så använd ögonen – utsidan är en exakt SPEGEL av vad som händer på insidan. Hur ser den ut att må? Har den tillräckligt med energi eller svälter den?