Vem kunde tro att koffein var ett riktigt beroende…? Jag känner mig superfånig som verkligen mår dåligt utan kaffe, inte lite utan extremt dåligt. Muskelkramper, muskelryckningar, noll motivation och trötthet från helvetet. Seriöst… vad tusan gör koffeinet med en egentligen!?
Nu är det i alla fall nytt år och jag känner verkligen att jag inte kan fortsätta på min bana mot optimal hälsa och samtidigt behålla kaffet, det går bara inte. Kaffe/koffein/stimulanter förstör så himla mycket som man inte fattar innan man har testat att utesluta det. Det luriga är ju att man inte känner sig ett dugg beroende NÄR man dricker kaffe, man förstår inte hur det påverkar blodsocker, förbränning, sömn och mående men jag lovar – man sover bättre utan kaffe, man har en jämnare energi under dagen och att vara som en zombie på morgonen före man fått sitt kaffe är INTE normalt! Det är en stark signal om att binjurarna är väldigt, väldigt ledsna!
Så… jag började min kaffe/koffein/stimulantfria bana 1/1 och är alltså inne på dag 5 idag. Inte nog med det har jag även bestämt mig för att skippa alkohol helt och hållet. Varken kaffe eller alkohol gynnar mig överhuvudtaget, varken fysiskt eller psykiskt så varför hålla på med det?
Första etappen är att klara av januari månad ut och se hur det känns då. Förhoppningsvis bättre!