Jag tror att lösningen till de allra flesta problem är att vara närvarande och sluta fly, stanna upp och andas, acceptera och bara vara där man är. Jag tror också att roten till mycket personligt lidande beror på att man dras med ett gäng tankar som man aldrig riktigt ifrågasatt, och därför lider av eller flyr ifrån kontinueligt. Vi har så extremt mycket förutfattade meningar om hur allting “är” att vi inte tänker på att det kanske inte alls är sant. Vi har extremt mycket förutfattade meningar om vad som är bra, vad som är dåligt, fint, fult, rätt och fel och som om det inte vore nog även vad andra tycker och inte tycker.

Jag började ifrågasätta mina negativa tankar för något år sedan och det gjorde enorm skillnad för mig. Ett exempel är när en kompis till mig slutade höra av sig, det är de värsta jag vet. När någon slutar svara och bara “går under jorden” – jag var skitarg! Mina automatiska tankar var att jag inte var bra nog för att vara kompis med den här personen, att jag var för tråkig, konstig eller något annat fel på mig. Mina tankar hoppade alltid till “det är fel på mig” eller “vad är det för fel på mig?”

Sen började jag ifrågasätta det här påståendet och tänkte, jaha om det nu är fel på mig – varför skulle det vara så hemskt då? Jo, svarade min hjärna, för att om det är fel på en så vill ingen vara med en. Men hur vet jag att det ÄR fel på mig, vad finns det för kriterier? Vad är rätt och fel här, är jag fel bara för att Jenny slutar höra av sig? Kan det vara Jenny som det är fel på? Kan det vara så att vi helt enkelt inte matchar varandra längre och att hon har gett mig möjligheten att hitta en bättre kompis som bättre stämmer med vad jag vill ha?

Ju mer jag ifrågasatte tankarna ju mindre fel på varken mig eller Jenny blev det, och ju vänligare blev mina tankar kring hela situationen.

Efter detta ifrågasätter jag varje negativ tanke min hjärna kommer dragandes med och snabbt som attan ställer jag en motfråga – och hur vet jag det? Varför är det här så hemskt då? Och så vidare.

Och vet du vad?

Jag har insett att det finns ett begränsat antal kärn-tankar som alla negativa tankar kommer ifrån, så det går snabbare och snabbare att rycka upp dem med rötterna. När man inte köper sina tankar rakt av blir livet så mycket lättsammare! Numera ser jag nästan alla negativa tillstånd hos mig själv som att det är dags att titta på vilken öm tå det är som värker, snarare än att bara utgå från att tankarna stämmer.

Det är sannerligen en expressväg mot en gladare tillvaro!

Brukar du ifrågasätta dina tankar, eller utgår du från att de stämmer bara för att de tänks inuti ditt huvud med din röst?