När jag träffade Stephanie Keto Persson (länk) i Hollywood och pratade med henne om allt mellan epigenetik och ketos, snöade vi också in på fler aspekter av åldrande, mental hälsa och lycka. Vi delade en viktig teori om vikten av att vara autentisk, och att ren autenticitet är bästa botemedlet mot det mesta.
Stephanie berättade till exempel att hon dansar och sjunger i mataffären, står på händer och inte är rädd för att göra det hon känner för. Hon beter sig alltså som allt annat än den typiska 48-åringen och här kände jag igen mig så mycket – eftersom jag aldrig beter mig som den typiska 31 åringen. Jag har ju berättat att jag har ganska svårt för att connecta med “vanliga tjejer i min egen ålder” just eftersom de förväntar sig något som inte finns.
Hur som helst – vad är autenticitet?
Tänk tillbaka på när du var 10 år – brydde du dig om vad andra tänkte och tyckte då? Vissa svarar säkert JA på den här frågan, för jag kommer ihåg hur de coola tjejerna slängde ut sina leksaker och gosedjur när de fyllde 10, för då var de minsann vuxna och kunde inte hålla på att “leka” och annat “barnsligt.” Jag var i alla fall inte ett dugg cool som 10-åring men det var ändå någonstans där som jag blev smärtsamt medveten om att man kan bli hårt DÖMD av andra människor – bara genom att vara sig själv!
Någonstans där upphör alltså autenticiteten för de allra flesta – bara för att längtan efter acceptans blir större än tillfredställelsen över att vara sig själv.
Tyvärr lyckades jag aldrig “göra rätt” eller på något magiskt sätt “bli cool” så min inautenticitet var egentligen helt i onödan och jag begravde alla aspekter av den för ett tag sedan. Jag insåg till exempel att jag aldrig skulle kunna ha ett vanligt jobb som anställd och samtidigt behålla min autenticitet, så för att göra mig själv rättvisa bestämde jag mig för att hålla på med mina egna projekt på heltid istället.
Att ta tillbaka sin autenticitet
I vägen för min egen autenticitet står en viss blygsel eller rädsla för andra människor, och det är den jag jobbar med just nu. Andra människor har andra utmaningar på vägen mot att vara sig själv fullt ut – vad är dina utmaningar? Kommer du ihåg när du slutade göra det du känner för utan att tänka dig för?
Jag har gjort detta till min högsta prioritet – att alltid göra det som känns bra, det som är roligt. Helt enkelt följa minsta motståndets lag! Jag tror att bara bra saker kan komma ur det, att det är den enda sanna vägen mot lycka. Vad tror du?
Kan du ge något alternativ till ketos för optimal hälsa?
Hej Martina!
Vet inte vart jag ska vända mig just nu och är desperat..
Jag är inne i en depression och går ner i vikt trots att jag inte vill.. Har du tips på något energirikt, nyttigt och lättätet som jag kan försöka äta för att hålla vikten tills aptiten kommer tillbaka?
Tack!
Grymt bra och intressant inlägg!
Själv har jag haft en kompis som för några år sedan sa ungefär samma sak – att den man var typ vid 12 års ålder, det är lite den man är. Själv har jag nog 14 som min “perfekta” ålder. Var lagom social men kanske inte med folk i samma ålder, läste mycket, skrev, kollade på sci-fi. Vilket jag har insett är typ det jag gillar att göra. Nu ska jag bara kunna betala huslånet med den insikten, men det är en annan femma 😉
Med min adhd skiljer jag mig rätt mycket från alla andra. Jag är 28 år, men känner mig som en 14 åring fortfarande. Jag har tidigare avskytt att jag är “omogen”, men har med åren vaknat till och insett att det är världens superkraft. Jag gör vad jag känner för, jag säger saker jag tänker på (ibland liiiiite för snabbt och ogenomtänkt kanske) och jag har faktiskt KUL! Jag har alltid försökt anpassa mig efter alla andra, nu väljer jag i stället att omge mig med människor som JAG trivs med och som är lika galna som jag. Livet blir så mycket roligare när man tillåter sig att vara sig själv!
Kram
Bra Martina!
Var dig själv
Det är väl oegoistiskt att hjälpa andra som du gör genom denna blogg
Tack för ett intressant inlägg, Martina. Känner igen mig i mycket av det du skriver här.
Pga en ryggskada har jag fått möjlighet att disponera min tid som jag önskar, så den har inte bara varit negativ. Vilken personlig utveckling det lett till, när jag fått chansen att leva på det lugna sätt jag önskar.
Du är cool nu, det är nu som räknas. 😉
Haha 😉
Jag har försökt bryta mig fri, har på senare år insett att det är konst jag vill ägna mig åt så på min fritid sysslar jag med det och på nätet blir jag den person jag vill vara. Jag gör det i “verkligheten” till en viss del men det är sååå svårt att bryta den bild som folk har av en. Erkänner motvilligt att jag är en slav under “vad andra tycker och tänker”, jobbar på att bryta det. Det enda som hindrar mig från att sälja min konst är rädslan att sticka ut och synas… Hade gärna hört en föreläsning om just det du skriver om i detta inlägg, läste att du tänkte göra en föreläsning.
tack för förslaget, de kommer säkert när jag känner mig mer autentisk själv 🙂
Oj vad det här träffade precis vad det skulle! Satte verkligen ord på det jag vill & kämpar för. Jag har BDD & har så himla länge inte gjort det jag själv vill alls, för räddslan att andra ska se mig som konstig & ful. Har hela tiden försökt att gömma mig, eller varit den första att peka ut alla mina fel & brister iaf någon annan skulle se dem, & då tycka att jag var “fel”. Alltid skrattat med andra åt mig själv, aldrig med.. osv, osv…
Men nu har jag börjat ta tillbaka kontrollen! Vissa dagar mer, andra mindre. Men jag är påväg åt rätt håll, jag har börjat stå mer för vad jag tycker, vad jag vill/kan/mår bra av. Vill jag åka & handla i jättefärglada yogatights då gör jag det, för att jag vill. Även om min BDD säger att nä fyfan ska du se ut sådär? tänk hur dina lår ser ut! Eller vill jag träna crossfit/lyfta tugnt eller något annat som inte någon annan i min närhet tränar, då gör jag det. (många i min närhet då speciellt tjejer är fortfarande av åsikten att träna tungt är dåligt för dig, du blir bulkig mm)
Jag äter ketoskost nu tack vare dig =) Som också har hjälpt jättemycket. Inte bara mot min trasslande mage & inflammerade kropp men utan mest mentalt. Att verkligen stå för att det här mår jag bra av att äta, jag behöver inte äta som alla andra för att känna att jag ska passa in. jag äter det som funkar bäst för mig!
Så vad jag egentligen vill säga lite cheesy kanske =), är Tack Martina för du & din blogg har hjälpt mig massor. Tycker det är kanon spännande att följa dig =)
Tack Desirée din kommentar gjorde verkligen min dag!
Sedan jag slutade jobba har autenciteten fått ta plats. Jag gör precis det jag känner för vilket bl a inkluderar en daglig löprunda. Folk försöker säga att det kan nog inte vara riktigt bra: “Varje dag???”… Jag tror på Gud och Universums leveranser. Bullriga, stökiga miljöer gör mig allt tröttare så jag letar tystnad, lugn och påfyllnad. NU har jag inget mer att GE, nu är det stopp och dags att ENBART fylla på. Kan tyckas ego, men som ensam mamma till tonåringar räcker det med den utposten i min dagliga verksamhet. TACK för verifiering av en tanke jag haft länge.
Tack själv Jeanette! Jag tycker inte att det är ett dugg ego, man måste fylla upp sig själv först innan de kan spilla över till andra 🙂
Det är ego, men ego är inte fel i sig. Att folk tror att ego är något negativt är ett resultat av jantelagen. Skit i jantelagen! Ordet “ego” betyder “jag”. Om ego är något negativt, då är jag något negativt. Med en sådan uppfattning får man dålig självkänsla och själv bild.
Det finns massor av definitioner för ordet “ego”, min definition är “egoistisk” medan Freuds definition är “jaget”. Inom spirituella kretsar är egot de mentala tankarna, osv så man kan mena mycket med ego 🙂